Annons:
Etikettkyrkan
Läst 3965 ggr
Camillhe
4/10/09, 5:27 PM

Demonutdrivning

Med anledning av en del trådar om Livets Ord vill jag berätta en upplevelse jag var med om fär sådär en 10-12 år sedan.

Det är ganska jobbigt att berätta om det men jag vill visa hur lätt det är att man böjer sig för auktoritära ledare trots alla varningsklockor som ringer inombords.

Eftersom jag inte vill lämna ut ngn så har alla påhittade namn men plats och rörelse skriver jag ut.

När detta hände gick jag på en kristen folkhögskola och jag har för mig att detta skedde under evangelistveckan som anordnas i Jönköping varje år. Ganska nyligen hade en rörelse startat som kallade sig Ny Generation. Dom satsade på ungdomar och extrem karismatik.

Jag var ganska kritisk mot rörelsen och var redan då väldigt intresserad av religionspsykologi och debatterade om dom och med dom en del på Crossnet.

Iallafall skulle dom ha ett nattmöte under evangelistveckan och några från min skola skulle åka och frågade om jag ville följa med. Jag bestämde mig för att följa med för jag tyckte att det var bra att se hur det var på riktigt och hoppades att jag skulle få en annorlunda bild av rörelsen.

Mötet var ganska jobbigt rent fysiskt då lovsångerna hade gjorts om till tecnovarianter, man hade rökmaskiner och efter ett tag var det ett par av oss som hade åkt som bestämde oss för att gå och käka pizza istället. Men min upplevelse ditills var ganska positiv. Även om inte jag är så förtjust i varken tecno eller rökmaskiner så tyckte jag att om ungdomar vill ha det så varför inte. Predikan var det heller inget att anmärka på.

När vi trodde mötet var slut gick vi tillbaka för att hämta upp våra vänner så vi kunde köra hem till skolan igen.

Mötet var inte riktigt över men de som var kvar var redo att åka, utom Lasse. Han var inte kvar där han suttit och vi hittade inte honom framme vid förbönen heller.

Lasse var en mycket nära vän till mig och en ganska speciell person. Hans kroppspråk och ansiktsuttryck var lite annorlunda än andras och man kunde reagera lite på det innan man lärde känna honom.
Han var en superfin kille som verkligen älskade Jesus och hade valt att gå ett bibelår på folkhögskolan.

Lasse var ganska utmärkande i klädsel men framförallt i sitt långa ljusa hår.

Iallfall så gick jag runt på mötet och letade efter honom men hittade inte honom någonstans, till slut sa en person att hon hade sett honom där framme. Jag gick fram och började fråga runt bland människorna som höll på med förbön. Till slut fick jag veta att Lasse hade gått ner med ett gäng i källaren, men de sa inte varför.

Jag gick ner i källaren där det fanns lite olika rum, frågade runt och fick veta att Lasse var i ett rum med massa människor och fick förbön för de behövde driva ut demoner ur honom. De som var utanför var dels en tjej som jag kände till och en av dåtidens "ledare" inom Ny Generation. Jag blev väldigt upprörd och sa att han är inte alls besatt, vad är det för skitsnack och ville gå in till honom. Men det fick jag inte. Jag argumenterade med gänget som var utanför ganska länge och frågade till slut om Lasse "var med" på det här. Och fick svaret att javisst, det var han som ville det. Då hade jag ju inte mycket mer att komma med och bröt till slut ihop totalt. Jag ville inte tro på det dom sa och mina "inre varningsklockor" ringde högt. Men här var jag en liten tonåring och 5 andra personer som försäkrade mig om att det här var vad Jesus ville med Lasse och allting skulle bli så bra.

Efter en timmes väntande kom Lasse äntligen ut ur rummet och jag hade brutits ner totalt, min enda fråga till honom var om han var ok och han svarade att det var han.

Vi åkte hem och pratade ingenting mer i bilen, jag åkte hem till min extrafamilj som jag bodde hos och de andra åkte till skolan. Hela min värld rasade och dagen därpå var söndag så jag gick inte ner till skolan. Jag funderade på att hoppa av skolan för jag kände att är det så här kristna tror kan jag inte vara delaktig. Tack och lov hade jag min extrafamiljspappa som är präst i kyrkan i det lilla samhället som skolan låg i, och min extramamma som stöttade mig massor och vi pratade ut om allt hela söndagen. Samtidigt så tyckte dom att frikyrkor var rätt knepiga överlag och att händelsen var helt sjuk. Så det blev ändå en inre konflikt för mig då jag ändå är närmre frikyrkan i synsätt.

På måndagen var jag tvungen att gå till skolan, men gick lite sent så jag skulle slippa träffa alla och tänkte smita in på morgonsamlingen när den redan börjat.

Men det gick inte så bra, min underbara klassföreståndare stod och väntade på mig i kapprummet och när jag kom stoppade hon mig och sa; vi måste prata. Hon kramade om mig och sa att hon hade pratat med Lasse ganska mycket om det som hänt och att vi tre skulle sätta oss och prata efter lektionerna. Hon sa också att det som hade hänt var fel och att Lasse var jätteorolig över mig och hade varit uppe i prästgården för att prata med mig men ingen hade varit hemma.

Det var en enorm befrielse och på eftermiddagen pratade vi alla tre. Det visade sig att Lasse hade gått fram för förbön och efter en stund hade de som bad för honom sagt att kom så går vi ner i ett privat bönerum istället, Lasse hade följt med men hade ingen aning om att dom skulle driva ut demoner. Han var bara glad och trodde att Gud ville något speciellt.

Väl nere hade situationen blivit konstig och en av "bönegänget" hade fått "visioner" och pratat en massa om hur han såg en orm som kom fram osv. Lasse förstod inte riktigt vad som pågick men kunde inte med att gå därifrån heller så han satt kvar med dom och bad.

Inte förrän de kommit hem till skolan berättade dom andra som åkt vad Ny Generationsgänget hade sagt till mig om demonutdrivning etc. Lasse hade då blivit väldigt upprörd och pratat med jourhavande läraren som var min klassföreståndare.

Han kände sig otroligt kränkt och ledsen över det som hänt och fick jobba ganska mycket med att bearbeta händelsen.

Jag vet inte om ni orkat läsa hela denna långa text men det här var en väldigt traumatisk upplevelse för flera människor och visar hur lätt man som kristen kan knäckas av att omges av auktoritära människor trots att man till att börja med VET att det som sker inte är från Gud. För mig blev tankarna till slut; men vem är jag att veta vad Gud vill eller vad Han säger till andra människor, varför skulle jag som inte är en så bra kristen veta bättre än det här gänget som är ledare och pastorer och mycket mer hängivna i sin tro än vad jag är, utåt i allafall.

Hade inte jag och Lasse gått på vår underbara folkhögskola när detta hände vet jag inte hur det hade gått. Vi fick stöd och support av vår lärare och hjälp att förstå det som hänt. Och uppmuntran till att lyssna på vårt inre och lita på att Gud visar oss något även om andra människor hävdar att vi har fel.

Annons:
Santhe
4/10/09, 8:10 PM
#1

Mycket intressant. Tack för att du berättar. Tycker det är nyttigt att får höra sådana här upplevelser då och då.

Mammi
4/10/09, 8:31 PM
#2

Tack för att du delade med dig av vad du varit med om. Otäckt och tänkvärt!

Ijin
4/10/09, 11:32 PM
#3

Otäckt, men nog en rätt bra "annan synvinkel" på saker och ting, inte bara en dålig händelse i mina ögon…

Camillhe
4/11/09, 12:19 AM
#4

Kul att ni orkade läsa.

Ijin: Nej nu tycker jag att det var en ganska nyttig upplevelse som jag lärt mig mycket igenom. Men jag hade tur nog att ha ett skyddsnät av sunda kristna omkring mig. Och det finns otroligt mycket människor som inte har det som lätt kan råka illa ut.

Ijin
4/11/09, 12:32 AM
#5

#4 Jo, jag vet att den är osund, och en hård läxa.. men jag försöker se det som att det bara skulle hända dig eftersom du kan klara av det, vilket du gjorde:)

Och jag menade det som en nyttig upplevelse! Inte något dåligt…

OlgaMaria
4/11/09, 12:36 AM
#6

Vilken hemsk upplevelse och så omoget av dessa "ledare"!! Ja, det var verkligen "tur i oturen" att ni fångades upp så bra efter detta…

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Jane-Lyzell
4/12/09, 8:43 PM
#7

Hemskt!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

mumsan
4/13/09, 12:07 AM
#8

För er var det en övarraskande konstig och som du skriver en hemsk uppleelse. Ni var helt oförberedda och visste inte vad som skulle hända. Det måste kännas konstigt.

Personligen så tror jag på att driva ut demoner. Har själv varit med om befrielse. Kände mig lättad efteråt som om jg hade blivit av med 4 kg betungande inom mig. Sen bad jag den Helige Ande att fylla mig med sin/ Guds kärlek.

Men när vi är frälsta bor det inga demoner i oss men vi kan bli "attackerade" eller ansatta av dem. Då kan det vara bra med förbön/befrielse. Däremot tycker jag det är viktigt att först berätta om detta för vederbörande och personen i fråga måste ju då kunna ta ställning och tacka ja eller nej.

Camillhe
4/13/09, 12:26 AM
#9

#8 Jag tror som du Mumsan att kristna kan bli ansatta av demoner. Men inte att en kristen kan bli besatt. Och här handlade det om besatthet enligt Ny Generation.

Hannybee
4/14/09, 8:05 PM
#10

Men usch vad hemskt ändå… Att han var helt normal och så tror de att han är besatt… ^^ Det måste finnas en gräns ju! Visst, alla männsikor gör fel, men de borde väl ha pratat med den här Lasse innan?

Maria
4/15/09, 1:51 AM
#11

Låter som rena skräckisen, typ exorsisten.

Den sortens Kristendom betackar jag mig för.

Skönt att ni hade ett nätverk runtomkring er.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Mads
4/15/09, 9:30 PM
#12

Tack för att du delar med dig av din historia.

Amor Vincit Omnia

[akumas7]
4/19/09, 2:50 AM
#13

Hej hej, jag har aldrig varit med om en sådan här sak, du e en stark person som klarar av sånt där. Själv hade jag nog brytit ner dörren och slagit ner dom som stod och vacktade den XD Jag skulle bryta i hopp totalt….

Annons:
Upp till toppen
Annons: