# Från min smärtas son till min högra hands son
Author: Woodland

_**"Men när hennes själ skulle lämna henne – hon var döende – gav hon honom namnet Ben-Oni.”**_ 

[1 Moseboken 35:16-19](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Moseboken%2035%3A16-19&version=SFB15)


Varje sak har både en ljus och en mörk sida. Rakel överväldigades av sorgen över sitt eget förlossningsarbete och kommande död; Jakob kunde, trots att han grät över förlusten av Rakel, se barmhärtigheten i barnets födelse. Det är bra för oss om vår tro triumferar i gudomlig trofasthet, medan köttet sörjer över prövningar. Simsons [lejon](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Domarboken%2014%3A9&version=SFB15) gav honung, och så kommer också våra motgångar att göra, om de betraktas på rätt sätt. Det stormiga havet föder mängder av människor med sina fiskar; den vilda skogen blommar med vackra blommor; den stormiga vinden sveper bort pesten och den bitande frosten luckrar upp jorden. Mörka moln släpper ut ljusa droppar och svart jord får färgglada blommor att växa. I varje ondskans gruva finns en god ådra. Sorgsna hjärtan har en särskild förmåga att upptäcka den mest ofördelaktiga synvinkeln från vilken man kan betrakta en prövning; om det bara fanns ett kärr i världen skulle de snart stå upp till halsen i det, och om det bara fanns ett lejon i öknen skulle de höra det ryta.
 
 
Hos oss alla finns det ett drag av denna eländiga dårskap, och vi är ibland benägna att, liksom Jakob, ropa: ”[Allt detta är emot mig](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Moseboken%2042%3A36&version=SFB15).” Trons sätt att vandra är att kasta all sin oro på Herren och att sedan förvänta sig goda resultat av de värsta olyckor. Liksom [Gideons](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Domarboken%207&version=SFB15) män bekymrar de sig inte över de trasiga [krukorna](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Domarboken%207%3A20&version=SFB15), utan gläder sig över att lampan flammar upp ännu mer. Ur svårigheternas grova ostronskal utvinner de ärans sällsynta pärla, och ur nödens djupa havsgrottor lyfter de upp erfarenhetens ovärderliga korall. När deras flod av välstånd ebbar ut, finner de skatter gömda i sanden; och när deras sol av glädje går ner, vänder de sitt teleskop av hopp till himmelens stjärnklara löften. När döden själv uppenbarar sig pekar tron på uppståndelsens ljus bortom graven och gör sålunda vår Ben-oni [min smärtas son] till vår Benjamin [min högra hands son].

 
av **C.H. Spurgeon**