Hej! :) Jag vet inte så noga men första steget är nog att bestämma kyrka och boka ett datum och samtal med prästen där.

Man brukar få låna dopklänning i kyrkan om du inte vill köpa egen eller har någon i släkten.

Precis - ring till den församling där kyrkan ligger så hjälper de dig med allt som behövs.

Jag tycker det är roligt att människor, i det samhälle vi lever i idag, vill få sitt barn välsignat i kyrkan, men det är inte det som ett dop handlar om.

Att döpa sig handlar om att Välja att följa Jesus. När man döper sig så gör man det för att visa att man valt att tro på att Jesus är Guds son och att man bekänt honom som Herre i sitt liv.

När man är ett litet barn så kan man ju inte välja det själv, eller hur?

Jag rekomenderar att du väljer att ha en barnvälsignelse istället där man helt enkelt be för barnet. Sedan om hon själv väljer att döpa sig när hon är kanske 12-13 eller ja då hon tar beslutet att hon vill följa Jesus då kan hon döpa sig då. t.o.m Jesus döpte sig inte förän han var runt 30. Att döpa sig utan ett beslut är bara lite vatten på huvudet. man kommer inte till himmlen bara för att man tagit ett bad.

Jag vet att det låter radikalt, men läs själv i bibeln, vad det egentligen handlar om. Bless

//André

Jag håller delvis med Andre men har valt att se ett dop i S.K. som en kulturell namngivnings tradition. Jag ser inte det dopet som ett beslut att tillhöra Jesus utan mer som en tradition som är vacker och jag tycker det är upp till var och en om man vill döpa sitt barn.

Det som talar för är att barnet kanske vill konfirmera sig senare och är barnet inte döpt väljs konfirmationen ofta bort då tonåringen tycker det är "pinsamt" med dop i den åldern. Och konfirmation tycker jag är bra, även om merparten av ungdomarna kanske inte tror utan gör det för traditionen och presenterna får dom med sig en kunskap om kristen tro och ofta kan det så ett intresse och en grund som tonåringen bär med sig resten av livet.

JAg anser dock inte att barndopet ska räknas som ett "troende dop", ett sånt beslut bör man och kan man inte ta förrän man är vuxen och jag tycker det är otroligt fel att låta barn döpas innan dom är myndiga, Troendedopet är ett beslut som man tar som påverkar resten av ens liv, och ett sånt beslut kan inte en 9 åring ta. (vanlig ålder på "vuxendop" i många frikyrkor.

Ja på så sätt är det givetvis bra även om jag inte anser att det bode vara tvång att man ska vara döpt för att få konfirmera sig. Det är ju helt sjukt!!!!

För det andra så tycker jag att man ska döpa sig när man är gammal nog att förstå vad det innebär och man är säker på att man tro på jesus. När det är kan ju variera från person till person. Myndighetsåldern 18 år är ju något som vi människor hittat på. Det är ingen regel som gäller i Guds rike, så därför borde inte den vara gränsen för när man "får" döpa sig.

    Jag tror vi är överens om att det inte är föräldrarnas ansvar att bestämma sig när man ska döpa sig utan varje individs egna val eller hur?

Jag känner en kille som döpte sig vid 9 års ålder trots att hans föräldrar inte tyckte att han var gammal nog. för han älskade Jesus så mycket. Det är ju inte vår sak att avgöra när man älskar Jesus och inte. Man måste ju inte vara myndig för det.

bless

//andré

Håller med dig Tarmsaft i din syn på dop i Svenska Kyrkan.

Sen är det lite klurigt att troendedöpa "barn". Min man var 8 när han döpte sig och han var redo för det och bestämde verkligen själv! Jag döpte mig när jag var 13 och jag var kanske inte redo för det egentligen… men hade jag fått upp ögonen för dopet när jag var 7-8 hade jag helt klart varit redo för det. Det var i samband med att jag blev frälst (jag tog ett beslut men jag trodde på Gud innan det också) och jag hade nog väldigt gärna döpt mig om jag förstått att man kunde det. När jag var 13 hade jag det svårt med tron och döpte mig för att några kompisar gjorde det. På sätt och vis var det inte fel, för jag hade verkligen en tro att bekräfta, men anledningen till att jag valde dop då var inte de bästa och det sörjer jag lite idag. Men dop var ändå befogat… jag hade kanske bara behövt lite hjälp av någon att gå igenom mina motiv och hjälp att formulera min egen vilja att följa Jesus och att markera detta i dopet.

Jag tycker att det kan vara en bra idé med en lättare "dopskola" för de som döper sig och att beslutet för dop får utmanas lite… men generellt anser jag att dop är en naturlig följd av att man blir en kristen och då kan troende barn inte uteslutas. Det blir på sätt och vis onaturligt att döpa sig många år efter att man bestämt sig för att tillhöra Jesus.. tror att dopet tappar lite på det - det ska ju markera ett beslut.

Dopskola är en jättebra idé. Det har vi i vår församling när folk vill döpa sig.

    Teresia du kan ju faktiskt bestämma dig för att döpa dig igen! Du kan förnya dina löften till Gud och bestämma dig för att nu ska jag satsa 100 % på jesus. Tycker inte att det spelar någon roll hur gammal man är när man döper sig. Om man kan ta och förstå ett beslut att följa Jesus kan man vara 8 år eller så kan man vara 108 och allt där emellan.

Bless

#9 Det skulle kännas fel gentemot människor runt omkring mig som vet eller förutsätter att jag är döpt (man måste vara döpt för att vara medlem i församlingen). Vi behöver bara döpa oss en gång. Vi döper oss inte efter varje gång vi fallit i synd t ex, och det finns säkert många som tänker att deras överlåtelse kanske inte var tillräckligt stark när de valde att döpa sig. Men man döper sig en gång… om människor börjar döpa sig fler gånger skapar det osäkerhet och man börjar ifrågasätta kraften i dopet - man måste göra det om och om igen, men det är inte något Bibeln lär oss.

Ja givetvis döper man sig bara en gång. Men har man döpt sig utan att ha tagit beslutet så har man bara skvätt lite vatten på huvudet. Det handlar ju om att döpa sig i hjärtat. Är du inte döpt i hjärtat så är du inte döpt. Du kanske ha badad i kyrkan men det är inte samma sak som att döpa sig.

Sedan ska vi inte fundera så mycket på vad andra människor tycker. Vad är det viktigaste för dig? Vad andra människor tycker om dig eller vad Gud tycker om dig?

vet inte vilken församling du är med i men rekomendera att prata med din präst/pastor, om du på något sätt öppet vill bestämma dig för att Gud och hans åsikt är det viktigaste i ditt liv.

Sedan finns det ju ett dop till, dopet i den helige ande. Jesu dop. Och det dopet är så mycket kraftigare än Johannesdopet. När jag blev andedöpt förändrade det mitt liv.  

Bless!!

#10 :)

Jag känner i alla fall inte att mitt dop bara var ett bad i kyrkan. Inte alls. Jag önskar att jag processade det lite mer innan, men jag ville leva för Jesus och dopet kändes naturligt. När jag tänker efter så tror jag nog att problemet kring dopet för mig inte var någon brist på överlåtelse från min sida utan en brist i gemenskap i tron runt mig vilket ledde till att det var svårt och smärtsamt att vara en kristen då även om jag trodde på och älskade Jesus. Jag hade en sällsamt stark relation till Jesus när jag var barn, mycket tack vare en helt fantastisk barnverksamhet där jag bodde, men när jag började komma upp i tonåren fungerade inte de här bitarna alls så det blev svårt. Jag fick leva mer eller mindre ensam med min tro i ganska många år. Gud var där men det var väldigt kämpigt. Dopet ska ju markera en början, men för mig blev det inte alls så och det är väl det som känns bakvänt. Men det berodde ju inte på dopet utan på andra omständigheter.

Ja, om det inte var för andedopet vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig igenom alla tonåren.

#11: okej då förstår jag dig bättre! Givetvis betydde dopet mer än bara ett bad i kyrkan för dig!

Det är hårt att vara kristen men sanningen är att om det inte skulle vara hårt måste något vara fel eftersom djävulen då inte längre har någon anledning att förfölja oss. Han tycker ju inte om att vi lever för Jesus och han gör allt för att vi ska sluta med det. Om han inte behöver anstränga sig längre skulle ju det betyda att vi gör hans vilja, och det vill vi ju inte!

läs Matteus 5:10-12

Ja andedopet är fantastiskt och det förändrade mig. Jag gick från att vara tvivlare till att vara ungdomsledare på kort tid. Jag gick ifrån att inte känna Jesus till att älska honom över allt annat, på egentligen bara ett par minuter. Det finns sådan kraft i den Helige Anden!

Bless!