Kyrkan

Synd

2010-05-04 00:21 #0 av: Emmyjane

Vad är synd för er?

Vänder mig först till protestantiskt kristna eftersom jag tillhör den gruppen men även ni av annan tro är välkommna att dela med er.

Jag är uppvuxen med tron den kom med modersmjölken och kommer av gammal ovana och egen barnatro troligen stanna länge, men jag greppar inte synden. Det är så nära besläktat med skam och det vill jag inte ha i mitt liv.

Varför är vi syndiga, varför måste vi påminnas om detta och vad ska vi göra åt det?

Anmäl
2010-05-04 02:31 #1 av: Camillhe

Jag anser att synd är lite olika saker. Först och främst är ju synd det som kommer ivägen för vår relation med Gud.

Det finns grundläggande saker i Bibeln som är synd för alla människor som att mörda, ljuga etc.

Men sen finns det ju också personliga saker i våra liv där det kan skilja sig en del. Som tex att dricka alkohol, för vissa är det inte en synd medans det är det för andra, det beror ju helt på hur det påverkar en person.

Men överlag anser inte jag att synd är något vi jämt måste påminnas om. Det stärker oss inte om vi går omkring med skuldkänslor hela tiden, tvärtom.

Självklart  behöver vi inse när vi gör fel och be om förlåtelse och styrka att komma vidare men jag tror att det är väldigt vanligt att fokusering på synd och allt man gör fel blir större än fokusering på att leva med Jesus och ta emot Hans kärlek.

Som exempel så har jag gjort massor av fel och varit elak mot min mamma under mitt liv. Det är en del av att växa upp och utvecklas. Självklart har jag gjort min mamma väldigt ledsen och arg många ggr under min uppväxt men hon älskar mig ändå och jag behöver inte gå omkring med dåligt samvete konstant för det som har hänt för hon har förlåtit mig varenda gång.

Om man tänker på Jesus vars kärlek är fullkomlig och vilkorslös och att när han förlåter är det borta, glömt för alltid så kan det vara svårt att greppa och ta till sig, men deet är viktigt att man verkligen tar det till sig. Att vi gör fel/syndar är inte bra, men jag tror att det är en del av vår utveckling.

Anmäl
2010-05-04 07:48 #2 av: Internettan

Att bli påmind om synden är för mig inte att bli påmind om gamla "glömda" synder och känna dåligt samvete. Jag uppfattar det som viktigt att bli påmind om att vi har väldigt lätt för att synda, på något sätt, för att kunna "jobba på det". För hur lätt är det inte att "småsynda" i sina tankar utan att man ens tänker på det? Även om vi blir förlåtna för det vi gör så strävar vi väl ändå efter att göra det goda i varje stund?

Jag uppfattar det som att om vi lever med Jesus, och eftersom Han har besegrat synden, så kan vi genom Hans kraft (den helige Andes kraft) klara att leva "rätt bra". Men så fort den egna naturen ges större utrymme syndar vi igen.

Galaterbrevet 5:13-26

13Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. 15Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra.

16Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. 17Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. 18Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

19Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, 20avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, 21maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.

22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 24De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. 25Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. 26Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.

Anmäl
2010-05-04 10:26 #3 av: OlgaMaria

Vad bra att du citerade från Galaterbrevet Internettan! :)

Det är Guds jobb att göra oss goda - därför att allt som är gott, kärlek frid m.m. kommer som en frukt av den helige Ande. Gud planterar sin Ande i oss och därför bär vi god frukt.

 

Rom 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. 2 Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

 

Problemet med levande offer (vi) är att vi springer bort från altaret hela tiden. :) Men vi måste fortsätta att frambringa oss själva som ett offer för att Gud ska kunna göra något i oss.

När jag blev frälst när jag var 7 år visste jag knappt vad synd var men jag märkte så otroligt starkt att Gud gjorde mig ren.

Det räcker inte att bara tro på Gud. Vi måste också komma till honom så att han får göra något nytt i oss. Det är så viktigt att lämna sitt liv i hans händer gång på gång. Han har gjort synden till sitt problem, och kommer vi till honom så kan han lösa det problemet i oss.

