Det beror på vem du frågar.

Vad anser Gud ?

Undersök vad Bibeln säger…

Redigerat då JV's skrifter inte har med denna sida att göra.

Först tänkte jag att det nog beror på vilken inställning man själv har. Gör man det bara för motionens skull så kanske det stannar vad att bara vara motion?

Men sedan tänker jag lite till. Jag skulle idag inte göra yoga ens i motionssyfte eftersom jag vet varifrån det kommer. Att göra yogaövningar kanske ändå blir ett sätt att tillbe andra gudar? Ungefär som jag t ex aldrig skulle kunna tänka mig att hänga upp gardiner med tryck av hakkors - även om jag bara hade gjort det för att jag tyckte mönstret var vackert.

Men någonstans tänker jag ändå att hjärtats uppsåt är det som räknas mest. Om en person gör yoga utan att ha en tanke på att det är kopplat till religion, utan bara gör det för motionens skull - då blir det ju inte en religionsutövning.

Så mitt svar är nog: det beror på. :)

2 Kor 6:14- tycker jag ger en hint om hur man ska agera i frågan.

Internettan - Bra liknelse det där med hakkorset.
Känner man till ursprunget, vill man inte gärna vara delaktig i det om det går att undvika.

Jag håller nog med om att det beror på. Självklart är "riktig" yoga i allra högsta grad religionsutövning och många av inslagen är väldigt religiösa/andliga, men å andra sidan tror jag det finns exempel på yogatränare som inte lägger något religiöst i det hela och som skalar av de religiösa termerna också.

Det är ju liksom inte att böja sin kropp på ett speciellt sätt som öppnar upp oss för en mörk andlighet, det är ju vad vi lägger i det, men om tränare, övriga deltagare lägger andlighet i det hela skulle det kännas obekvämt att vara med även om jag tog avstånd från andligheten i det hela. Som kristen känns det naturligt att hålla en distans till detta och om man är orolig för när det är okej och när det inte är det tycker jag man ska avstå helt.

Yoga som träning är ju väldigt olikt all annan form av traditionell träning vi har haft i västvärlden de senaste hundra åren, och det finns kanske något att hämta också - att träna samtidigt som man fokuserar på lugn och ro, att sträcka och tänja på sina muskler, sånt mår ju vår kropp väldigt bra av, men det finns inte så mycket utrymme för det i vanlig träning. Tycker det vore roligt om kyrkan kunde erbjuda mer när det gäller träning, avslappning, massage m.m. Vad underbart att få ta hand om sin kropp i en kyrklig miljö där Jesus får vara i centrum. Vi behöver ju också ge människor alternativ om vi nu ska säga att olika saker som finns "där ute" inte är bra.

#4:

Är det inte det en del kyrkor gör numera? Erbjuder alternativ till det nyandliga? Och får kritik för det? Jag tänker på Tikva som ska vara ett kristet alternativ till yoga. Eller djupmeditation, dans eller mindfullness.

Det blir ett ramaskri från de strikt kristna eftersom de menar att det är ett sätt att bjuda in New Age i kyrkan, fast på ett dolt och förrädiskt sätt. Några kanske tror att övningarna i sig kan öppna för den oönskade andligheten men flertalet är nog mer inne på att det är första steget mot det nyandliga. Vänjer man sig vid något som liknar t ex yoga i en kristen miljö så blir ju känslan för sådant positiv - vilket kan leda till att det blir mer oskyldigt att uppsöka sådana aktiviteter på andra platser. Väl där är det lätt att testa även annat "som ju inte kan vara så farligt". Kanske blir svårt att veta var gränsen går?

Av en del böcker jag läst förstår jag att "orena andar" är en större fara än vad de flesta vet om. Det verkar som att vissa aktiviteter kan dra till sig dessa även om man inte själv avsiktligt söker det andliga i aktiviteten. Så vissa övningar kanske i sig kan inbjuda till mörka andar?

Jag vet inte om personerna i de böcker jag läst, och som handlat om andar som påverkat dem, är speciella och kanske är särskilt utsatta av olika anledningar. Kanske faran med andar inte är så stor för en kristen människa som verkligen är stark i sin tro? Jag vet inte.

