# Den ojämna livsvägen
Author: Woodland

_**”Jag sade i min trygghet:**_”
   _**"Jag ska aldrig vackla.**_”

[Psaltaren 30:7](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Psaltaren+30%3A7&version=SFB15)  

 
[Moab](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Jeremia+48%3A11&version=SFB15) har legat i ro. . . han har inte hällts från kärl till kärl.  Ge en man rikedom; låt hans fartyg ständigt ta hem rika frakter; låt vindarna och vågorna verka vara hans tjänare för att bära hans fartyg över det mäktiga djupet; låt hans mark ge riklig skörd: låt vädret vara gynnsamt för hans grödor; låt oavbruten framgång följa honom; låt honom stå bland människor som en framgångsrik köpman; låt honom åtnjuta fortsatt hälsa; låt honom med stärkta nerver och lysande ögon  marschera genom världen och leva lyckligt; ge honom en  livskraftig  anda; låt honom ha sången ständigt på sina läppar; låt hans ögon ständigt glittra av glädje - och den naturliga följden av ett sådant enkelt tillstånd för någon människa, även om han var den bästa kristne som någonsin andats, kommer att bli övermod; till och med David sa: ”Jag skall aldrig vackla;” och vi är inte bättre än David, inte heller hälften så bra. 
 
Syskon, akta er för de jämna platserna på vägen; om ni vandrar på dem, eller om vägen är ojämn, tacka Gud för det. Om Gud alltid skulle gunga oss i välståndets vagga; om vi alltid skulle sitta på förmögenhetens knän; om det inte fanns några moln på himlen; om vi inte hade några bittra droppar i detta livs vin, skulle vi bli berusade av njutning, vi skulle drömma ”vi står tryggt”; och stå skulle vi, men det skulle vara på en spets; som utkiken som sover på masten, skulle vi i varje ögonblick vara i fara.
 
Vi välsignar alltså Gud för våra lidanden; vi tackar honom för våra förändringar; vi prisar hans namn för förluster av egendom; ty vi känner att om han inte hade tuktat oss på detta sätt, skulle vi ha blivit alltför trygga. Oavbrutet världsligt välstånd är en brännande prövning.
”*Bedrövelser, fastän de verkar svåra, så är de ofta sända i barmhärtighet.*”


av **C.H. Spurgeon**