# Att färdades mot målet
Author: Woodland

_**”. . .och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta korna**_”

[1 Moseboken 41:4](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Moseboken%2041%3A4&version=SFB15)

 

Faraos dröm har alltför ofta varit min vakna upplevelse. Mina dagar av lättja har förödande förstört allt jag uppnått i tider av nitisk flit; mina kyliga perioder har frusit all den glada glöden från mina perioder av iver och entusiasm; och mina utbrott av världslighet har kastat mig tillbaka från mina framsteg i det gudomliga livet. Jag behövde akta mig för magra böner, magra lovord, magra plikter och magra erfarenheter, ty dessa kommer att förtära fettet av min tröst och frid. Om jag försummar bönen under en aldrig så kort tid, förlorar jag all den andlighet som jag uppnått; om jag inte hämtar nya förnödenheter från himlen, så förtärs den gamla säden i mitt spannmålsmagasin snart av den hungersnöd som rasar i min själ. När likgiltighetens larver, världslighetens insekter och självupptagenhetens njutningslystna maskar lägger mitt hjärta fullständigt öde och får min själ att tyna bort, då tjänar mig all min tidigare fruktbarhet och tillväxt i nåd ingenting alls. Hur ängslig borde jag vara för att inte har några magra dagar, inga ofördelaktiga timmar! 

Om jag varje dag färdades mot målet för mina önskningar skulle jag snart nå det, men avfällighet lämnar mig fortfarande långt borta från [priset](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Filipperbrevet%203%3A13-14&version=SFB15) för mitt höga kall och berövar mig de framsteg som jag så mödosamt gjort. Det enda sättet på vilket alla mina dagar kan vara som de "feta korna" är att låta dem beta på rätt äng, att tillbringa dagarna med Herren, i Hans tjänst, i Hans sällskap, i Hans fruktan och på Hans väg. Varför skulle inte varje år vara rikare än det förflutna, i kärlek och nytta och glädje? - Jag är närmare de himmelska bergen, jag har fått mer erfarenhet av min Herre och borde vara mer lik Honom. O Herre, håll själens magerhet långt ifrån mig; låt mig inte behöva ropa: "Min magerhet, min magerhet, ve mig!" utan må jag vara välnärd och få näring i ditt hus, så att jag kan prisa ditt namn.

av **C.H. Spurgeon**