KRISTUS SOM FÖRAKTAD

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 33 i serien handlar om Kristus som föraktad.

“Han var föraktad och övergiven av människor,” detta utgör en del av de messianska förutsägelserna. Gud meddelade långt i förväg den behandling som hans Son skulle utstå när han blev inkarnerad. Jesajas profetia var känd av Judarna 700 år innan Jesus föddes i Betlehem, och så exakt beskrev vad som hände honom att det kunde har skrivits av en av apostlarna. Detta är ett av de obestridliga bevisen på Skriftens gudomliga inspiration, för bara någon som visste slutet från början kunde ha skrivit denna historia i förväg.

Det kan ha antagits att härlighetens Herres ankomst till jorden skulle få ett varmt och vördnadsfullt välkomnande; och mer så med tanke på att Han uppträdde i mänsklig form och att Han agerande genom att göra gott. Eftersom Han inte kom för att döma, utan för att rädda, eftersom hans uppdrag var ett av nåd och barmhärtighet, eftersom han tjänade de behövande och botade de sjuka, skulle inte människorna gärna ta emot honom? Många skulle naturligtvis tro det, men därmed förbiser de faktumet att Herren Jesus är "den Helige." Ingen utom de som har helighetens princip i sina hjärtan kan uppskatta hans obeskrivliga renhet. Ett sådant antagande som just nämnts bortser från det allvarliga faktumet att människorna är fördärvade:  den fallna människans hjärta är bedrägligt och oförbätterligt  (Jeremia 17: 9). Hur kan den Helige vara attraktiv för dem som är fyllda med synd?

Ingenting visar så tydligt en människas hjärtas tillstånd och bevisar inte heller dess korruption som deras inställning till Kristus. Mycket nertecknades om människan i Gamla testamentet (se Psaltaren 14: 1-4); fastän, mörk som dess bild är av den fallna mänskliga naturen, bleknar detta till obetydlighet inför det som Nya testamentet lägger framför oss. "Det köttsliga sinnet är fiendskap mot Gud" (Romarbrevet  8: 7); aldrig var detta så skrämmande synliggjort som när han manifesterades i kött. "Om jag aldrig hade kommit och talat till dem, skulle de ha varit utan synd. Men nu har de ingen ursäkt för sin synd." (Johannes 15:22). Kristi framträdande exponerade fullständigt människan och belyste som ingenting annat hjärtats desperata ondska. Låt oss överväga tre frågor: Vem var (och är fortfarande) "föraktad och övergiven av människor"? (Jesaja 53:3) Varför är han så allvarligt förolämpad?  På vilket sätt hånas han?

Vem var så ovälkommen här? 

För det första: Den som påtvingade på människorna Guds absoluta suveränitet. Få saker är så obehagliga för det stolta mänskliga hjärtat som sanningen att Gud gör som han vill, utan att rådfråga de skapade; att han utdelar sina gåvor helt enligt sin enväldiga vilja. Den fallna människan har inga fordringar på Honom, har inga meriter och kan inte göra någonting över huvudtaget för att vinna Guds uppskattning. Den fallna människan är ett andligt fattighjon, helt beroende av gudomlig välgörenhet. När han ger sin nåd regleras Gud av ingenting annat än att hans egen "goda vilja skall ske". “Har jag inte lov att göra såsom jag vill med det som är mitt?" (Matteus 20:15) denna hans utmaning är omöjlig att besvara; ändå, som bibelsammanhanget visar, muttrar den onda människan över detta.

Herren Jesus kom för att förhärliga sin Far, därför ser vi   att han upprätthåller sina kungliga rättigheter och betonar sin suveränitet. I sitt första predikan, i Kapernaums synagoga, påpekade han att det fanns många änkor i Israel under Elias dagar. (1 Kungaboken 17:8-17) Men när det var stor  hungersnöd i hela landet, skickades profeten endast till en änka i Sarefat. Och även om det fanns många spetälska i Israel under Elisas tid, blev endast en helad, Syriern, Naaman som visades särskild barmhärtighet. (2 Kungaboken 5:1-16) Reaktionen var, "Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom.” (Lukas 4: 28-29). Kristus, som var “föraktad och övergiven av människor” för att ha vidhållet sanningen om Guds absoluta suveränitet. (Jesaja 53:3)

Vem var så ovälkommen här?

För det andra: Han som upprätthöll Guds lag. Den gudomliga auktoriteten är uttryckt i den, och den kräver den skapades fullständiga underkastelse. Kristus vidhöll således Guds lags krav på människan. "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda." (Matteus 5:17); ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” (Matteus 7:12). Men fallna människor avskyr begränsningar och vill ha en egen lag för sig själva. Deras språk angående Gud och hans Kristus är: "Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen." (Psaltaren 2: 3). Eftersom Herren Jesus uppfyllde kraven i de tio Guds bud blev han "föraktad och övergiven av människor.” En allvarlig illustration av detta gav han när talade till judarna: "Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?" (Johannes 7:19). Vad var deras svar? "Folket svarade och sa: Du är besatt." (v. 20).

Vem var så ovälkommen här? 

För det tredje, den som fördömde mänsklig tradition i den religiösa sfären. Trots syndafallet är människan i huvudsak en religiös varelse. Guds avbild till vilken människan ursprungligen skapades har inte helt förstörts. Över hela världen, så hyllar svarta, vita, röda och gula, gudar av sin egen utformning. Det finns få saker som de ömmar för mer än sina andliga vidskepelser. Den som fördömer eller kritiserar någon form eller ordning av tillbedjan, kommer att bli illa omtyckt. Kristus drog på sig Israels ledares hat genom hans fördömande av deras påhittade traditioner. Han anklagade dem “Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare." (Markus 7:13). När han rensade templet blev översteprästerna och de skriftlärde “mycket upprörda" (Matteus 21:15).

Vem var så ovälkommen här? 

För det fjärde, den som förkastade en tom bekännelse. Ingenting irriterade judarna så  mycket som Kristus exponering och fördömande av deras fåfängliga hyckleri. Eftersom han var allvetande, var det omöjligt att lura honom; oböjlig rättfärdig, kunde han inte acceptera bedrägerier; absolut helig, måste han insistera på uppriktighet och äkthet. När de förklarade "Vår far är Abraham.", svarade han, "Om ni var Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams verk." När de tillade "vi har en far, till och med Gud," svarade han, "Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär.  " Detta förargade  dem så att de ropade, "Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?" (Johannes 8:48)

Vid ett annat tillfälle frågade judarna honom: “Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" (Johannes 10:24). Han avslöjade genast deras hyckleri genom att säga: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. ... Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får ... Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Johannes 10: 25-27). De blev så arga att "Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom.” (v. 31) Människor tolererar inte En som genomborrar deras religiösa maskering, avslöjar deras hyckleri, förnekar deras vackra men tomma bekännelser. Det är likadant idag.

Vem var så ovälkommen här?  

For det femte, den som avslöjade och fördömde synd. Detta förklarar varför Kristus inte var önskad här. Han var en ständig tagg  deras i sida. Hans helighet fördömde deras ohelighet. Människor vill gå sina egna vägar, behaga sig själva, tillfredsställa sina begär. De vill vara bekväma i sin deras ogudaktighet, därför föraktar de den som genomsöker deras hjärtan, genomtränger  deras samveten, förebrår dem deras ondska. Kristus var helt kompromisslös. Han blundade inte för orätta handlingar, utan fördömde dem på ett strängt sätt, var han fann dem. Han bekräftade djärvt, "Till en dom har jag kommit hit till världen", dvs för att upptäcka människors hemliga karaktärer, för att bevisa att de är blinda angående andliga saker, för att visa för att de älskar mörkret mer än ljuset. Hans person och predikningar prövade allt och alla som han kom i kontakt med.

Varför blev (och är) Kristus "föraktad och förkastad av människor?”

Först eftersom han krävde inre renhet. Här är den stora skillnaden mellan alla mänskliga religioner och Guds. Mänskliga religioner handlar om yttre agerande; Gud’s handlar om källan till allt uppförande. “Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat.” (1 Samuelsbok 16: 7). Kristus avslöjande och verkställning av denna sanning gjorde honom inpopulär bland ledarna.

"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! På utsidan gör ni bägaren och skålen ren, men inuti är de fulla av girighet och njutningslystnad.   Blinda farisé! Se först till att du får insidan ren, så kommer utsidan också att bli ren.

  Ve er, skriftlärda och fariseer! Ni är som vitmålade gravar, vackra på utsidan, men inuti är de fyllda av döda människors ben och orenhet.   Ni ser ut som om ni var rättfärdiga, men inombords är ni fulla av hyckleri och laglöshet. "   (Matteus 23: 25-28)

Varför blev Kristus "föraktad och förkastad av människor?”

För det andra eftersom han krävde omvändelse. "Vänd om och tro på evangeliet!” (Markus 1:15), var hans befallning. Den ordningen är oförändrad, för det är omöjligt att tro på evangeliet innan hjärtat är ångerfullt. Omvändelse betyder att ta  sida med Gud mot oss själva. Det är den skoningslösa bedömningen av oss själva på grund av vårt egenmäktigt uppror. Det är ett upphörande av att älska och tolerera synd och att ursäkta oss själva när vi begår den. Det är en sorg inför Gud på grund av våra överträdelser av hans heliga lag. Därför lärde Kristus: "Men jag säger er att om ni inte vänder om, så ska ni också mista livet (Lukas 13: 3), för han skulle inte godkänna det onda. Han kom för att rädda sitt folk från deras synder och inte i dem.

Varför blev Kristus "föraktad och förkastad av människor?"

För det tredje, därför att han insisterade på självförnekande. Detta gäller två huvudpunkter, nämligen att hänge och upphöja oss själva. Alla köttsliga begär ska utan undantag besegras. Självrättfärdighet har ingen plats i evangeliets schema. Detta var omisstagbart tydligt i vår Herrens undervisning: "Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig. (Matteus 16:24). Ändå strider inget mer mot den naturliga människans önskemål, och att Kristus insisterande på dessa villkor för lärjungaskap orsakade honom förakt  och förkastelse av människor.

Hur är Kristus "föraktad och förkastad av människor?" 

På olika sätt och i varierande grad: i bekännelse och i praktiken, i ord och i handling. Det är viktigt att tydligt erkänna detta, för Satan lurar många själar på denna punkt. Han lurar dem att anta att eftersom de inte är skyldiga till det som gäller den förmodade hedningen och den uppenbara ateisten, är de oskyldiga för den fruktansvärda synden att förolämpa och avfärda Herren Jesus. Min läsare, det högtidliga faktumet kvarstår att det finns miljoner människor i kristenheten som, även om de inte är ateister och hedningar, ändå föraktar och förkastar Guds Smorde. "De påstår att de känner Gud, men med sina handlingar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, och inget gott kan komma ifrån dem." (Titus 1:16). Den versen uttalar sig tydligt om denna princip.

Kristus auktoritet "föraktas" av dem som bortser från hans föreskrifter och bud. Kristus ok "avvisas" av dem som är fast beslutna att vara herre över sig själva. Kristi ära är "föraktad" av dem som bär hans namn men ändå inte oroar sig för om deras vandring hedrar honom eller ej. Kristi evangelium "avvisas" av dem som å ena sidan bekräftar att syndare kan bli frälsta utan att omvända sig och vända sig från sina synder, och å andra sidan av dem som undervisar att himlen kan vinnas genom deras egna goda gärningar. Det finns de som intellektuellt avvisar Kristus, genom att förnekar Hans påståenden, förneka att han är Gud Son, antog en helig och oklanderlig mänsklighet och dog en ställföreträdande död för att rädda sitt folk från deras synder. 

Andra avvisar egentligen Kristus i praktiken. Bland dessa finns de som tror på Guds existens, erkänner hans kraft och talar om hans underbara hantverk; ändå har de ingen gudsfruktan och underkastar sig inte honom. Så det finns många som hävdar att de litar på Kristus färdiga verk, men deras dagliga vandel skiljer sig inte från tusentals andra respektabla människor i världen. De bekänner sig vara kristna; ändå är de giriga, skrupelfria, lögnaktiga, högmodiga, egensinniga, kärlekslösa; med ett ord, helt okristliga.

------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink - original texten i sin helhet använd med tillstånd.  

(En kort redogörelse av A.W.P.s omvändelse finns här.) 

Länkar till de föregående artiklar i serien: GUDS SOM ENASTÅENDE , GUDS BESLUT,  GUDS KUNSKAP , GUDS FÖRUTVETANDE,  GUDS ÖVERLÄGSENHET , GUDS SUVERÄNITET, GUD SOM OFÖRÄNDERLIG,  GUDS HELIGHET,  GUDS MAKT , GUDS HULDHET, GODS GODHET, GUDS TÅLAMOD, GUDS NÅD, GUDS BARMHÄRTIGHET, GUDS KÄRLEK , GUDS VREDE,  BEGRUNDANDET AV GUD, GUDS RIKEDOMAR, GUDS GÅVOR,   GUDS VÄGLEDNING, GUDS VÄLSIGNELSER, GUDS FÖRBANNELSER,   GUDS KÄRLEK TILL OSS, GUDS NÅDERIKA EVANGELIUM, KRISTI FULLHET, KRISTI UTSTRÅLNING,   KRISTI NEDLÅTELSE , KRISTI MÄNSKLIGHET , KRISTI PERSON.och KRISTUS TJÄNAREN