Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Jesus

KRISTI EXEMPEL

2020-03-10 07:59 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 45, den sista i serien, handlar om KRISTI EXEMPEL.

Människor har gjort två allvarliga misstag när de tar eller inte tar Kristus som sitt exempel. Det är svårt att avgöra vilket som är  ondast och dödligast av de två. Först hävdade de som höll fram Herren Jesus perfekta liv inför de icke omvända att de måste imitera det för att finna acceptans hos Gud. Med andra ord sade de att ett efterliknade av Kristus var "frälsningsvägen" för förlorade syndare.

Detta är ett grundläggande fel som inte kan motarbetas   ihärdigt nog. Felet förkastar det totala fördärvet och den andliga hjälplösheten hos den fallna människan. Det förnekar nödvändigheten av pånyttfödelsen. Det upphäver försoningen genom att betona Kristi felfria liv på bekostnad av hans offerdöd. Det ersätter gärningar för tro, mänskliga ansträngningar för gudomlig nåd, människans bristfälliga  handlingar istället för Förlossarens fullbordade arbete. Om Apostlagärningarna och Nya testamentets brev undersöks kommer det att avslöja att apostlarna aldrig predikat att sättet att få syndernas förlåtelse och garanterad frid med Gud var att imitera Kristus.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-11 08:02 #1 av: Woodland

Men under de senaste generationerna har pendeln svängt till den extrema motsatsen. Om, för hundra år sedan*, det gjordes för mycket av exemplet som Kristus har lämnat sitt folk så gör våra samtida alldeles för lite av det. Om de gav detta en plats i predikningarna för de icke troende som inte är berättigat i Skriften, har vi misslyckats med att betona detta till kristna i den mån Skriften kräver. Om de som levde för ett århundrade sedan ska skyllas för missbruk av Kristi exempel i samband med rättfärdigande, är vi skyldiga till att vi inte har använt det i samband med helgande. Även om det är sant att de moraliska fullkomligheterna som Kristus visade under sin jordiska vistelse fortfarande prisas på många ställen, hör man sällan  (eller läser) från dem som insisterar på att efterliknande av Kristus är absolut nödvändigt för den troendes bevarande och ultimata frälsning. Skulle inte den stora majoriteten av rättroende predikanter vara rädda för att göra något sådant påstående, så att de inte anklagas för lagiskhet?

* tidigt 1800 tal för författaren

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-12 08:02 #2 av: Woodland

Herren Jesus Kristus är inte bara en perfekt och härlig förebild av all nåd, helighet, dygd och lydnad, som skall föredras framför alla andra, bara han ensam är sådan. Skriften redogör i de främsta helgonens liv det som är vår skyldighet att undvika, liksom vad vi borde följa. Ibland är man förbryllad över att inte veta om det är säkert att anpassa sig till dem eller ej. Men Gud har nådigt försett oss med en säker regel som löser problemet. Om vi ​​följer den kommer vi aldrig att stå handfallna inför vår plikt. Heliga män och kvinnor i Skriften skall imiteras av oss endast i den mån de själva överensstämde med Kristus (1 Korinthierbrevet 11: 1). Det bästa av deras dygder, de största av deras presstationer, de mest perfekta av deras uppgifter, var märkta av brister; men i Kristus finns det inget brist, för han hade ingen synd och begick ingen synd.

Kristus är inte bara perfekt utan också förebild; och därför är hans exempel lämpligt för alla troende. Detta anmärkningsvärda faktum presenterar en egenskap som inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det finns inget som är så distinkt i en personlighet som rasrelaterade och nationella egenskaper. De största bland människor bär omisskännliga kännetecken från deras arv och miljö. Rasers egenheter är medfödda ut i fingertopparna, Luther var en tysk, Knox en skotte; och med all sin storhet i sitt hjärta, var Paulus en jude. I skarp kontrast reste sig Jesus Kristus över ärftlighet och miljö. Ingenting lokalt, kortvarigt, nationellt eller partiskt förminskade  hans underbara personlighet. Kristus är den enda verkligen universella mannen. Han tillhör alla åldrar och är släkt med alla människor, eftersom han är "människans Son." Detta ligger till grund för Kristi exempel på universella lämpligheter för troende i alla nationer, som var och en kan hitta i honom det perfekta förverkligandet av deras ideal.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-13 07:38 #3 av: Woodland

Detta är verkligen ett mirakel och uppvisar en enastående fullkomlighet i mannen Kristus Jesus vilket sällan funderas över. Det anmärkningsvärda är att den omvände engelsmannen kan i Kristus karaktär och beteende finna ett föredöme som är lika lämpat för honom som för en frälst kines; att Kristus exempel är lika lämpligt för en pånyttfödd Zulu som för en pånyttfödd tysk. Lord Bacons och Sir Isaac Newtons behov uppfylldes lika väl i Kristus som den naive ungdomen som säger: "Jag är en fattig syndare och ingenting alls, men Jesus Kristus är allt i alla." Det är anmärkningsvärt att Kristi exempel är lika lämpligt för troende i det tjugonde århundradet som det var för dem i det första århundradet, att det är lika lämpligt för ett kristet barn som för hans fars och mors föräldrar!

Kristus är utsedd av Gud för just detta ändamål. Den ena syftet till varför Gud sände sin son för att bli människa och “bo ibland oss” i världen var att han kunde ställa fram inför oss ett exempel i vår mänskliga natur: en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Genom hans exempel visade han för oss förnyelsen av sin avbild i oss, av vår återkomst till honom från synd och avfall, och av den heliga lydnad som han kräver av oss. Ett sådant exempel var nödvändigt så att vi aldrig skulle bli villrådiga om Guds vilja i hans bud och ha en lysande representation av hans vilja inför våra ögon. Det kunde inte ges oss på något annat sätt än i vår egen natur. Änglarnas natur passade inte som ett exempel på lydnad, särskilt inom ramen för sådan nåd som vi speciellt står i behov av i denna värld   Vilket exempel kan änglar visa oss om tålamod i vedermödor  eller tystnad i lidande, när deras natur är oförmögen till sådana saker? Vi kunde inte heller ha haft ett fullkomligt exempel i vår natur förutom i en som var helig och "skild från syndare.”

