# Jesus i öknen
Author: Woodland

*Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen, där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig.* 
 Lukasevangeliet 4:1-2
 
Kristna teologer har länge insett att Jesus levde hela sitt jordeliv för vår frälsnings skull. Ändå började nyckelfasen av hans tjänst med hans dop, punkten då Jesus offentligt erkändes som Guds Son, tog emot den Helige Andes messianska smörjelse och gick in i den period av hans liv och verk som alla fyra evangelierna fokuserar på. Efter att ha beskrivit Jesu dop och presenterat hans släktlinje (Lukas [3:21–38](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Lukasevangeliet+3&version=SFB15)), beskriver Lukas i dagens ställe Kristus första handlingar efter hans dop när han gick in i sin frälsande kallelse.

 
Vi läser i Lukas 4:1–2 att Jesu omedelbara arbete efter dopet inte innebar undervisning eller att utföra mirakel; snarare gick han ut i öknen för att bli frestad av djävulen. Vers ett förklarar att då han gjorde det,   följde Jesus den Helige Andes ledning, och Lukas säger också att vår Herre var "full av den Helige Ande." Vi vågar inte förbise betydelsen av detta dubbla nämnande av Anden. Den berättar för oss att Jesus till fullo underkastade sig Gud och att Anden grundligt utrustade honom för hans kallelse. Jesus var fylld av den helige Ande och lydde helt Anden i enlighet med hans mänsklighet, och etablerade honom som den enda människan som någonsin fullkomligt följt Gud (se även 1 Petrus [2:21–23](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Petrusbrevet%202&version=SFB15)) 
 
Jesus tillbringade fyrtio dagar i öknen utan mat, och antalet fyrtio förekommer ofta i Skriften. Ökenvandringen antyder paralleller med de fyrtio år som Israel tillbringade i öknen efter uttåget ur Egypten (5 Moseboken [8:2](https://www.biblegateway.com/passage/?search=5%20Moseboken%208&version=SFB15)). Lukas presenterar vår Frälsare som det nya Israel som kommer att lyckas där det första Israel misslyckades. Israel klagade i öknen och syndade ofta mot Gud (t.ex. 4 Moseboken [14:26–27](https://www.biblegateway.com/passage/?search=4+Moseboken+14&version=SFB15)), men Jesus upprepade inte Israels överträdelser. Dessutom ägnade Mose sig åt fyrtio dagars fasta, liksom profeten Elia (2 Moseboken [34:28](https://www.biblegateway.com/passage/?search=2+Moseboken+34&version=SFB15); 1 Kungaboken [19:8](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Kungaboken%2019&version=SFB15)). Att Jesus gör samma sak pekar på hans roll som den yttersta profeten och Guds fullkomliga uppenbarare (se Hebreer  [1:1-4](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Hebreerbrevet%201&version=SFB15)).

Slutligen pekar Jesu frestelse på vår Herres kallelse som den nye Adam. När Adam frestades av Satan syndade han och kastades ut ur Eden ([1 Moseboken 3](https://www.biblegateway.com/passage/?search=1+Moseboken+3&version=SFB15)). Jesus blev frestad men syndade aldrig och for till slut upp till himlen (Lukas [4:13](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Lukasevangeliet%204&version=SFB15)). Ambrosius av Milano, kyrkofadern som medverkade i Augustinus omvändelse, noterar: "Den första Adam kastades ut från paradiset till öknen, så ni kan observera hur den andre Adam återvände från öknen till paradiset.”


**CORAM DEO** *Att leva inför Guds ansikte*
Matteus [4:2](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Matteusevangeliet%204&version=SFB15)  säger att Jesus gick utan mat i öknen eftersom han fastade.  Matthew Henry kommenterar, att detta tyder på att Jesus i öknen ”tillbringade all sin tid i omedelbara, intima [samtal] med sin Fader . . . utan avvikelse, distraktion eller avbrott." En anledning till att Jesus aldrig gav efter för frestelsen var att han tillbringade tid med Gud. På samma sätt kan vår egen bön hjälpa oss att stärka oss att inte begå synd.


©Tabletalk Magazine [Ligonier Ministries](https://www.ligonier.org) februari 2023. *Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.*