Jesus

KRISTI NEDLÅTELSE

2019-10-23 07:13 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 28 i serien handlar om Kristus nedlåtelse.

För noggrannhetens skull bör en åtskillnad göras mellan Kristi nedlåtelse och förödmjukelse, även om de flesta författare förväxlar dem. Denna åtskillnad görs av den Helige Ande i Filipperbrevet 2:7-8 - . ....utan utgav sig själv

    och tog en tjänares gestalt

        och blev människan lik.

    När han till det yttre

        hade blivit som en människa, 

ödmjukade[g] han sig

    och blev lydig ända till döden –

        döden på korset.

För det första han "utgav sig själv”(v7): för det andra han “ödmjukade sig själv.” (v8) Guds Sons nedlåtelse bestod i att han antog vår mänskliga natur och att Ordet blev kött. Hans förödmjukelse låg i den åtföljande förnedringen och lidandet som Han uthärdade i vår mänskliga natur. Antagandet av mänsklig natur var inte i sig en del av Kristus förnedring, för Han behöll den fortfarande i sin ärorika upphöjelse. Men för Guds Son att förena sig själv med en skapad natur, animerat stoft, var en handling av oändlig nedlåtelse.

Han var till i Guds gestalt

    men räknade inte jämlikheten

        med Gud som segerbyte[b],

utan utgav sig själv

    och tog en tjänares gestalt

        och blev människan lik.

    När han till det yttre

        hade blivit som en människa,

ödmjukade han sig

    och blev lydig ända till döden –

        döden på korset.

Därför har Gud också

        upphöjt honom över allting

    och gett honom namnet

        över alla namn,  (Filipperbrevet 2:6-9).

[b] Som något att vaka över och visa upp. -Woodland

Dessa verser beskriver Medlarens väg från den högsta härligheten till den djupaste förödmjukelsen och åter igen till hans högsta ära. Vilken förunderlig väg som var hans! Och hur hemskt att denna gudomliga beskrivning av hans väg borde ha blivit slagfältet för teologiska strider. På få punkter har människans hjärtas förskräckliga fördärv blivit mer fruktansvärt uppvisat än i hädelserna östa över dessa verser. §

 [g] kommentar i den NASB översättningen: lade sina privilegier åt sidan - Woodland 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-10-24 07:58 #1 av: Woodland

En blick på sammanhanget (Fil. 2: 1-5) visar genast på att  apostelns praktiska vägledning var att uppmana kristna till andlig gemenskap med varandra - att vara likasinnade, att älska varandra, att vara ödmjuka och obetydliga, att respektera andra mer än sig själva. För att säkerställa detta framställs vår Herres exempel i de verser vi nu överväger. Vi ska ha samma sinne i oss som var i Honom; sinnet, andan, vanan, av självförsakelse, självuppoffringens sinne och lydnad mot Gud. 

Vi måste ödmjuka oss under Guds mäktiga hand, om vi ska upphöjas av honom i rätt tid (1 Petrusbrevet 5: 6). För att framställa Kristi exempel i dess mest lysande färger, tar den Helige Ande oss åter till den position som vår medlare innehade i evigheten. Han visar oss att den högsta värdigheten och härligheten var hans, sedan påminner han oss om de ofattbara djupen av nedlåtelse och förnedring som han sänkte sig ned till för vår skull.

"Han var till i Guds gestalt." Först och främst bekräftar detta Sonens absoluta gudomlighet, för ingen ren varelse, oavsett av hur hög grad, skulle någonsin kunna vara "i Guds gestalt.” Tre ord används om Sonens förhållande till Gudomen. Först existerar han i Guds "gestalt", sedd endast i honom. För det andra är han "den osynlige Gudens avbild" (Kolosserbrevet 1:15), detta uttryck berättar för oss om hans manifestation av Gud (jämför  2 Korinthierbrevet 4: 6). För det tredje är han "utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild" (Hebreerbrevet 1: 3), eller mer exakt, “ utstrålningen av hans härlighet och det exakta uttrycket av hans väsens avbild" (Bagster Interlinear ). Dessa kombinerar kanske båda begreppen som föreslås av form och avbild, nämligen att Guds hela natur är i Kristus, att genom Honom förklaras och uttrycks Gud för oss.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-10-25 08:57 #2 av: Woodland

"Han var", eller består (det är knappast rätt att tala om en gudomlig person som “existerande”.) Han är självexisterande; Han var alltid i "i Guds gestalt." "Gestalt"är det som är uppenbart (det grekiska ordet finns bara i två ställen i Nya testamentet - Filipperbrevet 2: 7 och Markus 16:12) "Guds gestalt" är ett uttryck som verkar beteckna hans synliga härlighet, hans uppvisade majestät, hans manifesterade suveränitet. Av evighet var Sonen klädd med alla av gudomlighetens insignier, prydd med all gudomlig prakt. ”Ordet var Gud” (Johannesevangeliet 1: 1).

“. . .men räknade inte jämlikheten

        med Gud som segerbyte" 

Nästan varje ord i denna vers har vid något tillfälle vållat strid. Men vi har tillräckligt med förtroende för Guds övergripande försyn för att vara nöjda med att översättarna av vår auktoriserade utgåva bevarades från alla allvarliga misstag i ett så viktigt ämne. Eftersom den första klausulen i vår vers hänvisar till en objektiv avgränsning av Sonens gudomliga värdighet, bekräftar denna andra klausul Hans subjektiva medvetande. Ordet "räknade" används (här i aoristtempus) för att indikera en bestämd tidpunkt i en förgången tid. Ordet "segerbyte" betecknar inte bytet eller priset, utan handlingen att ta bytet. Sonen räknade inte jämlikhet med Fadern och den Helige Ande som en gärning för att orättmätigt tillskanska sig gudomlighet.  

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-10-26 07:07 #3 av: Woodland

“men räknade inte jämlikheten

        med Gud som segerbyte" 

Detta är bara ett negativt sätt att uttrycka att Kristus betraktade jämlikhet med Gud som det som rättvist och väsentligt tillhörde honom. Den var hans odiskutabla rätt. Kristus betraktade inte en sådan jämlikhet som ett intrång på Andras privilegier, men ansåg sig själv ha rätt till alla gudomliga utmärkelser. Eftersom han hade rangen som en av de Tre Guds personerna lika eviga, av samma väsen och delaktiga i deras härlighet, räknade Sonen att hans hela och perfekta jämlikhet med de andra två Personerna var hans obestridliga del. I vers 6 är det utan tvekan en dold hänvisning till Satans fall. Satan, även som den ”smorde, beskyddande keruben” (Hesekiel 28:14), var oändligt  underlägsen Gud, men han grep efter jämlikhet med honom.

 "Jag ska stiga upp

        över molnens höjder,

    jag ska bli som den Högste”  (Jesaja 14:14)

Oavsett hur det grekiska ordet för "segerbyte" är översatt, är det uppenbart att det uttryckliga ordbruket i denna klausul är "jämlikheten". Således om det betyder en verklig och riktig jämlikhet, är beviset för Frälsarens absoluta gudom obestridligt. Hur bör den exakta betydelsen av detta begrepp bestämmas? Inte genom att använda Homer eller någon annan hednisk författare, utan genom att upptäcka betydelsen av dess besläktade användning. Om vi ​​kan fastställa den exakta återgivningen av adjektivet, kan vi säkerställa adverbet. Adjektivet1 finns i flera avsnitt (Matteus 20:12 [jämställt]; Lukas 6:34 [lika]; Johannes 5:18 [lik]; Apostlagärningarna 11:17 [samma] ; Uppenbarelseboken 21: 16 [lika]). I varje avsnitt hänvisar ordet inte bara till en bild, utan till en verklig och korrekt jämlikhet! Således är kraften i denna klausul parallell med "Jag och Fadern är ett.” (Johannes 10:30).

1 isos: equal ἴσος, η, ον  språkbruk: likvärdig, jämställd, identisk  - Strongs Concordance   

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-10-27 07:52 #4 av: Woodland

"Fadern är större än jag." (Johannes 14:28) får inte tillåtas att överrida Johannes 10:30. Det finns inga motsägelser i den heliga skrift. Var och en av dessa passager kan ges sin fulla  kraft utan att det finns någon konflikt mellan dem. Det enkla sättet att upptäcka deras perfekta överenskommelse är att komma ihåg att Skriften visar vår Frälsare i två huvudkaraktärer: som Gud Sonen, den andra personen i Treenigheten; och som Medlare, Gud och människa, Ordet blev  kött.

I den förra (som Guds Son) beskrivs Han som innehavande alla gudomens fullkomligheter; i den senare, som Gudomens tjänare. När han talade om sig själv enligt sitt grundläggande väsens natur, kunde han utan tvekan säga: "Jag och Fadern är ett.”— ett i innersta väsen eller natur. När han talade om sig själv enligt sitt ämbete som medlare kunde han säga: "Min far är större än jag", inte till sitt väsens natur, men i sin förordning.  

Varje uttryck som används (Filipperbrevet 2: 6) är uttryckligen utformat av den Helige Ande för att förhärliga den gudomliga värdigheten hos Kristus person. Han äger en härlighet som är lika med Guds, med en obestridlig rätt till den härligheten och anser att det inte är något segerbyte som han förtjänat. Hans ära är inte tillfällig eller extraordinär, utan betydlig och väsentlig, vilket finns i självaste ”Guds gestalt”.