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-14 08:16 #4 av: Woodland

Många skrifter presenterar Kristus som Exemplet för den troende: "Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. " (Matteus 11:29), - lär dig genom mitt liv såväl som av Mina ord ; "När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom" (Johannes 10: 4)  

 Han kräver inte mer av oss än att han gav av sig själv; ”Jag har gett er ett exempel, så att ni skall göra som jag har gjort med er” (Johannes 13:15); "Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja" (Romarbrevet 15: 5); "Var så till sinnes som Kristus Jesus var." (Filipperbrevet 2: 5). “löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.  Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare" (Hebreerbrevet 12: 1-2);

 "Vad är det för berömvärt, om ni härdar ut med att bli slagna när ni handlar orätt? Men om ni håller ut när ni får lida fast ni handlar rätt, då är det nåd från Gud.   Detta har ni blivit kallade till. Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår. " (1 Petrusbreveet 2: 20-21); " Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde." (1 Johannes 2: 6).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-15 06:55 #5 av: Woodland

Exempel är bättre än föreskrifter. Varför detta? Eftersom en föreskrift är mer eller mindre en abstraktion, medan ett exempel ger oss en konkret illustration; och därför har större  benägenhet för att stimulera sinnet till efterliknande. Beteendet hos dem som vi är i nära förening med utövar ett stort inflytande på oss, på gott eller ont. Detta är tydligt erkänt i Skrifterna. Till exempel uppmanas vi, "Ge dig inte i lag med en lättretad man och gå inte in till en hetlevrad, så att du lär dig hans vägar och lägger en snara för ditt liv." (Ordspråksboken 22: 24-25). Det var av detta skäl som Gud beordrade israeliterna att förstöra alla Kanaans invånare, så att de inte kunde lära ut sina onda vägar och förorenas av dem (5 Moseboken. 7: 2-4). Däremot utövar de frommas exempel ett gott inflytande; det är därför de kallas "jordens salt."

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-16 08:21 #6 av: Woodland

I enlighet med denna princip har Gud utsett övervägandet av Kristi karaktär och uppförande som ett speciellt sätt för att öka fromheten i hans folk. När de i sina sinnen betraktar hans heliga lydnad, får det en speciell effekt så att de växer till i nåd bortom alla andra exempel. Det är när vi ser på Herren Jesus genom tro som frälsningen kommer till oss. "Vänd er till mig och bli frälsta, ni alla jordens ändar" (Jesaja 45:22). Kristus presenteras i evangeliet inför syndaren med löftet att den som tror på honom skall inte förgås utan ha evigt liv (Johannes 3: 14-15). Detta är en speciell förordning av Gud, och den görs verkningsfull av Anden för alla som tror. På samma sätt presenteras Kristus för de heliga som det stora lydnadsföredömet och exemplet på helighet, med löfte om att när vvi betraktar honom som sådan, kommer vi att förändras till hans avbild (2 Korinthierbrevet 3:18). Vårt gensvar på den ordningen från Gud belönas med en växande fromhet.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-17 06:49 #7 av: Woodland

Men för att koncentrerar oss på detaljerna: vad innefattas i  helgonens imitering av Kristus?

För de första, förutsätter det att de redan är förnyade. Kristus följares hjärtan måste helgas innan deras liv kan anpassas efter honom. Anden och principen om lydnad måste ges till själen innan det kan finnas en yttre imitation av Kristus praxis. Denna ordning är tydligt beskriven i, "Jag kommer att ge dem ett hjärta, och jag kommer att lägga en ny ande i er i mina stadgar och håll mina förordningar och gör dem: och de ska vara mitt folk, och jag kommer att vara deras Gud ”(Esek 11: 19-20). En som fortfarande befinner sig i bitterhetens bål och orättfärdighetens band har inget hjärta för andliga saker; därför måste trädet göras frisk innan det kan producera god frukt. Vi måste först leva i Anden och sedan vandra i Anden (Gal. 5:25). Man kan lika gärna uppmana Etiopierna att byta hud eller leoparden hans fläckar, som man uppmanar de oomvända att följa exemplet som Kristus har lämnat sitt folk.


 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-18 08:18 #8 av: Woodland

För det andra, efterlikning av Kristus betecknar definitivt att ingen kristen får styra sig själv eller agera enligt sin egen vilja. De som har en regel för sig själva agerar i rädsla och motstånd mot den Högste. "Jag vet det, Herre:  Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt  att styra sina steg." (Jeremia 10:23).

En man kan låtsas känna sig som sin egen skapare, som sin egen guide. Ingen människa har visdom nog att leda sig själv. När vi är födda på nytt är vi medvetna om detta faktum. Våra stolta hjärtan är ödmjuka och vår upproriska vilja bryts, och vi känner behovet av att ledas av en annan. Ett omvänt hjärtas rop är: "Herre, vad vill du ha mig att göra?" Hans svar till oss idag är att följa exemplet som jag har lämnat dig, lär av mig, gå när jag gick.

För det tredje, om denna imitering av Kristus tydligt innebär att ingen människa kan låtsas vara sin egen mästare, är det lika tydligt att oavsett hur klok eller hur helig denne är, har ingen kristen rätt eller är behörig att styra andra. Kristus ensam är utsedd och lämplig att vara sitt folks Herre. Det är sant att vi läser i Ordet, ”så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.” (Hebreerbrevet 6:12); och " Lyd era ledare och rätta er efter dem, ty de vakar över era själar och skall avlägga räkenskap." (Hebreerbrevet 13:17). Men det måste underordnas Kristi exempel.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-19 08:21 #9 av: Woodland

De bästa människorna är som bäst endast människor; de har sina fel och brister, och där de skiljer sig från Kristus är det vår plikt att skilja oss från dem. Det är mycket viktigt att vi är mycket tydliga på denna punkt, för mycket missnöje har resulterat från att låta vissa beröva andra en viktig del av deras rättmätiga frihet.

