# Åh, väck oss!
Author: Woodland

_**”du har övergett din första kärlek.**_”
Uppenbarelseboken 2:4.  


Vi kommer alltid att minnas den bästa och ljusaste av timmar, när vi först såg Herren, förlorade vår börda, tog emot löftets bokrulle, gladde oss åt full frälsning och gick vidare på vår väg i frid. Det var vår i själen; vintern var förbi; Sinais åskmuller hade tystnat; bländningen från dess blixtar uppfattades inte längre; Gud betraktades som försonad; lagen hotade inte med hämnd, rättvisan krävde inget straff. Sedan kom blommorna fram i vårt hjärta; hopp, kärlek, frid och tålamod växte fram ur jorden; ångerns hyacint, den rena helighetens snödroppe, den gyllene trons krokus, den tidiga kärlekens påsklilja, allt detta prydde själens trädgård.

 
Tiden för fåglarnas sång var inne, och vi gladde oss med tacksägelse; vi prisade vår förlåtande Guds heliga namn, och vår föresats var: "Herre, jag är din, helt och hållet din; allt jag är och allt jag har vill jag ägna åt dig. Du har köpt mig med ditt blod - låt mig använda mig själv och bli använd i din tjänst. Låt mig i liv och död vara vigd åt dig." Hur har vi hållit detta löfte? Vår äktenskapliga kärlek brann med en helig låga av hängivenhet till Jesus - är det likadant nu? Skulle inte Jesus kunna säga till oss: "Jag har något emot dig, eftersom du har övergivit din första kärlek"? Ack, det är inte mycket vi har gjort för vår Mästares ära. Vår vinter har varat alldeles för länge. Vi är kalla som is, när vi borde känna sommarens glöd och blomma med heliga blommor. Vi ger Gud ören när han förtjänar tusentals kronor, nej han förtjänar att vårt hjärtas blod präglas i hans kyrka och av hans sanningar. Men skall vi fortsätta på detta sätt? Åh Herre, efter att du så rikt har välsignat oss, skall vi då vara otacksamma och bli likgiltiga för din goda sak och ditt verk? Åh, väck oss så att vi kan återvända till vår första kärlek och göra våra första gärningar! Sänd oss en frisk vår, Åh rättfärdighetens Sol.

av **C.H. Spurgeon**