# Läkaren, Mästaren, Huvudet
Author: Woodland

_**”Jag känner deras lidande.**_”
 
[2 Moseboken 3:7](https://www.biblegateway.com/passage/?search=2%20Moseboken%203%3A7&version=SFB15)
 
Barnet hyllas när det sjunger: ”Min Fader vet.” Och ska vi inte tröstas när vi inser att vår käre Vän och ömma själsgemål vet allt om oss?


1. Han är läkaren, och om han vet allt, behöver patienten inte veta allt. Tyst, du dumma, fladdrande hjärta, som snokar, kikar och misstänker! Det du inte vet nu, kommer du att få veta senare, och under tiden känner Jesus, den älskade läkaren, din själ i motgångar. Varför behöver patienten analysera all medicin eller bedöma alla symptom? Det är läkarens arbete, inte mitt; det är min uppgift att lita på honom, och hans att ordinera. Om han skriver sitt recept med otydliga bokstäver som jag inte kan läsa, kommer jag inte att vara orolig för det, utan litar på hans ofelbara skicklighet att göra allt tydligt i resultatet, hur mystiskt det än må vara i processen.

2. Han är Mästaren, och hans kunskap är till för att tjäna oss istället för vår egen; vi ska lyda, inte döma: ”[Tjänaren vet inte vad hans herre gör](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Johannes%2015%3A15&version=SFB15).” Johannes 15:15 Ska arkitekten förklara sina planer för varje murare på byggarbetsplatsen? Om han vet vad han vill åstadkomma, räcker då inte det? Krukans form på drejskivan kan inte gissa vilket mönster den ska få, men om [krukmakaren](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jesaja%2064%3A8&version=SFB15) förstår sin konst, vad spelar då lerans okunnighet för roll? Min Herre bör inte längre korsförhöras av någon så okunnig som jag. 
  
3. Han är huvudet. All förståelse är samlad där. Vilken bedömningsförmåga har armen? Vilken förståelse har foten? All kunskapskraft ligger i huvudet. Varför skulle en kroppsdel ha en egen hjärna när huvudet utför alla intellektuella uppgifter åt den? Här måste den troende finna sin tröst i sjukdom, inte för att han själv kan se slutet, utan för att Jesus vet allt. Ljuvliga Herre, var för alltid vårt öga, vår själ och vårt huvud, och låt oss vara nöjda med att bara veta det du väljer att avslöja.

av **C.H. Spurgeon**