Det är inte så att Skriften lär ut en kyrklig demokrati, det är lika långt från sanningen som den motsatta ytterligheten i Roms kyrkas hierarki. Gud har placerat ledare i kyrkan, och dess medlemmar beordras att lyda dem; men deras arbete är administrativt och inte lagstiftande - för att verkställa Kristi lagar och för att inte uppfinna sina egna regler. Paulus bekräftade: "Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron." (2 Kor 1:24); och Petrus förklarade om de äldste eller biskoparna, "Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.” (1 Petrusbrevet 5: 3). Fylld med så stort mått på visdomens och helgelsens ande som Paulus var, går han ändå inte högre än detta; "Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.” (1 Korinthierbrevet 11:1)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-20 08:15 #10 av: Woodland

För det fjärde, Kristi efterliknande tydligt betyder att den sanna kristendomen är mycket strikt och krävande, och på inga vis tolererar tygellöshet eller tillfredsställande av köttsliga begär. Detta behöver betonas i dessa dagar, när så mycket slapphet råder. Människor antar att de kan vara Kristi efterföljare och ändå ignorera vägen som han vandrade; att de kan avstå från den obehagliga uppgiften att förneka sig själva och ändå vara vissa om himlen. Vilken villfarelse! Den livsviktiga nödvändigheten av ett noggrant Kristi efterliknande förbjuder all lösaktig vandel och förkastar någons påstående att vara en riktig kristen om denne inte följer hans exempel. Varken världslighet eller njutningslystnad kan finna något skydd under evangeliets vingar. Den orubbliga regeln, som sammanbinder alla som påstår sig vara hans, är "Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten." (2 Timotheosbrevet 2:19). Låt honom antingen följa Kristi exempel, eller upphöra att hävda att han tillhör honom; låt honom vandra på helighetens väg annars är alla hans vackra ord värdelösa.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-21 07:55 #11 av: Woodland

För det femte, innebär Kristi efterliknande nödvändigtvis att brister tas fram hos de bästa av människor. Om Kristi liv är vårt mönster, är de heligaste bland hans efterföljare skyldiga att erkänna att de kan inte uppfylla denna pliktens standard, och inte bara i några få detaljer, men i alla avseenden. Herren Jesu karaktär och uppförande var utan fel och brist; därför att detta är så högt över våra fattiga förmågor fylls vi med skam när vi mäter oss själva mot dem. Självbelåtna religionsutövare kan finna glädje i att jämföra sig med andra, som farisén gjorde med publikanen. (Lukas 18:9-14) Vilseledda själar som antar att all kristen helighet består av att nå upp till någon mänsklig påhittad standard för fullkomlighet (eller att träda in i någon märklig upplevelse), många må vara stolta över att de "fått den andra välsignelsen" eller "ha fullheten eller Andedopet;" ändå kommer alla som ärligt mäter sig med Kristi fulländningen finna riklig anledning att bli förödmjukade.

Även detta är en punkt av enorm praktisk betydelse. Om jag lägger min vita näsduk mot en mörk bakgrund, kommer den att synas som fläckfri ren; men om jag lägger den på nyfallen snö, blir bristen på dess vithet snabbt uppenbar. Om jag jämför mitt eget liv med det som predikats av vissa “segerlivets" förespråkare, kan jag dra slutsatsen att mitt liv är ganska acceptabelt. Men om jag omsorgsfullt tillämpar lodlinan i Kristi exempel, måste jag genast erkänna att jag, liksom Petrus i forna dagar, följer honom “på avstånd". Visst ingen var mer kunnig i helighet och pedantisk i lydnad än Paulus; ändå, när han jämförde sig själv med Kristus, förklarade han, "Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det. . .” (Fil 3:12).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-22 08:24 #12 av: Woodland

För de sjätte, vårt mönster som Kristi efterliknande innebär klart hans transcendenta helighet - att hans helighet är högt över alla varelser. Därför är det den största av de kristna ambitionerna att bli lik honom (Filipperbrevet 3:10). Kristus har en dubbel fullkomlighet: en fullkomlighet som exempel och en fullkomlighet av gärningar. Hans liv på jorden tillhandahåller en perfekt regel för oss eftersom det inte fanns någon fläck eller brist i det. Han var "helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare", och en sådan överstepräst behövde vi  (Hebreerbrevet 7:26). Således är de bekännande kristnas överensstämmelse med Kristus exempel både testet och måttet av alla deras dygder. Ju närmare någon kommer detta Exempel, desto närmare kommer denna person till fullkomlighet.

Till sist, den kristnes efterliknande av Kristus, med påföljden att förlora sitt anspråk på all frälsande tillit i Kristus, betyder nödvändigtvis att helgelse och lydnad är bevisen på dennes rättfärdighet och acceptans med Gud. Skriftens försäkring är ouppnåelig utan uppriktig och strikt lydnad. "Rättfärdighetens frukt [inte av lösaktig livande] skall vara frid" (Jesaja 32:17). "Vi har det inte på grund av vår helighet, men vi har det alltid på helighetens väg. Låt människan prata hur de vill om Andens omedelbara sigill och tröst, utan hänsyn till helighet eller i respekt av lydnad: jag är säker på, oavsett villfarelsen de möter på det sättet, att verklig fred och tröst endast hittas och förväntas här "(Vi står i skuld till John Flavel för mycket i de föregående sju punkterna). 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-23 08:02 #13 av: Woodland

“Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår” (1 Petrusbrevet 2:21) Vi har sett att Kristi perfekta liv är inte bara ett lämpligt mönster av helighet och lydnad för hans folk att efterlikna, utan också att Gud uttryckligen har utsett det för detta ändamål. Detta är Guds lag översatt till konkreta termer så att vi skall ha säkra regler att följa, och dessa krav ställs inför oss genom hans personliga representation; och även för syftet att ödmjuka våra stolta hjärtan genom att avslöja för oss hur långt vi kommer till korta inför Guds rättfärdiga normer. Vidare bestämde Gud att Kristi exempel skulle följas av hans folk så att hans Son skulle bli hedrad av dem; för att urskilja hans följare från världen; och så att de kan bevisa verkligheten i sina bekännelser. Att imitera Kristus är då inte valfritt, utan obligatoriskt.

Men här finns en verklig svårighet som konfronterar de som uppriktigt söker nåd för att följa denna gudomliga ordning. I vilka särskilda avseenden ska vi betrakta Kristus som vårt Exempel? Allt som nedtecknads om honom i de heliga skrifterna är för vår instruktion, men inte allt för vår imitation. Detta var vissa saker som Kristus gjorde som Gud; till exempel utförde han mirakel.. "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag ... Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill." (Johannes 5:17, 21); "Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!" " (Matteus 9: 6) —Även apostlarna utförde aldrig sådana gärningar i sitt eget namn eller med egen kraft. Igen - som Medlare utförde han förtjänstfulla verk och vann därmed försoning för sitt folks synder och förde “fram en evig rättfärdighet” (Daniel 9:24-27) för dem och vann deras rättfärdiggörelse och försoning. Så nu befäster Hans förbön deras ståndaktighet. Ingen människa kan göra något meriterande, för i bästa fall är vi alla “blott ringa tjänare."

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-24 05:16 #14 av: Woodland

Även som människa utförde Kristus extraordinära handlingar som inte var till för vårt efterliknande: fasta i fyrtio dagar och nätter, vandra på vattnet, tillbringa en hel natt i bön (Lukas 6:12) - vi läser inte i Skriften om någon annan som gjort så - detta är poängen. Han utförde vissa tidsbestämda verk i den tid då han levde på jorden, och dessa var inte till för vår imitation - som att han blev omskuren eller att han firade den judiska Påsken. 

Hur ska då Kristus imiteras av oss? 

Först, i alla de moraliska plikter som berör alla människor hela tiden, som varken är extraordinära eller tillfälliga, införstått är  att vi skall älska Gud med hela våra hjärtan och våra grannar som oss själva.

För det andra, i sådana uppgifter som tillhör liknande plikter: som att barn skall lyda sina föräldrar (Lukas 2:51); medborgaren som skall betala sina skatter (Matteus 17:27); som evangeliets förkunnare flitigt (Lukas 8: 1) och troget (Hebreerbrevet 3: 2) utövar sitt ämbete.

För det tredje, i alla sådana gärningar där det finns samma anledning och tillfälle att göra dem (Matteus 12:12; Johannes 8:59)

Den troendes överensstämmelse med Kristus motsvarar de tillstånd genom vilka Han passerade. Kristus Jesus gick först in i ett tillstånd av förödmjukelse, innan Gud belönade honom genom att föra honom till ett upphöjt tillstånd. Därför har Gud beordrat att  lemmarna [i Kristi kropp] ska likna deras Huvud. De uppmanas att tåla lidande innan de går in i den utlovade äran. Herrens Jesu lärjungar måste uppleva ett mått av opposition, förföljelse, hat, lidande, och de gör det för hoppet om ett bättre kommande liv. I det följer de bara ”sin frälsnings Befälhavare”, som ”fullkomna honom genom lidanden” (Hebreerbrevet 2:10). Har inte Gud förklarat, "Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss." (2 Timoteus 2: 11-12). Denna ordning är oundviklig, "Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp." (2 Korinthierbrevet 4:10).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-25 08:27 #15 av: Woodland

På samma sätt skall den kristne formas efter de speciella gärningarna i Kristus medling, dessa är hans död och uppståndelse. De är av yttersta vikt, eftersom de inte bara är ett mönster som föreslås för vår meditation, utan de också har   ett stort inflytande då vi dör till synd och lever till helighet. Detta framgår av det faktum att nådens effekter i oss tillskrivs de handlingar i Kristus medling som har mest samhörighet med dem. Därför tillskrivs vårt dödande av kroppens gärningar [Romarbrevet 8:13] med Kristi korsfästelse (Galaterbrevet 2:20); vår andliga upplivning till hans uppståndelse till livet (Filipperbrevet 3:10); och vårt himmelska medborgarskap till hans himmelsfärd (Filipperbrevet 3:20); så att alla Kristus främsta handlingar verifieras i hans folk. Vi dör till synd eftersom Kristus dog för den.

Men när vi går djupare in i mer specifika detaljer, är det i Kristi dygder som vi ska anpassas till honom. All Andens nåd och alla dygder var representerade i deras storslagna härlighet och ljusaste glans i Kristus liv här på jorden. För det första föreslås renheten och heligheten i hans liv som ett underbart mönster för de heliga att imitera. "Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren." (1 Johannes 3: 3). Innan vi utvidgar detta, låt oss påpeka att Kristus är unik och bortom vår imitation. Han var väsentligt helig i sin varelse, för han är "Guds Helige." Han gick in i denna värld oklanderlig, ren från den minsta fläck av förorening, "Därför skall också barnet kallas heligt" (Lukas 1:35). Återigen var han effektivt helig, för Han gör andra heliga. Genom hans lidande och blod öppnades en källa “till rening från synd och orenhet" (Sakaria 13: 1). Han är också oändligt helig, eftersom han är Gud, och inget mått kan göras på hans helighet som medlare, för han fick Anden utan att mäta (Johannes 3:34). I dessa uppgifter är han oefterhärmlig.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-26 05:52 #16 av: Woodland

Oaktat dessa undantag är Kristi helighet ett mönster för oss. Han var verkligt och uppriktigt helig, utan påhitt eller förevändningar. När denna världens furste [Satan] granskade honom kunde han inte hitta något fel hos honom (Johannes 14:30). Han var som rent guld. Fariséerna kunde låtsas vara heliga, men det var bara på ytan. Nu måste den kristnes helighet vara äkta, uppriktig utan simulering. Kristus var enhetligt helig, vid en tid och en plats likaväl som en annan. Helighetens jämna ton var densamma igenom hela hans liv från början till slutet. Så bör det vara med hans anhängare. "Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv." (1 Petrusbrevet 1:15). Vi måste beklaga våra inkonsekvenser; en del av vårt liv är himmelskt, en annan del är jordisk.

