Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg,  kan riktigt se hur Gud visar dig svaren efterhand som du skriver ner dina frågor:D

Angående Joh 10:33-36 så citerar jag från en site jag gillar vid namn solascriptura.se. Främst visar sajten hur olika grenar av kristen lära har gått vilse, men just ang verserna om att vi alla skulle vara gudar så förekommer den villoläran inom bl.a trosrörelsen och det är för att visa varför små-gudar teorin inte stämmer med kristen tro.

"Men vi ska i alla fall titta närmare på de mest populära bibelord som trosförkunnarna använder för att försöka rättfärdiga sin "små-gudar"-teori. Joh.10:31-39. I v. 34 ser vi att Jesus talar till judarna och säger "Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar.'" Här svarar Jesus sina motståndare med att ironiskt citera Ps. 82:6. Det är där Gud fördömer Israels orättfärdiga domare för deras självrättfärdiga och stolta attityd. Dessa domare tog parti för de onda istället för att understödja de svaga. Psalm 82:7 kommer du aldrig få höra citeras av en trosförkunnare.

Efter att ha kallat dessa domare för gudar så säger Gud i nästa vers, "men I måsten dock dö, såsom människor dö." Jesus påminner judarna om att Skriften kallade Israels domare för gudar, inte för att de på något sätt var gudomliga, utan föra att de såsom domare representerade gudomlig rättvisa. Moses och domarna i 2 Moseboken hänvisas också till som gudar, eftersom de liksom Gud, hade liv och död i sin hand (2 Mos.4:15, 16; 6:28-7:2; 21:6; 22:8, 9). Ordet gudar används symboliskt för att visa på att domarna representerade Gud. Gud sa till Mose i 2 Mos.4:16: "…du skall vara för honom såsom en gud".

Det är uppenbart att det menas att Mose ska vara liksom en gud här, och inte bokstavligt gudomlig. Walter Martin ger sin kommentar till Joh.10:34: "Jesus gör narr av folket. Hans mening är ungefär så här 'Ni tror alla att ni själva är gudar. Varför inte ännu en gud till ibland er?' Ironi används för att provocera oss, inte för att informera oss. Den lägger ingen grund som man bygger en lära på."

Länk till källan

Resten av dina resonemang så har du nått slutsatser som jag är övertygad om att Den Helige Ande visar dig, och Han kommer att visa dig mer och mer, ju mer du söker och är öppen:)

Gud välsigne dig!

Jag lade också märke till Den Helige Andes ledning i dina resonemang Internettan. Jätteroligt att Gud leder dig och att du söker svar! :) Gud välsigne dig!

Hejsan internettan!

Jag vill endast komentera en sak, och berätta vad jag själv tror!

Du skriver:

"Joh 15:22

"Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd."

Jesus säger att om Han inte hade gått bland människorna och gjort sina gärningar så hade folk gjort "dumheter" utan att veta om det. (Här handlar det väl om förföljelse av kristna.) Men när de VET vad Gud vill och ändå gör dumheterna så går de medvetet mot Gud och då blir det synd. Då tänker jag på de människor idag som inte känner till Guds ord eller Jesus - eller som växer upp i en omgivning där man inte tror. Det borde ju betyda att man då är utan synd när man inte väljer att följa Jesus. (p.g.a. okunskap) Och då undrar jag: Blir man verkligen "förlorad" i det läget? För Jesus säger ju faktiskt att man är utan synd om man inte känner till vad Han sagt. Jag har fortfarande problem med detta att man har bara ett liv på sig för att antingen bli räddad eller förlorad. Det blir för svart eller vitt.

Carro: Jag personligen tror att det handlade om att Judarna inte ville tro att Jesus var den han var, trotts att de hade sett hans goda gärningar som han hade gjort i Faderns namn.  Jesus gjorde stora under och de undren som han gjorde vittnade om att Fadern hade sänt honom! När de ändå inte ville tro att Jesus var den han var, trotts alla bevis genom mirakel och under, och därmed inte ville lyssna på hans ord så har de ingen ursäkt för sin synd.

Jesus säger tex. i Johannesevangeliet 16:8-10

"Och när han (Den heliga Anden) kommer, skall han visa världen* vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: De tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Dom: Denna världens härskare är dömd"

Gud välsigne dig!

Tarmsaft:

Tack för din förklaring - den lät väldigt trolig, faktiskt. När man väl får in det i sitt sammanhang blir det så naturligt - trots att jag innan tänkte att "det här blir svårt att 'bortförklara' som något annat än att vi alla kan vara/bli gudar.

TheresiaW:

Tack för din uppmuntran - jag fortsätter läsa så får vi se hur det går.

Highness82:

Kan man inte översätta det Jesus sa till judarna även till oss idag då? För jag tycker att vi tolkar bibelversen samma - men att jag vill översätta den även till oss idag. Hur ska vi tänka som ju inte sett Jesu under rent fysiskt? Är inte det en slags ursäkt för att inte tro, för att inte dömas så hårt?

Sedan finns det ju många människor som hör om Jesus (kanske vid konfirmation osv) men som aktivt väljer bort Honom. Fast även det blir konstigt eftersom det inte är samma sak att höra en människa (präst) idag berätta om Jesus och jämföra det med att se Jesus själv göra under. Då blir det egentligen inte att aktivt välja bort, tycker jag. Mer passivt kanske…

Man kanske inte ska tänka "individ" här? För på något sätt har ju de flesta folk någon slags tro och "högre" lagar att följa. Oavsett religion. Och man kan säga att Gud givit oss så många ledtrådar och hjälp att gå den rätta vägen - ändå väljer vi tvärtom. Vi väljer att lyssna på politiker (världsliga ledare) istället för på Gud. Och även om den enskilde individen inte kan hjälpa att den föds in i ett samhälle/en familj som lever långt bort från Gud - så finns ju Gud där och ropar mitt i samhället för dem som vill lyssna. Men den tanken stämmer bara om man tänker att alla religioner kommer från Gud. För det blir rätt svårt för en muslim i Iran att höra Jesus ropa.

Teorin stämmer ännu bättre om man tror på reinkarnation - för då kan man tänka att vi alla fått höra om "den rätta vägen" i något liv. Då blir det inte en ursäkt att man råkar vara född i urskogen i just detta livet.

Om jag får återkomma till "askrealjesus-sajten" har jag läst där att Kristendom är den högsta religionen. Men att de andra religionerna inte är fel för det. Och om man då tänker sig att man som människa utvecklas mer och mer för varje liv så kan andra religioner vara bra som steg på vägen - men att man inte kan nå Gud utom genom Jesus. Eller rättare sagt - man kan inte bli definitivt räddad utom genom Jesus.

(Fast enligt samma sajt finns även Buddha "där uppe i himlen" bredvis Jesus - och han blev ju upplyst utan kristendom.)

Hmmm… Jag har många bitar att få ihop. Ursäkta att jag drar upp det som ni inte vill höra. Men jag kan inte bara avfärda mina gamla tankar utan att ljuga för mig själv. Och det leder inte till sanningen, tror jag. Men jag är medveten om att detta kan vara helt fel så jag undrar hur man faktiskt ska tänka och tro om alla som inte får höra om Jesus?

"Hur ska vi tänka som ju inte sett Jesu under rent fysiskt"

Jag tror de flesta kristna fått se under som Jesus gjort genom andra människor.

Hej igen Internetta! :)

Jag kan förstå dina tankar och de är på sätt och vis väldigt fina, jag skulle vilja att det var så, men samtidigt så tror jag inte att det är så!

Jag skulle  vilja (om jag själv fick bestämma) att Gud talade till människor genom andra religioner, som islam, buddism och hinduism, men samtidigt så tror jag på den mer radikale Jesus att den enda vägen till Gud går genom honom. Och att Jesus är vägen, sanningen och livet! Och tror man detta så tror jag personligen inte att man kan accepera andra religioner som en väg till Gud!    

Självklart kan vi sätta denna text på vårt eget liv idag, det tror jag personligen att vi kan göra med hela Bibeln. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg en sak då det kommer till Jesus och hans under!

Jag tror att Jesus under och mirakler var drivna genom en enda anledning - och det var att människor skulle komma till tro på honom.  Det största av allt och egentligen det största undret av allt - är att folk kommer till tro på Israels Messias och följer honom!  Jag tror inte att Jesus gjorde under därför ATT folk trodde på honom, utan "FÖR ATT" de skulle komma till tro på honom, förstår du?

Det var mitt svar på din fråga: "Hur ska vi tänka som ju inte sett Jesu under rent fysiskt?"

Jag hoppas att du kände att du fick svar på hur jag själv tror!:) Om du tyckte att jag inte gav något bra svar, så får du säga till och formulera om frågan så jag förstår hur du menar!:)  

Gud välsigne dig!

#5: Ja, det tror jag också - det håller jag med dig om. Men jag tänker kanske på de icke-kristna som bara hör om Jesus men inte kan/vill tro. Hade de mött Jesus själva, den fysiska Jesus, så hade de kanske kunnat tro.

#6: Nej, olika religioner går ju inte ihop med den traditionella kristna tron. 

Jag tänker lite igen om reinkarnation. Precis som man ofta menar, när man läser skapelseberättelsen, att 7 dagar är symboliskt (det kanske handlade om flera miljoner år istället), kanske Jesus också menar att vår räddning inte måste komma direkt efter just detta jordiska livet. Vi kan ju leva flera liv, och lära oss mer och mer - men att vi ändå måste gå via Jesus för att bli frälsta till slut. De som lever ett liv och inte hör om Jesus eller väljer bort honom - hamnar "i himlens lägre nivåer", där det sägs att man fortsätter att lära sig. Vissa kanske lär sig snabbt och finner Jesus snabbt - då behöver de inte leva så många liv. Och då får ju alla religioner mening som steg på vägen till Gud. Inte heller blir det orättvist för de som av olika anledningar inte riktigt fann Jesus - men som ändå levt sina liv i ödmjukhet och hjälpt andra.

Vad tror du om det?  (Jag vet väl redan svaret - men finns det verkligen ingenting i Bibeln som ändå stöder idén om reinkarnation? Finns det saker som direkt motsäger? Som inte skulle kunna tolkas som att reinkarnation KAN finnas?

Någon sade i den andra tråden något om att man inte ska "tala med de döda" (står visst i GT). Men var är då de döda? Jag trodde att i och med Jesus så fick man evigt liv - innan dess förintades man och verkligen dog. Gjorde man inte det? För i så fall talar ju det för att man hamnar i andevärlden även om man inte mött Jesus.

När det gäller Jesu under: Om Han gjorde under för att folk skulle komma till tro - då är det ju synd om människor idag som inte får samma chans. Poängen med min fråga var just att Han menade att de som inte sett Hans under åtminstone hade en ursäkt för att de inte trodde på Honom. Och då blev "brottet" inte så allvarligt. Och idag är det ju ingen som sett Honom göra under - och då borde vi också ha en ursäkt om vi inte kan tro - och då borde vi inte dömas för det (och gå förlorade.) Det var så jag tänkte.

Sedan finns det ju många pastorer som är ett verktyg för Jesus/Den Helige Ande/Gud - och helar sjuka människor. Det är ju faktiskt under som människor utför. Även om inte kraften kommer från dem själva. Även Jesus sa ju att Han inte kunde göra något själv, utan Fadern. (Ja, så var det ju. Varför sa Han så om Han var Gud själv?) Det dagens människor gör blir då lite samma sak som Jesus gjorde. Och jag förstår det mer som att dessa under är en gåva från Gud om vi tror. Om vi lever med Honom behöver vi inte bekymra oss om sjukdomar eller fattigdom - om vi bara tror och har tillit så sker dessa mirakel varje dag. (Fast de kanske inte alltid blir så tydliga som de Jesus visade, utan bakas in i "naturligheter" oftast. Fast inte alltid…)

Jag tänker lite på alla New Age-människor som talar om Lagen om attraktion, att man kan skapa och dra till sig saker genom sina tankar och ord. Den lagen är ju, menar de, en Guds lag - och vi människor har tillgång till detta. Om vi ber (Gud) och tror att vi ska få bönesvar - eller om vi använder våra tankar och ord och visualiserar det vi vill ha samt tänker att det redan sker - det ger samma effekt. Det kommer ändå från Gud. Och det är detta Jesus använde sig av då (Fast Han stod Gud så nära att Han var mästare på det) - och det är det vi också kan använda oss av. Om vi bara tror på det. (Och det fungerar faktiskt!)

Detta kan liksom stämma in med Bibelns Jesus också - även om Han hade en särställning. Just att Han säger att "…den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större".

Jag tror inte att all New Age kommer från mörkret. Men man får nog passa sig eftersom mycket inbjuder de "mörka". Men när man läser en del av dessa böcker känner jag inom mig att det goda finns där. (Tror jag i alla fall.)

Hur som helst kan jag tänka mig att många sökare fastnar i kristaller och tarotkort och faktiskt glömmer Jesus och vad Han gjorde. För Han gav sitt liv för oss. (Det tror jag på.) Och utan gemenskapen med Honom blir nog livet tomt. Den glädje jag känner inom mig när jag tänker på Honom och allt det som står för Hans lära går inte att jämföra med att bara läsa New Age böcker. Men jag tror, som sagt, att vissa saker inom New Age går att förena med kristendomen. Bara man inte glömmer Gud och Jesus.

Jag får fundera vidare…

Tack snälla ni för att ni svarar! (Och hoppas inte att ni tycker att jag är tråkig som hela tiden "vänder tillbaka" till det jag trodde innan. Jag vill inte välja sida - jag vill hitta sanningen, som än så länge KAN ligga lite mittemellan de två sidorna. För mig.)

Ang reinkarnation så fanns det en del rörelser redan strax efter Jesu död som antog en sån lära. Och man hade flera kyrkomöten då man gick igenom olika läror kring kristen tro och kom fram till vad Jesus verkligen stod för. Läs gärn a om kyrkomötet i Nicea och om kyrkofäderna. Ibland kan man tycka att beslut som tagits under åren varit så godtyckliga men läser man om hur det gick till och vad man grundade besluten på tycker jag att det ger en god grund.

Du kan även läsa luk 16:19-31 där det står lite om livet efter döden.

#8: Aha, man kan själv läsa om dessa kyrkomöten som jag läst om. Det ska jag göra. Och även bibelstället du hänvisar till. Tack!

Hej Internettan!

Jag instämmer med de andra att det är glädjande att ser hur du utvecklats i ditt resonemang. Du har fått bra svar här ovan.  Jag ska gå över fler punkter som du tog upp som jag inte tror de andra har gjort.

Du skrev. Det borde ju betyda att man då är utan synd när man inte väljer att följa Jesus. (p.g.a. okunskap) Och då undrar jag: Blir man verkligen "förlorad" i det läget? För Jesus säger ju faktiskt att man är utan synd om man inte känner till vad Han sagt. Jag har fortfarande problem med detta att man har bara ett liv på sig för att antingen bli räddad eller förlorad. Det blir för svart eller vitt.

SVAR:  Om du går tillbaka och läser vad vi skrev i den första tråden kan du se att en människa inte föds i ett tillstånd där hon kan välja att arbeta sig upp till Gud.  Vi föds i arvsynden:  det innebär att människans tendens är att välja synd.  Vi föds andligt döda.  Det gör vi alla. Gud har konstaterat att ALLA har syndat och är i avsaknad av härlighet och att ingen är rättfärdig.  Om vi hör Guds ord och “väljer bort” är vår synd större än de hedningarna som inte har hört evangelium.  De komma att dömas efter en annan lag än t.ex. judarna som hade Mose lag eller vi som har hört evangelium och vänder Gud ryggen.  (Rom 2 och 5)

Här kommer jag inte ihåg vilket bibelställe - men det handlar om detta att Jesus kan bara frälsa dem som Gud själv har "givit" åt Jesus. Alltså man kan inte själv komma till tro (eller nåt sånt.)

SVAR.  Johannes Ev. 6:39-40  Det är endast de som födds av Guds Ande till evigt liv.  Gud har skapat alla men barnaskap tillhör den som är frälst.  Den som är frälst: är försonad med Gud; har barnaskap med sin himmelska Fader; Kristus bor i deras hjärta genom tro; och de är ett tempel för Guds Helige Ande. Den sanna Gudens barn kan inte gå förlorade för att Gud garanterar deras bevarande för Jesus skull.

Men varför gör inte Gud så att alla tror då?

SVAR:  Det vet vi inte.   Han har ett plan och gör allt till det bästa efter den. I och med att Han är suverän Gud står Han inte tills svars inför människan.
_
Vilka kriterier ska man uppnå för att bli utvald av Gud? Självklart tror jag inte att Gud diskriminerar någon - men hur ska man tänka här?_

SVAR:  Finns ingen prestation från vår sida eller någon kvalification som vi kan uppfylla.  Guds folk ligger gömda hos Honom.  Han har gett oss en befallning att omvända oss och tro på evangeliet. Det är evangeliet  som Hans kyrka och individerna skall föra fram.  Ännu igen vill jag poängtera att Gud inte på samma nivå som oss så allt gott som sker är en ynnest av Honom.  Diskriminering är en sak mellan människor.

För om vi har vår fria vilja - hur kan då Gud få oss att tro? Eller hjälper Gud dem att tro som ber om det? Och som läser Hans ord? Så att först måste man vilja tro - och då får man hjälp att komma till tro - och då kan man få frälsning av Jesus? Det lät i alla fall logiskt för mig.

SVAR:  Gud resonerar med oss genom våra tankar och alltid i relation till vad som står skrivet.  När Gud drar någon till Kristus så är det genom den Helig Andes kraft.  Precis vad någon skrev förut – det största av alla mirakler.  Han förvandlar hjärtan.  Vi älskar vad vi hatade förut (Guds väg) och hatar det vi älskade (synd).
Ordningen står så här i Romarbrevet 8:  30  Och dem som han har 1.förutbestämt, dem 2. kallar han ock, och dem som han har kallat, dem 3. rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem 4. förhärligar han ock.

_Sedan finns det ju många pastorer som är ett verktyg för Jesus/Den Helige Ande/Gud - och helar sjuka människor. Det är ju faktiskt under som människor utför. Även om inte kraften kommer från dem själva. Även Jesus sa ju att Han inte kunde göra något själv, utan Fadern. (Ja, så var det ju. Varför sa Han så om Han var Gud själv?) Det dagens människor gör blir då lite samma sak som Jesus gjorde. Och jag förstår det mer som att dessa under är en gåva från Gud om vi tror. Om vi lever med Honom behöver vi inte bekymra oss om sjukdomar eller fattigdom - om vi bara tror och har tillit så sker dessa mirakel varje dag. (Fast de kanske inte alltid blir så tydliga som de Jesus visade, utan bakas in i "naturligheter" oftast. Fast inte alltid…)
_
Svar:  Många troende i alla tider har genomgått stor lidande och umbäranden.  Alla Apostlar led martyrdöden förutom Johannes.  Jesus har inte lovat att allt blir fred och fröjd i tron.  Men vi behover inte bekymra oss därför att Gud är i kontrol, hör bön och har älskat oss intill döden.  Människor kan inte hela.  Varje helande är en Guds gåva. 

Jag tänker lite på alla New Age-människor som talar om Lagen om attraktion, att man kan skapa och dra till sig saker genom sina tankar och ord. Den lagen är ju, menar de, en Guds lag - och vi människor har tillgång till detta. Om vi ber (Gud) och tror att vi ska få bönesvar - eller om vi använder våra tankar och ord och visualiserar det vi vill ha samt tänker att det redan sker - det ger samma effekt. Det kommer ändå från Gud. Och det är detta Jesus använde sig av då (Fast Han stod Gud så nära att Han var mästare på det) - och det är det vi också kan använda oss av. Om vi bara tror på det. (Och det fungerar faktiskt!)

SVAR:  Christian Science tror också på denna lag.  Det finns de som utger sig för att vara Herrens tjänare som tror på deras ordsmakt.  “Name it and claim it” kallas det på engelska.  Men det är inte bibliskt – det är magi.  Visualisering är också okult.  Det är tankekraft – mind over matter.  Det är något helt annat än bön och tillit  till Gud.
_
Jag tror inte att all New Age kommer från mörkret. Men man får nog passa sig eftersom mycket inbjuder de "mörka". Men när man läser en del av dessa böcker känner jag inom mig att det goda finns där. (Tror jag i alla fall.)_

SVAR: Det  finns inget gott i New Age.  Det är samma lurendrejeri som Satan körde med i Lustgården.  Människor skall bli gudalik genom kunskap som är avskild från Guds ord och lag.      Alice Bailey New Ages moder  tillhörde Madame Blavatsky's Teosfistiska rörelse.  Hon blandar ihop kristendom och det okulta.   Alice Bailey  (New Age's moder)  skrev i sitt 21 volymer verk  mellan 1919 – 1939

"Kyrkorörelsen, som alla andra, är bara en temporär påskyndingsrörelse och tjäner som en tillfällig viloplats for det evolverande livet.  Eventuellt kommer det att upstå en UNIVERSAL kyrka och dess definitiva konturer kommer att uppenbaras mot slutet av DETTA ÅRHUNDRANDE. (dvs 1900 talet Fel.kom).  Den här kyrkan kommer att bli upfostrad av Kristus och Hans lärjungar när utgjutelsen av Kristus väsen och den SANNA andra tillkommelsen har skett.  Den kristna kyrkan, I ALLA SINA GRENAR, borde agera som en mittpunkt genom vilken världsupplysningen kommer att fullbordas.  Kyrkan i sin undervisningsroll borde ta de STORA GRUNDLÄGGANDE LÄRORNA och (splittra de gamla former i vilka de har blivit uttryckta och hållna) visa deras sanna och innersta andliga innebörd.  Det huvudsakligen uppgiften av kyrkan är att undervisa utan uppehåll bevarande det yttre bilden så att de kan nå så många som är vana vid kyrkans seder.  Lärare måste vara tränade; bibelkunskap måste spridas; sakramenten måste ges ett MYSTISKT innebörd och kyrkans kraft att hela måste bli demonstreade Med stor säkerhet kommer innan Världslärarens ankomst  justeringar att göras, så att huvudmännen i all stora organisationer antigen blir en mästare eller en invigd som har genomgått den tredje invigningen.  Huvudmännen av de stora okulta grupper, av Frimurarna och vissa skyftande delar av krykan och boende i många av de stora nationerna kommer att vara invigda eller mästare.”
slut citat

Men även vi som är kristna frapperas över hur likt dagens kristendom detta låter på många punkter.  Men det är mörker.  Vi måste vara vakna över mysticism inom våra kyrkor och församlingar.  Det är ännu farligare än utövad New Age.  