#5 En del kyrkor erbjuder lite allt möjligt som verkligen på ett mycket medvetet sätt öppnar upp för det nyandliga. Tikva tycker jag verkar vara hur bra som helst dock. Kyrkor som erbjuder nyandliga aktiviteter inser nog inte att det finns en risk i detta, att det finns en mörk andlighet, och det skapar i allra högsta grad förvirring. Tror inte man ska bara undvika allt detta ändå. Vi måste nog försöka räta ut förvirringen och som sagt, erbjuda bra helig-ande-fyllda-alternativ. :)

Givetvis uppstår det svårigheter för människor att veta var gränsen går, därför behöver vi församlingen så mycket - vi behöver andra kristna som vi tillåter att tala till oss. Vi kan ju knappast förbjuda alla nyandliga aktiviteter, så då måste vi angripa det på ett annat sätt. Jag tänker att det vore ju underbart om man kunde visa människor att det är en skillnad på såna här saker när det sker i kristen miljö och med kristen inspiration och språk. Att människor kan få känna igen att det är en ren och positiv andlighet. Det kan öppna upp för många samtal där man kan få vägleda. Med tanke på den kategori av människor som man kanske attraherar med såna här övningar är det nog bra om man som ledare är trygg i sin tro och kan erbjuda andlig vägledning.

Och ABSOLUT finns det orena andar i dessa orena aktiviteter. Men det beror på vilka människor som är där och på vilket sätt man utför det hela. Jag kan gå på en spinningklass och känna av orena andar om personer som de orena andarna håller sig till är där. Det bästa skyddet är att hålla sig till Jesus, då blir man eventuellt lite vassare i sin urskiljning också. Det är svårt för en oren ande att ta sig in i en människa som redan är fylld med helig ande.

Men jag tror som sagt inte att man behöver vara rädd för att göra en yoga-övning så länge människorna och språket runtomkring inte bjuder in och öppnar för religiösa krafter. Då är det ju bara ett sätt att röra på sin kropp.

I övrigt tycker jag 1 Kor 8 passar väldigt bra in på den här diskussionen. Det handlar om att det i sig inte är farligt att äta kött som offrats till avgudar, men för en nyomvänd kristen som tidigare deltagit i dessa riter kan det bli svårt att hålla isär och tänka rätt om det hela, då kan det bli något negativt för honom trots att det i sig inte är något farligt. Därför kan det vara klokt även för andra att avstå från detta för att inte locka med oss de som är svaga i detta avseende.

Av den anledningen skulle inte jag gå på Yoga, men tycker det är viktigt ändå att säga att det behöver verkligen inte vara något farligt. Tycker inte vi ska vara rädda när det gäller detta. Om vi av någon märklig anledning ofrivilligt skulle hamna i en yogaklass så ska vi inte behöva bli ängsliga (givetvis kan man bara gå ut, men säg att vi inte kunde det ;-).

Men nu till exempel går jag till en sjukgymnast för jag har lite problem med höften. Hon föreslog akupunktur vid ett tillfälle, och egentligen tror jag inte det skulle varit farligt men det känns ändå inte bra, av flera anledningar, så jag avstod och hon använde sig av vanlig tryck-teknik istället. Jag har ju ett behov av att få denna tjänst någonstans ifrån och jag skulle tycka det var underbart att få komma till en sjukgymnast som är kristen, ännu bättre om man kunde lyssna på kristen musik samtidigt. :)

Är det inte det en del kyrkor gör numera? Erbjuder alternativ till det nyandliga? Och får kritik för det? Jag tänker på Tikva som ska vara ett kristet alternativ till yoga. Eller djupmeditation, dans eller mindfullness.

Bör vi hålla på med yoga inom kyrkorna ö.h.t.?  Finns det en djupare agenda?

Tycker absolut inte att vi borde hålla på med yoga i kyrkorna, men alternativ till det.

Jag är nog benägen att hålla med dig Theresia. En aktivitet är nog inte i sig själv farlig - i synnerhet inte när det handlar om att böja och sträcka på sin kropp. Fokuserar man dessutom på Jesus borde det vara säkert.

Däremot är jag mer skeptisk till kristen djupmeditation - som i mina ögon inte skiljer sig från vanlig österländsk meditation. (http://www.djupmeditation.se/) När man försätter sig i ett sådant sinnesläge som man gör i meditatinon undrar jag om man har kontroll över vad man öppnar sig för. Det kanske inte hjälper att man gör det i en kristen miljö eftersom själva tillståndet man hamnar i gör en skyddslös?  

Jag har ingen aning om huruvida Tikva ens går att jämföra med meditation och yoga. Så här säger en person om Tikva:

Jag tvivlar inte på att uppsåtet är gott och jag har inget emot träning och lugna rörelser, men det oroar mig när man kopplar ihop andning, visualisering, upprepande av ord och även lär ut att man är en del av något större. Det är new age-tekniker, säger Marie-Louise Engström.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=214496

(I samma artikel finns även röster som inte alls håller med om kritiken.)

Har du provat på kristen djupmeditation Internettan?

