Annons:
Etikettkyrkan
Läst 3244 ggr
Camillhe
8/21/10, 4:12 AM

Min mamma igen

Fick besked av läkaren idag att mamma har ett par veckor kvar att leva nu. Hon lider oerhört av huvudvärk/migrän och inga mediciner hjälper. Det kan vara en tumör i hjärnan men det är inte lönt att försöka stråla isåfall då hon ändå inte kan bli frisk.

Eller så är det koldioxidförgiftning eftersom hon måste ha syrgas då hennes syresättning är så låg och hon inte klarar att andas ut all koldioxid.

Idag sa jag till henne att du får gå nu mamma, det är ok, för jag vet att hon kämpat nu främst för min skull, för att hon oroar sig för mig. Och det gjorde ont att säga det och jag vet inte om jag menar det för jag vill ju hålla kvar henne in i det längsta. Men det är inte rätt atthon lider så här, och inte kan få smärtlindring som hjälper.

Hon hade blivit glad att jag sa så och berättat det både för sjuksköterskan och en vän. Så jag antar att det var rätt, men samtidigt vill jag bara hålla fast henne och tvinga henne att stanna hos mig. Jag vill inte förlora henne, jag är självisk och vill ha kvar henne till varje pris.

Förlåt att jag inte varit så aktiv här som jag borde, men jag är så trött och ledsen så jag orkar inte riktigt med ngt. Jag saknar er alla och vet att ni fins med mig genom böner.

kram

Annons:
Internettan
8/21/10, 11:28 AM
#1

Jag förstår att du måste vara jätteledsen. Kunde inte hjälpa att mina egna tårar kom när jag läste. Känner verkligen med dig och ber för dig och din mamma. Kram.

"Every point of view is a view from a point."

[dcpower]
8/21/10, 4:29 PM
#2

stackars dig:(:( det måste va jättehemskt jag förstår att du vill ha henne kvar men det bästa e nog om hon får somna in. men jag önskar dig styrka på vägen så du kmr att klara dig igenom detta KRAM dcpower å det bästa du kan göra är sök tröst å jesus han förstår dig

OlgaMaria
8/21/10, 8:52 PM
#3

Förstår att allt känns jättejobbigt, men det var nog jättebra det du sa till din mamma. Det ger nog henne ro att du har sagt det. Jag förstår att det verkligen inte är vad hela du vill säga, men jag tror det är oerhört betydelsefullt att den del av dig som kan säga det nu har gjort det. Ta så mycket tid du kan hos henne och tillåt dig att sörja. Sörja tar tid, vi kan inte göra alltför mycket åt det.

Det står i Bibeln att Gud har mätt upp våra dagar… vi kan bli så besvikna när någon dör "i förtid" men försök att vara tacksam för den här tiden som nu är kvar. Det är din mammas utmätta tid som är kvar, de sista dagarna. Fråga henne om det är något särskilt hon vill göra den här tiden, om det är några vykort hon vill skicka, något särskilt hon vill äta, eller några särskilda minnen hon vill att du ska komma ihåg. Det enda du kan göra nu är att finnas till för din mamma. Den här tiden kommer du bära med dig hela ditt liv.

Ber för dig och för din mamma. Stor kram och Guds välsignelse!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Santhe
8/21/10, 9:36 PM
#4

Ber för dig och din mor, kram.

Woodland
8/21/10, 10:20 PM
#5

Precis så som du skrev, så är det när man står i denna situation.

Du "släppte" henne och det innebär att hon inte behöver kämpa emot för din skull.

Det är inte själviskt att vilja ha mamma kvar hos dig - det är mänskligt!

Hon måste vara väldigt stolt att ha dej som sin dotter!

Jag ansluter mig till alla de andra här och ber för dig!

Kram!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Moonwing
8/22/10, 4:29 AM
#6

 Jag lider med dig, vet att du har enorm kärlek för dina medmänniskor…och att släppa taget om sin mamma, är inte det första man gör..

..jag vet att "Änglarna Bär och Ber"..-och även för dig och din mamma!..

 En Varm Kram och mycket kärlek till dig och dina nära..jag skall ha dig å din mor, i mitt sinne, när jag tänder mina ljus..Kyss

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Annons:
Camillhe
8/24/10, 8:27 PM
#7

Inatt somnade min vackra starka mamma in, efter flera dygns fruktansvärt lidande.

Sov gott älskade mamma.

