Det är ju rätt att Gud inte kan ta bort våra synder på det sättet att han inte kan radera dem ur historien och han kan heller inte göra så att vi aldrig mer kommer att synda i det här livet. Nya testamentet talar ändå om att Jesus tar bort våra synder (läs Rom 11:27 och 1Joh 3:5), och jag antar att det betyder att han räddar oss från syndens konsekvenser. Synden innebär att vi inte kan komma nära Gud, men Jesus tar bort detta som står i vägen mellan oss och Gud och låter oss komma nära.

Att ge bort något man verkligen tycker om, ja, det är verkligen en bra övning i att vara osjälvisk. :) Man ska ge för att man känner att Gud manar en och för att man vill ge. Det står i

2 Kor 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Vi ska ge med glädje, men vi kan få märka att Gud kan ge oss glädje när vi ger något som är väldigt svårt att ge, om vi öppnar vårt hjärta för honom.

Om vi bara ger för att vi SKA ge, kan vi nog bli bittra och då har vi inte vunnit något.

Om vi läser lite mer av sammanhanget står det så här:

2 Kor 9:6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk.

Gud äger allting! Vi är bara förvaltare av hans saker och när vi låter honom leda oss i hur vi ska hantera våra pengar och saker så kan han också se till så att vi har allt vi behöver och så att vi får möjlighet att ge mer till dem som behöver.

Paulus pratar om att vi kan så och då får vi också skörda. Jag tror att den som ger mycket också får mycket, och att den som ger litet kommer att få litet.

:) Kram!

Oki, det va bra skrivet man ska alltså inte ge bort något man känner inte VILL ge bort då förstår jag det jag tror gud mena i det svar jag fick av honom va att han inte kunde ta bort det så jag inte syndade mer utan att jag kmr synda lite då och då för det gör vi alla men då omedvetet hoppas jag

så man kan säga att Gud äger min dator han äger alltså alla mina saker det e ju coolt. Kan man säga att Gud äger jorden oxå???? för i en hiphop låt rappade fronda "är jorden vår elr äger nån den" då började jag fundera även om det va menat som skämt i låten så började jag fundera:):)

Gud äger allt, hela jorden och allt på den, men han har gjort människorna till förvaltare av allting. Så vi kan välja att använda allt det som Gud äger på ett bra eller dåligt sätt. Men när vi låter Gud vara med i hur vi hanterar allt vi äger så har han förmåga att se till att vi har allt vi behöver och dessutom mer, så att vi kan ge vidare till andra. :)

I vårt ego vill vi ju inte ge bort någonting. När jag började ge 10% av min inkomst till Gud (till kyrkan) (Gud säger i Bibeln att vi ska göra det) så var det inte alls lätt, det kändes oerhört jobbigt, men jag hade kommit fram till att jag ville det. Nu när jag gjort det i flera år så känns det bara helt självklart. Men visst kan mitt ego fortfarande ifrågasätta det där ibland men då får jag påminna mig om att jag inte haft för lite pengar någon gång även om det varit tufft och Gud har också hjälpt oss ekonomiskt så att vi kunnat ge mycket pengar till andra som varit i behov.

Så om vi bara ger saker som inte gör ont alls att ge, typ gamla presenter som vi inte gillar och aldrig använt, så är vi inte så duktiga. I vårt ego vill vi bara ge sånt som vi själva inte vill ha. Men i vår ande (när vi tar emot Jesus sänder han sin helige Ande in i oss) kan vi känna att vi vill ge vissa saker och då är det bra att ibland ta sig i kragen och faktiskt ge bort något.

Jag har funderat lite på det där med att ge tionde. Gäller det bara att ge till kyrkan? (sin egen församling?) Eller kan det också vara att ge till olika "välgörande ändamål", typ Unicef eller liknande? Eller till en person som spelar dragspel i ett gatuhörn? Eller till någon organisation/kyrka som hjälper t ex människorna i Pakistan?

Kan man verkligen lita på att pengarna man ger till kyrkan används till riktigt bra saker - och inte bara till en massa "trivselträffar"? (Det där var fördomsfullt och också överdrivet - för visst fyller kyrkan ett behov även för hyfsat välbärgade svenskar, när det gäller den kristna gemenskapen. Och många kyrkor arbetar ju utåt med väldigt viktiga projekt för utsatta människor, evangelisation mm. Men ibland är jag rädd för att kyrkan blir en sluten krets för medlemmarna själva och att pengarna mest går runt till "triviala" saker.)

Kan jag dela upp mina pengar och ge till olika ställen? Räknas det ändå som tionde?

Bra och relevanta frågor Internettan. Jag tycker att man ska kunna stå för och känna frid över vart man ger sina pengar.

