Den naturliga människan är som en vildåsnas föl  (Job 11:12)   helt ohanterlig, egensinnig, fast besluten att ha sin egen väg till varje pris. Efter att ha förlorat sitt fäste vid syndafallet är människan som ett fartyg som helt och hållet är under vinden och vågornas nyck. Dennes hjärta är inte förtöjt och vilt springer personen mot sin egen undergång. Således behöver denne Kristus ok om denne ska få vila för sin själ. I en större mening betyder Kristi ok fullständigt beroende, absolut lydnad, fullständig underkastelse till Honom. Den troende är skyldig Kristus detta både som sin rättmätiga Herre och sin nådiga Förlossare. Kristus har ett dubbelt krav på personen: denne är hans händers skapelse och han gav honom liv, med alla sina förmågor och fakulteter. Han har återköpt personen och ställt ytterligare ett krav på denne. De heliga är en annans köpta egendom; därför säger den Helige Ande, “att ni inte tillhör er själva… Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” (1 Kor 6: 19-20)

“Ta på er mitt ok ", med vilket Kristus menade: överge dig själv till Mitt herradöme, underkasta dig Mina regler, låt Min vilja bli din.

Som Matthew Henry påpekade:

“Vi är här inbjudna till Kristus som profet, präst och kung, för att bli frälsta, och det innebär, att styras och bli undervisade av honom. När oxarna är okade för att underkasta sig ägarens vilja och att arbeta under hans kontroll, så är de som skall få   Kristi själsvila kallade att underkasta sig honom som sin kung. Han dog för sitt folk så att de inte längre skulle leva för sig själva, "utan för honom som dog för dem och stod upp igen" (2 Korinthierbrevet  5:15). Vår heliga Herre kräver absolut underkastelse och lydnad i alla saker både i det inre livet och det yttre, till och med att gå så långt till att göra “ varje tanke till en lydig fånge hos Kristus" (2 Korinthierbrevet 10: 5). Tyvärr är detta så lite betonat idag för Frälsarens höga krav blir avskalade i ett försök att göra hans evangelium mer acceptabelt för de icke-pånyttfödda."

Det var annorlunda i det förgångna, när de inte höll något tillbaka från talarstolen som var lönsamt för åhörarna. Gud hedrade sådana trofasta predikningar genom att ge hans  Andes smörjelse, så att Ordet tillämpades i kraft.

Det var annorlunda i det förgångna, när de inte höll något tillbaka från talarstolen som var lönsamt för åhörarna. Gud hedrade sådana trofasta predikningar genom att ge hans  Andes smörjelse, så att Ordet tillämpades i kraft. 

“Ta på er mitt ok” Observera noggrant att oket inte läggs på oss av en annan, utan det är ett som vi lägger på oss själva. Det är en bestämd handling från den som söker vilan hos Kristus och utan den kan hans vila inte erhållas. Det är en specifik sinneshandling, en handling av medveten överlämning till hans myndighet, för att endast styras av honom. Saulus tog detta ok på sig när han, överbevisad av sitt uppror och erövrad av en känsla av Frälsarens barmhärtighet, sa: "Herre, vad skulle du ha mig att göra?”1 

Att ta Kristus ok på oss innebär att vi avsäger oss vår vilja och helt underkastar oss hans suveränitet och erkänner hans herradöme på ett praktiskt sätt. Kristus kräver av sina anhängare något mer än muntlig tjänst, också en kärleksfull lydnad mot alla hans bud, "Inte alla som säger till mig, Herre, Herre, ska gå in i himmelriket, utan han som gör min faders vilja. som är i himlen … "den som hör dessa ord från mig och gör dem, jag kommer att likna honom med en klok man som byggde sitt hus på en klippa" (Matteus 7:21, 24).

 1. [versen finns inte i den svenska översättningen  - kommentar Woodland]

“Ta på er mitt ok.” Vårt kommande till Kristus innebär nödvändigtvis att vända ryggen till allt som motsätter sig   honom. "Den ogudaktige må överge sin väg,  den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren,    så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud,  ty han skall ge mycken förlåtelse.” (Jesaja 55:7)

Så att ta hans ok förutsätter att vi kastar bort det ok vi bar   tidigare, syndens och Satans ok av egen vilja och egoism.   "Herre, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss,”

(Jesaja  26:13). Då tillade de, "men bara genom dig prisar vi ditt namn." Således att ta Kristi ok på oss är ett byte av mästare, en medveten och glad förändring från vår sida. "Ställ inte era lemmar i syndens tjänst …  Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ” Romarbrevet (6:13,16)

“Ta på er mitt ok” 

Det kan låta som en paradox - att bjuda de som arbetar och bär på tunga bördor och som kommer till Kristus för "vila" att lägga ett "ok" på dem. Men i verkligheten är det långt ifrån fallet. I stället för att Kristus ok för sin bärare in i träldom, introducerar det en verklig frihet, den enda äkta friheten som finns. Herren Jesus sade till de som trodde på honom: "Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria."" (Johannes 8: 31-32). Det måste först finnas ett "förblivande i hans ord", en ständig vandring i det. 

När vi gör detta fullbordar han sitt löfte, "och ni ska förstå sanningen": att förstå det på ett experimentellt sätt, att känna dess kraft och dess välsignelse. Konsekvensen är, "Sanningen ska göra dig fri" - fri från fördomar, från okunnighet, från dårskap, från egenvilja, från Satans plågsamma träldom och syndens kraft. Då upptäcker den lydige lärjungen att gudomliga bud är "frihetens fullkomliga lag" (Jakob 1:25). David sa: "Då kan jag leva i frihet,  för jag begrundar dina stadgar." (Psaltaren 119: 45 nuBibeln).

Med oket förenades två oxar framför plogen. Oket är då en sinnebild av praktisk förening. Detta framgår av, "Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt?  (2 Korinthierbrevet 6:14) Herrens folk är förbjudna att ingå intima förhållanden med otroende, förbjudna att gifta sig med otroende, bilda affärssamarbeten eller ha någon religiös förening med dem. Detta ok talar om en förbindelse som resulterar i ett nära umgänge. Kristus inbjuder de som vill komma till honom för vila att ingå i en praktisk förening med honom så de kan njuta av gemenskap tillsammans. Så var det med Henok, som "vandrade med Gud" (1 Mosebokekn 5:24). Men "Vandrar två tillsammans om de inte är överens om det?" (Amos 3: 3). Det kan de inte. De måste förenas i syfte och enhet för ändamålet, att förhärliga Gud.

"Ta mitt ok på dig." Han ber oss inte bära något som han inte har burit. Vilket under är inte detta! 

" Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.

Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.  (Filipperbrevet 2: 5-8). 

Den som var jämlik med Gud “utgav sig själv." Han, härlighetens Herre, tog på sig "en tjänares gestalt". Guds son var "gjord av en kvinna, ställd under lagen" (Galaterbrevet 4: 4). “Kristus tjänade inte sig själv" (Rom 15: 3); "Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig." (Johannes 6:38). Detta var det ok som han frivillig underordnade sig, en fullständig underkastelse av Faderns vilja, en kärleksfull lydnad till dennes bud. Och här säger han, "Ta mitt ok på dig.." Gör som jag gjorde och gör Guds vilja till din.

John Newton påpekade att detta är trefaldigt:

“Först är det hans uppgifts ok: att klä på sig den kristna uniformen och bära vår befälhavares fana. Detta är ingen besvärlig plikt, snarare är det en glädje. De som har smakat att Herren är god är långt  borta från att skämmas för honom och för hans evangelium. De vill berätta för alla som vill höra vad Gud har gjort för deras själar. Det var sant för Andreas och Fillipus (Johannes 1:41, 43) och för kvinnan i Samaria (Johannes 4: 28-29). Som någon har sagt: "I den första ivern  behöver många nyligen omvända mer behov av en tygel än en sporre.”

Ingen kristen bör någonsin vara rädd för att visa var han står; ändå borde han inte ståta med det framför de som avskyr det. Vi kommer inte att göra fel om vi följer: "Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete. . .” (1 Petrusbrevet 3:15-16 a). Det är först när vi, liksom Peter, följer Kristus “på avstånd", som vi riskerar att förneka vårt lärjungaskap.

För det andra är det oket från hans undervisning. Den goda själen godkänner och glädjer sig i denna: men ändå är vi endast delvis förnyade. Och när Kristi befallning står i direkt motsats till människans vilja och uppmanar oss att offra vår “högra hand eller vårt högra öga” (även om Herren säkert kommer att göra de som är beroende av honom segrare till slut) kommer det kommer att kosta dem en kamp. Så att de, medan de är insiktsfulla i hur mycket de är skyldiga hans kraft som mäktigt verkar i dem och gör det möjligt för dem att övervinna, de samtidigt får en levande övertygelse om sin egen svaghet. Abraham trodde på Gud och gladde sig åt att lyda, men när han beordrades att offra sin enda son var detta ingen enkel prövning av hans uppriktighet och lydnad; och alla som delar hans tro förr eller senare utsätts för att möta med någon pliktens kallelse som är lite mindre i konflikt med befallningar av kött och blod.”

För det tredje är det oket av hans tidsordning, hans handlande med oss ​​i hans försyn. Om vi ​​åtnjuter Herrens gunst kommer vi säkert inte att vara i favör med de som hatar honom. Han har tydligt varnat: " Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er." (Johannes 15:19 ). Det är meningslöst att anta att vi kan undvika detta genom att agera vist och försiktigt.  "Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas. " (2 Timotheosbrevet 3:12). 

Det är endast genom otrohet, genom att “sätta vårt ljus under skäppan”, genom att kompromissa med Sanningen, genom att försöka tjäna två herrar, kan vi undkomma "Kristi smälek". Kristus var hatad av världen och har kallat oss till delaktighet med sina lidanden. Detta är en del av det oket han kräver att hans lärjungar ska bära. Dessutom "den Herren älskar tuktar han." Det är svårt att bära världens motstånd, men det är ännu svårare att uthärda Herrens käpp. Köttet är fortfarande i oss och motstår kraftfullt när våra viljor korsas; ändå lär vi oss gradvis att säga med Kristus, "Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?" (Johannes 18:11).

"Och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat." Återigen påpekar vi den stora vikten av att följa vår Herres ordning. Precis som vi inte kan ta hans ok på oss förrän vi "kommer" till honom, så finns det inget lärande av honom (i den mening som avses) förrän vi har tagit hans ok på oss - tills vi har överlämnat vår vilja till hans och underkastat oss Hans myndighet. Detta är mycket mer än ett intellektuellt lärande av Kristus, det är ett experimentellt, effektivt, transformerande lärande. Genom omsorgsfull ansträngning kan varje människa  förvärva en teologisk kunskap om Kristus person och lära. Personen kan till och med få ett tydligt begrepp om sin ödmjukhet och ringhet; men det skiljer sig väldigt mycket från att lära sig om honom för att ”förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet.” (2 Korinthierbrevet 3:18). För att "lära oss" om honom måste vi vara helt underordnade honom och i nära umgänge med honom.

Vad är det som vi bäst behöver lära oss av honom? Är det det som kommer att göra oss beundransvärda i den religiösa världen? Eller hur man kan få sådan visdom så att vi kan lösa alla mysterier? Eller att vi förmår åstadkomma så stora saker att vi kommer att bli överlägsna bland våra bröder? Nej, ingenting som liknar detta, för "det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud." (Lukas 16:15). Herre, vad då?  Detta: "lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. " Detta är de egenskaper som vi mest behöver för att odla, de frukter som Vingårdsmannen uppskattar högst. Om den tidigare nåden  sägs det, "hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon" (1 Petrusbrevet 3: 4); om de sistnämnda förklarade Herren, "Jag bor i det höga och heliga     men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande," (Jesaja 57:15). Tror vi verkligen på dessa skrifter?

"Ty jag är ödmjukt i hjärtat" Vad är ödmjukhet? Vi kanske bäst upptäcker svaret genom att observera detta ord i andra verser. Till exempel: "Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden." (4 Moseboken 12: 3). Detta hänvisar till Moses andes mildhet under orättvis opposition. Istället för att vedergälla det onda bad han om Mirjams helande.  Så långt ifrån att vara svag (vilket världen antar) är saktmod styrkan hos mannen som kan styra sitt eget lynne under provokation, undertrycka sitt agg mot fel och vägra att hämnas. Den "mild och stilla ande" har också att göra med att en fru underordnar sig sin man (1 Petrusbrevet 3: 1-6); hennes gudfruktiga och rena levande (eller beteende) som ska "när de skåda den rena vandel som ni fören i fruktan." (v. 2 1917 översättning); även när Sarah "så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre." (v. 6). Är det oskiljaktigt förknippat med mildhet: "Kristi mildhet och godhet." (2 Korinthierbrevet 10: 1); "illmötesgående och visa vänlighet mot alla människor." (Titusbrevet 3: 2). “  En mild ande" står i skarp kontrast från att aposteln använder "riset" (1 Kor. 4:21).