Jag tror inte det är något konstigt att det kan variera, lite beroende på vem som leder, när det gäller meditation m.m. Samma sak är det ju att leda bön och lovsång, eller att predika. Vissa personer ska inte göra det men gör det ändå och då blir det inte bra. (Sen om man hållt på mycket med meditation inom new age kan jag tänka mig att man kan ha väldigt svårt att meditera på ett positivt sätt sen som kristen)

Jag har inte provat på Tikva själv, skulle gärna göra det. Och det kan ju hända att det finns exempel på Tikvainstruktörer som blandar in saker som inte borde vara med. Jag har dock fått ett gott intryck av Tikva utifrån vad jag läst och hört. Tycker det blir lite löjligt som en person sa i den där artikeln, att bilden på Tikvas hemsida ser ut som solhälsningen. Jag tycker det ser ut som en människa som vänder sig till/lovar Gud. Tycker också det är tragiskt om new age ska få ha patent på andning, positiva bilder, uppmuntrande ord och att vi ser oss som en del av mänskligheten och Guds plan.

Nej, jag har inte prövat på meditation överhuvudtaget, varken kristen eller annan. Så jag har egentligen ingen aning om vad jag pratar om… :)

Kanske du har rätt i det du säger. Och visst kan det bli löjligt med en överdriven rädsla för New Age. Som det stod i artikeln:

Att betrakta kroppsrörelser som yoga är ungefär samma logik som när en kristen familj fick höra att de inte kunde ha en regnbåge på väggen i sin hall för att det är en new age-symbol. Regnbågen var Guds idé.

Jag har inte heller provat meditation, vare sig kristen eller någon annan, så jag vet inte heller… men min tro är att det beror på.

En viss rädsla för New Age är nog nödvändig, bra och befogad, men vi kan ju bli helt urskiljningslösa, som att vi tycker att det inte passar med en regnbåge som dekoration på väggen, eller att det inte passar att jobba med sin andning och komma ner i varv.

Vården i Sverige är ganska stel, långa väntetider och behandlingen är ofta en tablettburk när man kanske behöver en kram och lite förståelse. Det är inte konstigt att människor som har lite åkommor, värk, frågor om meningen med livet söker sig till new age som är något mjukare och mer direkt. Man får en möjlighet att möta andra och få direkt hjälp som kanske upplevs som mer konkret än mediciner. Tror att mycket handlar om att vi har en brist på omsorg om varandra i samhället och en brist på det i kyrkan också.

Och visst kan det bli löjligt med en överdriven rädsla för New Age.   Internettan

Del 1 och Del 2 av Lennart Jareteg.  Mycket intressant!

t. ex. i Del 2 -

I det här sammanhanget kan det vara intressant att lyssna till vittnesbördet från en indisk före detta guru som heter Rabi Maharaj. . .

”Yoga är hinduismens innersta kärna. Det finns ingen hinduism utan yoga och ingen yoga utan hinduism, och det hinduismen ger, det är idel tomhet och hopplöshet” enligt denna Rabi Maharaj, en före detta guru.

Woodland

Jo, jag har ju läst Lennart Jaretegs texter och även annat där personer har en mer strikt hållning mot allt som övehuvudtaget har med new age och österländska religioner att göra. Vissa menar att onda andar kan följa med både böcker och till synes oskyldiga aktiviteter även om personerna som använder dem inte har en tanke åt det hållet. (t ex New Age-böcker och sådant som akupunktur mot sjukdomar.)

Så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på och var gränsen går.

Om man känner sig osäker och orolig för var gränserna går är det bättre att vara lite väl försiktig.

Som kristen behöver man inte vara rädd för onda andar, vi är beskyddade. Jag har nyss flyttat till min mammas lägenhet och här finns ganska mkt saker som jag tänker göra mig av med. Det första var ett ganska stort antal Buddastatyer.

Jag har gjort mig av med de flesta, men jag hittar fler små nu och då. Jag tror inte att jag pga de behöver oroa mig för att här ska finnas onda andar, men däremot vill jag inte ha sånt hemma då det inte känns bra. Det är "avgudastatyer".

Har man dock hållt på mkt med new age eller ngn religion innan man blev kristen ska man nog verkligen försöka att känna efter om man inte lätt dras tillbaka av vissa saker.

Det kan upplevas som en enorm befrielse att göra sig av med saker, inte alltid pga andemakter utan för ens egen skull. En del saker har större "makt" över en än man själv tror.

Yoga har jag aldrig gjort och jag skulle ha svårt för det eftersom yoga är ordet för en av hinduismens vägar till Nirvana.

Jag kan också tycka att man som kristen bör avstå från saker som har så starkt ursprung som rit i en religion.

