Kyrkan

Fasta

2010-03-31 13:12 #0 av: vinteralvan

Är det någon här som har fastat från askonsdagen och ska hålla på till påskafton? Det är väl inte så vanligt nu för tiden? Jag känner ingen som gör det. Är det meningen att vi ska göra det? Står det någonstans i Bibeln att vi bör fasta innan påsk?

Anmäl
2010-03-31 13:23 #1 av: Woodland

Är det någon här som har fastat från askonsdagen och ska hålla på till påskafton?

Inte jag.

Det är väl inte så vanligt nu för tiden?

Inte bland Protestanter.

Är det meningen att vi ska göra det?

Guds mening?   Finns som tradition men är inte bindande.

Står det någonstans i Bibeln att vi bör fasta innan påsk?

Nej, det tror jag inte.  Första referenserna vi har är från  kyrkofadern Iraneus av Lyon.

Glad Påsk!  Glad

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-03-31 13:25 #2 av: BattleBitch

Det ända som står i bibeln är att vi skall hålla en åminelse av Jesu död, precis som vi Jehovas Vittnen gör, http://jesus.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=31156802-dd1b-4d80-8231-7834a6c86a74&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

 

Någon annan befallning kring påsk finns inte Skrattande

Anmäl
2010-03-31 13:27 #3 av: OlgaMaria

Hej. Jag fastar inte i år. Jag vet inte om någon jag känner fastar från mat heller, men jag känner många som jag vet fastar ibland. Jag känner några stycken som fastar från andra saker än mat nu de här 40 dagarna innan påsk i alla fall.

Jag är ingen expert på historien kring fasta, men fastan före påsk är ju en del av kyrkoåret i vilket man på olika sätt påminner sig om Jesu levnad. Jag antar att denna fasta ska påminna oss om Jesu 40 dagars fasta i öknen då han frestades av djävulen.

Den kristna "påsken" är inte omtalad i Bibeln och det står heller inget om att vi ska fasta i samband med den, utan detta är en senare tradition. Däremot står det ju mycket om fasta i Bibeln.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2010-03-31 13:29 #4 av: Camillhe

Fastan är dels från en judisk högtid,  israelernas uttåg ur Egypten och dels pga Jesu uppståndelse och de 40 dagarna som Jesus fastade i öknen.

Det var främst en tradition i Katolska kyrkan, och man fastade inte i samma bemärkelse som vi lägger i ordet i dag, utan man fick inte äta bl.a kött. Finns mer saker man inte fick äta men minns inte nu.

Det står inte i Bibeln, och när Sverige blev protestantiskt försvann fastan mer och mer. Innan dess var det en lag. Det handlade inte bara om vad man fick och inte fick äta utan man skulle gå klädd i svart, gå i kyrkan, och vara allvarlig. Fester och liknande var förbjudet i lag.

Här hittade jag ett blogginlägg som tar upp ämnet.

Bibeln talar om fasta, men inte i samband med påsken.

Olika former av fasta.

1. Partiel fasta (Avstå från en del mat) Daniel 1:12 och 10:3
2. Totalfasta: Ester 4:16 och Apostlagärningarna 9:9
3. Endagsfasta: Dom 20:26
4. Tredagarsfasta: Esra 8:15-23
5. Sjudagarsfasta: 1 Samuelsboken 31:13
6. Danielsfasta (21 dagar): Daniel 10:2-3
7. Profetfastan (40 dagar): Elia, Mose och Jesus, Matteus 4:2
8. Enskild fasta: Matteus 6:16-18
9. Gemensam fasta: Ester 4:3 och Joel 1:14 och Jona 3:17

Anmäl
2010-03-31 13:31 #5 av: Camillhe

oj vad många som hade skrivit medans jag skrev mitt inlägg. Blev lite dubbelt där med mitt för det var ingen som hade svarat när jag började skriva haha.

Anmäl
2010-03-31 13:41 #6 av: OlgaMaria

#5 medan jag skrev mitt med! :)

Här kommer i alla fall en intressant text kring bakgrunden till påskfastan m.m. Det står om hur man fastade bland de första kristna.

I bibeln omnämns fastan första gången i 2 Mosebok då Mose blir kvar uppe på Sinai "i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka" (2 Mos 34:28) i samband med att han går upp till Herren för att få de nya stentavlorna med lagens bud. Elia fastade lika länge (1 Kung 19:8). Profeten Daniel fastade innan han fick sina uppenbarelser (Dan 9:3, 10:2). I olyckstider fastade hela Israels folk för att ödmjuka sig inför Gud och visa att man underkastade sig hans vilja (Dom 20:26 och Jon 3:5). Så småningom blev det en alltmer utbredd uppfattning att man kunde få Gud välvilligt inställd enbart genom att fasta - något som profeterna vände sig mot och underströk att fastan inte var något värd om man inte också lydde Guds vilja (Jes 58:1, Sak 7:5 och 8:19, Jer 14:12).

I det gamla Israel omfattade fastan i regel dygnets ljusa period, från soluppgången till dygnets slut vid solnedgången. Under längre fasteperioder gällde fastan enbart under dagtid, och inte på nätterna. (Så gör man också inom islam. Under den muslimska fastemånaden Ramadan äter man ingenting så länge solen är uppe, men man äter desto rikligare och festligare på kvällarna. Det handlar alltså om en fasta som inte är förenad med några umbäranden.)

Den gammaltestamentliga lagen föreskrev inte fasta mer än på Försoningsdagen (3 Mos 16:29), men efter Jerusalems iontagande anordnade man fyra årliga bot- och fastedagar för att erinra om tiden i fångenskap (Sak 7:3 och 8:19). Längre fram blev det en from regel att fasta två gånger i veckan, utan att detta var föreskrivet i lagen.

Jesus fastade själv 40 dagar i öknen som en förberedelse för sitt uppdrag (Matt 4:2) och även om han inte direkt uppmanade sina efterföljare att fasta, så ansåg han det självklart att de skulle göra det efter det att han lämnat dem (Matt 9:14-15, Mark 12:18-20, Luk 5:33-35 och Matt 6:16-18).

Han var även noga med att påpeka för dem att om man fastar bara för att verka andlig och from i andra människors ögon (Matt 6:16), eller därför att man hoppas att Gud ska uppfatta en som rättfärdig och god (Luk 18:12 och 1 Tim 4:3), då är det fel.

I den unga kristna församlingen fortsatte man följaktligen att hålla fast vid den judiska seden att fasta två gånger i veckan, men till skillnad från den judiska församlingen hade man onsdag och fredag som fastedagar. Fasta förekom även vid andra avgörande tillfällen, till exempel när man skulle sända ut missionärer (Apg 13:3) och då man startade nya församlingar (Apg 14:23). När någon skulle döpas förberedde sig dopkandidaten och hans närmaste liksom dopförrättaren ofta genom att fasta. Även Paulus berättar att han fastade (2 Kor 6:5 och 11:27).

Så småningom uppstod en mängd fasteregler inom kyrkan. Man betraktade fastan som ett sätt att göra bot när man syndat, som förberedelse till bön, som ett sätt att visa Gud sin tro, som en övning i försakelse och även som en berömvärd metod att skaffa resurser för att kunna ge mat till de fattiga. Från omkring år 200 var det vanligt att de som skulle döpas vid påsken (som var den stora dophögtiden) förberedde sig genom fasta. Omkring år 400 var det allmän kristen sed att hålla en 40 dagars fasta i anknytning till Jesu fasta i 40 dagar och israeliternas 40-åriga ökenvandring.

Ur de här olika sedvänjorna utvecklades sedan kyrkoårets fastetid. Den äldsta påskfastan omfattade två dagar omedelbart före påsk. Eftersom man aldrig fastade på söndagar, inföll fastetidens första dag (ask-onsdagen) 46 dagar före påsk och sedan räckte fastan fram till skärtorsdagen.

Källa

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.