 

Att känna skam förknippar jag med att man inte har överlämnat sig och sin synd till Gud. Om jag går runt med något som jag vet är synd men inte vill erkänna det på ett tag så känner jag skam om jag tänker på Gud. När jag så till slut kommer till honom och bekänner och vill vända om så möter han mig och plockar bort det gamla.

 

Roligt att du ställer frågorna Emmyjane... fortsätt gärna. Vi kanske svarar på fel saker... du får gärna fråga vidare. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2010-05-04 15:07 #4 av: hassabacka

Synd för mig är att höja upp något väsen på jorden eller på annat sätt få någon för betydelsefull...

Anmäl
2010-05-04 17:11 #5 av: Emmyjane

Jag känner mig just nu att jag lever i ett flyt jag följer med livet, orkar kanske inte angagera mig mer än i små saker som kyrkvärd, barngrupper går jag med mina barn och så läser jag manna kort om kvällen innan jag somnar.

När jag läst så är de sen borta jag analyserar dem inte så mkt och tänker inte på dem om de inte fastnar förståss. Det känns lite som texten om fotspåren, men jag vet att det är Jesus fotspår som bär mig.

Synd känns som den finns och att jag syndar men jag tar kanske lätta vägen just nu jag orkar inte analysera mer än en nick på huvet.

Om man lagt sitt liv i Gud händer en gång, måste jag väl inte tjata, han vet om det blir ändringar.

Jag sjunger" Gud som haver" och" du vet väl om att du är värdeful"l för mina barn om kvällen, men inte jämt. Det är min kristna fostran just nu.

 

Anmäl
2010-05-04 17:18 #6 av: Camillhe

Fast sådär kan jag tycka att det kristna livet är, man har olika perioder i sitt liv och ibland så rullar livet bara på ett tag och sen plötsligt rör Gud vid en och ens nyfikenhet och glädje över Jesus väcks på nytt.

Jag tror inte det är fel utan en del av livet med Jesus. Jag tror att många ggr när man har lite mindre engagemang och ork så kan Gud jobba med en inuti.

Anmäl
2010-05-04 17:42 #7 av: Emmyjane

Ja man kan ju altid hoppas att man mognar långsamt. att det sker viktiga saker i varje skede av livet. I bland kan man tycka att det står still att man är lite likgiltig för allt men det är så med känslor de kan vara luriga.

Anmäl
2010-05-04 20:41 #8 av: Woodland

# 2

Jag är så glad när jag läsa vad du skrev.

Och till oss alla

Gud arbetar nämligen med er, skapar hos er viljan att lyda honom och hjälper er sedan att göra det han vill.

2 Fil. 2:13

Glad

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-04 22:53 #9 av: Internettan

Glad

 

Anmäl
2010-05-05 21:24 #10 av: Highness82

Jag tycker det är rätt så intressant vad Nya testamentet säger om synd.

 

Jesus säger: Synd: De tror inte på mig.  Och Paulus säger: Allt som inte sker i tro är synd.  Just dessa bibelställen har gett mig personligen en klarare bild och en klarare ram för vad Synd egentligen är.  Men däremot så har den ju ställt mig mot väggen ett antal gånger.  Som tex. När jag går och hämtar Kaffe och smörgår, gör jag det då för Herren? Äter jag i tro på Kristus för hans skull? Mer vanliga saker som jag gör, får mig att ställa frågan: Gör jag detta i tro? Eller gör jag detta oberoende av tro?

 

Hur ser ni andra på dessa bibelställen?

 

Ställena kan ni finna i Johannes evangeliet 16:9 och Romarbrevet 14;23

Anmäl
2010-05-05 23:58 #11 av: Emmyjane

Om man tror blir inte det som att andas, man gör det utan att tänka? Bara för att man inte tänker på Krisus jämt så tror man ändå på honom, man har valt att leva med honom i sitt liv och då får han ta en som man är.

Autopilot kan vara både posetivt och negativt ellerhur?