Kristus var föredömligt helig; ett mönster för alla som kom nära honom, så att även de som skickades för att gripa honom var tvungna att återvända till sina herrar och säga, "Aldrig har någon människa talat som han." Vi ska imitera honom i detta avseende. De troende i Tessaloniki berömdes för att de, "blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något "(1 Thessalonikerbrevet 1: 7-8). Låt ingen lämnar vårt sällskap utan att vara överbevisad eller uppbyggd. Kristus var strikt helig. "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" var hans utmaning. Inte ens den mest granskande och ovänliga betraktaren kunde urskilja någon fel i hans handlingar. Det är vår plikt att efterlikna Kristus också i detta, " så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen" (Filipperbrevet 2:15).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-27 08:21 #17 av: Woodland

För det andra är Kristi lydnad av sin fars vilja ett mönster för det kristna efterliknandet. "Var så till sinnes som Kristus Jesus var. ... [som] blev lydig ändå till döden" (Filipperbrevet 2: 5, 8). Kristi lydnad var fri och frivillig, inte påtvingad och tvångsmässig. “Därför säger jag: Se, jag kommer ... Att göra din vilja, min Gud, är min glädje" (Psaltaren 40: 8-9). Han tvekade inte heller senare, när han lidit så allvarligt i fullgörandet av denna vilja. " Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv " (Johannes 10:17). Så den kristne skall följa i Kristi fotspår, inte göra någonting motvilligt och inte betrakta Guds bud som tunga. Vi måste vara glada i vår lydnad om den ska vara acceptabel. Se på hans perfekta underkastelse i Getsemane. Även här lämnade han oss ett exempel. Vi ska inte tveka inför den mest obehagliga uppgift som Gud ger oss. Lycklig är den kristne som kan säga med aposteln, "Jag är beredd inte bara att låta mig bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull." (Apostlagärningarna 21:13).

Kristi lydnad var helt osjälvisk. Han lydde inte för några ändamål utan för Guds ära. "Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. " (Johannes 17: 4). Kristus sökte inte beröm av människor, men hans själs stora önskan var "Fader, förhärliga ditt namn" (Johannes 12:28). Denna kvalitet måste också känneteckna vår lydnad. ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Filipperbrevet 2: 4). Strömmarna av Kristus lydnad flödade från kärlekens källa till Gud. "Men för att världen skall förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig" (Johannes 14:31). Låt detta också vara sant för oss, för kärlekslös lydnad har inget värde inför Guds anlete. Kristi lydnad var konstant och fortsatte ända till hans allra sista andetag. “Låt oss inte tröttna på att göra gott” krävs också av oss. "Var trogen intill döden" (Uppenbarelseboken 2:10).

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-28 08:48 #18 av: Woodland

För det tredje är Kristi självförnekande mönstret för den troende. "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig." (Matteus 16:24). Även om det skall vara en likhet, kan det inte finnas någon exakt motsvarighet. "Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull" (2 Korinthierbrevet 8: 9). Vem kan värdera vad Kristus gav upp för oss för Guds ära och den kärlek som han bar till de utvalda? I jämförelse, hur trivialt är inte det största uppoffrandet vi uppmanas att göra! Kristus var inte skyldig att förneka sig själv för oss, men han har ställt oss under en stark skyldighet att förneka oss själva för hans skull. Fastän under ingen förpliktelse, förnekade han sig själv beredvilligt, och gjorde inget motstånd mot den allvarligaste delen av det. Låt det då inte sägas om oss, "Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak." (Filipperbrevet 2:21). Låt inte jaget bli älskat, bortskämt, ömkat, och bortklemat; snarare avstå och späk det och gör tillfredställande och förhärligande av Kristus till ditt stora uppgift.   

För det fjärde var Kristi verksamhet och uthållighet när han utförde Guds verk som ålagts honom ett mönster för alla troende att imitera. Det skrevs om honom att han "gick omkring och gjorde gott" (Apostlagärningarna 10:38). Vilket gott verk han åstadkom på en så kort tid! - Ett verk som kommer att firas i all evighet av de frälsta, ett verk som hans hjärta var intensivt inställt på. "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig" (Johannes 4:34). Det var ett verk under vilket Han aldrig gav vika, trots stort motstånd. Hans korta tid på jorden föranledde Honom till den största noggrannhet. " Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta." (Joh 9: 4). Han nyttjade alla möjligheter och tillfällen: gav Nicodemus en intervju på natten, predikade evangeliet för kvinnan vid brunnen när han var utmattad från sin resa. Ingenting misshagade honom mer än att bli avrådd från sitt arbete. "Gå bort ifrån mig, Satan! ", sade han till Petrus när aposteln sade, "Detta [döden] skall aldrig hända dig."

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-29 07:32 #19 av: Woodland

Bör hans följare förspilla sina liv i fåfänga? Bör vi vara lata när han var så arbetsam? En stor ära har Gud visat oss genom att kalla oss till hans tjänst. Ståndaktighet i lydnadsarbetet är vår största säkerhet i frestelsens timme. "Herren är med er när ni är med honom" (2 Krönikeboken 15: 2). Ihärdighet i att utöva  helighet är sättet att få mer (Lukas 8:18). Nåd växer genom att användas; andliga handlingar leder till andliga vanor; pengar   trofast använda belönas med en ökning. Uthållighet i Guds verk är det direkta sättet att försäkras om Guds kärlek (2 Petrus 1: 5-10). Ståndaktighet i lydnad är den största säkerheten mot avfall. Kallhet leder till likgiltighet, likgiltighet till försumlighet, försumlighet till avfall. Ju flitigare vi tjänar Gud, desto mer blir vår likhet till Kristus.

