Fast askan blir ju också jord.

Däremot så trodde kristna förr att kroppen skulle återuppstå på "domedagen" och därför brände man sådana som man tyckte  ej borde få återuppstå, tex barnamördare, häxor osv.

#1 Jo, det är sant, men man förmultnar ju inte till jord på samma sätt då. Skelettet kan ju också ta flera tusen år på sig att brytas ner till skillnad från när man bränner benen direkt.

Okej, men den synen man hade förr är alltså inte längre bruklig idag? Läste nämligen någonstans att vissa kristna inte tror att man kommer till "himmelriket" om man kremeras.

Och vad tycker man om aska som sprids istället för att begravas i vigd jord på kyrkogården? Är det också något kyrkan har passerat idag?

Som jag påpekat i flera trådar (till andra) så tror jag du måste specifiera vad du menar med ordet kyrkan. Syftar du på svenska kyrkan, på frikyrkor, på alla kyrkor, på kristna etc…

Tyvärr finns det inte en enhet med samma tankesätt och tro som kan kallas kyrkan utan saker skiljer sig ganska rejält mellan rörelser, människor osv

Jag menar kristna kyrkor som utgår från vad som står i bibeln.

För mig är det enkelt. Eftersom dom Bibliska exemplen visar hur man hedrar den avlidne genom en gravplats så är det mitt val.

#5 Man kan ju även begrava aska så att det blir till en "gravplats".

Personligen har jag inget problem med kremering.Har inte tänkt på att det ev skulle kunna ev strida mot ens Tro.Men tänker att själva begravningsakten är det en präst ,psalm mm

Visst kan det bli en sorts gravplats men inget vilorum. Den troende pånyttfödda människan är avsomnad och kommer att stå upp vid den första shofarens ljud, tills dess om jag skulle hamnar där vill jag ha en grav där hela min kropp läggs ner, inte bara spillror.