# Stig upp käre vän
Author: Woodland

_**”stig upp på ett högt berg.**_”

[Jesaja 40:9](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jesaja%2040%3A9&version=SFB15)

Vår kunskap om Kristus är ungefär som att bestiga ett av våra walesiska berg. När du är vid foten ser du inte mycket: själva berget verkar bara vara hälften så högt som det verkligen är. Innesluten i en liten dal upptäcker man knappt något annat än de porlande bäckarna när de rinner ner i strömmen vid bergets fot. När man klättrar upp på den första kullen blir dalen längre och bredare under ens fötter. Gå högre upp och du ser landet fyra eller fem mil runt och du är förtjust över den allt bättre utsikten. Ännu högre upp blir utsikten ännu bättre, och till sist, när du står på toppen och ser åt öster, väster, norr och söder, ser du en stor del av England framför dig. Där borta är en skog i något avlägset grevskap, kanske 20 mil bort, och här havet, och där ser du en glänsande flod och de rykande skorstenarna i en industristad, och fartygens master i en livlig hamn. Alla dessa saker behagar och gläder dig, och du säger: ”Jag kunde inte föreställa mig att man kunde se så mycket på denna höjd.” Nu är det kristna livet av samma ordning.

När vi först tror på Kristus ser vi inte mycket av honom. Ju högre vi klättrar, desto mer upptäcker vi av hans skönhet. Men vem har någonsin nått toppen? Vem har nått alla [höjder och känt djupet](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Ef.%205%3A18-19&version=SFB15) av Kristi kärlek, vilken övergår all kunskap? Paulus kunde, när han var gammal och gråhårig och huttrade i en fängelsehåla i Rom, med större eftertryck än vi kan säga: ”Jag vet vem jag har trott på”, ty varje erfarenhet hade varit som att bestiga en kulle, varje prövning hade varit som att bestiga en annan topp, och Paulus död tycktes vara som att nå toppen av berget, från vilken han kunde se hela troheten och kärleken hos den som han hade anförtrott sin själ åt. Stig upp, käre vän, till det höga berget.

av **C.H. Spurgeon**