 För det femte är harmlösheten i Kristi liv på jorden ett utmärkt mönster för hela hans folk. Han skadade ingen och gav aldrig någon orsak att påstå att han skadad någon. Han var inte bara helig, utan också "harmlös". Han avstod från sina egna personliga rättigheter för att undvika att begå brott, som i fallet med tempelskatten. “När han blev smädad, smädade han inte igen" (1 Petrusbrevet 2:23). Så ofarlig var vår Frälsare att när hans fiender sökte en anledning mot honom, kunde de inte hitta någon (Johannes 19: 4). Låt oss allvarligt söka nåd så att vi kan imitera denna välsignade kvalité i hans liv, så att vi kan följa Guds bud och vara "fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn”   (Filipperbrevet 2:15). Kristi ära, vars namn vi bär är knuten till vårt beteende. Regeln som han har lagt på oss är "Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor." (Matteus 10:16).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-30 07:55 #20 av: Woodland

För det sjätte, Kristi ödmjukhet och mildhet föreslås av Honom själv som ett mönster för hans folks efteriknande. "Lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." (Matteus 11:29). Han ödmjukade sig själv genom att ta på sig en tjänares gestalt. Han tog på sig den lägsta tjänsten genom att tvätta lärjungarnas fötter. När han presenterade sig för Israel som deras kung, var det i förnedring, ridande på en åsna. "Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna" (Matteus 21: 5). Han förklarade: "Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna " (Matteus 20:28). Han bevärdigade sig hos de värsta av män och åt med "publikaner och syndare" (Matteus 9:11). I allt detta lämnade han oss ett exempel att följa. Åh att vara klädd med ödmjukhet (1 Petrusbrevet 5: 5) och därmed bevisa vår överensstämmelse med Kristus.

Högmod anstår inte en som säger sig vara en följare av Herren Jesus. Det avslöjar inte bara bristen på gemenskap med Kristus, utan också en beklagansvärd okunnighet om jaget. Ingenting är så provocerande för Gud, och fjärmar själen snabbare från honom. "Herren är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån." (Psaltaren 138: 6). Stolthet är helt oförenlig när vi beklagar oss över vår korruption, och det utgör ett allvarligt hinder för Guds barn. Ha inte en ambition att räknas med världens stora, men nöj dig själv som en av Kristi små. Lär ödmjukhet vid hans fötter. Bevisa det i dina kläder och ditt uppträdande (1 Petrusbrevet 3:3). Visa det i att odla gemenskap med de fattigaste bland Guds folk  (Romarbrevet 12:16). Visa det genom att tala om och uppför dig själv som de "ringaste av alla heliga" (Efesierbrevet 3: 8).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-03-31 05:22 #21 av: Woodland

För det sjunde, Kristus tillfredsställelse i en låg och underordnad ställning i denna värld är för hans folks ett utmärkt mönster att efterlikna. Hans lott här var av den djupaste fattigdom och förakt - ett barn av fattiga föräldrar som lades i en krubba. Han var så berövad denna världs bekvämligheter att för de mesta, hade han inget att vila huvudet mot och så fattig att han var tvungen att låna ett mynt för att visa dess inskrift (Markus 12:13-17). Ändå knotade eller klagade han aldrig. Nej, långt ifrån det, så perfekt nöjd var han med Guds förordningar, att han förklarade: "En lott har tillfallit mig i det ljuvliga" (Psaltaren 16: 6). Han gjorde inget motstånd under de mest förnedrande lidanden: "Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas" (Jesaja 53: 7).

Åh, att även den fattigaste kristne skulle efterhärma sin Frälsare och lära sig att hantera svåra omständigheter med ett nöjt sinnelag. Låt det inte höras från dig några klagomål eller dåraktiga anklagelser mot Gud, oavsett de besvär eller svårigheter han tillåter tillfalla dig.

Den mest oansenlige och drabbade kristne är ägare till många rika, ovärderliga barmhärtigheter (Efesierbrevet 1: 3; 1 Korinthierbrevet 3:23). Är din synd benådad och försonad med Gud? Klaga aldrig mer. Du har många värdefulla löften om att Gud “skall aldrig lämna dig eller överge dig” i dina svårigheter (Hebreerbrevet 13: 5). Hela ditt liv har varit en upplevelse av Guds trofasthet till hans löften. Hur användbara och fördelaktiga är alla dina lidanden för dig! - de renar dina synder, avvänjer dig från världen och leder till din frälsning;  hur orimligt måste då inte ditt missnöje med dem vara! Tiden för din lättnad och full befrielse från alla dina problem är nära. Tiden på jorden är kort, ha inte någon oro för sådana saker. Din lott i livet bestämds av gudomlig ledning åt dig, och så illa som det kan vara, är den mycket lättare och ljuvligare än Kristi tillstånd i denna värld var. Ändå var han tillfredsställd, så varför inte också du? (John Flavel). 


 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-02 07:35 #22 av: Woodland

För det andra, kräver Kristi symboliska kropps natur denna överensstämmelse och gör det oundgängligt nödvändigt. Annars måste Kristi kropp vara heterogen: med en annan karaktär än huvudet, och hur monstruös och ful skulle denna inte vara! Detta skulle presentera Kristus för världen i en bild, eller idé, ungefär som, "Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.  Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.” (Daniel 2: 32-33). Kristus, huvudet, är ren och helig och därför mycket olämplig för sensuella och världsliga lemmar. Och därför i sin beskrivning av Kristi symboliska kropp   framställer aposteln kroppsdelar (som de borde vara) av samma natur och kvalitet som Huvudet: “Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild." (1 Korinthierbrevet 15:49)  Denna bild eller Kristi likhet, som skall bli fullständig och perfekt efter uppståndelsen, måste inledas här i sitt första utkast genom  förnyelsens arbete.

