Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Jesus

KRISTI VILA

2020-02-03 07:55 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 41 i serien handlar om KRISTI VILA.

Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. Matteus 11:28 

 John Newton påpekade i ett utlägg över dessa ord:

”Evangeliets förordning kan jämföras med tillflyktsstäderna i Israel. Det var ett privilegium och en ära för nationen i allmänhet att de hade sådana helgedomar av gudomlig utnämning, men det verkliga värdet av dem var känt och upplevt av bara ett fåtal. Endast de som befann sig i den situationen för vilken de utsetts kunde med rätta värdera dem. Således är det med Kristi evangelium: det är det högsta privilegium och ära som en bekännande nation kan skylta med, men det kan bara förstås och uppskattas av inga andra än trötta och tungt belastade själar, som har känt sin naturs elände, är trötta på syndens slavgöra och har upplevt lagen som de har brutit förfölja dem som blodshämnare från forntider. Detta är det enda övervägandet som hindrar dem från att sjunka ned i eländig förtvivlan, genom att Gud nådigt har tillhandahållit ett botemedel genom evangeliet och att Kristus bjuder dem "Kom till mig, så jag ska ge er vila.”

Om uppvaknade, dömda och nödställda själar skulle anamma  denna välsignade inbjudningen fullständigt och följa dess villkor, skulle deras klagomål upphöra; men kvar i okunnighet, med otrons konsekvenser och kombinerat med Satans motstånd hålls de tillbaka. 

Vissa kommer att säga, "Jag är inte behörig att komma till Kristus: mitt hjärta är så hårt, mitt samvete så okänsligt, att jag inte känner bördan för mina synder som jag borde eller mitt behov av Kristi vilan som jag borde." 

Andra kommer att säga: "Jag är rädd för att jag inte lever upp till detta. Jag ser i Skrifterna och hör från talarstolen att omvändelse krävs av mig och att tro är absolut nödvändig om jag ska bli frälst; men jag är orolig att jag inte vet huruvida min omvändelse är uppriktig och tillräckligt djup och om min tro är något bättre än ett historiskt - sinnets godkännande av evangeliska fakta.”

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-04 08:19 #1 av: Woodland

Vi kanske upptäcker från dem som har sökt helande från honom vad som menas med den inbjudan som Kristus ger till dem som har sökt Guds godkännande och mött kraven från lagen.

Först övertygades de om hans makt och vilja och sitt eget djupa behov av hans hjälp. Så är det i frågan om frälsning. Syndaren måste vara övertygad om att Kristus är "mäktig att frälsa", att han är redo att ta emot alla som är sjuka av synd och vill bli botade.

För det andra gjorde de en begäran till honom. De nöjde sig inte med att höra om hans berömmelse, utan ville ha bevis på hans unders kraft. Så måste syndaren inte bara erkänna evangeliets budskap, utan också han måste söka honom och lita på honom.

De som sökte Kristus som själsläkare fortsatte med honom och blev hans anhängare. De tog emot honom som sin Herre och Mästare, gav upp det som var i strid med hans vilja (Lukas  9:23, 60), bekände lydnad mot hans föreskrifter och accepterade en del av hans förföljelse. Vissa fick en mer bestämd uppmaning från honom, till exempel Matteus, som satt utanför tullhuset, likgiltig inför Kristi påståenden tills Jesus sa: "Följ mig" (Matteus 9: 9).

Det ordet åtföljdes av kraft och vann Matteus hjärta och avskiljde honom omedelbart från världsliga förehavanden. Andra drogs mer i det fördolda till honom av hans Ande, som till exempel Natanael (Johannes 1:46) och den gråtande synderskan (Lukas 7:38). En man i kunglig tjänst kom till Herren utan någon annan avsikt än att återfå sin sons liv (Johannes 4:53), men han fick mycket mer än han förväntade sig, och han kom till tro med hela sitt hus.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-05 07:47 #2 av: Woodland

Dessa saker är nedtecknade för vår uppmuntran. Herren Jesus är inte på jorden i synlig form, men han lovade sin andliga närvaro för att förbli i sitt ord, med sina tjänare och hos sitt folk till slutet. Trötta syndare behöver inte ta en svår resa för att hitta Frälsaren, för han är alltid i närheten varhelst hans evangelium predikas (Apostlagärningarna 17:27).

Men den rättfärdighet som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus -  eller: Vem skall fara ner i avgrunden? - det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda.   Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar. (Romarbrevet 8:6-8)

Om du inte kan komma till Kristus med ett känsligt hjärta och belastat samvete, kom då till honom för dem.