Det ursprungliga tiondet för Israels folk gavs till de som uträttade tempeltjänsten - leviterna, dvs prästerna. De hade ingen annan inkomst utan skulle leva på de offer och gåvor som kom in.

Därför tror jag det är meningen att också vi ska ge pengar till Guds församling - till underhåll av den och de som arbetar i den. De som arbetar i församlingen är beroende av gåvor för att kunna fortsätta. Jag tror att vi ska ge pengar till verksamhet som är kopplad till förkunnandet av evangelium, och inte bara till hjälporganisationer som inte också predikar Jesus (även om vi kan ge till dem också men jag tror inte tiondet ska gå dit).

När vi har en egen församling som har blivit vårt hem tror jag att det så småningom kan bli naturligt att vara med och stödja den rent ekonomiskt med sitt tionde, men om man inte känner så för någon församling i närheten så är ju alla kristna runtom på jorden också vår församling. Visst kan man också välja att ge sitt tionde till andra församlingar eller till missionsorganisationer eller kristna välgörenhetsprojekt.

Tiondet är liksom som att betala vår del av underhållet i Guds församling, så jag tror att ge pengar till Unicef eller en person som spelar dragspel hamnar utanför det, även om det kan vara bra att ge pengar till det också.

De första kristna gav ofta mycket mycket mer än tionde till församlingen - de gav ofta ALLT. Så många förkunnare säger idag att tionde liksom är det minsta vi borde ge. :)

Jag förstår precis att man kanske inte tycker det känns så kul att ge sina dyrbara pengar till att betala någon tråkig kyrkas elräkning, och visst kan vi välja att ge pengarna till ett häftigt missionsprojekt där massor blir frälsta eller räddade från ett liv i droger eller prostitution m.m., men det handlar nog mycket om att vi ger pengarna till GUD i första hand, sen har han makt att låta dem komma till välsignelse på ett eller annat sätt i det långa loppet. Och det är helt enkelt så att det kostar pengar att driva församling i Sverige idag och det borde vara viktigt för oss att det finns värme och trevliga möbler i kyrkan precis som hemma hos oss själva.

Hur som helst tror jag detta är något att växa in i och man får be om ledning.

Så här står det i Bibeln:

Mal 3:10 För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått.

Gud säger alltså att vi får pröva honom i detta - vi ska ge tionde och då ska vi få se välsignelse. :)

Jag tror det är en annan sak som är jätteviktig att nämna när vi pratar ekonomi och det är att man inte ska leva över sina tillgångar. Jag och min man utnyttjade vårt kredikort under ett antal månader för några år sen. Varje månad låg vi back med ett par tusen och vi lät det fortsätta på det sättet. Vi var sparsamma men vi la ändå pengar på allt vi tyckte att vi borde lägga pengar på. Till slut insåg jag att vi tänkte helt fel. Vi skulle åka på ett bröllop den månaden och jag sa att vi inte skulle åka om vi inte fick 1000 kr extra någonstans ifrån. Jag sa att nu är det slut med kreditkortet, vi ska inte använda det igen. Det blev snålt den månaden men vi litade på Gud istället för på kreditkortet och vi fick faktiskt en gåva på 1000 kr av en bekant som inte kände till vår situation, så vi kunde åka. Sen dess har vi aldrig haft för lite, men vi har inte levt över våra tillgångar som vi gjorde då. Vi har haft det kämpigt ibland men Gud har låtit pengar komma in i precis rätt tider. Vi har faktiskt få se en oerhörd trofasthet från Gud när det kommer till vår ekonomi och jag känner verkligen att det har att göra med att vi kommit till rätta med vårt givande och vår livsstil. Om Gud ska anförtro oss pengar måste han veta att vi är mogna nog att hantera dem.

Theresia

Kanske tionde innerst inne handlar om oss själva? Det kanske inte är så viktigt till vem pengarna går utan att vi är villiga att avstå från dem för någon annans skull? För det visar på att vi av hjärtat vill ge tillbaka till Gud av det vi får. (Då tänker jag att Gud ändå tycker det är bra att vi hjälper varandra, oavsett om det handlar om kristna eller ej.) Det visar också att vi inte behöver lita till våra sparpengar utan att vi kan lita på att Gud tar hand om oss.