Fortsätt med dina funderingar.  Vi ber för dig.

Hej Woodland!

Tack för ditt långa svar! Jag har läst men hinner inte svara just nu. Återkommer!

#10:

Det var bra att du påminde mig om en del saker, som jag tenderar att glömma. :-)

Men..

"I och med att Han är suverän Gud står Han inte tills svars inför människan."

"Ännu igen vill jag poängtera att Gud inte på samma nivå som oss så allt gott som sker är en ynnest av Honom."

Fast om Gud har givit oss människor intelligens så känner jag det som att vi har rätt att fråga om det som är konstigt. På något sätt tycker jag att vi förtjänar svar och inte bara ska behöva acceptera att vi "är så små" att vi inte förtjänar något.

Även om Gud inte är på samma nivå som oss känns det inte bra att Han endast av nåd bryr sig om oss, (eftersom vi är på en lägre nivå). Däremot kan jag acceptera detta med tanke på att vi gjort orätt. Inte bara "för att vi är så små".

Sedan tänker jag igen om synden. Om vi inte har levt tidigare liv - hur kan vi då födas som syndare? Det låter mer troligt att vi "föds in i synden" - alltså vi föds in i en värld som kommit långt från Gud och vi blir påverkade av denna så gott som omedelbart. Kanske vi också, i och med att våra föräldrar lever/levt i denna värld en längre tid, faktiskt fått i oss "synden" genom "generna", på något sätt. MEN trots detta så säger det sig självt att en människa inte är skyldig till något den inte kan rå för. Alltså tror jag inte "att födas in i synden" betyder det som kristna verkar tro. Att vi redan från början förtjänar noll, redan direkt när Gud skapat oss. Vad säger man om ett spädbarn som dör? Kommer barnet till Jesus eller inte? För Jesus säger ju att, för att komma in i himlen ska man vara som ett barn. Hur kan man då anses vara syndig? Jag kan inte få ihop detta (och jag är inte ensam) och sådana här frågor är så viktigt för det tror jag gör att många väljer bort kristendomen, trots att Jesu budskap är sant. (Reinkarnationsteorin förklarar allt på ett sammanhängande sätt - som jag inte kan se motsäger Jesu budskap. Fast man får kanske tolka det eviga livet med Jesus på ett något annorlunda sätt, t ex att den inte nödvändigtvis kommer efter just detta livet)

Om tankekraft: Varför kan inte tankekraft komma från Gud? Gud själv skapade väl världen med Ordet - som väl kom från tanken först? Naturligtvis måste man, som de flesta poängterar, använda detta på ett gott sätt - som allt annat i vårt liv. Men jag ser inte något "ont" i sig. Nedanstående vers låter som tankekraft. Jesus talar inte om att be - han talar om att säga med ord:

"Han svarade dem: "För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder." (Matt. 17:20) 

Och det här med tro. Hur vet jag vad Jesus menade med: "Den som tror på mig blir räddad"? Menade Han "Den som tror på att jag är Guds son …osv… blir räddad DIREKT" eller "Den som tror på mig - kommer att följa mig på den rätta vägen och få min hjälp (guidning) - och får då evigt liv så småningom". För detta att Han tog på sig våra synder kan ju vara, som jag skrev en annan gång, att vi hade samlat på oss en så stor "skuld" att vi hade gått under utan hjälp. (p.g.a. negativ karma)  Vi var verkligen förlorade genom våra gärningar. Att Han tog på sig våra synder gjorde att vi blev förlåtna (räddade) för det vi gjort - och nu åter kunde vandra på vägen till Gud. (Han öppnade vägen till evigt liv, så att säga.) Men det måste kanske inte betyda att vi är förlåtna för framtidens synder? Vi måste kanske ändå skörda som vi sår i nästkommande liv?

Ordningen står så här i Romarbrevet 8:  30  Och dem som han har 1.förutbestämt, dem 2. kallar han ock, och dem som han har kallat, dem 3. rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem 4. förhärligar han ock.

Det här ser ju ut som att vi inte kan göra någonting - är vi inte kallade så går vi förlorade. Inte heller detta får jag ihop på ett sätt jag kan förstå. Jag måste se det som något man kan tolka på olika sätt. OM vi lever många liv kanske man kan säga att Gud kallar oss när det är dags. När vi är mogna. Är vi inte det så kanske vi inte kan höra Gud ändå - och då får vi vänta tills ett annat liv.

Ang det ockulta. Det är skrämmande. Det finns kanske mycket mer än vad jag tror. Men hur vet man?

Att bunta ihop allt som kallas New Age låter så… blint, som att man har bestämt sig oavsett. Men har Bibeln kommentarer till allt inom detta? För när människor, som på alla sätt verkar goda, talar om Guds kraft och t.o.m. säger att det bästa är att säga "ske din vilja" (till Gud eller "universum") när man har ett problem, eftersom de menar att vi inte själva alltid vet vad som är bäst för oss. Låter det som "det mörka"? (Okej, jag vet att man kan säga att "det mörka" lindar in sitt budskap i "det ljusa" - men det kan ju lika väl vara en bortförklaring. Gäller kanske inte ALLA företeelser bara för att det finns i en hel del.) Man (många) tror alltså på Gud inom "tankekraft" - men man anser att vi människor har fått gåvan att själva kunna skapa omständigheterna kring vårt liv. Vad är skillnaden att be till Gud med tro, och att tänka själv - men veta om att det kommer från Gud eller "universum"?

Jag läser en bok av Madeleine Wallgren just nu (http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?cPath=1&products_id=515) som heter Cancer - och vad Gud lärde mig. Hon är Bibeltroende och citerar mycket från Bibeln och hon menar att när vi t ex vill bli helade från en sjukdom räcker det inte att be i desperation och i förtvivlan "tigga" om hjälp - och senare be igen och be andra människor om förbön osv. För detta tyder på att man ju inte tror att Gud ska hela en. När man verkligen tror så överlämnar man åt Gud efter bön - och känner sig sedan förvissad om att man ska få bönesvar. Hon menar att vi i Bibeln fått löfte om helande och vårt problem handlar om att vi inte tar emot gåvan. Och därför hjälper den ofta inte. Och, säger jag - vad är detta egentligen om inte tankekraft? Att be i tro bygger ju faktiskt på att man tänker att ett positivt bönesvar är sant. Man ser framför sig att vi redan fått ta emot från Gud.

Så ser jag på saken. Jag förstår inte hur jag ska kunna se det annorlunda. Om Gud vill att jag ska tro som ni gör - då borde Han se till att jag får bra svar på mina frågor. Inte att Gud inte behöver stå till svars. Jag kan inte bara gömma undan min hjärna och mitt intellekt - som ju Gud har givit mig.

Suck… och förlåt kanske, för att jag envisas med att ha invändningar på en sajt där "alla" verkar på det klara med vad sanningen är.

Förresten - en bok jag skulle vilja rekommendera: "Tänk dig ett bättre liv" av Anna-Stina Vrethammar. Läser man den så förstår man att "tankekraft" kommer från Gud.

(Såvida man nu inte medvetet vänder sig till Satan, häxkraft och svart magi osv. DÅ är det ockult och väldigt mörkt.)

Ang arvssynd: Jag tror att barn tillhör Gud, och jag tror att barn som dör kommer till Gud. Därför tror jag tex inte på barndop som ska rena barnet från arvssynden och inte heller tror jag på vuxendop där man låter 9 åriga barn döpas.

Det är omöjligt att veta eller ens spekulera i när man upphör att vara barn och automatiskt tillhör Gud, men jag tror att vi som vuxna måste göra ett val att följa Jesus.

Ang att be i tro: Det där är svårt och ganska komplicerat. Inom bl.a trosrörelsen predikar man just det du beskriver, att man ska "be" om vad man vill ha och sen "proklamera" att man fått det. Det är en annan teologi än den jag tror på. Jag tror att Gud svarar ALLTID på bön men han säger inte alltid ja. Och Hans svar är inte beroende av hur mkt eller lite vi tror.

Jag tror att vi ska be för varandra, be för oss själva och att det är helt ok att vi ber om samma sak flera ggr. Vi för ett samtal med Gud och när vi ber händer saker i andevärlden.

#13: Men säger man inte att vi föds som syndare? Vad står det i Bibeln?

Jesus säger väl någonstans att "om vi ber i tro så ska vi få"? Just det tycker jag tyder på att vi ska använda oss av "tros-kraften".

Varför ska allt vara så komplicerat? Det vore så mycket lättare om det fanns glasklara svar på allt. Å andra sidan skulle ju inte livet bli samma då. Varken för Gud eller för oss. Robotar som inte har egen vilja utan bara lyder och är förutsägbara. Det ger nog inte Gud något heller. Jag menar - någon tanke med vår fria vilja måste Gud ha haft.

Genom människans fria vilja och oförutsägbarhet blir ju livet "ett äventyr", en fight mellan det goda och det onda. Men Gud vill förstås att det goda ska segra och att vi ska återförenas med Honom. Men jag tycker att man ändå måste se det som att vi får gå fel - åtminstone ett tag.

_Fast om Gud har givit oss människor intelligens så känner jag det som att vi har rätt att fråga om det som är konstigt. På något sätt tycker jag att vi förtjänar svar och inte bara ska behöva acceptera att vi "är så små" att vi inte förtjänar något.

Även om Gud inte är på samma nivå som oss känns det inte bra att Han endast av nåd bryr sig om oss, (eftersom vi är på en lägre nivå). Däremot kan jag acceptera detta med tanke på att vi gjort orätt. Inte bara "för att vi är så små"._

SVAR:  Gud väcker nyfikenhet hos människan när det gäller Hans väg och vilja.  När Gud väcker oss leder det till frälsning.  Det  är inte bara ytligt eller en modegrej. Det är rätt att Gud hör bön och svarar på den.  Men det är ingenting som en människa kan kräva av honom.  Han vill också att vi använder vår intelligens.  Och allt vi behöver veta för vår frälsning och hur vi som troende bör tjäna Honom finns i Hans ord.  Det är när vi redigerar ordet eller lägger till tolkningar som inte har stöd i bibeln som vi avviker till vår skada.  När vi talar om Guds kärlek är det inte bara att vi skall se honom som en piccolo eller jultomte.  Vi är väldig lång under Hans nivå i renhet och makt men ändå så gav Han sitt liv för oss.  Allt annat bleknar i jämförelse.  Det är också en del av orsaken till varför vi i kyrkan talar om synd.  Utan syndamedvetenhet finns ingen 'behov' av en Frälsare – eller hur?