Mellan vad som är oändligt och vad som är ändligt, vad som är evigt och vad som är temporärt, han som är skaparen och det som är skapat, det är helt omöjligt att det skulle finnas någon jämlikhet. Guds egen utmaning är "Vem vill ni då likna mig vid, så att jag skulle vara som han? säger den Helige." (Jesaja 40:25). Således skulle varje varelse som anser sig själv "jämlik med Gud" har den högsta förmätenhet och detta skulle vara den yttersta hädelsen. “. . . utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt" Betydelsen av orden förklaras i de som omedelbart följer. Så långt ifrån var Sonen att ihärdigt insistera på sina personliga rättigheter som medlem i den välsignade treenigheten, att han lämnade ifrån sig dem frivilligt. Han villig lade åtsidan skaparens storslagna distinktioner för att födas i form av en varelse, ja, i likhet med en fallen man.

Han abdikerade sin överlägsna ställning och gick in i ett betjänande. Även om han var jämställd i majestät och härlighet med Gud, överlämnade han sig gärna till Faderns vilja (Johannes 6:38). Detta var ojämförbar nedlåtelse.  Han som ägde den fulla rätten i Guds gestalt, tillät sin härlighets glans att bli förmörkad, hans ära att läggas i stoftet och själv bli  förödmjukad i en skamlig död.

  

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-10-28 07:46 #5 av: Woodland

“….genom att anta en tjänares gestalt.” Därmed upphörde han inte med att vara allt som han var förut, men han antog något som han tidigare inte hade varit. Det skedde ingen förändring i hans gudomliga natur, utan föreningen med hans gudomliga person av mänsklig natur. "Han som är Gud, kan inte mer vara Gud, än han som inte är Gud, kan vara Gud" (John Owen)

Inget av Kristus gudomliga attribut övergavs, för de är lika oskiljbara från hans person som värme är från eld eller vikt från substans. Men hans majestätiska härlighet var under en kort tid dold av det mänskliga köttets slöja. Detta uttalande har inte heller motsagts av Johannes 1: 14 - "vi såg hans härlighet" (förklaras av Matteus 16:17), i motsats till de otroende massorna för vilka han framträdde som “ett rotskott ur torr jord” och  "hade varken skönhet eller majestät "(Jesaja 53: 2). Det var Gud själv som var "blev uppenbarad i köttet" (1 Tim 3:16). Den som föddes i Betlehems krubba var “Mäktig Gud”   (Jesaja 9: 6) och förkunnad som “Messias, Herren" (Lukas 2:11). Låt det inte finnas någon osäkerhet på denna punkt.

Hade han "tömts" på något av hans personliga excellens, hade hans gudomliga attribut lagts åt sidan, skulle inte hans tillfredsställelse eller offer haft oändligt värde. Hans personliga härlighet minskade inte i minsta grad när han blev människa, även om den doldes (i mått) med den låga tjänare gestalt som han antog. Kristus var fortfarande "i Guds gestalt" när han kom ner till jorden. Det var “Härlighetens Herre" (1 Korinthierbrevet 2: 8) som människorna korsfäste.

“. . .att anta en tjänares gestalt." Det var den stora nedlåtelsen, men det är inte möjligt för oss att fullt ut förstå oändligheten när Sonen böjde sig.  

 “Vem är som Herren, vår Gud,

    han som tronar så högt, ser ner så djupt,

    vem i himlen och på jorden" (Psaltaren 113: 6) 

Hur mycket mer att faktiskt bli "kött" och vara bland de lägsta. Han antog ett ämbete som placerade honom under Gud (Johannes 14:28; 1 ​​Korinthierbrevet 11: 3). Han blev under en tid "ringare än änglarna" (Hebreerbrevet 2: 7); Han var "ställd under lagen" (Galaterbrevet 4: 4). Han gjordes lägre än människans vanliga tillstånd, för Han var "hånad av människor, föraktad av folket" (Psaltaren 22: 7)

 Vilken tyngd allt detta ger "Var så till sinnes som Kristus Jesus var." (Filipperbrevet 2: 5). Hur allvarligt den kristne behöver söka nåd för att vara nöjd med den lägsta plats som Gud och människor tilldelar honom; att vara redo att utföra den vanligaste tjänsten; att vara och göra allt som ger Herren ära.  

 

------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink - original texten i sin helhet använd med tillstånd.  

(En kort redogörelse av A.W.P.s omvändelse finns här.) 

Länkar till de föregående artiklar i serien: GUDS SOM ENASTÅENDE , GUDS BESLUT,  GUDS KUNSKAP , GUDS FÖRUTVETANDE,    GUDS ÖVERLÄGSENHET , GUDS SUVERÄNITETGUD SOM OFÖRÄNDERLIG,   GUDS HELIGHET,   GUDS MAKT , GUDS HULDHETGODS GODHETGUDS TÅLAMODGUDS NÅDGUDS BARMHÄRTIGHETGUDS KÄRLEK , GUDS VREDE,  BEGRUNDANDET AV GUDGUDS RIKEDOMARGUDS GÅVOR,   GUDS VÄGLEDNINGGUDS VÄLSIGNELSERGUDS FÖRBANNELSER,   GUDS KÄRLEK TILL OSSGUDS NÅDERIKA EVANGELIUMKRISTI FULLHET och KRISTI UTSTRÅLNING.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.