John Newton skrev:

Är det en känsla av din börda som får dig att säga att du inte förmår? Tänk sedan på att detta inte är ett verk utan en vila. Skulle en människa yrka jag är så tung belastad att jag inte kan acceptera att lämna över min börda; så trött att jag varken kan stå stilla eller ligga utan måste tvinga mig längre? Storleken på din börda, så långt ifrån att vara en invändning, är just anledningen till att du omedelbart bör komma till Kristus, för han ensam kan befria dig. Men kanske tror du att du inte når upp till detta. Jag frågar, hur skulle du vilja komma? Om du kommer som en hjälplös ovärdig syndare, utan rättfärdighet, utan hopp förutom det som uppstår från värdet, arbetet och Kristi ord, så kommer du rätt. Det finns inget annat sätt att accepteras. Skulle du vederkvicka och stärka dig själv, tvätta bort dina egna synder, befria dig från din börda och sedan komma till honom för att han skulle göra dessa saker för dig? Må Herren hjälpa dig att se dårskapen och orimligheten i din otro.  

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-06 08:09 #3 av: Woodland

Det finns inget löfte i Skriften för att Gud kommer att belöna den slarvige, halvhjärtade, håglöse sökaren; men han har förklarat, “Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.” Jeremia  29:13 Han har på förhand bestämt en tid för alla som han tar emot. Han visste hur länge den fattige mannen hade väntat vid Betesda dammen (Johannes 5: 6), och när hans tid kom helade Herren honom. Så sträva efter att finnas på vägen: där Hans Ord predikas och sök noggrant Hans Ord i ditt rums avskildhet. Be ofta. Samtala med hans folk, och han kan oväntat ansluta sig till dig, som han gjorde med de två lärjungarna på vägen till Emmaus.

"Så skall jag ge er vila." Vilket påstående! Ingen människa, oavsett hur gudfruktig och andlig, kunde lova detta. Abraham, Moses eller David kunde inte bjuda den trötte med tunga bördor att komma till dem med försäkran om att de skulle ge dem vila. Att tillföra en annan själ vila är utanför makten hos den mest upphöjda varelsen. Till och med de heliga änglarna är oförmögna att skänka vila till andra, för de är själva beroende av Guds nåd för sin egen vila. Således visade detta löfte från Kristus att han är enastående. Varken Confucius, Buddha eller Mohammed gjorde någonsin något sådant påstående. Det var ingen människa som uttalade dessa ord: " Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor,  så skall jag ge er vila." Han var Guds Son. Han skapade människan och därför kunde han återställa denna. Han var Fridsfurste och därmed kapabel att ge vila.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-07 07:58 #4 av: Woodland

Eftersom Kristus är den enda som kan skänka vila för själen, så finns det ingen riktig vila förutom genom honom. Varelserna kan inte förmedla den. Världen kan inte kommunicera den. Vi kan inte tillverka den. En av de mest patetiska sakerna i världen är att se de icke pånyttfödda förgäves söka lycka och tillfredsställelse i de materiella sakerna. Till sist upptäcker de att de är alla “usla brunnar som inte håller vatten.” Se dem vända sig till präster eller predikanter, botgärningar eller fastande, bara för att finna, vad den förlorade sonen gjorde när han "började lida nöd", att "ingen gav honom något" (Lukas 15); eller se den fattiga kvinnan som hade "lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne." (Markus 5:26). Alla icke pånyttfödda, analfabeter eller lärda, finner att "fredsvägen känner de inte" (Rom 3:17).

Det är mycket att vara tacksam för när vi inser experimentellt att ingen annan än Kristus kan ge hjälplösa syndare något gott. Detta är en svår lektion för människan, och vi är långsamma med att lära oss den. Fakta är egentligen inte involverade, men våra hjärtans djävulska högmod gör oss självförsörjande tills gudomlig nåd förödmjukar oss. Det är en del av den heliga Andes nådiga arbete att få oss från vårt mänskliga beroende, att slå bort stöden under oss, att få oss att se att Jesus Kristus är vårt enda hopp. "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta."" (Apostlagärningarna 4:12).

 Detta illustrerades slående av duvan som skickades ut av Noa. "Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. "(1 Moseboken 8: 9). Anmärkningsvärt nog betydde själva namnet Noa “vila" 1  ; och det var bara när Noa sträckte ut handen och "tog in duvan till sig i arken." som hon fick vila. Så är det med syndaren.

1 Noa betyder "vila" och har stor ljudlikhet med ett ord som betyder "trösta".

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-08 06:57 #5 av: Woodland

Vad är den sorts vila som Kristus ger till alla som kommer till honom?