_
Sedan tänker jag igen om synden. Om vi inte har levt tidigare liv - hur kan vi då födas som syndare? Det låter mer troligt att vi "föds in i synden" - alltså vi föds in i en värld som kommit långt från Gud och vi blir påverkade av denna så gott som omedelbart. Kanske vi också, i och med att våra föräldrar lever/levt i denna värld en längre tid, faktiskt fått i oss "synden" genom "generna", på något sätt. MEN trots detta så säger det sig självt att en människa inte är skyldig till något den inte kan rå för. Alltså tror jag inte "att födas in i synden" betyder det som kristna verkar tro. Att vi redan från början förtjänar noll, redan direkt när Gud skapat oss. Vad säger man om ett spädbarn som dör? Kommer barnet till Jesus eller inte? För Jesus säger ju att, för att komma in i himlen ska man vara som ett barn. Hur kan man då anses vara syndig? Jag kan inte få ihop detta (och jag är inte ensam) och sådana här frågor är så viktigt för det tror jag gör att många väljer bort kristendomen, trots att Jesu budskap är sant. (Reinkarnationsteorin förklarar allt på ett sammanhängande sätt - som jag inte kan se motsäger Jesu budskap. Fast man får kanske tolka det eviga livet med Jesus på ett något annorlunda sätt, t ex att den inte nödvändigtvis kommer efter just detta livet)_

SVAR:  Som jag (vi) har påpekat ger inte biblen något stöd för reinkarnationsterorin.  Det verkar inte logiskt för en modern människa att  Adam  över 7000 år sedan gjorde ett misstag som skulle kunna påverka henne här och nu.  Men vi behöver bara titta runt omkring för att förstå att ondskan finns i världen och att den inte var  i Guds skapelseverk.
Hur det blir med barn eller bebisar som dör – Bibeln är inte 100% klar på den frågan men jag vill tro som Tarmsaft – att de tillhör Gud.  Det finns en vers i GT som har ansetts som en viss väggledning när det gäller åldersfrågan.  Jona 3:11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 12 0.000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster. . .
Fräslningen är Herrens och ingenting är omöjligt för Honom. 

Om tankekraft: Varför kan inte tankekraft komma från Gud? Gud själv skapade väl världen med Ordet - som väl kom från tanken först?

SVAR:  Det finns en avsevärd skillnad mellan tankekraft och att tänka.  Om du ser vad du skrev härovan  GUD själv skapade. . med Ordet.  Skapandet av materia hör Gud till.  Människor har alltid försökt härma Gud men inte på det sättet Han tillåter.  Den tro som Jesus talade om i Matt. 17:20 är en gåva och inte baserad på en intellektuell kraft som utför saker för den som kan utöva det. 
Den som tror på Herren blir direkt räddad från evig död och beviset är bl.a. ett heligt liv.  Det är därför bibeln varnar de som bekänner tron att inte falla ifrån.  Faller man ifrån och definitivt lämnar Gud så är inte tron äkta. 

_Och det här med tro. Hur vet jag vad Jesus menade med: "Den som tror på mig blir räddad"? Menade Han "Den som tror på att jag är Guds son …osv… blir räddad DIREKT" eller "Den som tror på mig - kommer att följa mig på den rätta vägen och få min hjälp (guidning) - och får då evigt liv så småningom". För detta att Han tog på sig våra synder kan ju vara, som jag skrev en annan gång, att vi hade samlat på oss en så stor "skuld" att vi hade gått under utan hjälp. (p.g.a. negativ karma)  Vi var verkligen förlorade genom våra gärningar. Att Han tog på sig våra synder gjorde att vi blev förlåtna (räddade) för det vi gjort - och nu åter kunde vandra på vägen till Gud. (Han öppnade vägen till evigt liv, så att säga.) Men det måste kanske inte betyda att vi är förlåtna för framtidens synder? Vi måste kanske ändå skörda som vi sår i nästkommande liv?

Det här ser ju ut som att vi inte kan göra någonting - är vi inte kallade så går vi förlorade. Inte heller detta får jag ihop på ett sätt jag kan förstå. Jag måste se det som något man kan tolka på olika sätt. OM vi lever många liv kanske man kan säga att Gud kallar oss när det är dags. När vi är mogna. Är vi inte det så kanske vi inte kan höra Gud ändå - och då får vi vänta tills ett annat liv._

SVAR: Vi syndar därför att vi föds i arvsynden.  Bibeln erkänner inte  karma.  Gud öppnar våra andliga ögon.  Det är därför att vissa människor vänder sig till Gud och beslutar att följa Honom.  Vi beslutar i tid och rum men Herren verkar i det  fördolda.  Vi blir räddade till evigheten därför att vi rättfärdigas genom tro – men det är en tro som verkar.

Ang det ockulta. Det är skrämmande. Det finns kanske mycket mer än vad jag tror. Men hur vet man?
SVAR:  Man måste hålla sig till Guds ord och vad Han har visat sitt folk genom alla tider.
Gud är inte en opersonlig kraft som finns inom all materia (panatheism).  Han  har alla egenskaper av personlighet.  Man kan inte be till universum och har den bibeliska bilden av Gud i tankarna.  Det finns endast en väg till Gud och det är en person – Jesus Kristus.  New Age i alla dess former (oavsett termer) underkänner denna bibelskfakta på ett eller annat sätt och i olika grader.  Vi ser New Age tendenser idag när alla religioner skall komma tillsammans.  Det påstås att vi ber samma Gud – men det är också en lögn.

Jag läser en bok av Madeleine Wallgren just nu (http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?cPath=1&products_id=515) som heter Cancer - och vad Gud lärde mig.  -Hon menar att vi i Bibeln fått löfte om helande och vårt problem handlar om att vi inte tar emot gåvan. Och därför hjälper den ofta inte.

SVAR:  Jag har inte läst denna bok och vet  inte exakt vad hon skrev.  Men om vi  utgår ifrån att det är som du skrev här så anser jag att detta delvist är ett tragiskt sätt att se på det hela.
En sådan resonemang kan skada mer än hjälpa.  Det verkar såsom Gud vill hela men “nja. .  .den och den har inte kraft nog i tro och styrka att ta emot deras helandet så, tyvärr,  de går miste om det.”
Det rimmer dåligt med en Gud som dog för oss medan vi ännu var syndare.  Det är också en begränsning av den Helige Andes suveränitet.  Han bestämmer vem Han vill hela och när.    Jesus bad enträget till sin Fader i himmeln i Getsemmane.  Så att be om och om igen är inget fel.  Att  använda uttrycket “tigga” inför Gud är att underkänna det barnaskapet en troende har hos Honom.  Men fast att man ber (som i detta fallet) är det inte säkert att Gud har helande i sin plan för individen. 

Vissa rörelser har lagt en väldig tyngdkraft med mirakler och helande.  ALLA skall bli helade och blir de inte det så är det deras eget fel – de har inte tro så det räcker.  De tror att om bara människor SER vad Gud gör kommer de att vända sig till Honom.  Men Guds ord i sin helhet stödjer inte ett sådant tänkesätt.  Du kan läsa om den rike mannen och Lasarus Lukas 16:19 31.  Lägg märke till den sista versen.  Inte ens Apostlarna fick uppleva helande på det sättet i deras tjänst.  Det finns de som lär ut och håller till “mind over matter” inom den yttre kyrkan – men det är ett annat ämne.

Så ser jag på saken. Jag förstår inte hur jag ska kunna se det annorlunda. Om Gud vill att jag ska tro som ni gör - då borde Han se till att jag får bra svar på mina frågor. Inte att Gud inte behöver stå till svars. Jag kan inte bara gömma undan min hjärna och mitt intellekt - som ju Gud har givit mig.

SVAR:  Jag misstänker att Han redan talar  till dig genom vad du läser i bibeln och här på tråden.    Vi kan ger dig förklarningar i mycket men det är Herren du skall ha relationen med.  Han kan göra klart för dig att du är en syndare, på samma sätt som jag och mina trossykon har upplevt.  Troligen blir det så att du kapitulerar inför Honom och sen förstår du.  Det brukar vara på det viset.   

Suck… och förlåt kanske, för att jag envisas med att ha invändningar på en sajt där "alla" verkar på det klara med vad sanningen är.

SVAR:  Tänk inte så!  Vi är svaga människor som har mött en väldigt stor och kärleksfull Gud.  Vi älskar Honom därför att Han först älskade oss.  Vi har inte alla svar.  Hade vi det hade vi varit jämnställda med Gud själv.  Men vi har allt vi behover veta till frälsning i Hans ord.

_Förresten - en bok jag skulle vilja rekommendera: "Tänk dig ett bättre liv" av Anna-Stina Vrethammar. Läser man den så förstår man att "tankekraft" kommer från Gud.
_
SVAR: Det finns en avsevärd skillnad mellan tankekraft och att tänka .  Precis som det finns en enormt stor skillnad mellan biblisk meditation och centrerad meditation.  Skillnaden är källan.  Gud vill att vi skall tänka och meditera över vad Han har visat oss om sig själv i Hans ord.  Denna dam har en annan agenda enligt hennes hemsida.  Lägg märke till vad hon skrev - Så en dag förändrades livet totalt då jag helt avsiktslöst och insiktslöst högt ropade: ”Hjälp!”  Hjälpen kom omedelbart och har fortsatt att komma. En kristen ropar på Herren – en Person. 
Vrethammar verkar pckså syssla med tankens skapande kraft.  Detta är grunden till all magi.

Satan lurade Eva i syndafallet.  Han ifrågesatt vad Gud had  förbjudit dem att göra  1 Mos 3: 1 “Skola då Gud har sagt…?”  Genom att påstå att Gud ville ha all visdom och kunskap för sig själv 1 Mos. 3.5 sådde han tvivel i hennes sinne över sanningshalten i Guds bud.  Hon gick på det och människan har fortsätt i samma bana hittils. 

(Såvida man nu inte medvetet vänder sig till Satan, häxkraft och svart magi osv. DÅ är det ockult och väldigt mörkt.)

SVAR: Jag har diskuterat med människor som tror på “vita” häxor.  De kunde absolut inte se något fel i det.  Bedrägeri är inte undantaget på världens andliga scen utan regeln.  Saker och ting kan likna bibelns lära men är inte av Gud för det.  Satan klär sig som en “ljusets ängeln” (ängeln – budbärare) och har alltid sått tvivel till Guds ord hos människor.  Tarmsaft hänvisade till denna websida också.  Här finns en artikel som kan förklara bättre än mig. 

_Fast om Gud har givit oss människor intelligens så känner jag det som att vi har rätt att fråga om det som är konstigt. På något sätt tycker jag att vi förtjänar svar och inte bara ska behöva acceptera att vi "är så små" att vi inte förtjänar något.