Domkyrkan i Lund hade zenmeditation ett tag, det tyckte jag verkligen illa om, varför inte ha tyst bön ihop istället. Jag har också svårt för när man som kristen använder ordet meditation istället för bön, kanske mest för att ordet är så förknippat med hinduism, buddism och new age.

Jag tycker dock inte att det finns några regler som man kan sätta upp i form av att det här är synd och det här är inte synd utan att det måste handla om vad som är rätt för den enskilda personen. Gud visar oss det tydligt.

Jag inte håller med om alla slutsatser som L. Jareteg kommer fram till men bakgrundsinformationen var bra och stämmer överens med vad flera troende religionsforskare och bibellärare skriver.  Jag har genomgått ungefär 23 akupunktur behandlingar av en sjukgymnast.  De var ibland mycket smärtsamma  men jag blev av med nästan all smärta i ischiasnerven efter 22 år - (ihållande och kronisk smärta).  Under tiden jag låg på britsen bad jag och funderade över andliga saker ur bibeln, kyrkohistoria osv.  Och tro mig, jag ger Gud äran för det!  När det gäller smärtlindring är ak. effektiv, men jag hade inte använt aku. för t. ex. cancer behandling eller dyl.  Den är inget bot.  Likaså har jag inte behövt ta medicin med svåra biverkningar mot neurvopatin eller p.g.a. behandlingen.  Så Herren ska ha all ära för det!

Paulus är klar och tydlig i att avgudar har ingen makt över den troende för de är bara ting 1 Kor 8: 4-6.   Profeterna i GT gjorde också narr av dem för de var bara en trästump eller en sten osv.  Det var inbillningen som gav dem "kraft" över avgudadyrkarna. 

Ordet meditation finns som substantiv och verb i den engelska bibeln* men jag kan inte hitta ordet i den svenska bibeln.  Om man kolla bibelställena*  kan man se att biblisk meditation är ett aktivt funderande osv och personen som mediterar sätts inte i ett passivt tillstånd vilket är ett villkor i NA.

*Ps. 1:2, 63:7, 77:13,  119:78, 119:97 och 99, 119:148, 143:5.

Ibland kan en iver att kämpa mot det okulta ta lite löjliga uttryck.  På slutet av 90-talet påstods det att häxor i Fjärran Östern lade förbannelse lappar i My Little Pony leksaker.  Jo! 

#17:

En arbetskamrat berättade nyligen för mig om hur hon flera gånger blivit hjälpt av akupunktur mot sina besvär. Funderade just över om man skulle våga att gå dit om man själv fick besvär eller om det vore fel. Men om man ger Gud äran och fokuserar på Honom så kanske det är okej ändå?

En annan sak jag har funderat över flera gånger är det där om avgudadyrkan. Nästan alla beskrivningar av avgudar i Moseböckerna handlar om döda ting. Men hur är det med t ex hinduiska gudar? Som jag förstår det finns det en massa "gudar" (eller andar) som folk tillber och som borde vara ännu värre än att dyrka döda föremål. Där verkar ändå finnas en reell risk för att de ska få makt över människorna. Varför sägs ingenting om det?

(Jag håller på att läsa Bibeln från pärm till pärm och har kommit till Josua kap 6 än så länge - så jag vet inte om det finns andra bibelställen om "riktiga avgudar".)

# 18

Där verkar ändå finnas en reell risk för att de ska få makt över människorna. Varför sägs ingenting om det?

Menar du i moseböckerna?

Ja. 

Kanske det blev lite konstigt att blanda in hinduiska gudar i det hela. Jag nämnde dem bara för att peka på att det verkar finnas verkliga gudar/andar som folk tillber. (Även om just de hinduiska gudarna kanske inte var aktuella i moseböckerna.)

Det talas ju mycket om hedningar och deras avgudar - som Gud inte vill att Israel ska börja tillbe. Men alla närmare beskrivningar av dessa avgudar visar att det handlar om döda ting. Fanns det då inga verkliga gudar/andar som hedningarna tillbad?

Internettan:

Jag ser ingen större skillnad mellan de avgudar som syftas på i Moseböckerna och senare i GT och de hinduiska gudarna. Även inom hinduismen använder man sig av små gudastatyer som man riktar sin tillbedjan till. De avgudar som folket riskerade att avfalla till under Mose levnad var de egyptiska gudarna som man tillbett tidigare då man varit slavar i Egypten. Dessa var "gudar" som man tillbad och man använde sig av gudastatyer.

När du kommer till profetböckerna kommer du stöta på guden Baal som var väldigt populär då. Han var en väder- och fruktbarhetsgud och man gjorde små gudastatyer av honom också som man tillbad.