För det tredje, verkar denna likhet och överensstämmelse med Kristus nödvändig från gemenskapen som alla troende har med honom i samma anda av nåd och helighet. Troende kallas Kristi "vänner" eller medbröder (Psaltaren 45:8) från deras deltagande med honom av samma Ande. Gud ger oss samma Ande, som han mer rikligt utgöt över Kristus. Där samma Ande och princip är, där måste samma frukt och handlingar produceras, i enlighet med proportionerna och måttet av Andens nåd som kommuniceras, och detta resonemang upprätthålls mer ingående genom själva Guds design och ändamål genom infusionen av nådens Ande: för det står klart enligt Hesekiel 36:27 att praktisk helighet och lydnad är omfattningen och syftet med Andens infusion. Den naturliga egenskapen av Guds Ande i människor är att lyfta deras sinnen, fästa deras sinnen på himmelska saker, rensa deras hjärtan från jordisk slagg och anpassa dem för ett liv av helighet och lydnad. Dess natur också assimilerar och förändrar dem till samma avbild som Jesus Kristus, deras himmelska Huvud (2 Korinthierbrevet 3:18).

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-03 07:58 #23 av: Woodland

För det fjärde, behovet av denna imitation av Kristus kan grundas på utformningen och ändamålet av Kristus ankomst till världen i en kropp av kött och blod. För även om vi avskyr Socinianisms lära (vilken hävdar att Kristus exemplifierande livet är hela ändamålet av hans inkarnation) får vi inte gå så långt bort från ett fel så vi förlorar en värdefull sanning. Vi säger, att enligt Matteus 20:28 hans blods tillfredsställelse var det huvudsakliga och viktigaste ändamålet för hans inkarnation. Vi bekräftar också att det var en mästerlig plan och att syftet för Kristi inkarnation var att ge oss ett mönster av helighet för vårt efterliknande, för så skrev aposteln: Han "efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår." (1 Petrusbrevet 2:21); och detta exempel på Kristus förpliktar de troende i hög grad till hans efterliknande: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var" (Filipperbrevet 2: 5)

För det femte, Kristi efterliknande är en av de stora trosartiklar som varje människa skall vara införstådd med, vilket Kristus tillåter bland sina lärjungar. "Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge." (Lukas 14:27): och återigen "Om någon vill tjäna mig ska han följa mig," (Johannes 12:26). Om vi är uppriktiga troende har vi underkastat oss detta villkor; och därför är strikt förpliktade till Kristi efterliknande, inte bara på grund av Guds bud, men med vårt eget samtycke. Men om vi bekänner intresse i Kristus, och våra hjärtan aldrig samtyckte till att följa och imitera hans exempel, är vi hycklande självbedragare, totalt oeniga med Skriftens beskrivning av de troendes karaktär. De som tillhör Kristus beskrivs i Skriften som att de inte vandrar efter köttet utan efter Anden.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-04 08:30 #24 av: Woodland

För det sjätte, Kristi ära kräver att de kristna överensstämmer med hans exempel. Vad är annars kvar för att tysta kritiska röster och för att försvara Kristi namn från världens förakt? Hur kan “Visheten ha fått rätt av alla sina barn” förutom på detta sätt? Med vilka medel skall vi hindra de som söker tillfälle att kritisera oss förutom att ordna våra liv efter Kristi exempel. Världen har ögon för att se hur vi beter oss, liksom öron för att höra vad vi bekänner. Därför visar du antingen konsekvens mellan ditt bekännelse och din praxis, eller så kan du aldrig hoppas att hävda Herrens Jesu namn och ära. " (John Flavel, 1627-1691)

Från att allt som vi nu har behandlat kan vi dra följande slutsatser. Först, om alla som hävdar ett frälsande intresse i Kristus är strikt bundna att efterlikna honom, så följer det att kristendomen är orättvist belastad av världen med ondskan och skandaler från tomma bekännare. Ingenting kan vara mer orimligt, för kristendomen strängt tillrättavisar lösa och skandalösa handlingar i alla bekännare och är därför inte att klandras för dem. "Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är," (Titus 2: 11-12). Det är verkligen ett argument  som till stor del gynnar kristendomen att även onda människor eftertraktar namnet, även om de bara gömma sina synder under det.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-05 08:25 #25 av: Woodland

För det andra, om alla bekännare förverkar sina krav på ett frälsande intresse i Kristus och som inte uppriktigt och seriöst strävar efter att efterlikna honom i hans heliga liv, vilken litet antal verkliga kristna finns det då inte i världen! Om fagra tal utan strikt vandel, om vanlig bekännelse utan helig praxis, om medlemskap i kyrkan utan att förneka sig själv och trampa   den smala stigen, var tillräckligt för att utgöra en kristen, skulle en betydande procent av jordens befolkning ha rätt till det namnet. Men om Kristus inte erkänner några andra än de som följer exemplet som han lämnade, så är hans hjord verkligen liten. Den stora majoriteten av de som påstår sig vara kristna har ett namn att de lever, men är döda (Uppenbarelseboken 3:1, Romarbrevet 6:13). Kristi krav är för stränga för dem. De föredrar den breda vägen där majoriteten finns.

För det tredje, vilka välsignade tider vi skulle se om den sanna kristendomen allmänt erhållits och segrade i världen! Det skulle ödmjuka de stolta, mjukna de självrådiga och förandliga de som är världsliga. En pervers värld har ofta anklagat kristendomen för att vara orsaken till allt dess tumult; samtidigt som ingenting annat än ren kristendom i sin kraft kan bota dessa ondskans epidemier. Om den stora majoriteten av   världens befolkning återföddes av Anden och fördes till att vandra efter Kristus i helighet, leva i ödmjukhet och självförnekelse, skulle våra fängelser stängas, arméer och marin vara onödiga, svartsjuka och fientlighet skulle tas bort, och vildmarken och ensamma platser vara blomstrande. “Öknen och ödemarken skulle blomstra som en lilja”.  

