# Kristus, mittpunkten i livet
Author: Woodland

_**”Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet.**_”

[Uppenbarelseboken 4:4](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Uppenbarelseboken%204%3A4&version=SFB15)




 

Dessa företrädare för de heliga i himlen sägs befinna sig runt tronen. I det avsnitt i Höga visan där Salomo besjunger kungen som sitter vid sitt bord, översätter vissa det med ”ett runt bord”. Utifrån detta har vissa uttolkare, utan att enligt min mening överdriva tolkningen, hävdat att ”det råder jämlikhet bland de heliga”. 

Denna tanke förmedlas genom att de tjugofyra äldste alla befinner sig i samma närhet. De förhärligade andarnas tillstånd i himlen är att de är nära Kristus, har en klar syn på hans härlighet, ständig tillgång till hans hov och en nära gemenskap med honom: det finns ingen skillnad i detta avseende mellan ett helgon och ett annat, utan hela Guds folk, apostlar, martyrer, präster eller vanliga och okända kristna, ska alla sitta nära tronen, där de för evigt ska skåda sin upphöjde Herre och mättas av hans kärlek. De skall alla vara nära Kristus, alla hänförda av hans kärlek, alla äta och dricka vid samma bord med honom, alla lika älskade som hans utvalda och vänner, även om inte alla som tjänare belönas lika.

Må de troende på jorden ta efter de heliga i himlen i deras närhet till Kristus. Må vi på jorden vara som de äldste i himlen, som sitter runt tronen. Må Kristus vara föremålet för våra tankar, mittpunkten i våra liv. Hur ska vi kunna uthärda att leva så långt borta från vår Älskade? Herre Jesus, dra oss närmare dig. Säg till oss: ”[Stanna kvar i mig, och jag i er](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Johannesevangeliet%2015%3A4&version=SFB15)”, och låt oss sjunga: ”Hans vänstra hand är under mitt huvud, och hans högra hand omfamnar mig.”


*Åh, lyft mig högre, närmare dig,
och när jag stiger renare och värdigare, åh, låt min själs ödmjukhet
 få mig att ligga lägre vid dina fötter;
ju mindre jag litar på mig själv, desto mer upplever jag
den välsignade trösten i din kärlek.* 

av **C.H. Spurgeon**