# Den som planterar och vårdar
Author: Woodland

_**”Libanons cedrar som han har planterat.**_”

[Psaltaren 104: 16 ](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Psaltaren%20104%3A%2016&version=SFB15)

 

Libanons cedrar är en symbol för den kristne, eftersom de helt och hållet har Herren att tacka för att de har planterats. Detta gäller i högsta grad varje Guds barn. Denne är varken planterad av människor eller av sig själv, utan av Gud. Den gudomliga Andens mystiska hand lät det levande fröet falla i ett hjärta som Gud själv hade förberett för att ta emot det. Varje sann arvtagare till himlen har den store Jordbrukaren som sin planterare. Dessutom är Libanons cedrar inte beroende av människan för sin bevattning; de står på den höga klippan, utan att fuktas av mänsklig vattning; och ändå försörjer vår himmelske Fader dem. Så är det också med den kristne som har lärt sig att leva i tro. Denne är oberoende av människor, även i världsliga angelägenheter; för sitt fortsatta uppehälle vänder han sig till Herren, sin Gud, och till honom allena. Himmelens dagg är hans del, och himmelens Gud är hans källa.

 

De är inte skyldiga människorna något för skydd från stormvindar och oväder. De är Guds träd, som bevaras och skyddas av honom, och av honom allena. Precis så är det också med den kristne. Denne är ingen växthusväxt, skyddad från frestelser; står i den mest utsatta positionen; har inget skydd, inget försvar, utom detta: att den evige Gudens breda vingar alltid täcker de cedrar som han själv har planterat. Liksom cedrarna är de troende fulla av saft och har tillräcklig livskraft för att alltid vara gröna, även mitt i vinterns snö. Slutligen är cedrarna blomstrande och majestätiska tillstånd en lovsång till Gud allena. Herren, ja, Herren allena, har varit allt för cedrarna, och därför uttrycker David det så vackert i en av psalmerna: ”Prisa Herren, fruktbärande träd och alla cedrar.” I den troende finns ingenting som kan förhärliga människan; den är planterad, närd och skyddad av Herrens egen hand, och till honom ska all ära tillskrivas.



Av **C. H. Spurgeon**