För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 27 i serien handlar om Kristus utstrålning.
Lagen gav “bara en skugga om allt det goda som skulle komma” (Hebreerbrevet 10: 1). En vacker illustration av detta finns i de avslutande verserna av 2 Moseboken 34, där Moses stiger ned från berget med ett strålande ansikte. Nyckeln till stycket finns i en notering av den exakta position som händelsen har i 2 Moseboken. Det kommer efter det rättsliga förbundet som Herren slöt med Israel och; det kommer innan själva upprättandet av tabernaklet och Guds härlighet vilken fyllde det. Detta avsnitt tolkas i 2 Korintierbrevet 3. Andra Moseboken 34 ger både en jämförelse och en kontrast med den nya utdelningen av Anden, nåden, och ett rikare liv. Men innan den ordningen påbörjades ansåg Gud det lämpligt att människan prövades under lagen för att visa människans fördärvade natur.
Människornas prövningstid under den mosaiska lagordningen visade på två saker: för det första att de är "ogudaktiga"; för det andra att de är "svaga" (Romarbrevet 5: 6). Men detta är negativa saker. Romarbrevet 8: 7 nämner ett tredje drag i människornas fruktansvärda tillstånd, nämligen att de är "fientliga mot Gud" Detta uppvisades när Guds Son bevistade denna jorden under trettiotre år. "Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom." (Johannes 1:11). Inte bara det, utan Han blev också "föraktad och avvisad av män." Nej, mer än så, de hatade honom "utan anledning" (Johannes 15:25). Inte heller kunde deras hat släckas förrän de hade dömt honom till en förbrytares död och spikat honom till korset. Kom ihåg att det inte bara var judarna som dödade härlighetens Herre, utan också hedningarna. Därför sade Herren, när han såg fram mot sin död, "Domen faller nu över den här världen" (Johannes 12:31), inte bara över Israel. Där slutade övervakningen och prövningen av människorna.
Nu är människorna inte under övervakning; de är fördömda:
"Det står ju skrivet:
”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda.
Ingen förstår något,
ingen söker Gud.
Alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.” (Romarbrevet 3: 10-12).
Människorna står inte inför rätta; de är en brottslingar med ett utdömt straff. Ingen plädering kommer att hjälpa; inga ursäkter accepteras. Den aktuella frågan mellan Gud och syndaren är, kommer denne att böja sig för Guds rättfärdiga dom?