Detta utgör den stora skillnaden mellan himmel och en värld som är i den ondes våld. Helighet är själva atmosfären hos den förstnämnda, medan den är hatad och förbjuden här hos den sistnämnda.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-06 08:05 #26 av: Woodland

För det fjärde, slutsatsen är också att riktiga kristna är det bästa sällskapet. Det är en välsignad sak att samverka med dem som verkligen försöker följa Kristi exempel. Helighet, det himmelska sinnet och den andliga nåd som finns i denne, i dess mått, finns i alla Kristus sanna lärjungar. De förkunnar hans härliga gärningar, han som har kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus. Något av Andens frukt är sedd hos alla dem i vilken Han bor. Ändå måste man komma ihåg att det är stor skillnad mellan de kristna och att även de bästa är endast delvis helgade. Om det finns något engagerande och ljuvt, finns det också det som är obehagligt och bittert i de mest mogna av helgonen. Det är detta som ger oss orsak att ha tålamod och överseende med varandra i kärlek. Trots  sjukdomar och korruption är Herrens folk det bästa sällskapet på jorden. Lyckliga är de som nu åtnjuter gemenskap med dem i vilka man kan urskilja Kristi likhet.

För det femte, om ingen mans anspråk på att tillhöra Kristus garanteras utom såvitt han vandrar enligt Honom, hur grundlösa och värdelösa är förväntningarna hos alla de otroende personer som vandrar efter sina egna begär. Ingen är mer frimodig i att hävda religionens privilegier än de som förkastar dess plikter; mångfalden hoppas att bli frälsta av Kristus, men vägrar ändå att bli styrda av honom. Men sådana förhoppningar har ingen skriftlig garanti som stödjer dem utan de har många av skriftens vittnesbörd mot dem. "Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. "(1 Korintierbrevet 6: 9-10). Åh, hur många tusen inbilska hopp läggs i stofftet och hur många tusen själar döms till helvetet av denna enda vers!” (John Flavel, 1660). 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-07 05:06 #27 av: Woodland

Följaktligen anstår det oss som bekänner sig vara kristna att "anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne" (Romarbrevet 12: 2). Vi skall sträva efter att följa i Kristi steg. Det borde vara vårt livs stora mål, eftersom det är evangeliets mening. Om Kristus har anpassat sig till oss genom att ta på sig vår natur, hur rimligt är det då inte att vi skall anpassa oss till honom i lydnad. Han kom “ställd under lagen” för vår skull (Galaterbrevet 4: 4), det minsta vi kan göra i gengäld är att med glädje ta på oss hans ok. Kristus nedlät sig för att anpassa sig till dem som var oändligt underlägsna honom; det kommer att vara vår framgång att kunna anpassa oss till honom som är så högt över oss. Med visshet måste Kristi kärlek tvinga oss att inte spara några ansträngningar för att “på alla sätt växa upp till honom" (Efesierbrevet 4:15).

Om vi ​​skall kunna formas till honom i härligheten, är det logiskt  att vi nu ska forma oss till honom i helighet. “. . .när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är." (1 Johannes 3: 2), lik Honom inte bara i våra själar, utan också våra kroppar kommer att förvandlas att likna Hans (Filipperbrevet 3:21). Detta motiv är det som får oss att överensstämma med Kristus här, särskilt eftersom vår överensstämmelse med honom i helighet är beviset på att vi överensstämmer med honom i härlighet (Romarbrevet 6: 5). Våra livs överensstämmelse med Kristus är vår högsta framgång i denna värld, för måttet på vår nåd ska beräknas med denna regel. Så långt som vi efterliknar Kristus, och inte mer, är vi till en verklig hjälp för de omkring oss; motsatt, desto mindre vi överensstämmer med Kristus, desto större hinder och stötestenar är vi både för de frälsta och otroende. Vilket högtidligt övervägande detta är! Det bör driva oss ned på våra knän för att söka nåd för att bli närmare följare av Kristus.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-04-08 07:27 #28 av: Woodland

“. . . leva ett liv värdigt Gud, som kallar er till sitt rike och sin härlighet." (1 Tessalonikerbrevet 2:12). Med "värdigt" hade aposteln ingen hänvisning till vad som är meriterande, utan till det uppförande som passar en kristen. Som Davenant påpekade, “ordet ‘värdigt’ som det används i Skriften betecknar inte alltid en exakt proportion av jämlikhet mellan en sak och en annan, utan en viss lämplighet och form som utesluter motsägelser." Att vandra värdigt för Gud är att vandra som Kristus vandrade, och varje avvikelse från den standarden är en reflektion över vår bekännelse och en skam mot honom. Det är för vår egen frid vi skall överensstämma med Kristi mönster. Ett gott samvete och Guds godkännande leende är en rik kompensation för att förneka köttet. En fridfull död är det vanliga slutet av ett heligt liv. "Betrakta den oskyldige, se på den ärlige, det finns en framtid för fridens man." (Psaltaren 37:37). 

När vi sammanfattar, låt oss betrakta några få verser för att trösta de som är nedstämda av insikten om hur mycket de kommer till korta av att nå upp till Kristi standard som ställts inför dem. Enligt den nya naturens längtan har de uppriktigt försökt att följa Kristus exempel. Men när de är svaga i nåd och möter mycket motstånd från köttet och frestelser från djävulen, har de ofta blivit avskilda från de heliga syftena i sina ärliga hjärtan, till deras själars stora missnöje. De kan säga med David, "Om bara mina vägar var rätta så att jag höll dina stadgar!!" (Psaltaren 119: 5): de har verkligen försökt att söka helighet, “i hoppet om" att uppnå den. Men deras ansträngningar har hindrats upprepade gånger, deras  ambitioner är krossade och de måste ropa, "Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?" (Romarbrevet 7:24).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.