Även om Gud inte är på samma nivå som oss känns det inte bra att Han endast av nåd bryr sig om oss, (eftersom vi är på en lägre nivå). Däremot kan jag acceptera detta med tanke på att vi gjort orätt. Inte bara "för att vi är så små"._

SVAR:  Gud väcker nyfikenhet hos människan när det gäller Hans väg och vilja.  När Gud väcker oss leder det till frälsning.  Det  är inte bara ytligt eller en modegrej. Det är rätt att Gud hör bön och svarar på den.  Men det är ingenting som en människa kan kräva av honom.  Han vill också att vi använder vår intelligens.  Och allt vi behöver veta för vår frälsning och hur vi som troende bör tjäna Honom finns i Hans ord.  Det är när vi redigerar ordet eller lägger till tolkningar som inte har stöd i bibeln som vi avviker till vår skada.  När vi talar om Guds kärlek är det inte bara att vi skall se honom som en piccolo eller jultomte.  Vi är väldig lång under Hans nivå i renhet och makt men ändå så gav Han sitt liv för oss.  Allt annat bleknar i jämförelse.  Det är också en del av orsaken till varför vi i kyrkan talar om synd.  Utan syndamedvetenhet finns ingen 'behov' av en Frälsare – eller hur?

_
Sedan tänker jag igen om synden. Om vi inte har levt tidigare liv - hur kan vi då födas som syndare? Det låter mer troligt att vi "föds in i synden" - alltså vi föds in i en värld som kommit långt från Gud och vi blir påverkade av denna så gott som omedelbart. Kanske vi också, i och med att våra föräldrar lever/levt i denna värld en längre tid, faktiskt fått i oss "synden" genom "generna", på något sätt. MEN trots detta så säger det sig självt att en människa inte är skyldig till något den inte kan rå för. Alltså tror jag inte "att födas in i synden" betyder det som kristna verkar tro. Att vi redan från början förtjänar noll, redan direkt när Gud skapat oss. Vad säger man om ett spädbarn som dör? Kommer barnet till Jesus eller inte? För Jesus säger ju att, för att komma in i himlen ska man vara som ett barn. Hur kan man då anses vara syndig? Jag kan inte få ihop detta (och jag är inte ensam) och sådana här frågor är så viktigt för det tror jag gör att många väljer bort kristendomen, trots att Jesu budskap är sant. (Reinkarnationsteorin förklarar allt på ett sammanhängande sätt - som jag inte kan se motsäger Jesu budskap. Fast man får kanske tolka det eviga livet med Jesus på ett något annorlunda sätt, t ex att den inte nödvändigtvis kommer efter just detta livet)_

SVAR:  Som jag (vi) har påpekat ger inte biblen något stöd för reinkarnationsterorin.  Det verkar inte logiskt för en modern människa att  Adam  över 7000 år sedan gjorde ett misstag som skulle kunna påverka henne här och nu.  Men vi behöver bara titta runt omkring för att förstå att ondskan finns i världen och att den inte var  i Guds skapelseverk.
Hur det blir med barn eller bebisar som dör – Bibeln är inte 100% klar på den frågan men jag vill tro som Tarmsaft – att de tillhör Gud.  Det finns en vers i GT som har ansetts som en viss väggledning när det gäller åldersfrågan.  Jona 3:11 Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 12 0.000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster. . .
Fräslningen är Herrens och ingenting är omöjligt för Honom. 

Om tankekraft: Varför kan inte tankekraft komma från Gud? Gud själv skapade väl världen med Ordet - som väl kom från tanken först?

SVAR:  Det finns en avsevärd skillnad mellan tankekraft och att tänka.  Om du ser vad du skrev härovan  GUD själv skapade. . med Ordet.  Skapandet av materia hör Gud till.  Människor har alltid försökt härma Gud men inte på det sättet Han tillåter.  Den tro som Jesus talade om i Matt. 17:20 är en gåva och inte baserad på en intellektuell kraft som utför saker för den som kan utöva det. 
Den som tror på Herren blir direkt räddad från evig död och beviset är bl.a. ett heligt liv.  Det är därför bibeln varnar de som bekänner tron att inte falla ifrån.  Faller man ifrån och definitivt lämnar Gud så är inte tron äkta. 

_Och det här med tro. Hur vet jag vad Jesus menade med: "Den som tror på mig blir räddad"? Menade Han "Den som tror på att jag är Guds son …osv… blir räddad DIREKT" eller "Den som tror på mig - kommer att följa mig på den rätta vägen och få min hjälp (guidning) - och får då evigt liv så småningom". För detta att Han tog på sig våra synder kan ju vara, som jag skrev en annan gång, att vi hade samlat på oss en så stor "skuld" att vi hade gått under utan hjälp. (p.g.a. negativ karma)  Vi var verkligen förlorade genom våra gärningar. Att Han tog på sig våra synder gjorde att vi blev förlåtna (räddade) för det vi gjort - och nu åter kunde vandra på vägen till Gud. (Han öppnade vägen till evigt liv, så att säga.) Men det måste kanske inte betyda att vi är förlåtna för framtidens synder? Vi måste kanske ändå skörda som vi sår i nästkommande liv?

Det här ser ju ut som att vi inte kan göra någonting - är vi inte kallade så går vi förlorade. Inte heller detta får jag ihop på ett sätt jag kan förstå. Jag måste se det som något man kan tolka på olika sätt. OM vi lever många liv kanske man kan säga att Gud kallar oss när det är dags. När vi är mogna. Är vi inte det så kanske vi inte kan höra Gud ändå - och då får vi vänta tills ett annat liv._

SVAR: Vi syndar därför att vi föds i arvsynden.  Bibeln erkänner inte  karma.  Gud öppnar våra andliga ögon.  Det är därför att vissa människor vänder sig till Gud och beslutar att följa Honom.  Vi beslutar i tid och rum men Herren verkar i det  fördolda.  Vi blir räddade till evigheten därför att vi rättfärdigas genom tro – men det är en tro som verkar.

Ang det ockulta. Det är skrämmande. Det finns kanske mycket mer än vad jag tror. Men hur vet man?
SVAR:  Man måste hålla sig till Guds ord och vad Han har visat sitt folk genom alla tider.
Gud är inte en opersonlig kraft som finns inom all materia (panatheism).  Han  har alla egenskaper av personlighet.  Man kan inte be till universum och har den bibeliska bilden av Gud i tankarna.  Det finns endast en väg till Gud och det är en person – Jesus Kristus.  New Age i alla dess former (oavsett termer) underkänner denna bibelskfakta på ett eller annat sätt och i olika grader.  Vi ser New Age tendenser idag när alla religioner skall komma tillsammans.  Det påstås att vi ber samma Gud – men det är också en lögn.

Jag läser en bok av Madeleine Wallgren just nu (http://www.vingarden.org/catalog/product_info.php?cPath=1&products_id=515) som heter Cancer - och vad Gud lärde mig.  -Hon menar att vi i Bibeln fått löfte om helande och vårt problem handlar om att vi inte tar emot gåvan. Och därför hjälper den ofta inte.

SVAR:  Jag har inte läst denna bok och vet  inte exakt vad hon skrev.  Men om vi  utgår ifrån att det är som du skrev här så anser jag att detta delvist är ett tragiskt sätt att se på det hela.
En sådan resonemang kan skada mer än hjälpa.  Det verkar såsom Gud vill hela men “nja. .  .den och den har inte kraft nog i tro och styrka att ta emot deras helandet så, tyvärr,  de går miste om det.”
Det rimmer dåligt med en Gud som dog för oss medan vi ännu var syndare.  Det är också en begränsning av den Helige Andes suveränitet.  Han bestämmer vem Han vill hela och när.    Jesus bad enträget till sin Fader i himmeln i Getsemmane.  Så att be om och om igen är inget fel.  Att  använda uttrycket “tigga” inför Gud är att underkänna det barnaskapet en troende har hos Honom.  Men fast att man ber (som i detta fallet) är det inte säkert att Gud har helande i sin plan för individen. 

Vissa rörelser har lagt en väldig tyngdkraft med mirakler och helande.  ALLA skall bli helade och blir de inte det så är det deras eget fel – de har inte tro så det räcker.  De tror att om bara människor SER vad Gud gör kommer de att vända sig till Honom.  Men Guds ord i sin helhet stödjer inte ett sådant tänkesätt.  Du kan läsa om den rike mannen och Lasarus Lukas 16:19 31.  Lägg märke till den sista versen.  Inte ens Apostlarna fick uppleva helande på det sättet i deras tjänst.  Det finns de som lär ut och håller till “mind over matter” inom den yttre kyrkan – men det är ett annat ämne.

Så ser jag på saken. Jag förstår inte hur jag ska kunna se det annorlunda. Om Gud vill att jag ska tro som ni gör - då borde Han se till att jag får bra svar på mina frågor. Inte att Gud inte behöver stå till svars. Jag kan inte bara gömma undan min hjärna och mitt intellekt - som ju Gud har givit mig.

SVAR:  Jag misstänker att Han redan talar  till dig genom vad du läser i bibeln och här på tråden.    Vi kan ger dig förklarningar i mycket men det är Herren du skall ha relationen med.  Han kan göra klart för dig att du är en syndare, på samma sätt som jag och mina trossykon har upplevt.  Troligen blir det så att du kapitulerar inför Honom och sen förstår du.  Det brukar vara på det viset.   

Suck… och förlåt kanske, för att jag envisas med att ha invändningar på en sajt där "alla" verkar på det klara med vad sanningen är.

SVAR:  Tänk inte så!  Vi är svaga människor som har mött en väldigt stor och kärleksfull Gud.  Vi älskar Honom därför att Han först älskade oss.  Vi har inte alla svar.  Hade vi det hade vi varit jämnställda med Gud själv.  Men vi har allt vi behover veta till frälsning i Hans ord.

_Förresten - en bok jag skulle vilja rekommendera: "Tänk dig ett bättre liv" av Anna-Stina Vrethammar. Läser man den så förstår man att "tankekraft" kommer från Gud.
_
SVAR: Det finns en avsevärd skillnad mellan tankekraft och att tänka .  Precis som det finns en enormt stor skillnad mellan biblisk meditation och centrerad meditation.  Skillnaden är källan.  Gud vill att vi skall tänka och meditera över vad Han har visat oss om sig själv i Hans ord.  Denna dam har en annan agenda enligt hennes hemsida.  Lägg märke till vad hon skrev - Så en dag förändrades livet totalt då jag helt avsiktslöst och insiktslöst högt ropade: ”Hjälp!”  Hjälpen kom omedelbart och har fortsatt att komma. En kristen ropar på Herren – en Person. 
Vrethammar verkar pckså syssla med tankens skapande kraft.  Detta är grunden till all magi.

Satan lurade Eva i syndafallet.  Han ifrågesatt vad Gud had  förbjudit dem att göra  1 Mos 3: 1 “Skola då Gud har sagt…?”  Genom att påstå att Gud ville ha all visdom och kunskap för sig själv 1 Mos. 3.5 sådde han tvivel i hennes sinne över sanningshalten i Guds bud.  Hon gick på det och människan har fortsätt i samma bana hittils. 

(Såvida man nu inte medvetet vänder sig till Satan, häxkraft och svart magi osv. DÅ är det ockult och väldigt mörkt.)