Bibeln lär att det inte finns några andra verkliga gudar än Gud, Jahve, och det gäller ju även de hinduiska gudarna. Det största problemet med avgudadyrkan enligt GT är inte att vi riskerar att bindas av onda krafter, utan att vi förlorar vår kontakt med Gud som är den ende Guden och att hans välsignelse inte kan vila över oss. Gud förbinder sig att välsigna sitt folk så länge de håller sig till honom och inte dyrkar avgudar.

Det finns många exempel på hur GT beskriver dessa avgudar som tomma, skapade av människor, döda ting. Men de beskrivs också som onda andar, t ex i 5 Mos 32:17.

De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar som de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder ej fruktade.

Det finns en Gud och det är Gud Jahve. Sedan finns det änglar. En del av dessa har fallit och lämnat Gud, de har blivit onda andar eller demoner. Gud kan inte jämföras med dessa varelser, de är liksom helt olika väsen. Dessa onda andar vill gärna få oss att tro att de är gudar men det är de ju inte. Det största de kan åstadkomma är ju givetvis att stjäla människors tillbedjan från Gud som har rätt till den. Därför älskar de att lansera sig som gudar som kan hjälpa människor.

Bibeln, eller gudsmännen i GT, BESKRIVER avgudarna som döda, som döda ting, men de skulle kunna beskriva de hinduiska gudarna på samma sätt, om man läser lite historia om dessa gudar också så märker man att det inte är någon skillnad.

När det gäller din fråga om akupunktur så är jag inte helt säker på vad jag ska svara, men jag skulle aldrig ta emot akupunktur mot mer djupa problem än kroppslig smärta och jag skulle inte ta emot det på en mottagning som erbjuder andra "nyandliga" behandlingar.

Jag har faktiskt nära vänner som fick barn i somras och efter förlossningen ville moderkakan inte komma ut. De försökte på olika sätt men det gick inte och då sa barnmorskan att de skulle sätta akupunktur-nålar, men min vän Angelica sa att hon inte ville det. Då sa de att de måste, annars skulle de operera. Där och då var det flera läkare och barnmorskor m.m. i salen. Då la hennes man handen på hennes mage och sa "I Jesu namn, kom ut!". På sekunden gled moderkakan ut och en av barnmorskorna sa "Det där var en kraftfull bön!". :D Jag tänkte först att akupunktur i det fallet väl inte hade varit farligt, men akupunktur upplever jag som ett gränsfall - ibland upplevs det ok och ibland verkligen inte - men jag tror att Gud ser med glädje på om vi avstår därför att vi inte vill ha att göra med något orent.

När det gäller onda andar och deras potentialla makt över oss finns det inte jättemycket beskrivet i GT, i alla fall inte vad jag kan komma och tänka på. Man talade inte om besatta människor t ex. Men när Jesus kom var det något "känt". Det fanns judar som ägnade sig åt demonutdrivning vid den tiden. Så vi behöver nog gå till NT för att få en del information om detta.

Roligt att du läser Bibeln! Nu har du plöjt Moseböckerna och det kan vara lite tufft men nu blir det roligare. Det kan dock bli lite kämpigt igen när man ska läsa hela Jesaja, Jeremia, och även hela Psaltaren. Tveka inte att varva med NT om du känner att det börjar bli motigt. Man kan läsa 5 kapitel i GT och sen 5 kapitel i NT, eller först en bok i GT och sen en bok i NT, t ex. Lycka till! Det kommer säkert massor med frågor längs med vägen. Roligt om vi kan hjälpa till här! :)

#21:

Nej, jag trodde inte heller att de hinduiska gudarna var riktiga gudar utan i så fall att de var onda andar som utger sig för att vara gudar. Men det är nog som du säger, att oavsett om människor tillber döda ting eller onda andar så blir resultatet lika illa. Eller så är det samma sak som menas.

Moseböckerna var bitvis lite kämpiga att ta sig igenom. Speciellt när det rabblades namn på stammar eller när det upprepades detaljer om hur olika offer ska gå till mm. Det blev lite att jag skummade igenom vissa av de delarna.

Det är nog ett bra tips att varva GT med NT. Jag liksom längtar efter att läsa NT men känner på något sätt att jag inte vill "slösa tid" på NT för då blir jag aldrig klar med GT. Men ska jag hålla fast vid den tanken så kommer det nog dröja en evig tid innan jag kommer till NT. Och jag känner ju att det är NT jag behöver mest, så jag får växla mellan dem i fortsättningen. Vem har bråttom? :)

Jag återkommer med mina frågor!