Woodland
8/24/10, 9:43 PM
#8

Jag tänker på dej i din svåra stund nu när Mamma är död.  Gråter med dig!  Kram!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

OlgaMaria
8/25/10, 8:08 PM
#9

Kram Camillhe. Jesus är med dig!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Camillhe
8/26/10, 12:59 AM
#10

Tack för alla era tankar och omsorg.

Jag är märkligt avtrubbad mesta dels av tiden. Och får gråtattacker från och till.

Saknar inte henne så mkt som jag trodde, men jag tror att det kommer snart. Tror jag stängt av känslorna.

De sista dagarna fick hon inte luft utan hon fylldes sakta av vätska från lungorna. De 3 dygnen var de värsta någonsin. Det var inte rätt att hon fick lida så mkt.

Så att hon dog i går natt var skönt, hon fick frid och slipper lida och jag tror att hon just nu går på en stor fin grön äng med vår gamla hund Candy och tar djupa friska andetag och njuter.

OlgaMaria
8/26/10, 10:56 AM
#11

:)

Sorg är en märklig men nödvändig resa med många olika sidor.

Kram!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[YlvaP]
8/29/10, 2:43 PM
#12

Kramar från mig med.  Tänker på dig och din mamma.

Camillhe
9/17/10, 7:01 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#13

tack!

Imorgon, eller ja egentligen idag fredag, men jag kan inte gå och lägga mig för jag har sån ångest över begravningen som är kl 11 om 6 timmar.

Efter i morgon är det slut, då är mamma borta på riktigt, och jag vet inte hur jag ska orka.

Jag är som ett trotsigt barn som vägrar gå med på att inte få min vilja igenom, dvs att få mamma tillbaks.

Jag har inga syskon, jag har ingen pappa, ingen nära släkt, inga barn, ingen man, jag känner mig så fruktansvärt ensam.

Vem ska jag fira jul med, eller gå ut och äta med på min födelsedag?

Aldrig mer kan jag överaska mamma med ngn världens bästa mamma present, aldrig mer fira hennes födelsedag med henne. Aldrig mer kommer vi att resa tillsammans , det är så mkt aldrig mer, aldrig mer får jag se hennes leende eller höra hennes röst, hur kan livet fortsätta utan min mamma, min allra bästa vän.

Min älskade vackra Mamma, jag saknar dig!

Annons:
OlgaMaria
9/17/10, 12:16 PM
#14

Åh, jag ska be för dig och för begravningen nu. Kan inte sätta mig in i denna stora sorg! Ber att Gud ska trösta och uppmuntra dig.

Joh 14:18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Santhe
9/17/10, 10:06 PM
#15

Jag ber för dig Camillhe.

Jes 41:10 Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig,

Moonwing
9/17/10, 10:17 PM
#16

..ha tillit, Camillhe..Flört

Ps 139;5.

"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. "

Källa; Bible Online

<!-- if (du != null) document.write("<BASEFONT FACE='"+nudu[7]+"' SIZE="+nudu[8]+">") else document.write("<FONT FACE='georgia' SIZE=4>") //-->

"Inom en människa av ljus, finns det ljus...När hon inte lyser, råder mörker."             (Evangelium enligt Thomas, 24)

  / Wingen

Internettan
9/17/10, 10:53 PM
#17

Camillhe

Det är så ofattbart när en person man älskar går bort. En person som alltid funnits och som man någonstans förväntar sig alltid ska finnas. Hur kan hon inte vara där? Det är bara så konstigt och tomt. En bit av en själv försvinner. Den person du var i din mammas ögon kan du aldrig vara i någon annans - så på sätt och vis tar din mamma en del av din identitet med sig. En väldigt värdefull del som du alltid har haft med dig. Det är sorgligt, och det måste få vara sorgligt. Det är okej att allt är tungt och att du känner en bottenlös förtvivlan. Det får vara så ett tag, var inte rädd för det. Det är i sin ordning och du kommer att fixa det. Så småningom inser du att den där delen av dig som du var för din mamma - den är inte borta. Du är ju din mammas älskade dotter fortfarande, och det kommer du alltid att vara. Och du kommer inte någonsin att glömma henne. Var trygg med det.

Du kommer att fixa det här. Håll fast vid den tanken och vet att det blir så. Men gråt nu så mycket du behöver. Allt har sin tid.

Vad din mamma ser fin och snäll ut. Jag förstår att du har många underbara minnen tillsammans med henne. Har du några vänner att dela din sorg med? 