John Newton skrev: “Det grekiska ordet uttrycker något mer än vila, eller en ren avkoppling från slit; den betecknar också förfriskning. En trött person som länge har burit en tung belastning behöver inte bara att den tas bort, utan denne vill också att mat och dryck ska lyfta honom och återställa hans bortkastade styrka. Sådant är evangeliets vila. Det blir inte bara ett uppehåll av personens fruktlösa arbete, utan upplevs som en återhämtande andlig läskande dryck. Det finns inte bara fred, utan all glädje och frid i tron.”

Således är det en andlig vila, en tillfredsställande vila, "vila för själen", som Frälsaren förklarar i detta avsnitt. Det är en sådan vila världen varken kan ge eller ta bort.

När vi specificerar typen av denna vila kan vi skilja mellan dess nuvarande och framtida former. När det gäller den nuvarande formen är det för det första en befrielse från det förgäves och tröttsamma sökandet som upptar syndaren innan Anden öppnar dennes ögonen för att se hans dårskap och får denne att söka riktiga rikedomar. Det är ömkligt att se de som är gjorda för evighet slösa sin energi  genom att vandra från objekt till objekt, sökande efter det som inte kommer att tillfredsställa dem, bara för att bli förödmjukade av upprepade besvikelser.

Det är så med alla tills de kommer till Kristus, för han har skrivit om alla dessa nöjen i världen: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen" (Johannes 4:13). Till exempel fann Salomo, som hade allt som hjärtat kunde begära och tillfredsställde sina lustar till fullo, att "allt är förgängligt och ett jagande efter vind." (Predikaren 1:14). Kristus befriar sitt folk från denna sinnesångest, för han förklarar, "den som dricker av vattnet som jag ska ge honom, ska aldrig någonsin törsta.”   (Johannes 4:14).

För det andra är det en lindring och ett lugnande av ett belastat samvete. Endast den som har överbevisats av den Helige Ande uppskattar vad detta betyder. När man känner att man måste  ropa:

 "Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,

min ande dricker deras gift.

    Fasor från Gud går i stridsställning mot mig." (Job 6: 4).

När förbannelsen av Guds brutna lag dundrar i våra öron; när vi har en inre förnimmelse av gudomlig vrede och skräcken inför en framtida dom faller på själen, då finns det en obeskrivlig sinnesångest.

När ett verkligt verk görs i hjärtat av Anden utropar vi: 

"Ty dina pilar har träffat mig, in hand har drabbat mig. 

Inget helt finns på min kropp

    för din vredes skull,

inget friskt finns i mina ben

    för min synds skull."(Ps. 38:3-4). 

När vi först ser Guds underbara kärlek till oss, och hur nedrigt vi har återbetalat honom, hugger det till i hjärtat. När vi genom tro kommer till Kristus förändras allt detta. När vi ser honom dö i vårt ställe och att det nu inte finns någon fördömelse för oss, faller denna  outhärdliga belastningen från vårt samvete - och en frid som övergår allt förstånd är vår.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-09 08:28 #6 av: Woodland

För det tredje är det en vila från syndens dominans och kraft. Endast de som är föremål för hans nåd inträder i det som menas här. De som inte är andligt väckta bekymrar sig inte om Guds ära och är likgiltiga om hur deras uppförande behagar honom. De har inget begrepp om hur avskyvärd synden är och ingen insikt om hur synden helt dominerar dem. Först när Guds Ande upplyser deras sinnen och överbevisar deras samveten, ser de det ohyggliga i sitt tillstånd; och först då, när de försöker reformera sina vägar, är de medvetna om kraften hos den inre fienden och deras oförmåga att hantera den. Förgäves söks befrielse i resolutioner och ansträngningar genom deras egen  styrka. Även efter att de har blivit livgjorda och börjat förstå evangeliet, är det under en tid (ofta en lång) snarare en kamp än en vila. Men medan man växer mer ut ifrån sig själv och får lära sig sig att leva i Kristus och dra sin styrka från honom genom tro, får man också i detta avseende en vila.

För det fjärde, det finns en vila från de egna verken. Under tiden som den troende tydligare inser Kristus färdiga arbetes tillräcklighet befrias han experimentellt från lagen och ser att han inte längre är skyldig att lyda den. Hans lydnad är inte längre under lagen utan under evangeliet, inte längre av rädsla, utan av tacksamhet. Hans tjänst för Herren är inte en underdånig ande utan en tillgiven ande. Det som tidigare var en börda är nu en glädje. Han försöker inte längre förtjäna Guds gunst, utan agerar i insikten om att Guds ansikte lyser över honom. Långt ifrån att göra den troende slarvig kommer detta att få honom att sträva efter att förhärliga Gud som gav sin egen Son som offer. Således ger träldom plats åt frihet, slaveri åt barnaskap och slit åt vila. Och själen vilar på Kristus oföränderliga ord och följer honom trofast genom ljus och mörker.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-10 08:12 #7 av: Woodland

Det finns också en framtida vila utöver allt som kan upplevas här, fastän även om våra bästa föreställningar om den härlighet som väntar på Guds folk är otillräckliga.

För det första, det blir först i himlen som det kommer att bli en perfekt vila   från all synd, för ingenting kommer in där som kan skända eller störa vår frid. Ingen kan här berätta till fullo vad det kommer att innebära att bli befriad från invärtes korruption. Ju närmare en troende vandrar med Herren, och desto mer intim dennes gemenskap blir med honom, desto bittrare hatar den troende det inom honom själv som kämpar mot hans önskan om helighet. Därför ropade aposteln: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? " (Rom. 7:24). Men vi kommer inte att bära denna börda bortom graven. 

För det andra kommer vi att bli befriade från att se andras synder. Våra hjärtan kommer inte mer att bli bedrövade av den ondska som översvämmar jorden. Liksom Lot i Sodom är vi bedrövade över de gudslösas konversationer. 

John Newton skrev: "Den som har någon kärlek till Herren Jesus, någon gnista av sann helighet, någon känsla av själars värde i sitt hjärta, kan han se vad som sker bland oss ​​utan att bäva? Hur öppet, vågat, nästan universellt, Guds bud överträds, hans evangelium föraktas, hans tålamod missbrukas och hans makt trotsas.” Om det var tillståndet för 200 år sedan, vad skulle denne författare säga om han levde på jorden idag och bevittnade inte bara ondskan i en profan värld utan också hyckleriet i kristendomen?

När den troende ser hur Herren är vanärad i huset av de som poserar som hans vänner, hur ofta tänker han, "Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan!

Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo." (Ps. 55: 7).

För det tredje kommer det att finnas evig vila från alla yttre lidelser; ty i himlen kommer ingen att trakassera Guds folk. Den helige kommer inte att leva mitt i en gudlös generation, som kanske inte aktivt förföljer honom, men bara motvilligt tolererar   hans närvaro. Även om lidande är nödvändigt och när det är helgat för oss (tillåtet av Gud) är det också lönsamt, men ändå är det svårt att bära. Men en dag kommer när dessa vedermödor inte längre är nödvändiga, för det rena guldet har rensats från slagg. Livets stormar kommer att ligga bakom, och ett obrutet lugn kommer att vara den troendes del för alltid. Där  kommer det inte att finnas mer synd, där finns ingen mer sorg. "Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta." (Uppenbarelseboken 21: 4).

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2020-02-11 08:17 #8 av: Woodland

För det fjärde kommer det att vara en vila från Satans frestelser. Hur ofta stör han inte de troendes nuvarande vila! Hur ofta har dessa inte orsak att säga med aposteln, "Satan har hindrat oss." Han söker på olika sätt hindra dem från att delta i den offentliga nådens medel; att hindra dem när de försöker meditera över Ordet eller be. Djävulen tål inte att se några av Kristus folk lyckliga, så han försöker ständigt störa deras glädje. En anledning till att Gud tillåter detta är att de skall  anpassas till deras Herre Kristus. När Herren var här på jorden var han hela tiden jagad av djävulen. Även när de troende kommer till uppbrottstimmen från denna värld, försöker deras stora fiende att beröva dem frälsningsförvissning, men han kan inte förfölja dem längre. Bortflyttade från kroppen är de   hemma hos Herren för evigt utom räckhåll för deras motståndare.

Slutligen, de vilar från ouppfyllda önskningar. När man verkligen är född av Anden, vill man bli syndfri för alltid. Man längtar efter den perfekta överensstämmelsen med Kristi avbild och till obruten gemenskap med honom. Men sådan längtan realiseras inte i detta livet. Istället motsätter sig den gamla naturen den nya inom den troende och för honom i fångenskap under syndens lag (Romarbrevet 7:23). Men döden ger slutlig befrielse från inneboende korruption, och denne görs "till en pelare i hans Guds tempel, och han skall aldrig lämna det." (Uppenbarelseboken 3:12). På uppståndelsens morgon    ska den troendes kropp "blir lik den kropp Han har i sin härlighet. " (Filipperbrevet 3:21), och då ska all dennes själslängtan fullständigt förverkligas. Förändringen från nåd till härlighet kommer att vara lika radikal som förändringen från natur till nåd.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.