SVAR: Jag har diskuterat med människor som tror på “vita” häxor.  De kunde absolut inte se något fel i det.  Bedrägeri är inte undantaget på världens andliga scen utan regeln.  Saker och ting kan likna bibelns lära men är inte av Gud för det.  Satan klär sig som en “ljusets ängeln” (ängeln – budbärare) och har alltid sått tvivel till Guds ord hos människor.   Här finns en artikel som kan förklara bättre än mig.  Tarmsaft hänvisade till denna websida också

Woodland:

Tack för ditt svar - och all din tid - och jag uppskattar din syn på saker och ting. Även om jag inte riktigt ser "sanningen" i allt du säger. (Ännu?) Det finns ju så många olika sätt att se på Jesus och Bibeln även inom kristenheten och det gör att det blir så svårt.

Och om tankekraft. Jag undrar fortfarande om inte den kraften kommer från Gud. För det är ju så att våra tankar - även för totalt omedvetna människor - påverkar våra liv. Man kan ta ett så enkelt exempel som placeboeffekten när man tar läkemedel. Förväntningarna styr medlets effekt och ett sockerpiller kan få en person att må bättre. (Inte bara tro att hon mår bättre - utan faktiskt uppnå mätbara resultat.) Så tankar kan åtminstone påverka ens egen kropp. Men man kan också se en överensstämmelse mellan hur människor tänker, är, förhåller sig till livet och hur deras liv ser ut. Det finns människor som verkar råka ut för en massa roligheter och bra saker - medan det för andra inte händer någonting, de fastnar i "sitt elände". Ofta är det ganska tydligt att dessa människor har olika sorters personlighet och tänker på olika sätt. Förväntar man sig att bra saker ska hända - då gör det ofta det. Men om man tänker att "det händer aldrig mig" - då brukar det heller inte göra det.

Så om vi skapar med våra tankar t.o.m. när vi inte är medvetna om det - då tror jag att det kommer från Gud. Fast samtidigt är jag inte säker på att vi alltid kan få det vi vill - om det kanske är meningen att vi ska uppleva vissa saker för att lära oss någonting. T ex en sjukdom kan ju vara något som är menat - och då borde den inte gå att hela. Så jag vet inte… (tvivel, tvivel, grubbel…)

Artikeln om hur Satan förför är intressant. Jag förstår att jag kan vara lurad - men jag vet ju inte. Har inte kommit dit där jag inom mig känner hur jag ska tro. Lyssnar för mycket på andras läror och blir lite känslostyrd. En glädje över ett budskap kanske inte alltid betyder att det kommer från Gud. Kanske det bara är jag själv som förväxlar saker och ting?

Men jag ska tänka på allt du sagt och kanske jag kommer fram till att du har rätt. Jag har lärt mig mycket genom våra samtal - och jag håller absolut med om vissa saker du säger och som jag inte trodde innan. Men annat har jag fortfarande svårt med, som synes. :)

Internettan: Jag tror så här när det gäller tankekraft: Att visst tror jag att våran inställning påverkar våra liv och att det inte är fel att ändra inställning för att må bättre. Jag tror även att Placeboeffekten är från gud, jag har inga belägg för att det är så men när nu gud har lagt det i oss så är jag övertygad om att han även ibland använder det för att hela oss. (Tyvärr så vet även satan om att våra kroppar fungerar så och använder det till att lura oss, vilket kan vara bra att vara uppmärksam på.) Däremot att när man själv börjar tro att det är för att man tänker på ett visst sätt som det blir som det blir så är man ute på hal is och det är inte längre från gud. Det är en stor skillnad i tänket: när man ber så lägger man det i guds händer - när man använder sig av tankekraft så lägger man det på sig själv även om man säjer att det är från gud. Man kan inte frälsa sig själv och man kan inte vinna över det onda på egen hand, man behöver gud.

Tankekraft= man tror att genom att tänka rätt så blir det rätt. Resultat: Satan jublar för han vet att man inte kan slå honom på egenhand

Bön= man anförtror sig åt gud. Resultat: Satan blir förtvivlad för han vet att han inte har någon chans mot gud.

Internettan:

På tal om att endel tror att det hänger på tron att man blir helad eller inte: I våras hade vår församling besök av en predikant som känner en kallelse att prata om helande. Han pratade blande annat om en helandeevangelist som trodde benhårt att hon hade kommit fram till varför visa blir helade och andra inte- att det hängde på tron. Men så började hon att upptäcka att det kom folk till hennes gudstjänster som inte trodde ett dugg på helande och som inte bad om att bli helade, det var inte ens säkert att de trodde på gud men de blev helade. Medans andra som var helt övertygade om att de skulle bli helade inte blev det. Hon tvingades att tänka om och acceptera att nyckeln till helande inte ligger hos människor utan hos gud. Varför han väljer vissa men inte andra ligger utanför människans förstånd, det enda vi kan göra är att be till och lita på Gud, för även om vi inte förstår hans motiv när han helar vissa men inte andra så kan vi vara övertygade om att han har någon tanke bakom det han gör eller inte gör.

chokladfudge:

Jag tror jag måste "kapitulera" och hålla med dig. Har tänkt mycket den senaste tiden och har dessutom läst en del böcker som besvarat en del av mina knepigaste frågor. (Inte första gången i och för sig - men de sista tre böckerna jag läst har fått mig att förstå att Jesus verkligen är Guds son samt att det är genom Honom vi kommer till Gud.) Och då när jag tänker på tankekraft så inser jag nog att väljer vi att inte "blanda in Gud" mer än som en svävande, abstrakt idé så fattas själva syftet med vårt liv - och med det vi uppnår.

Väldigt intressant det där om att Gud helar även de som inte tror. Det har jag också läst nyligen. Samtidigt står det väl en del i Bibeln en del om att be i tro. Eller att Han sa till någon som bad om hjälp att "din tro helade dig" eller nåt sånt? Men jag antar att det inte utesluter att Gud kan gripa in även utan vår tro.

Eftersom jag hela tiden fastnat vid frågan om vad som händer efter vi dör - det är ju det som varit mitt största hinder för att helt acceptera den kristna tron - så har jag bett Gud om vägledning. Jag har hittat en del av svaren i två böcker jag "råkade" få tag på. (Jag vet att jag inte blint ska tro på allt jag läser, och försöker förhålla mig lite kritiskt i fortsättningen - men dessa böcker var ändå vad jag behövde just nu, tror jag.)

Från andra sidan heter en bok och Livet efter döden den andra. De har ett kristet perspektiv och Jesus finns i allra högsta grad med på ett sätt som överensstämmer med det Han sa i Bibeln. Dessa båda böcker (även om de inte skulle vara 100 % sanna) har fått mig att nu tro på det Jesus sa och att förstå att jag varit ute på "villovägar". Visserligen tror jag det finns en hel del sanning i New Age-rörelsen - men den är nog så inblandad med "det mörka" att risken nog är att man kommer ännu längre bort från Gud.

I de ovanstående böckerna (som skiljer sig en del) får man läsa om att det faktiskt finns olika nivåer i himlen - men att det högsta är hos Jesus och att det där är så ljust och härligt att man inte kan vistas där om man inte blivit renad från synden. De lägsta nivåerna är så mörka och ångestfyllda att man verkligen inte vill hamna där. Men även på de mörka platserna finns "änglar" beredda att hjälpa - men ofta kan de själar som hamnat där inte se änglarna - eller de är så skeptiska att de inte kan tro på detta - så det blir ofta så att de stannar kvar i sin vånda. I den ena boken beskrivs de lägre platserna som mörka och obeskrivligt hemska - men inte mer än så. I den andra boken får författaren se hur själar sprang omkring på jorden utan att de anhöriga kunde se eller höra dem. De kunde för evigt fastna i det läget - för de kunde inte se att det fanns något annat. Han hade också en syn där han såg massor av själar på en stor slätt där de slogs och bråkade med varandra. Det fanns ingenstans att gömma sig - alla kunde höra vad alla tänkte och alla synder var helt synliga för alla. Dessa själar hade en massa högmod och stolthet och ansåg sig själva förmer än andra. De sysslade också med perversa sexuella "övningar" men efttersom de inte hade vanliga kroppar så kunde de egentligen inte göra någonting "riktigt". Vissa själar dröjde sig kvar på barer och ville ingenting hellre än dricka - men det kunde de inte. Gemensamt var alltså att de fastnade i sina syndiga begär och kunde inte ta sig vidare.

Men det verkade ändå som om det fanns änglar (eller liknande) som var beredda på att hjälpa - om de bara ville se. Men de verkade alltså inte kunna se Jesus eller de andra "ljusa" pga sin egen synd. Men det fanns i den ena boken ändå med detta att man fick undervisning för att lära sig hur man kunde komma till Jesus och Hans "ljus-stad" - där man för evigt fick umgås med Honom. I den ena boken sa författaren att han inte skrev allt han sett eftersom mycket var svårt att förklara och inte heller skulle vara till nytta för oss att få veta. Jag funderar för mig själv om reinkarnation ändå kan finnas med - den biten är fortfarande lite möjlig för mig. Och jag låter det vara så.

Jag vet inte om det finns ett helvete där man verkligen för evigt får stanna - utan någon enda möjlighet att ta sig upp. Men det verkar åtminstone som att det på många av de lägre, mörkare platserna i dödsriket finns möjlighet till hjälp - om man själv inte var så förblindad. Inte heller vet jag om man genom att tro på Jeus under jordelivet kommer direkt till det högsta ljuset i himlen - eller om man ändå kan hamna lite lägre, men lära sig mer och sedan komma in i Hans rike.

Men just nu är jag nöjd med att känna mig säker på att det är som ni säger - att Jesus dog för våra synder och att vi blir räddade. Exakt hur är inte så noga just nu för mig. Jag tar ett steg i taget.

Jag funderar lite på de bibelcitat som säger:

"Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda." (Apg. 10:42) 

Om Jesus är domare över levande och döda borde det betyda att vi inte är definitivt dömda direkt efter vårt jordeliv. I en av böckerna jag läste stod att de olika nivåer som finns mellan Paradiset och helvetet var ett "mellantillstånd". Det verkade som att man där kunde utvecklas och lära sig mer - och kanske få komma till Paradiset så småningom. Eller, om det inte gick så bra för en, så kunde man skickas ned till helvetet. Det verkade som om det fanns en "slutdom" och att man faktiskt hamnade för evigt i ljuset eller i mörkret - men att det kanske finns möjligheter att det inte sker direkt efter jordelivet.

Det fanns också med en tydlig fråga i en av böckerna. Författaren upplevde att Jesus frågade: "Vad har du gjort av ditt liv?" Han visades också bilder av sitt liv - han fick alltså återuppleva hela sitt liv i varje detalj. Alltså verkar det som om det spelar roll hur vi lever.  

Jesus (i Bibeln) försökte ju visa oss hur vi ska leva. T ex Luk 6 tycker jag visar att hur vi lever spelar roll för hur vi lönas i himlen. Det räcker inte att bara tro på Jesus. Kanske vi inte hamnar direkt i Paradiset om vi lever egoistiskt (för hur många kristna är verkligen beredda att följa Jesus och strunta i vår egen bekvämlighet, ekonomi, trygghet - för en annan människas skull?)? Kanske vi hamnar i mellantillståndet - på någon nivå beroende på hur vi levt våra liv - och sedan behöver lära oss mer?

