# Lär mig
Author: Woodland

**_"Led mig i din sanning och lär mig.."_**

[Psalm 25:5](https://www.biblegateway.com/passage/?search=Psalm+25%3A5&version=SFB)

När den troende med darrande steg har börjat gå på Herrens väg begär han att ledas framåt som ett barn med hjälp av sin förälders hand. Han längtar efter att instrueras vidare i sanningens alfabet. 

Davids böns börda är experimentell undervisningen. David visste mycket men han kände väl till sin okunnighet och ville vara kvar i Herrens skola. Fyra gånger i två verser1 ansöker han om ett stipendium i nådens högskola. Det skulle vara bra för många bekännare om de istället för att följa sina egna planer och mejsla ut nya egna tankesteg frågade efter Guds gamla goda sätt  och bad den Helige Anden att ge dem helgad förståelse  och läraktiga sinnen. 

"_...ty du är min frälsnings Gud._" Den treenig Yahweh är trons upphovsman och fullkommnare.   Läsare, är han din frälsnings Gud? Finner du i Faderns utkorelse,  Sonens försoning och i Andens livgivande alla grunder för dina eviga förhoppningar? Om så är fallet kan du använda detta som ett argument för att erhålla ytterligare välsignelser! Om Herren har förordnat att rädda dig kommer han sannerligen inte att vägra dig instruktioner i hans vägar. Det är en lycklig sak när vi kan tilltala Herren med samma förtroende som David visar här. Det ger oss stor makt i bön och tröst i prövningar. 

"_På dig hoppas jag alltid._" Tålamod är trons verkliga dotter och tjänarinna. Vi väntar glatt när vi är säkra på att vi inte skall vänta förgäves. Det är vår plikt och vårt privilegium att vänta på Herren i tjänsten, i gudstjänsten, i förväntan, i förtroende, i alla våra dagar. Vår tro kommer att bli prövad tro. Och om den är av den sanna sorten kommer den har uthärda prövningen utan att ge vika. Vi får inte tröttna på att vänta på Gud när vi kommer ihåg hur länge och hur nådigt han en gång väntade på oss.