Således kan vi säga att "ödmjukhet" är motsatsen till egenvilja. Det är smidighet, att ge efter och erbjuder inget motstånd som leran i krukmakarens händer. När Skaparen av himmel och jord utropade: "Jag är en mask och ingen människa" (Psaltaren 22: 7), hänvisade han inte bara till det oöverträffade djupet av skam som han sänkts ned i för vår skull, utan också till hans ödmjukhet och underkastelse för Faderns vilja. En mask har ingen motståndskraft, inte ens när den trampas på. Så det fanns ingenting i den fullkomlige tjänaren som motsatte sig Guds vilja. Se i honom ödmjukhetens majestät, när han stod som ett lamm tyst inför dem som klipper det och överlämnande  sig till den rättfärdige domaren. Se kontrasten med Satan, som representeras som "den stora röda draken"; medan lammet står som symbolen för de ödmjukaste och mildaste.

Kristi ödmjukhet visade sig i hans villighet att bli hans folks förbundshuvud och att anta vår natur; genom att vara underordnad sina föräldrar under sin barndom; genom att underordna sig dopets förordning; i hela hans underordning av sin Faderns vilja. Han hämnades inte; Han räknade inte sitt liv kärt för sig själv, utan lade ner det fritt för andra. Vi behöver mest lära av honom inte hur man blir stor eller förmäten, men hur man förnekar sig själv, att bli medgörlig och mild, att vara tjänare - inte bara hans tjänare, utan också våra bröders tjänare.

"För jag är ödmjuk och ödmjuk i hjärtat." Eftersom ödmjukhet är motsatsen till förmätenhet, så är låghet det omvända av självkänsla och självrättfärdighet. Låghet är självavlägsnande, ja, självutplåning. Det är mer än en vägran att stå upp för våra egna rättigheter. Även om han var en så stor person, visade Kristus i första hand denna nåd.   "Människosonen kom inte för att bli tjänad, utan för att tjäna" (Matteus 20:28); ”Jag är bland er som den som tjänar” (Luk 22:27). Se Honom när han utförde den simpla uppgiften att tvätta fötterna på sina lärjungar. Han var den ende född i denna värld som kunde välja hem och omständigheter för sin födelse. Hans val var en bestraffning av vår stolthet! Min läsare, vi måste verkligen lära av honom om denna finaste blomma i paradiset ska slå ut i våra själars trädgård.

------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink utdrag från original texten i sin helhet.

 (En kort redogörelse av A.W.P.s omvändelse finns här.)   

Länkarna till de andra artiklar i serien: GUD  SOM ENASTÅENDE , GUDS BESLUT,  GUDS KUNSKAP , GUDS FÖRUTVETANDE,  GUDS ÖVERLÄGSENHET , GUDS SUVERÄNITET, GUD SOM OFÖRÄNDERLIG,  GUDS HELIGHET,  GUDS MAKT , GUDS HULDHET, GODS GODHET, GUDS TÅLAMOD, GUDS NÅD, GUDS BARMHÄRTIGHET, GUDS KÄRLEK , GUDS VREDE,  BEGRUNDANDET AV GUD, GUDS RIKEDOMAR, GUDS GÅVOR,   GUDS VÄGLEDNING, GUDS VÄLSIGNELSER, GUDS FÖRBANNELSER,   GUDS KÄRLEK TILL OSS, GUDS NÅDERIKA EVANGELIUM, KRISTI FULLHET, KRISTI UTSTRÅLNING,  KRISTUS NEDLÄT SIG  , KRISTI MÄNSKLIGHET , KRISTI PERSON, KRISTUS TJÄNAREN, KRISTUS SOM FÖRAKTAD, KRISTI KORSFESTELSE , KRISTI ÅTERLÖSNING, FRÄLSAREN KRISTUS, KRISTI HERRAVÄLDE, KRISTI VÄNSKAP, KRISTI HJÄLPSAMHET ,  KALLELSEN FRÅN KRISTUS, KRISTI VILA,   KRISTUS KVINTESSENS och KRISTI EXEMPEL.