Sen kan det nog stämma att det är viktigare att ge till de som för ut Jesu budskap än till en icke-kristen organisation. Men någonstans, om man står inför ett val, så väljer man nog att först ge pengar till den som svälter än till den som har det bra men inte är kristen. I längden är det visserligen viktigare att få höra om Jesus än att få mat. Å andra sidan så måste en människa först överleva om hon ska få höra om Jesus… :)

Sen kan man ju tänka som så att Gud kan göra det som han vill och finner är bäst. Och då behöver han inte mina pengar. Vill han rädda människor från svält så gör han nog det ändå. När det gäller tionde kanske det ändå är så att det handlar om mig och om min vilja att ge till den verksamhet som har Jesus som "uppdragsgivare och medarbetare". Och då har du kanske rätt i att det rätta för mig blir att bidra till den tråkiga kyrkans elräkning..

Jag tycker att du och din man har hittat ett bra sätt att leva, där ni får lita på Gud. Det är nog precis så Gud har tänkt sig, tror jag. Så vill jag också leva.

Kram Internettan… kan inte låta bli att fnissa lite gott åt vad du skriver… om den tråkiga kyrkans elräkning m.m. :) Jag tror att det är precis så, att i början när man börjar ge av sina pengar så tänker man väldigt mycket på vart de går och om de kommer till nytta, sen blir det viktigare ATT man ger. För övrigt så ger vi vårt tionde framför allt till vår lokala församling men en del går till den mission som vi stödjer genom församlingen bland annat 22 evangelister i Etiopien som vi får hejdundrande rapporter ifrån, haha. Det känns bra att pengarna inte bara går till Sverige.

Jag hörde bra undervisning om att man inte ska ge sitt ekonomiska kapital om man inte först har gett sitt andliga kapital. Detta handlade om att ge vidare till sina barn m.m., och han gav exempel på personer som ärvt mycket pengar men de hade inte fått någon bra fostran så pengarna gick till droger och annat dåligt. Då blev pengarna inte någon välsignelse. Därför är den andliga biten viktigare. Om Jesus får beröra ett samhälle först kommer pengarna att komma till nytta där, men om Jesus inte finns där är det risk att pengar leder till att underhålla krig, korruption och oansvar. Sen finns det ju jättemycket BRA okristna välgörenhetsprojekt, men Jesus är viktigast, så det är så viktigt att stödja dem som förkunnar evangelium. Sen talar Bibeln så mycket om att vi ska hjälpa de som svälter också, men jag tror faktiskt att det ska vara något naturligt för oss EFTER vi har gett vårt tionde. När vi får Guds ordning på vår ekonomi kommer vi att kunna ge till både församlingen OCH till de som svälter för Gud vill använda oss som sin ekonomiska kanal för att göra sin vilja på vår jord.

Ville säkert skriva något mer men nu måste jag rusa. Puss på er finisar!

Det var intressant det där om att först ge sitt andliga kapital och att om Jesus får beröra någon eller ett samhälle så kan pengarna komma till nytta på ett helt annat sätt än vad det kan annars. Det har jag inte tänkt på, men det stämmer säkert att det är så. Verkligen något att ta med sig. Likaså det där med att både ge tionde och att utöver det "vara medmänsklig" när det behövs.

Det finns mycket att fundera över när det gäller tionde - precis som med det mesta i Bibeln. Och jag funderar vidare… :)

dcpower

Ursäkta om jag råkade stjäla din tråd och komma bort lite från ditt ämne. :)

Jag tänker på det du skrev i #3:

så man kan säga att Gud äger min dator han äger alltså alla mina saker det e ju coolt.

Det är faktiskt en befrielse att kunna tänka så. Att slippa äga en massa saker och oroa sig för att det ska försvinna eller bli förstört. Det binder en verkligen. Jag har verkligen varit sådan att jag varit noga med "mitt och ditt" och t.o.m. haft svårt för att låna ut saker till kompisar pga oro för att inte få dem tillbaka (i samma skick - eller alls). Jag har även haft svårt att göra mig av med gamla saker eftersom jag lagt in en massa känslor i sakerna i onödan. Då menar jag saker som jag aldrig använder eller ens tar fram, utan som stått i en hylla eller legat i ett skåp år ut och år in. Jag har fått för mig att jag behövt dessa saker, som minnen om inte annat. Som om de var en del av mig och min historia och som om mitt förflutna skulle försvinna om jag gjorde mig av med sakerna.

Men nu har jag slängt eller givit bort massor av saker - och känner inget annat än lättnad. Och någonstans har jag en längtan efter att inte ha några saker som binder fast mig. Därför är det en skön tanke att Gud äger allt, för då kan jag dela med mig utan att förlora något. Istället kanske någon annan delar med sig till mig istället.

#9 :) Ja, det finns verkligen mycket att fundera över och Gud har en härlig förmåga att hjälpa oss att reda ut våra frågor med tiden. Vissa frågor tar helt klart längre tid än andra.

# 10

Men nu har jag slängt eller givit bort massor av saker - och känner inget annat än lättnad.