Det är bara lite tankar. Har någon några kommentarer om detta?

Jag vet att det finns många kristna som verkligen lever för andra. Missionärer t ex - och de som hjälper hemlösa osv osv. Men de som inte lever så då? De som tror och blivit omvända - men som liksom bara "lever som vanligt" och inte klarar att älska sin nästa som sig själv eller att vända andra kinden till? Lönas de på samma sätt som de förstnämnda? Hur tänker ni?

Kanske vi redan pratat om detta, men mina funderingar är inte riktigt slut.

Jag skulle säga att apg 10:42 mer visar på att det är just JESUS som ska dömma.

Att Han även ska dömma levande syftar på  den sista tiden när Jesus ska komma tillbaks till jorden och då alla ska dömmas. Så vad som händer efter döden finns inte jättetydliga svar på, dock står det att vi hamnar i dödsriket/ paradiset och som jag förstår det hamnar alla människor där. Hur det är upplagt eller ser ut eller fungerar vill inte jag spekulera mer i än utifrån vad som står i Bibeln.

Det fantastiska med att ha tagit emot Jesus som sin frälsare (räddare) är ju just att vi som tror på honom INTE blir dömda till något annat än att spendera evigheten med Honom. Oavsett alla våra brister. Vi människor vill gärna gradera synd och har svårt att förstå att Gud inte graderar synd. Att stjäla är lika illa som att  mörda. Att dyrka en avgud lika illa som att ljuga.

Men oavsett vad vi har gjort så är vi renade från synden genom Jesus, Han har tagit våra synder på sig och led för att vi skulle kunna få komma inför Gud. Jag tror att alla som lärt känna Jesus förändras men på olika sätt. Man förändras inuti och Gud jobbar med en hela ens liv. Jag tror den stora skillnaden är att som kristen önskar man att vara nära Gud och man vill bli en bättre människa men man behöver Guds hjälp att förändras och det kan vara en process hela livet.

Jag lever precis som vanligt. Jag klarar inte av att älska alla människor och jag har ett ganska hemskt temperament. Men skillnaden nu och hur jag var för 10 år sedan är ändå enorm. Så vi utvecklas alla i olika takt. Och vi har olika uppgifter, alla kan inte vara missionärer och har inte fått den kallelsen. Och om vi tittar på de kristna på denna sajten så tror jag att vi alla lever ganksa olika liv men jag tror också att vi alla möter människor i olika situationer som förhoppningsvis kan få en skymt av Guds kärlek genom oss. Men även om jag kommer tillkorta och ofta ser människor som "är så mkt bättre kristna än mig" så är jag övertygad om att Jesus älskar mig lika mycket ändå. Och jag tror att alla kristna hamnar på samma ställe efter döden, utan nivåskillnader.

#22  Jag skulle säga att apg 10:42 mer visar på att det är just JESUS som ska dömma.

Håller med!  Detta var anspråk på jämnställdhet med Gud Fader.  Endast Gud dömer.

Internettan - var försiktig med att lita på dessa "visioner". . . det är bättre att gå på vad biblen visar oss om efterlivet.

Visioner kan framkallas av långa tider i bön, "lovsång", fasta osv.  Men det är definitivt  inte allt av den påstådda varan som är av Gud.  Många söker sådana upplevelser av helt fel orsak och agas av Gud genom falska uppenbarelser.

Jag vet att det finns många kristna som verkligen lever för andra. Missionärer t ex - och de som hjälper hemlösa osv osv. Men de som inte lever så då? De som tror och blivit omvända - men som liksom bara "lever som vanligt" och inte klarar att älska sin nästa som sig själv eller att vända andra kinden till? Lönas de på samma sätt som de förstnämnda? Hur tänker ni?

Men vi känner inte till människors hjärtan.  Endast Gud kan granska det dolda motiven osv.  Man kan gör en "god" gärning av helt fel motiv.  Det finns ateister som är inblandade i hjälparbete.  Det finns ingen frälsning i det.   Det finns endast frälsning i Jesu försoningsverk.

#22:

Tack för ditt svar, jag uppskattar att få höra din åsikt.

Jag känner mig fortfarande inte så säker som du känner dig. Jag önskar att jag gjorde det.

Dödsriket kan ju faktiskt bestå av olika nivåer egentligen. Vem vet?

Joh 14:

21. Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom." 

22. Judas - icke han som kallades Iskariot - sade då till honom: "Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss, men icke för världen?" 

23. Jesus svarade och sade till honom: "Om någon älskar mig, så håller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom. 

24. Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig. 

25. Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder. 

26. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.  

För mig låter det som att vi ska hålla Hans ord, Hans bud. Vad betyder detta om det gör det samma hur vi lever? Jag förstår inte riktigt hur jag ska tolka det Jesus säger. Han ord - är det inte de anvisningar Han ger om hur vi ska leva eller inte leva?

Det står också om den helige Ande och hur Han ska påminna oss om vad Jesus sa. Jag har förstått det som att med den helige Andes hjälp kan vi få styrkan att faktiskt leva som Jesus gjorde. (Eller åtminstone som Han sa att vi skulle.)

12. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig, han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännu större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern, 

13. och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bliva förhärligad i Sonen.

Du skriver också att du tror att vi förändras när vi blir frälsta. Det tror jag också. Jag tänker att Jesus, via den helige Ande, ger oss möjligheten att leva "rätt". Inte av egen kraft - utan av Hans. Jag har förstått att vi inte är fullkomliga, som Jesus, och att misstag förlåtes. Att vi får många chanser i vårt liv - bara vi försöker och tror. Men om vi inte förmår "älska vår nästa som oss själva" - kan inte det vara ett tecken på att vi inte är tillräckligt "öppna för den helige Ande"? Att vi inte tror tillräckligt eller något sånt? Eller är det helt fel tänkt? (Jag vände på det - vi behöver inte leva rätt för att förtjäna Jesus - utan om vi tror på Jesus så ser Hans helige Ande till att vi lever rätt.)

Det kanske låter jättedumt och jag vet verkligen inte. (Jag är nybörjare… :) Men jag läser en del om andedopet och hur den helige Ande kan verka genom oss så att vi "förändras" och "vet" saker vi inte visste innan. (Eller att vi känner hur vi ska göra i olika situationer.) Hur kommer det sig att man inom t ex svenska kyrkan inte pratar om detta? Känner alla kristna vad Gud vill? Om man inte känner vad Gud vill - är man frälst ändå? Varför blir vissa andedöpta men inte alla? Något måste ju detta dop betyda.

Jag känner själv att något fattas. Jag vill följa Jesus - men jag behöver kraft att stå emot allt negativt. (Bara en sådan sak som dåligt humör som ibland går ut över andra - eller att man så lätt håller med någon som pratar bakom ryggen på en annan. Eller själv är den som pratar…) Om jag ska kunna kalla mig kristen känns det väldigt konstigt om jag "får" fortsätta med dåliga vanor och tycka det är okej. Att jag inte ens ska behöva anstränga mig särskilt mycket "eftersom vi inte är fullkomliga". För jag är på ett stadium där jag vet hur jag ska vara - men typ 100 ggr om dagen gör fel. Ena stunden ber jag om hjälp och då känner jag mig "uppåt" och stärkt - men i nästa tappar jag humöret när barnen bråkar. (Nu låter det som om jag jämt är på dåligt humör - så är det ju inte. Men ni förstår hur jag menar…) Jag känner mig inte kristen (på rätt sätt). Jag kanske inte har tagit emot Jesus på rätt sätt? Kanske jag bara tror det? Kan man missta sig där? Räcker det att man vill eller måste man få en bekräftelse genom någon "storslagen känsla"?

I nedanstående Bibelcitat (och i verserna och kapitlen innan) förstår jag att om vi tror på Jesus död på korset för oss - så behöver vi inte följa den gamla lagen. Vi ska inte komma till Gud genom våra egna gärningar. Men man förstår också att man genom tron får kraft att leva på rätt sätt. Och då blir det konstigt att "okeja" dåligt beteende.

Galaterbrevet Kap 5:

16. Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. 

17. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. 

18. Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. 

19. Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 

20. avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 

21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. 

22. Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, 

23. saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. 

24. Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. 

Kap 6:

Mina bröder, om så händer att någon ertappas med att begå en försyndelse, då mån I, som ären andliga människor, upprätta honom i saktmods ande. Och du må hava akt på dig själv, att icke också du bliver frestad. 

2. Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag. 

(…)

7. Faren icke vilse. Gud låter icke gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda. 

8. Den som sår i sitt kötts åker, han skall av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall av Anden skörda evigt liv. 

9. Och låtom oss icke förtröttas att göra vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd. 

Vad betyder dessa bibelverser? Återigen låter det som om en kristen människa gör vad gott är - och att han då får skörda vad han sår. Hur vet vi att det vi gör är av Anden? Även om vi är kristna verkar det ju som att vi kan handla utifrån köttet? Är vi verkligen kvar i Anden då? 

Rörigt det här…  

(Oj, vad långt jag alltid skriver. Jag förstår verkligen om ingen orkar läsa…)

Ang första delen av ditt inlägg: Fråga dig själv, varför sände Gud Jesus enligt Guds ord?

Fanns det inte redan innan Jesus föddes på jorden, massor av bud som behövde hållas för att man skulle kunna komma inför Gud, dvs tala med Honom?

Var man inte tvungen att göra massor av offer och ritualer för att rena sig från  synden för att att kunna ha gemenskap med Gud?

Vi kan inte komma inför Gud med synd, men som kristen har vi Jesus som tagit vår synd och brutit barriären mellan Gud och människan.

Men om man älskar Jesus VILL man följa Honom och Hans bud. Man vill bli lik Honom och försöka älska som Han har älskat oss. Och vi får förlåtelse för det vi gör fel när vi ber Honom om det. Att leva som Jesus idag 2000 år senare betyder nog olika saker för olika människor.
Man har fått olika uppgifter, olika gåvor och de ska vi förvalta.

Jag går inte runt och tänker: jag vill göra det här och jag vet att det är fel men det är ok för Jesus förlåter mig ändå.

Jag tycker det är svårt att sätta ord på det jag vill visa på.

Paulus skrev en hel del om det här :

"Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag… Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag"

Rom 7:15, 19

Och det tror jag sammanfattar oss ganska väl. Och oftast handlar det om misstag snarare än synd, vi lyssnar inte på det Gud vill utan följer vår egen vilja. Och Gud straffar oss inte för det utan finns bredvid oss hela tiden och vill visa oss rätt väg igen och hjälpa oss att rätta till våra misstag.

Det kanske låter jättedumt och jag vet verkligen inte. (Jag är nybörjare… :) Men jag läser en del om andedopet och hur den helige Ande kan verka genom oss så att vi "förändras" och "vet" saker vi inte visste innan. (Eller att vi känner hur vi ska göra i olika situationer.) Hur kommer det sig att man inom t ex svenska kyrkan inte pratar om detta?