 

Anmäl
2010-05-07 21:13 #12 av: Woodland

# 11

Autopilot - den var bra!  Flört

 

Highness,

När vi är i Kristus är vi i tron,  för Han är vår tro och rättfärdighet.

I Joh. 16 talar Jesus om den Helige Ande - Han skall visa världen - v 8 sanning om synd, rättfärdighet och dom.

vad synd är i v9-  människor  vet, att mörda eller skada andra är fel men endast Gud, den Helige Ande, visar dem att den största synden är att de inte tror på Jesus. Anden övertygar människor i deras inre.

vad rättfärdighet är  v 10 - därför att Fadern bekänner sig till Jesus och Han sitter nu på Guds högra sida som den fullkomliga Frälsare och Översteprästen.  Jesus är 100% äkta.

vad dom är v 11 - därför att Satan blev dömd och i själva verket kraftlös efter Golgata.  (Han förlorade nycklarna till döden och dödsriket.)

I Romarbrevet 14 skriver Paulus till de nya kristna som har samvetskval för olika saker och ting.  Vissa saker betecknade de som "rena" och andra "orena".  Vi människor sätter gärna upp regler för varandra.  Han lär dem principer.    Vissa tyckte inte de kunde äta all mat och andra  åt allt och vissa drack vin som bjöds och andra drack inte, vissa firade en dag och andra alla dagar.  Allting skulle ske i kärlek till sin nästa och man bör vara övertygad att man gör rätt inför Gud.  Han skriver till sist om man inte är övertygad (tro) att vad man gör är tillåtet inför Gud syndar man.

Så när du har lämnat ditt liv hos Gud så är varje dag i Guds hand. Du kan gå vidare i lugn och ro och äta och dricka för allt kommer från Honom och är det så Han vill någonting annat så kommer Han att meddela det!  Flört Gud är god.

Mvh

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-08 02:44 #13 av: Highness82

Tack Emmyjane och Woodland för era svar!  Jag håller med i det mesta jag läste! :D

Anmäl
2010-05-10 18:33 #14 av: bluemary

Synd för mig är att vända ryggen till det Gudomliga, att leva
för det materiella.

Anmäl
2010-05-10 18:34 #15 av: Hallifax

#14

Så jag, och alla andra ateister, lever i synd alltså?

Anmäl
2010-05-10 19:21 #16 av: Santhe

#15 Nej, synd gäller bara kristna. Dom som av fri vilja ställt sig under Gud.

Om du inte tror på Gud behöver du inte rätta dig efter honom, eller hur?

Anmäl
2010-05-10 20:07 #17 av: Hallifax

#16

Nej, jag anser naturligtvis inte att jag lever i synd. Men jag undrade vad bluemary ansåg, eftersom h*n skrev att synd vara att vända gudomligheten ryggen.

Anmäl
2010-05-10 21:44 #18 av: Woodland

# 17

Alla födds i synd.  Endast Gud är inte kapabel att begå synd.

Mvh

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-10 21:52 #19 av: Hallifax

#18

Är det arvssynden som är ute och spökar nu igen? För att Adam åt av äpplet? Ska jag verkligen behöva lida för det?

Anmäl
2010-05-11 00:17 #20 av: Woodland

# 19

För att Adam åt av äpplet?

Han med berått mod bröt med Gud. .  . fruktsorten är inte det viktiga.

Ska jag verkligen behöva lida för det?

Det gör vi alla!  Vi dör, förr eller senare.

Mvh

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-11 00:24 #21 av: Hallifax

#20

Men är det inte ganska orättvist att resten av oss ska behöva lida för det? Det är ju en form av kollektiv bestraffning, som man inom pedagogiken idag avråder från, men ändå någonting som gud ägnar sig åt?

Alla människor, alla dessa år senare, ska behöva gå och dö, för att Adam pallade äpplen.

Det är ingen vidare trevlig gud, speciellt inte om man sedan fortsätter att läsa gamla testamentet.

Anmäl
2010-05-11 00:49 #22 av: Woodland

#21

Arvsynden innebär att varenda vrå av det mänskliga sinnet är befläckat av synd (inte nödvändigtsvis att en människa är en stor förbrytare) och därmed är gemenskapen med Gud bruten.

Om Gud var skyldig människor något eller om människor förtjänade något av Gud hade det varit orättvist.

Den bibliska Guden kan endast älskas av den som berörs av Honom i sitt sinne.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-11 00:59 #23 av: Highness82

#16 Genom tron på Kristus blir vi förlåtna våra synder. Jesus säger: Synd, De tror inte på mig.

 

Med andra ord så är det synd att inte tro på Kristus och Kristna tror ju på Kristus!

 

Jag förstår inte riktigt ditt ressonemang där, du får gärna förklara för mig hur synden endast gäller oss Kristna?

Anmäl
2010-05-11 03:14 #24 av: Hallifax

#22

Fast döden fanns ju långt innan människan blev till på jorden. Evolutionen har ju varit en fasansfullt blodig historia.

Anmäl
2010-05-11 10:59 #25 av: Emmyjane

Varför måste döden vara ett straff? Det är väl bara en dörr till en ny nivå, värld?

Anmäl
2010-05-12 00:30 #26 av: Woodland

# 25

Döden var inte med i Paradiset -  Guds fullkomliga skapelse - utan anses allmänt inom judendomen och kristendomen vara det höga priset man betalar för synd.  Det var bl.a.därför som Jesus dog.

Mvh

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2010-05-12 00:36 #27 av: Hallifax

#26

Men döden har ju klart och tydligt funnits långt innan människan blev till?

Anmäl
2010-05-12 02:28 #28 av: Camillhe

Ja Hallifax, enligt din tro, men inte enligt den kristna tron.

När Gud skapade människan var tanken att människan skulle leva i evighet.

Anmäl
2010-05-12 02:31 #29 av: Hallifax

#28

Fast det är ju inte en fråga om tro. Det är ju ett faktum. Klart man får tro vad man vill -- men man måste väl ändå se till fakta?

Anmäl
2010-05-12 06:00 #30 av: Camillhe

Men Hallifax, det här har vi ju gått igenom i snart varenda tråd. Vi kristna tror på Bibelns skapelseberättelse, du gör det inte. Längre kommer vi inte och vi kan väl "agree to disagree"?

Anmäl
2010-05-12 06:01 #31 av: Internettan

#27:

Men döden har ju klart och tydligt funnits långt innan människan blev till?

Ja, för djuren, ja... Glad

Anmäl
2010-05-12 11:42 #32 av: Hallifax

#30

Jag tror du är ganska ensam om att förneka att djuren fanns på jorden innan människan klev in på banan. Internettan här ovan tycks ju inte ha några problem med det.

Men får jag bara fråga dig en sak? Hur ser du på all forskning som har gjorts? Alla arkeologer, alla palentologer, alla biologer. Alla dessa välutbildade människor som ägnat sina karriärer åt att forska och kartlägga utveckling på jorden. All forskning, alla vetenskapliga artiklar, alla fynd på alla musém, alla läroböcker, alla utdelade nobelpris, all denna gränslösa kunskap.

Är det bara...fel? En missuppfattning? En konspiration?

Anmäl
2010-05-12 14:39 #33 av: Camillhe

Men Hallifax, vi har ju redan diskuterat detta ämne i oändlighet. Vi kommer ingenstans varför börja om igen?

Anmäl
2010-05-12 14:44 #34 av: Hallifax

#33

Men du svarar aldrig när jag ställer dig de frågorna. Den förra tråden övergav du ju bara. Jag är nyfiken på att höra hur du resonerar kring de frågorna. För att kunna behålla den bokstasvtro du har måste du ju i princip bortförklara ALLA vetenskapliga framsteg.

Anmäl
2010-05-12 15:04 #35 av: Camillhe

Jag har skrivit massor om det både i dina trådar och i andra trådar. Men vad jag än säger så diskuterar du inte med mig utan bara förkastar det jag skriver. Det blir alltså ingen dialog. Jag tycker inte att det finns ngn mening med att ta samma diskussion i ännu fler trådar, men tycker du inte att du fått fram min åsikt så sök på evolution i forumet och läs igenom trådarna som kommer upp så hittar du den.

