Gud

GUDS FÖRBANNELSER

2019-08-16 08:11 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 23 i serien handlar om Guds förbannelser.

Det är allvarligt att vi lär oss att dessa välsignelser och förbannelser utgår från samma mun. Ändå kommer ett litet begrundande att övertyga läsaren om att detta måste vara fallet. Gud är ljus likaväl som kärlek, helig likaväl som nådig, rättfärdig likväl som barmhärtig. Därför uttrycker han sin avsky för och straffar de ogudaktiga, likaså som han välsignar och visar sitt godkännande över de som är behagliga inför hans syn.

En evig himmel och ett evigt helvete är det oundvikliga och ultimata paret av motsatser. Denna mäktiga dualitet visas i den naturliga världen. Å ena sidan är våra sinnen charmade av de gyllene solnedgångarna, de blommande trädgårdarna, de milda regnskurarna och de bördiga åkrarna. Å andra sidan blir vi chockade och förskräckta av den mäktiga tromben, den förtärande pesten, den förödande översvämningen och den destruktiva jordbävningen. “Se här Guds godhet och stränghet.” (Romarbrevet 11:22)

Från berget Ebal tillkännagavs de gudomliga förbannelserna (5 Moseboken 27), och från berget Gerissim de gudomliga välsignelserna ( 5 Moseboken 11). Den ena kunde inte vara utan den andra. Så kommer det att vara på den sista dagen. Medan Kristus kommer att säga till sina bröder: "Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.",   till de som föraktade och förkastade honom kommer han att säga "Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden ."

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-17 08:02 #1 av: Woodland

 “Därför skall marken vara

förbannad för din skull.

    Med möda skall du livnära dig av den

så länge du lever.” (1 Moseboken 3:17)

Det var en av konsekvenserna som följde på Adams avfall från Gud, en del av den gudomliga hämnden som drabbade honom. Eftersom den första mannen stod som förbundshuvud och juridisk representant för sin ras, delas domen som kom över honom av alla hans ättlingar. Adam var Guds vice-regent i detta scenario. 

Han fick herrevälde över allt vardagligt, och när han föll var effekterna av hans fruktansvärda synd tydliga överallt. Hans rättmätiga arv gick förlorat. Själva marken som han gick på var förbannad, så att det framöver växte "törne och tistlar", vilket tvingade honom att slita för sitt dagliga bröd i sitt anletes svett.

Varje gång vi odlar på en åker, hindrar de många ogräs som den producerar våra ansträngningar och ger ett verkligt bevis på Guds dom som uttalas i 1 Mosebok 3 och visar att vi tillhör en fallen ras.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-18 08:12 #2 av: Woodland

“Så säger Herren:

    Förbannad är den man som förtröstar på människor

och söker sin styrka i det som är kött

och vars hjärta vänder sig bort från Herren.” (Jeremia 17:5)

En grundlig kännedom av oss ​​själva borde göra varningen om denna högtidliga passage onödig, men ändå visar sorglig erfarenhet annorlunda. Har vi inte tillräckligt med kunskap om oss själva - vår nyckfullhet och fullständiga opålitlighet - för att upptäcka att “Den som förlitar sig på sitt hjärta är en dåre”?  (Ordspråksboken 28:26) Varför skulle vi då anta att någon av våra medmänniskor är mer stabil  och pålitlig? De bästa av Adams ras, när de lämnas åt sig själva, är en uppvisning av oberäknelighet och bräcklighet.

“Människobarn är bara en vindpust,

myndiga herrar fulla av lögn.

    I vågskålen är de för lätta,

tillsammans väger de mindre än luft.” (Ordspråksboken 62:10)

Att söka antingen människors ledning eller skydd är en kränkning för den Högste, för det sätter förtroende till en  varelse som skaparen ensam har rätt till. En sådan dårskap betonas i “en arm av kött” (2 Krönikeboken 32:8, Matteusevangeliet 26:41, Romarbrevet 8:3).

Den kristne måste förvandla denna fruktansvärda förbannelse till en bön för befrielse från frestelsen att se till människan för hjälp eller lättnad! Indirekt men ändå kraftfullt bevisar denna vers att Kristus är mycket mer än människan; för om det nedkallar en gudomlig förbannelse för att någon förlitar sig på människan för någon temporär fördel, hur mycket mer om han litar på en människa för evig frälsning!


 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-19 07:31 #3 av: Woodland

" Om ni inte vill höra,

    om ni inte lägger på hjärtat

att ge mitt namn ära,

    säger Herren Sebaot,

då skall jag sända förbannelse mot er.

Jag skall förbanna era välsignelser,

    ja, jag har redan förbannat dem,

eftersom ni inte lägger detta på hjärtat."  (Malaki 2:2)

Herren är mycket vaksam över sin ära och kommer inte att dela sin ära med en annan (Jesaja 48:11), och de som inte tar allvarligt på detta faktum kommer definitivt att nedkalla  gudomlig vrede över sig själv. Dessa ord (Malaki 2: 2) riktades i första hand till Israels präster. Profeten hade bestraffat dem för deras synder. Nu förklarade han att om de inte seriöst lyssnade till hans varningar och förhärligade Gud genom ånger och reformering av sitt uppförande, så skulle han tillintetgöra deras temporära jordiska barmhärtigheter.

Det är en enastående förmån för människan att kallas att tjäna offentligt i Herrens namn. Men otrohet i kallelsen innebär de mest fruktansvärda konsekvenser. Ofta utlämnas de till blindhet i sinnet, hårdhet i hjärtat, brännmärkta i sina samveten. Principen av denna förbannelse har mycket större sammanhang och gäller både de som hör evangeliet och för en nation som är välsignad med dess ljus.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-20 08:01 #4 av: Woodland

“Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.“   (Galaterbrevet 1:8)

Gud är mycket nitälskande för sitt evangelium, och denna vers borde också övertyga hans tjänare och människor om det högtidliga ansvar som ligger på dem för att bevara det i dess renhet.

Guds evangelium gör känt den enda verkliga vägen till frälsning, och därför är varje korruption av det inte bara att vanära dess Källa, utan också mycket farlig och katastrofalt för människors själar. Aposteln fördömde de som predikade en omöjlig blandning av lag och evangelium och insisterade på att omskärelse och efterlevnad av judiska ceremoniella ritualer  var lika nödvändiga som tro på Kristus för rättfärdiggörelsen.

Hans språk var inte obehärskad iver, för han upprepar detsamma i nästa vers, utan en helig trohet som uttryckte hans avsky mot en villfarelse som inte bara förolämpade Frälsaren utan också skulle visa sig dödlig för dem som omfamnade den.

Den enda grunden för en syndares hopp är Kristus förtjänster, det vill säga hans fullbordade frälsningsgärning. De som ville lägga något till den genom sina egna handlingar är på väg mot evig undergång. Därför är alla som lär människor att göra detta  förbannade av Gud och bör avskys av hans folk.


 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-21 08:04 #5 av: Woodland

“Men alla som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter.” (Galaterbrevet 3:10)

Den första delen av denna vers betyder: alla som räknar med att bli räddade genom sina egna prestationer eller förlitar sig på sin egen lydnad för Guds accepterande, är under förbannelsen av hans lag och exponerade för hans vrede. Rättfärdiggörelse genom att hålla lagen är en fullständig omöjlighet för alla fallna varelser. Varför är det så? Därför att Guds lag kräver felfri och evig eftergivenhet, syndfri fullkomlighet i tanke, ord och handling, och eftersom den inte ger någon undantag för misslyckande att följa dessa heliga och rättfärdiga villkor.

Det räcker inte att höra om eller känna till Guds lags krav. De måste uppfyllas. Således är det uppenbart att en lag som redan fördömer inte kan rättfärdiggöra, alla som hoppas på att kunna förtjäna Guds godkännande genom sina tafatta försök att lyda lagen är grundligt lurade. 

"Att förvänta sig att värmas av isande nordliga vindar, eller att släcka sin törst  från flytande eld, kan inte vara mer motsägande" (J. Brown). Detta uttalande (Galaterbrevet 3:10) gjordes av aposteln för att visa att varje människa är under Guds fördömelse tills han flyr till Kristus för skydd.


 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-08-22 08:13 #6 av: Woodland

“Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe.” (Galaterbrevet3:10)

Här sammanfattas det härliga evangeliet i en kort mening. Förbannelsen har burits för alla de som tror, den ​​lades på Frälsaren. En väg har öppnats där skyldiga syndare inte bara kan fly från lagens förbannelse, utan faktiskt tas emot av Guds nåd. 

Förunderlig nåd! Makalös barmhärtighet! Alla som litar på Kristus befrias från lagens dödsstraff så att de aldrig kommer att fällas av den. Vi är rätteligen befriade, eftersom Kristus säkerheten för sitt folk, föddes under lagen, stod i deras ställe, fick alla deras synder tillräknade honom och gjorde sig själv ansvarig för dem.

Lagen, fann honom, anklagade honom, förbannade honom och krävde tillfredsställelse. Följaktligen överlämnades han till den högsta Domaren, för "Gud skonade inte sin egen son" utan uppmanade rättvisans svärd att “slå herden” (Sakaria 13: 7). Genom sitt eget medgivande blev Herren Jesus förbannad av Gud själv “blev en förbannelse i vårt ställe.”   Eftersom han betalade lösen är alla troende "återlösta" - befriade från Guds vrede och installerade i hans välsignelse.

“Men bär den törnen och tistlar är den värdelös, och förbannelsen är inte långt borta. Slutet blir att den bränns av.” (Hebréerbrevet 6:8)

Detta står i skarp kontrast till föregående vers. Den goda åhöraren "frambringar" -  grekiskan betecknar en produktion av vad som är normalt och i rätt tid. Den nådelöse bekännaren "bär törnen" - det grekiska ordet innebär en onaturlig och monstruös produktion. Där1 möter "ger god gröda åt dem som den brukas för"; här värdelösa "törnen och tistlar ." Den ena "får välsignelse från Gud", för den andra är förbannelsen “inte långt borta" - på väg att bli bestraffa med gudomlig dom.

1Hebreerbrevet 6:7

Läs gärna vidare - Liknelsen  såningsmannen

 


------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink - original texten i sin helhet använd med tillstånd.  

(En kort redogörelse av A.W.P.s omvändelse finns här.) 

Länkar till de föregående artiklar i serien: GUDS SOM ENASTÅENDE , GUDS BESLUT,  GUDS KUNSKAP , GUDS FÖRUTVETANDE,    GUDS ÖVERLÄGSENHET , GUDS SUVERÄNITETGUD SOM OFÖRÄNDERLIG,   GUDS HELIGHET,   GUDS MAKT , GUDS HULDHETGODS GODHETGUDS TÅLAMODGUDS NÅDGUDS BARMHÄRTIGHETGUDS KÄRLEK , GUDS VREDE,  BEGRUNDANDET AV GUDGUDS RIKEDOMARGUDS GÅVOR,   GUDS VÄGLEDNING och GUDS VÄLSIGNELSER.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl