GUDS VÄLSIGNELSER

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 22 i serien handlar om Guds välsignelser.

"Herrens välsignelse ger rikedom,

egen möda lägger inget därtill." (Ordspråksboken 10:22). 

Timliga välsignelser, såväl som andliga, kommer från honom. "Herren gör fattiga och han gör rik" (1 Samuelsboken 2: 7). 

Gud är den suveräna fördelaren av materiell rikedom. Om rikedom fås genom födelse eller arv, är det av hans försyn, om det kommer som gåva, påverkade han givarna att skänka. Om det samlas som ett resultat av hårt arbete, skicklighet eller sparsamhet, gav han talangen, riktade användningen och beviljade framgången. Detta är mycket tydligt i Skrifterna.

 "HERREN har rikligen välsignat min herre, så han har gett honom får och nötboskap och silver och guld" (1 Moseboken 24:35). "Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom." (1 Moseboken 26:12). 

Så är det med oss. Säg sedan inte i ditt hjärta, "Min hand eller begåvning   har gett mig detta temporära välstånd.” 

"Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom" (5 Moseboken 8:18). 

När rikedom förvärvas genom Guds välsignelse och genom ärligt arbete, finns det inga anklagande samvetskval. Om sorg påverkar användningen eller njutningen av den, beror det helt och hållet på vår egen dårskap.

 "Salig är den som du utväljer

    och låter komma dig nära,

han får bo i dina gårdar." (Psaltaren 65: 5). 

Det råder ingen tvekan om att den främsta hänvisningen här (även om den inte är den enda) är till "mannen Kristus Jesus" (1 Timotheosbrevet 2: 5), för som Gud-människa är han vad han är genom nåden av predestination, när Hans mänsklighet valdes ut och förutbestämdes för att förenas med en av Personerna i Treenigheten. Ingen mindre än Gud utropade honom, "min utvalde, i vilken min själ har sin glädje." (Jesaja 42: 1). 

Som sådan är han, “den man som står mig nära! säger Herren Sebaot." (Sakaria 13: 7), "insatt till att ärva allting" 

Kristus valdes inte för oss utan för Gud; och vi valdes till Kristus för att vara hans brud. "Kristus är min första utvalde sade Herren, och valde sedan våra själar i Kristus som är huvudet." Kärnan av alla välsignelser är att vara i Kristus, och de som deltar i dem gör det genom Guds handling, som frukten av hans eviga kärlek till dem.

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom" (Efesierbrevet 1: 3-4 ). 

I utkorelsens ursprungliga välsignelse är alla andra välsignelser  inneslutna, och med tiden deltar vi i dem. 

"Det är som Hermons dagg

    som faller ner på Sions berg.

Ty där ger Herren befallning om välsignelse,

om liv till evig tid." (Psaltaren 133: 3).

Det är både plikt  och privilegium för varje syndabelastad själ att komma till Kristus för vila, men det är lika sant att ingen människa kan komma till honom om inte Fadern drar honom (Johannesevangeliet 6:44).

I utkorelsens ursprungliga välsignelse är alla andra välsignelser  inneslutna, och med tiden deltar vi i dem. 

"Det är som Hermons dagg

    som faller ner på Sions berg.

Ty där ger Herren befallning om välsignelse,

om liv till evig tid." (Psaltaren 133: 3).

Det är både plikt  och privilegium för varje syndabelastad själ att komma till Kristus för vila, men det är lika sant att ingen människa kan komma till honom om inte Fadern drar honom (Johannesevangeliet 6:44).

Likewise it falls upon all who hear the Gospel to respond to that call. "Incline your ear, and come unto me: hear, and your soul shall live" (Isa. 55:3), yet how can those who are dead in trespasses and sins (Eph. 2:1) do so? They cannot.§

På samma sätt ankommer det på alla som hör evangeliet att reagera på kallelsen.

"Böj ert öra hit och kom till mig!

    Hör, så får er själ leva!" (Jesaja 55: 3), 

Hur kan de som är döda i överträdelser och synder (Efesierbrevet 2: 1) göra det? De kan det inte. 

De måste först bli gudomligt födda till det nya livet. En vacker beskrivning av det gudomliga agerandet ser vi här framför oss. I Mellanösterns länder är jorden hård, torr och karg. Så är våra naturliga hjärtan. Daggen faller ner tyst, mystiskt, omärkligt och fuktar marken och ger växtligheten vitalitet och gör bergssidan fruktbar. Sådant är underverket vid den nya födelsen. Livet kommuniceras genom ett gudomligt påbud; inte på prov eller villkorligt, inte flyktigt eller temporärt, men andligt och oändligt, för förnyelsens ström kan aldrig torka upp. När Gud befaller delger han (jämför Psaltaren 42:8; 48:2-8; 111: 9). Eftersom välsignelsen är en gudomlig favör, så är sättet att skänka den suveränt. Det är enbart hans privilegium: människan kan inte göra annat än att tigga. Sion är platsen för alla andliga välsignelser (Hebreerbrevet 12: 22-24).

"Saligt är det folk som vet vad jubel är, Herre, i ditt ansiktes ljus vandrar de." (Psaltaren 89:16).

Detta är en av de välsignade effekterna av gudomligt livsgörande. När man är född av Anden öppnas själens ögon och öron för att känna igen det andliga. Det är inte bara att de “vet vad jubel är", för många hör det utan någon erfarenhet av 

kunskapen om dess förtjusning; men de vet från budskapet som förts hem med kraft till deras hjärtan. Det jublande ljudet är "det goda budskapet” om goda ting  (Romarbrevet 10:15), nämligen "att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare." Själar som innerst inne vet att den himmelska musiken är verkligen välsignad.

Eftersom fri tillgång till Gud säkerställts för dem genom Kristi blod, betraktar de nu det gudomliga ansiktets välgörande ljus.  Det finns antagligen en antydning i Psaltaren 89:16, först till ljudet av Aron när han gick in till det allraheligaste och kom ut (2 Moseboken 28: 33-35), vilket verkligen var ett "glatt ljud" för Guds folk. Det visade att deras överstepräst var verksam inför Herren på deras vägnar. För det andra, en allmän hänvisning till ljudet från de heliga trumpeterna som kallade Israel till deras festliga högtider (4 Moseboken 10:10). För det tredje, en mer specifik antydan till jubelårets trumpet (3 Moseboken 25: 9-10), som förkunnade straffrihet och återställande av arvet till de som förlorat det. Så Evangeliet pålysning om frihet till syndens fångar är ljuv musik för de som har öron att höra.

"Saliga är alla som flyr till honom." (Psaltaren 2:12). 

Den noggranne läsaren konstaterar att vi följer en strikt logisk ordning. För det första är utkorelsen den grundläggande välsignelsen till frälsningen och inkluderar alla dess medel (2 Thessalonikerbrevet 2:13). För det andra, beviljandet av evigt liv som skänker kapacitet till den gynnade mottagaren för att uppleva det glädjande budskapet  i evangeliet. Här finns det ett  personligt och frälsande mottagande av detta. 

Att “fly till honom." betyder att söka tillflykt i. De förkastar sin egen rättfärdighet och visar sitt förtroende för honom genom att förbinda sig att hålla sig till honom i tid och evighet. Hans evangelium är deras garanti för att göra detta, hans trovärdighet deras säkerhet.

Observera att orden i denne nuvarande text föregås av "Ge Sonen hyllningskyss", som betyder “böja sig i underkastelse inför hans spira, ge efter för hans kungliga styre, svära trofasthet till honom" (1 Samuelsboken 10:1; 1 Kungaboken 19:18). Det är viktigt att notera den ordningen och ännu mer att implementera den. Kristus måste tas emot som Herre (Kolosserbrevet 2:6) innan han kan tas emot som Frälsare. Observera ordningen i 2 Petrusbrevet 1:11; 2:20; 3:18.

"Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt." (Psaltaren 32: 1).

 Detta att sätta vår tillit till honom är en väsentlig del av välsignelsen. Jublet har försäkrat dem om att "Kristus dog för de ogudaktiga" och att han inte på något sätt kommer att kasta ut någon som kommer till honom. Därför uttrycker de sin tro på Kristus genom att fly till Honom för skydd. 

Dessa är verkligen välsignade för att efter de har överlämnats till hans herravälde och lagt sitt förtröstan i hans försonande blod, har de nu fördelarna av hans rättfärdiga och välvilliga myndighet. Mer specifikt är att deras “överträdelse är förlåten, deras synd är övertäckt" - "täckt av Gud, såsom arken var täckt med nådastolen* ; som Noah täcktes från översvämningen; som egyptierna täcktes av havets djup. Vilken täckelse måste det vara som för alltid döljer från den allseende Gud all orenhet av köttet och av anden.” (Charles Spurgeon).

Paulus citerar de dyrbara orden i Psaltaren 32:1 i Romarbrevet 4:7, som ett bevis på den stora sanningen om rättfärdighet genom tro. Medan alla de troendes synder försonades på korset och en evig rättfärdighet köptes för dem, blir de inte   verkliga deltagare förrän de tror (Apostlagärningarna 13:39; Galaterbrevet 2:16).§

*(locket på förbundsarken - kommentar Woodland)

"Saliga är de människor som har sin styrka i dig,

de som har dina vägar i sitt hjärta." (Psaltaren 84:6)

Detta är ytterligare en följeslagare till den nya födelsen. Den pånyttfödde får "självbehärskningens Ande" (2 Timotheosbrevet 1: 7) så att han nu ser sig själv inte bara vara utan någon egen rättfärdighet, utan också är medveten om sina svagheter och brister.

Han har funnit att Herrens namn är ett starkt torn, och skyndar dit och får skydd. (Ordspråksboken 18:10). Nu förklarar han, "Endast i Herren är rättfärdighet och styrka." (Jesaja 45:24), 

styrka att utkämpa trons goda kamp, ​​att motstå frestelser, att uthärda förföljelse, att utföra sin plikt. Medan han har den rätta sinnesinställningen kommer han att fortsätta att gå fram inte av sin egen styrka, utan vara fullständigt beroende av styrkan i Kristus Jesus. Dessa vägar till Guds styrka är det gudomligt utsedda sättet för nåd att upprätthålla gemenskapen: livnära sig på Ordet, leva på Kristus, hålla sig till hans förordnings väg.