Anmäl
2010-05-12 20:22 #36 av: Hallifax

#32

Jag tycker bara att det skulle vara trevligt om du kunde svara på frågorna jag ställer i #32 -- för jag har fortfarande inte fått några svar på dem -- och jag har inte fått några svar i någon annan tråd. Där har det framkommit att du anser att det finns vissa frågetecken inom evolutionen men nu låter du ju som du tvivlar på att djuren ens funnits innan människan kom in i bilden.

Anmäl
2010-05-12 21:31 #37 av: Camillhe

Jag tänker inte ta den diskussionen i den här tråden. Fortsätter du skriva i ngn av evolutionstrådarna kommer jag att svara dig. Dock tänker jag inte lägga ner massor av energi på att försöka bevisa ngt. Men jag kan berätta exakt vad jag tror:)

Anmäl
2010-05-12 21:56 #38 av: Hallifax

#37

Jag begär naturligtvis inte att du ska bevisa någonting. Bara nyfiken på att höra hur du resonerar och vad du tror. Så om du vill får du gärna svara på den just den frågan jag ställde i någon av evolutionstrådarna (eller här).

Anmäl
2010-05-13 13:04 #39 av: Internettan

När jag läser skapelseberättelsen så känner jag att man får läsa den mer symboliskt och inte bokstavligt. Men jag reagerar över en sak som jag inte sett innan (har inte läst så mycket i GT egentligen).

1 mos 1:26

Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss."

1 mos 3:22

Herren Gud sade: "Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont".

Vem är vi och oss? Finns det fler gudar i alla fall?

Jag funderar också lite på vem som fått skapelseberättelsen till sig från början. För ingen har förstås varit där och kunnat vittna på samma sätt som gäller för t ex evangelierna. Om en människa får en syn el liknande från Gud som handlar om en så långvarig process som skapandet av jorden, djuren och människorna så måste den komma på ett kortfattat sätt, som går att komma ihåg och går att berätta. Och går att förstå, inte minst. Så det handlar inte precis om 10 skrivna A4-sidor som damp ner från himlen. Så för mig utesluter inte skapelseberättelsen vetenskapen. Å andra sidan har inte vetenskapen några säkra svar på allt heller. De kan ha fel på många sätt - men inte i allt.

Det gäller bara att komma på vad det som står i Bibeln verkligen betyder. Och det är inte det lättaste ser jag när jag verkligen läser de första kapitlen.

Gamla testamentets beskrivning av Gud och Nya testamentets beskrivning verkar nästan handla om två olika gudar. Eller att Han ändrat sig en del. (Jag har förstås inte läst så mycket i GT...). Ändå sägs det att Gud alltid är densamme. Ibland kan man få för sig att Han ändrat sig lite och blivit mer förlåtande mot oss människor. Som om Han först hade tänkt att vi skulle vara på ett sätt och leva lyckliga tillsammans med Gud. Sedan när Han upptäckte hur olydiga vi var blev Han arg på oss och förvisade oss ut i en tuff tillvaro, där vi inte längre fick de förmåner vi haft tidigare. (Hämnd alltså - något som vi enl. NT inte ska ägna oss åt.) Efter alla århundraden där vi fortsatte att vara onda, utan att besinna oss kom Gud plötsligt på att vi inte klarar av att bättra oss. Då förstod Han att Han måste hjälpa oss - och sände sin son.

Nu tror inte jag att Gud är så "enkel" och mänsklig att man kan tolka allt på det viset. Men från en okunnig människas perspektiv verkar Gud nästan mänsklig i sina reaktioner. Som om Han själv blev omvänd och lät kärlek och nåd gå före rätt.

Nu blev det lite OT här, men jag bara började fundera. Hur ska man tänka egentligen?

 

Anmäl
2010-05-13 15:05 #40 av: Camillhe

Hej Internettan, bra fundering:D Vi kan väl ta det i en ny tråd annars blir rubriken så missvisande och om ngn annan sen vill söka på samma funderingar hittar dom inte.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.