Man pratar om det inom Svenska Kyrkan, det beror väldigt mycket på vilken församling man kommer till. En del är mer högkyrkliga och andra mer öppna. I en Svensk Kyrka har prästen ganska stort inflytande på hur en gudstjänst utformas och vad den ska innehålla.

Känner alla kristna vad Gud vill? Om man inte känner vad Gud vill - är man frälst ändå? Varför blir vissa andedöpta men inte alla? Något måste ju detta dop betyda.

Nej man vet inte alltid vad Gud vill, och då ber man att Han visar det. Ibland går man på ändå och ibland blir det rätt ibland fel. Man är frälst om man gett sitt liv till Jesus, sen växer man i sin ande med tiden.

Andedopet är tolkat olika utifrån olika församlingar. En del anser att man bara blivit döpt i Anden om man fått tungotalet, en del anser att man blir andedöpt iom frälsningen.

Jag tror att man får anden när man blir frälst och att man genom anden får olika gåvor. Alla får inte samma gåvor. 1 Kor 12:7

Men sen tror jag också att alla som vill kan få ett bönespråk, dvs tungotal. Inet det tungotalet som är en profetia och som ska tolkas, utan ett privat tungotal som är mellan en själv och Gud. Alla människor får inte det, för alla söker inte det. Men jag tror att man får det om man vill ha det men när Gud anser att man är redo.

Att vara kristen handlar om att ha en relation med Jesus, som en nära vän, en förälder. Vi kan inte göra goda gärningar för att få ngn form av belöning. Belöningen har vi redan fått iom frälsningen. Har vi Guds ande har vi evigt liv med Jesus.

Om du är frälst eller ej vet jag inte. Har du bett en frälsnignsbön till Jesus?

En sådan bön kan se ut på olika sätt, här är några:)

1.Jag kommer till dig som jag är. Jag har gått min egen väg och syndat mot dig.

Jag tror att du är Guds Son. Jag tror att du dog för min skull och att du uppväcktes från döden för att jag skulle få liv. Jag vänder mig bort från min synd.

Tack för att du förlåter mig mina synder. Jag inbjuder dig just nu, Jesus, att komma in i mitt hjärta och börja leva i mig. Jag bekänner dig som min Frälsare och som Herre i mitt liv. Jag vill alltid följa dig. Ta över ledningen i mitt liv. Tack för att jag, genom att tro på dig, nu är ett Guds barn. Fyll mig med din Helige Ande och forma mig som du vill. Jag tror på dig och tar emot dig. Tack Jesus!
Amen

2."Jesus, jag behöver Dig. Jag har gått min egen väg och har syndat mot Dig. Tack för att Du har dött och uppstått också för mig. Förlåt mina synder. Nu öppnar jag dörren till mitt hjärta och tar emot Dig som min Frälsare och Herre. Ta över ledningen av mitt liv. Gör mig sådan som Du vill att jag skall vara."

3.Jesus, jag tar emot dig nu
och bekänner dig
som min Herre och Frälsare.
Jag tror att Gud har
uppväckt dig från de döda.
Förlåt alla mina synder.
Tack att jag nu är frälst
och ett Guds barn.

Amen.

Tarmsaft:

Ja, någonstans inser jag att vi ju inte behöver följa en massa bud - att det är gammalt. Vad Jesus menar med de "anvisningar" han säger är kanske just det att om vi följer Honom så vill vi göra det rätta. Att det kanske räcker att vi inte längre medvetet väljer synden och tror att det är okej. Sedan om vi lyckas med det eller inte kanske mer handlar om hur "starka" vi hunnit bli i tron - som ju kan utvecklas hela tiden. Ja, det låter inte så fel. Vi får göra fel om det sker som misstag eller som svaghet - men inte som ett frivilligt val. Hmm..

Det du skriver om andedopet är också intressant. Jag har själv aldrig hört detta om tungotal i svenska kyrkan - inte mer än när man stött på det i Bibeln. Men jag har ju inte varit i jättemånga kyrkor precis. När jag tänker efter har jag ju läst att tungotal är en gåva - bland flera. Och kanske inte alla får just den gåvan.

Du rätade ut många frågor för mig. Just nu "blev det lugnt inombords".

Jag har inte precis bett någon speciell frälsningsbön, mera med egna ord. Men min hjärna snurrar alltid och det är som om jag inte riktigt kan "ge mig hän". En del av mig ser på och tycker att jag spelar en roll, att jag "gör mig till". Jag tror till 100 % på Jesus - och nu är jag också säker på att Han är Guds son och dog för oss. Att vi kommer till Gud genom Honom. Men på något vis är det som att allt detta inte gäller mig. Eller jo, jag vet att det gäller mig - men det är som om jag står utanför och inte riktigt kan komma in (i den rätta tron eller nåt). Jag skulle vilja få den där vissheten även i hjärtat, som jag nu ibland bara känner glimtar av. Fast jag kan tänka mig att det är lite "ovana" och att jag också behöver uppleva lite gemenskap med andra kristna. Som det är nu vågar jag mig knappt till svenska kyrkan - jag tänker att det är en massa pensionärer som undrar vad jag gör där. (Bor i ett litet samhälle) Det är kanske svårt att "utvecklas i tron" hemma, med bara en massa böcker till hjälp (som ofta säger olika). Sedan tillkommer barn, jobb och stress.

Jag ska be någon av dina förslag på frälsningsböner.

Tack för ditt svar och att du orkar bryr dig.

Jag blir glad när jag läser dina inlägg. Och jag tror det är jättebra att du ifrågasätter och funderar. Du har kommit otroligt långt sedan du började skriva här.

Ang tungotal och svenska kyrkan så blev det ett missförstånd. I svenska kyrkan talar man om anden och att "ha Guds ande". Men det är ovanligt med tungotalet och ens tron på tungotal. Dock går det aldrig att säga vad varje enskild kyrka predikar då det beror så mkt på prästen/prästerna.

Jag tror att du skulle trivas bättre i en frikyrka. Om du vill skriva var du bor, eller pma det kan jag ta reda på olika kyrkor i din stad och berätta ungefär vad de står för.

Jag tror att man behöver en församling för att växa i tron, men en församling behöver inte vara en kyrka. Utan kan även vara en gemenskap med kristna människor.

Jag menade inte att du måste be ngn av ovanstående böner för att bli frälst, dom är bara tänkta som förslag.

Jesus har lett dig till att söka Honom och du har valt att vilja följa Honom, det är fantastiskt och ett beslut jag inte tror att du någonsin kommer att ångra. Oroa dig inte över känslor och att du inte känner ngt speciellt utan bara ser "glimtar". Vi söker gärna känslomässiga upplevelser och visst är det underbart när Gud rör vid en och man får en stark känsla. Men tron ska inte vara grundad eller beorende av känslor utan det är ett beslut man tagit. Känslor ska inte styra oss, vi ska styra dom:)

Stor kram till dig!

Tack för uppmuntran! Jag går två steg fram och ett bak, kanske.  Jag tänkte inte bli "kristen på ert sätt" när jag kom hit. Jag var så säker på att det jag trodde var rätt. Vad hände egentligen?

Jag bor i ett mindre samhälle och där finns bara svenska kyrkan och missionskyrkan. (Vad står den för egentligen? Den kopplar jag bara ihop med scouterna och sånt.. Så dåligt insatt är jag. Men mission vet jag ju vad det är…) Den närmsta större staden ligger ca 4 mil bort - men där finns nog många olika församlingar. Problemet är att ta sig dit och hem, ofta på kvällstid (?).

Fast jag ska faktiskt anmäla mig till en alpha-kurs i svenska kyrkan. Den hålls visserligen inte i mitt samhälle - utan en bra bit bort - men där träffas man varannan onsdag bara. Det verkar som ett bra sätt att "komma igång". Så får jag se sen.

Jag är inte en jätte-social person - och ibland undrar jag om jag klarar av att vara med i en frikyrkoförsamling där jag får för mig att man måste vara "på ett speciellt sätt". (Kanske bara fördomar?) Det blir lite skrämmande för mig. Fast å andra sidan kan jag tänka mig att det finns "någon bättre person där inne" någonstans, som bara väntar på att få komma ut. Hur som helst så börjar jag med alphakursen. Svenska kyrkan känns ändå välbekant och trygg just nu. (Så fånig jag är..)

Jag får lita på att Gud leder mig rätt och att jag hittar "min plats" så småningom.

Jag hoppas (och tror) att du har rätt i att man inte behöver uppleva "de där" känslorna. Jag litar på att det räcker med att jag faktiskt tagit ett beslut om att följa Jesus. Det känns i alla fall bra.

Kram tillbaka!

Internettan - Vi ber för dig! 

Woodland:

Tack så jättemycket! Det uppskattar jag verkligen.

#28 Har inte så mycket tid eller ork att hänga med här på forumet nu, men läste lite och gläds så mycket över dig! :D Jag ber att Gud ska ge dig många sanna kristna vänner att dela din tro med! Vad spännande med Alpha! :)

Alla kristna är dina syskon, din familj. Ibland kan de vara lite konstiga, men de har samma Far som du! :) Och alla andra som inte kallar sig kristna är också bröder och systrar som inte vet om att de har samma Far som du, än. :)

Kram!

#31: Tack för ditt stöd.

Jag menar inte att vissa kristna människor är konstiga (om det kanske var så det lät) - utan mer att jag känner att jag kanske inte kan "leva upp till" en sådan sorts person. Jag vet att det är dumt tänkt, men jag är så ovan och osäker. Får för mig att "alla andra" inom frikyrkorörelsen mer eller mindre är uppväxta med "det livet". Så kommer jag som ett UFO… :)

Men jag tycker absolut inte att de är konstiga eller att jag har en negativ bild av dem. Snarare tvärtom.

Jag ska tänka som du säger - att vi alla är bröder och systrar.

Förresten - på tal om att vi alla är bröder och systrar (även våra "ovänner"). Jag läste en gång om en person som, när hon/han kände "motstånd" mot en person, gjorde övningen att i tanken sjunga "ja må hon leva…" för honom/henne, samt "se" personen bli glad över uppvaktningen. Då gick det inte längre att kännga agg mot personen - denne blev liksom oskyldig då. Och när jag prövat detta själv så har faktiskt den negativa känslan släppt. Man ser liksom "den goda" personen lysa igenom i en sådan övning, sådan personens mamma (förhoppningsvis) ser honom/henne.

Men det var bara en liten urspårning från ämnet, som inte riktigt passade in …

Kram!

#32 Haha! Vilket bra tips! :)

Och du vet ju inte hur det är i en frikyrka innan du testat på. :) Och visst är det nervöst att göra något man är helt ovan med. Det förstår jag helt och fullt!! Och kanske du skulle känna dig som ett UFO en liten stund men jag tror nog den känslan släpper ganska snart. Det finns nog många som "alltid" har varit i kyrkan, men också många som inte har varit det. :) Tror det kommer gå bra för dig! :)

Du har nog rätt. Man ska inte vara så rädd, det är bättre att "kasta sig ut" i det ovissa och pröva. Ofta blir det rätt bra. Om inte är det ju ingen katastrof heller.