Jag ska tänka på dig och be för dig.

"Every point of view is a view from a point."

OlgaMaria
9/21/10, 4:37 PM
#18

Hur går det Camillhe? Hur var begravningen? Försöker komma ihåg att be för dig. Stora kramar!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Camillhe
9/22/10, 1:51 AM
#19

Tack för alla era tankar och omsorg, jag har inte orkat öppna tråden för det gör så ont att tänka på att Mamma är borta.

Begravningen blev jättefin på alla sätt, jag hade lovat mamma att sjunga en av hennes favoritsånger, Tears in heaven av Eric Clapton om jag klarade det, och det gick. Vi hade pratat ganska detaljerat om begravningen många gånger så jag visste hur hon ville ha det. Sjukhuspastor Bo Mikele begravde henne och vi hade talats vid innan och när han nämnde att man skulle ha 3 skovlar jord på kistan tyckte jag det var jättehemskt, fråga mig inte varför, då sa han att man kunde bryta tre liljor istället och det kändes lite bättre. Men sen när han tog upp första liljan tyckte jag inom mig att det var hemskt att förstöra en blomma och vad förvånad jag blev när han bara sa orden och sen la liljorna hela på kistan.

Frågade honom efteråt varför han hade gjort så och han sa att han bara hade känt att det inte fanns ngn anledning att förstöra liljorna.

Kanske knäppt men det gjorde mig glad och tacksam.

Blommorna på kistan och ett hjärta som hängde på kanten blev otroligt vackert och det gjorde mig så glad.

Det kom drygt 60 personer kanske fler, mina närmsta vänner var där och vi hade faktiskt en trevlig fest efteråt (mamma ville ha en fest, ingen minnesstund)

Nu efter begravningen är det ganska jobbigt men på ett annat sätt, lite lättare har det blivit att klara av dagarna.

Jag har goda vänner omkring mig och jag tänker ofta på ett Bibelord

Ordspråksboken 17:17: En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöden.

Och Gud har visat mig det många gånger att Han sänder vänner när allt är tungt. Ni här är också mina vänner och betyder mycket för mig.

Kram till er alla.

OlgaMaria
9/22/10, 6:16 AM
#20

Åh tack att du berättade! Förstår att det kan vara jobbigt att öppna den här tråden. :-/ Men vad glad jag blev att läsa det du berättade om begravningen och annat. Gud är så god och underbar. Klart att Gud var med och fixade lite där med liljorna och med annat också. Såna saker kan vara så uppmuntrande när man är i stor sorg! Och tack Gud för goda vänner! Ja, vilket uppmuntrande bibelord, att tänka att våra vänner har fötts för att hjälpa oss i våra stunder av nöd!

Kram och Gud välsigne dig!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Woodland
9/22/10, 4:37 PM
#21

# 19

Ta detta med liljan som en liten hälsning från himmlen. Glad Jag/vi upplevde något liknande under min mammas sjukdom och begravning - det gällde en sång.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Camillhe
9/23/10, 5:59 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#22

foto från begravningen

ho0mii3z
9/26/10, 12:55 PM
#23

Jag beklagar oerhört!

Mina tankar sänder jag till dig .

- Jag vet vad du går igenom,  förlorade min pappa som bara vart 58 år. all min styrka till dig och din familj.

Tiktok: @iminaandetag
Instagram: @iminaandetag

inisklo
9/27/10, 3:06 PM
#24

Camillhe…Jag beklagar…o jag beklagar,att jag var inte den stora syster som kunde ge nåt mer-då när Du behövde det som mäst.

Men Mästaren själv är med Dig vart Du än gå o är o Han ge allt som Du behöver. 

Jesus våran Herre är med Dig o ge kraft o klokhet till Dig varje dag,för Han behöver Dig som jag.

M.v.h. inisklo…Jag tänker på Dig o le lite för,en tid trodde jag,att Du var en kille…kommer Du i håg…Tarmsaft???Oskyldig

Camillhe
9/27/10, 6:54 PM
#25

Tack Ho0mii3z och Inisklo:)

Haha Inisklo, ja det minns jag.

inisklo
10/12/10, 3:43 PM
#26

# 25…Glad…kul

Highness82
10/28/10, 12:27 PM
#27

Jag beklagar sorgen Camillhe! Finns här om du vill prata, du kan ringa mig när du vill!

Kram Carro!

Annons:
Upp till toppen
Annons: