Ser detta som en självklarhet. Har gett blod i 14 år.

Är med i det sk. Tobiasregistret och har gett stamceller 1 gång. Till en lite 4-åring med leukemi.

Sedan får dom ta vad dom vill ha om jag skulle stryka med någonstans…

Det står i bibeln: Vad du gör mot en av de minsta gör du mot mig. om jag kan rädda någon efter min tid är väl ok, om bitarna passar.

Conrad

stentyst… e det bara JV på denna sajt eller?

Jag tycker det är självklart att vara organdonator.

Samma här

Kan bara hålla med, finns inte mycke o spara när kroppen ändå inte ska med någonstans.

Ta det som går att använda, bränn resterna, sprid mig över vinden.

Solklart.

Jag tycker det är bra om någon bit av mig skulle passa någon som får ett bättre liv om jag dör. Har fyllt i donatorkort en gång, hoppas det finns kvar någonstans.

Jag har en hjärtmuskelsjukdom och kan lätt sätta mig in i situationen att behöva ett nytt hjärta. Tycker det är fantastiskt med framstegen på det här området och att det finns de som är villiga att dela med sig, även om jag också tror att Gud kan hela alla sjukdomar.

Jag håller med er övriga. Har inga problem med organdonationer vad det gäller mig själv.

Vad jag däremot har funderat över är om det skulle bli så att man var tvungen att ta ställning för en anhörig så skulle jag nog få lite problem.

Vi har ju hjärndödsbegreppet sedan 1988 och det innebär ju att kroppen i princip är död men du måste ändå operera ut organen medan kroppen ligger i respirator. Du opererar ut hjärtat medan det slår.

Jag vet ju att man redan är konstaterat död men detta bär mig lite emot.

Noggranna undersökningar görs av olika läkare med minst 2 timmars mellanrum för att förklara patienten hjärndöd. Sdan har man i princip 24 timmar på sig att ta hand om organen.

Själv skulle jag ha svårt för detta om det gällde mitt barn.

Däremot har jag sådan dubbelmoral att jag utan betänkligheter skulle ta emot organ till mitt barn…

Prata om att vara ambivalent…

Därför är det oerhört viktigt att prata om sådana här saker med varandra så att man slipper bli den som ska ta ett ev. beslut.

#1 Tyvärr så får jag varken ge blod eller stamceller…

#10 det är ju en annan sak, kan/får man inte såär det ju så.

#8 Gud helar genom oss människor så att vi hjälper varandra.. Att bara lägga det i guds händer tror jag är lite att ta i…

Var var han under medltid fram till vi började få pencilin? Då människor dog som flugor under digerdöderna som raderade ut upp 75% av vissa befolkningar. Detta trotts att du var jdjupt troende och satt i kyrkorna och bad om hjälp.. Jag tror att det ändå vi som måste göra jobbet till sist. Utarbeta den karma vi har mot varandra och på så sätt ta oss till nya högre mål…

Även jag tycker det är helt o.k.med donation.

Är det ingen som har några funderingar på att man "tar" organen medan hjärtat slår? (om än på konstgjord väg)

Om hjärnan är död, är du död, om du ska använda organen måste blodet pulsera, annars kan du inte använda någonting.

#14 Det har jag ju precis förklarat i #9

Min fråga är fortfarande om ingen har några betänkligheter på att organen tas medan hjärtat pumpar…?

Nej

#16 På ditt barn?

Tycker organdonationer är självklart, besluten är verkligen jättejobbiga, varit med om det själv med nära anhörig.

Nej, hjärndöd är för mig död.. men sedan självklart när det drabbar så kommer säkert "Thomas tvivlaren" att infinna sig. Men faktum skulle kvarstå till slut iallafall

# 15 Ja, det var just det, vad spelar det för roll om du tar hjärtat då om du redan är hjärndöd.

Jag har ju som sagt inga problem när det gäller min egen kropp men att ta ställning för någon annan som inte har sagt sitt, skulle jag tycka vara oerhört svårt.

Sedan har jag lite svårt för det här med hjärndödbegreppet också. Jag vet ju precis vad det innebär (arbetar inom sjukvården t.om ) men jag har så svårt att ta till mig att en människa är död, där hjärtat fortfarande pumpar och kroppen är varm (även om det är med hjälp av respirator).

Hjärndöd= död… Hmmm va säger ni på tackajesussajten? Det kan väl inte ni gå med på eller?? Inte rimligtvis iallafall..

# 21 Om min son som nu är 15 månader låg hjärndöd och jag visste att han aldrig skulle vakna, må bra och kunna använda sin kropp så hade jag inte velat förlänga hans tillstånd utan velat stänga respiratorn för att han skulle få frid. Då hade de gärna fått ta hans organ för att kunna hjälpa ett annat barn som då får möjligheten och kan leva.

Nu varken är jag eller har varit i denna situation och det är ju alltid svårt att veta exakt hur man skulle göra, men så känner jag nu i alla fall. När hjärnan är död så är ju människan inte längre funktionsduglig, ingen personlighet och själ finns kvar bara en kropp och varför då låta en person ligga kvar så ?