GUDS VÄGLEDNING

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Nr. 21 i serien handlar om Guds vägledning.

Det finns ett behov av att förstärka den positiva aspekten av gudomlig vägledning. Det finns få ämnen som påverkar den praktiska sidan av det kristna livet och som de troende är mer utövade i än att vara "ledda av Herren" på alla sina sätt. Men när ett viktigt beslut måste fattas blir de ofta förbryllade av hur kunskapen om "Herrens sinne" ska uppnås. Ett stort antal pamfletter och broschyrer har skrivits om detta ämne, men de är så oklara att de erbjuder lite hjälp. Det finns idag sannerligen ett verkligt behov av en klar och definitiv behandling av ämnet.

Under flera år har jag varit övertygad om att en sak som mycket bidrar till att göra detta ämne till ett  mysterium är de lösa, vilseledande uttryck som vanligtvis används av de som hänvisar till ämnet. Då sådana uttryck används såsom, "Är detta enligt Guds vilja?", "Har jag den Helige Andes uppmaning?", "Var du ledd av Herren i det?", kommer uppriktiga sinnen att fortsätta att vara förvirrade och aldrig komma till någon säker visshet. Dessa uttryck används så ofta i religiösa kretsar att en hel del läsare kommer förmodligen att bli förvånade över vår utmaning av dem. Vi fördömer absolut inte dessa uttryck som felaktiga, men vi vill hellre påpeka att de är för vaga för de flesta människor tills de definieras mera definitivt.

Vilket alternativ kan vi då föreslå? I samband med varje beslut vi fattar, varje plan vi gör upp, varje åtgärd vi utför, låt frågan vara "Är detta i harmoni med Guds Ord?" Är det vad skrifterna föreskriver? Ligger det i linje med  den regel som Gud har gett oss att vandra efter? Är det i överensstämmelse med det exempel som Kristus efterlämnade oss att följa? Om det är i harmoni med Guds Ord, måste det vara "enligt Guds vilja", för Hans vilja är uppenbarad i Hans Ord.

Om jag gör vad skrifterna påbjuder, då måste jag vara “manad av den Helige Ande", för han manar aldrig någon att agera i dess motsats. Om mitt uppträdande ligger i linje med rättfärdighetens regel (Bibelns föreskrifter och befallningar), måste jag "ledas av Herren", för han leder endast in i rättfärdighetens vägar "(Psaltaren 23: 1, 3) . En hel del mystisk vaghet och förbryllande osäkerhet kommer att tas bort om läsaren ersätter: "Är det enligt Guds vilja?" med den enklare och mer konkreta, "Är detta enligt Guds Ord?" 

Gud har i sitt oändliga nedlåtande och sin övernaturliga nåd givit oss sitt ord för detta ändamål, så att vi inte behöver snubbla blint och okunnigt om det som gläder eller misshagar honom, men att vi må känna hans sinne. Det gudomliga Ordet ges till oss, inte bara för information, utan för att reglera vårt beteende, för att upplysa våra sinnen och för att forma våra hjärtan. Ordet ger oss en ofelbar karta för att leda oss över livets farliga hav. Om vi ​​uppriktigt och flitigt följer det, kommer det att rädda oss från katastrofala klippor och undervattensrev, och lotsa oss säkert till den himmelska hamnen. Bibeln har alla instruktioner vi behöver för varje problem, varje nödsituation vi kan bli uppmanade att möta. Ordet har givits oss "för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." (2 Timotheus 3:17). Hur tacksamma vi borde vi inte vara för att den Treenige Guden har gett oss ett sådant ord.

"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." (Psaltaren 119: 105). Metaforen som används här är bilden av en man som går längs en farlig väg på en mörk natt, i akut behov av en lykta för att visa honom var man kan gå säkert och bekvämt för att undvika skador och förstörelse. Samma figur används igen i Nya testamentet. "Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats" (2 Petrusbrevet 1:19). Den mörka platsen är den här världen, och det är bara när vi tar akt på till Ordet, till det ljus som Gud har gett oss, för att vi ska kunna uppfatta och undvika den breda vägen som leder till fördärvet och urskilja den smala vilken ensam "leder till livet”.

Det bör observeras att denna vers (2 Petrusbrevet 1:19) tydligt antyder att Gud har lagt sitt Ord i våra händer för ett mycket praktiskt syfte, nämligen att styra vår vandring och för att reglera vår vandel. På en gång visar detta oss vad som är den första och huvudsakliga användningen av denna gudomliga gåva. Det skulle vara av lite nytta för en resenär att noggrant granska sin lampas mekanism eller beundra dess vackra design. Snarare skall han ta upp den och använda den på ett praktiskt sätt. Många är ivriga att läsa Skriften bokstavligt, och många blir förtjusta över beviset för dess gudomliga ursprung. Men hur få inser det primära syftet för vilket Gud gav oss skrifterna, hur tillämpar dem i praktiken - lever sitt liv i deras liv genom dess regler och föreskrifter. De skriver lysande om lampan, men de vandrar inte i dess ljus.

Vårt första behov som små barn var att lära sig att gå. Moderns mjölk var bara ett medel för att uppnå ett mål: att ge näring åt spädbarnet, för att stärka dess lemmar så att de skulle kunna användas praktiskt. Så är det också andligt sett. När vi är födda pånytt och matas av Anden med Ordets rena mjölk, är vårt första behov att lära oss att gå, gå som Guds barn. Detta kan endast läras när vi förvissar oss om vår Faders vilja som den är uppenbarad i Bibeln. Av naturen är vi helt okunniga om hans vilja för oss och vad som främjar våra högsta intressen. Det är allvarligt och ödmjukande att människan är den enda varelsen som föds in i denna värld utan intelligens om hur man bör agera och som behöver lära sig vad som är ont och vad som är gott för honom.

Alla lägre skapade är utrustade med en instinkt som motiverar dem att agera försiktigt, för att undvika vad som är skadligt och  för att gå efter det som är bra. Men inte så människan. Djur och fåglar lär från sina likar vilka örter och bär som är giftiga. *De behöver inga tyglar för att inte frossa i mat eller dryck - man kan inte ens tvinga en häst eller en ko till att äta sig sjuk. *[Här har författaren fel med sina fakta angående djurbeteende. . . kommentar Woodland]

Till och med växter vänder sig mot ljuset och öppnar sig för att ta emot det fallande regnet. Men den fallna människan har inte ens en förnuftslös instinkt. Vanligtvis måste han lära sig genom smärtsamma erfarenheter vad som är skadligt och fördärvande. Och, det har sagts väl, "Erfarenhet är en dyr skola" -avgifterna är höga. Synd att så många upptäcker detta bara när det är för sent, när de har förstört sin hälsa bortom hjälp.

Vissa må invända, "Men människan är utrustad med ett samvete." Visst, men hur väl tjänar det honom tills han är upplyst av Ordet och överbevisad av Anden? Människans förståelse har blivit så förmörkad av synd, och dårskap och är så bunden i dennes hjärta från barndomen (Ordspråksboken 22:15), att tills han är instruerad vet han inte vad Gud kräver av honom eller vad som är för hans bästa.

Det är därför som Gud gav oss hans ord: för att vi skall få veta vad han med rätta kräver av oss; för att informera oss om de saker som förstör själen; för att avslöja lockelser som Satan använder för att fånga och förgöra så många; Att påpeka helighetens huvudväg som ensam leder till himlen (Hebreerbrevet 12:14); och för att bekanta oss med de regler som måste följas om vi ska gå den vägen.

Vår första plikt och vårt första mål måste vara att läsa skrifterna för att få reda på vad som är Guds uppenbara vilja för oss, vilka vägar han förbjuder oss att gå och vilka som är glädjande i hans ögon. Många saker som är förbjudna i Ordet  skulle varken vårt tänkande eller vårt samvete upptäcka. Till exempel lär vi oss: "det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud." (Lukasevangeliet 16:15); "världens vänskap är fiendskap med Gud" (Jakob 4: 4); "den som rusar i väg missar målet" (Ordspråksboken 19: 2). Många saker som är befallda kan vi bara få kännedom om om vi tar del av innehållet. 

Till exempel "förlita dig inte på ditt förstånd." (Ordspråksboken 3: 5); "Lita inte på furstar, inte på människor som ej kan frälsa." (Psaltaren 146: 3); "Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er." (Matteusevangeliet 5:43- 44). Ovanstående är bara prov från hundratals andra. Det är uppenbart att Guds Ord kan inte vara mina fötters lykta och ett ljus på vår stig såvida vi inte är bekanta med innehållet, särskilt tills vi är informerade om de praktiska regler som Gud har gett oss att gå efter. Därför borde det vara uppenbart att den kristnes första behov inte är att dyka in i skriftens krångligheter och mysterier, studera profetiorna eller fördjupa sig i de underbara förebilderna i dem. Snarare behöver han koncentrera sig på vad som instruerar honom om vilket   beteende som är tillfredsställande för Herren.

Skrifterna ges, i första hand, inte för vår intellektuella tillfredsställelse eller för emotionell beundran, men för ordning i livet. Inte heller är förordningarna och befallningarna, varningarna och uppmuntringarna som finns där bara för vår information. De ska omvandlas till att utövas, de kräver okvalificerad lydnad.

"Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång."(Josua 1: 8). Gud kommer inte att bli någon gäldenär. När människan håller hans bud får de “stor lön." (Psaltaren 19:12). En del av denna belöning är befrielse från att bli lurad av falska intryck av saker, från att bilda felaktiga uppskattningar, från att bedriva en dåraktig riktlinje. En del av den belöningen är att förvärva visdom så att vi väljer det som är bra, handlar försiktigt och följer de vägar som leder till rättfärdighet, fred och glädje. Den som i sitt hjärta värdesätter de gudomliga föreskrifterna och strävar efter att leva genom deras styre kommer att undkomma det onda som förstör hans medmänniskan.

"Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. " (Johannesevangeliet 11: 9). Att vandra i dagen innebär att vara i gemenskap med En som är Ljus, att uppföra oss enligt Hans uppenbarade vilja. Bara så långt som den kristne vandrar pliktens väg, så som den definieras i Ordet, kommer han att gå säkert och bekvämt. Världens Ljus gör vägen synlig framför honom och han bevaras från att falla över de hinder som Satan försöker snärja honom med.

"Men den som vandrar om natten snavar, därför att ljuset inte finns i honom." (vers 10). Här är den allvarliga motsatsen: Den som går enligt hans lustars direktiv och följer de ogudaktigas råd och exempel, faller i djävulens snaror och förgås. Det finns inget ljus i en sådan person, för han är inte reglerad av rättfärdighetens Sol.

"Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Johannesevangeliet 8:12). Det är en sak att ha "liv", det är en annan att njuta av "livets ljus" som bara uppnås genom att följa Kristus. Lägg märke till verbets tempus: det är "han som följer mig", vilket innebär en stadig och kontinuerlig handling. Löftet till en sådan är: "Han ska inte gå i mörkret." Men vad betyder det att följa Kristus? Först och främst att tömmas av egenvilja, för "Kristus tjänade inte sig själv " (Romarbrevet 15: 3). Det är absolut nödvändigt att egenvilja och självbelåtenhet besegras om vi ska befrias från att vandra i mörkret.

Den oföränderliga ordningen är förkunnad av Kristus: ""Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. " (Matteusevangeliet 16:24). Kristus kan inte följas förrän självet förnekas och korset accepterades som lärjungens kännetecken. Vad betyder det att förneka självet? Det innebär att förkasta vår egen godhet, att avstå från vår egen visdom, att inte ha förtroende för vår egen styrka, för att helt och hållet upphäva vår egen vilja och önskningar, så att vi inte borde fortsätta leva för oss själva, utan för den som dog för oss (2 Korinthierbrevet 5:15).

Vad betyder det att "ta sitt kors"? Det betyder en beredskap att uthärda världens hat och hån, att frivilligt överlämna våra liv till Gud, att använda alla våra fakulteter till Hans ära. Korset står för reservationslös och kärleksfull lydnad mot Herren, för av honom står det skrivet, att han "blev lydig ända till döden- döden på korset.". Det är bara när självet med alla sina lustar och intressen nekas, och som hjärtat domineras av Golgotas anda, som vi är beredda att följa Kristus.

Vad betyder “att följa" Kristus? Det betyder att ta hans ok på oss (Matteusevangeliet 11:29) och leva i fullständig underkastelse till Honom; att överlämna sig fullt ut till Hans herrevälde, att lyda Hans budord och därmed verkligen tjäna honom. Det är att söka göra de saker som är välbehagliga i hans ögon; att efterlikna det exempel som han lämnade oss, och han var på alla sätt underordnad Skriften. Eftersom vi följer honom, kommer vi inte att “vandra i mörkret." Vi kommer att vara i en lycklig gemenskap med honom som är det sanna ljuset. Det är för vår uppmuntran nedtecknat om Kaleb och Josua, som hade liknande svagheter, "de har i allt följt Herren" (4 Moseboken 32:12). De såg sig inte om efter att ha “satt handen till plogen”.   Följaktligen gick de in i det utlovade landet istället för att förgås i öknen med sina olydiga landsmän.  

Den stora angelägenheten, den kristnes uppgift, är sålunda att ordna sitt liv genom att bete sig efter det skrivna Ordets föreskrifter och de exempel som lämnats av det Förkroppsligade Ordet. Då han gör det, och i samma mån som han gör det, befrias han från mörkret i sitt naturliga sinne, befrias från sitt korrupta hjärtas dårskap, befrias från denna världs galenskap, och han undkommer djävulens snaror. "Genom kunskap blir de rättfärdiga räddade." (Ordspråksboken 11: 9). Ja, stor är belöningen för att hålla Guds bud.

"Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet,

det godas alla vägar.

Ty vishet skall komma in i ditt hjärta

och kunskap bli ljuvlig för din själ,

eftertänksamhet skall bevara dig

    och klokhet beskydda dig." (Ordspråksboken 2: 9 -11).

Det är gott för dem som är känsliga för både sina egna svagheter och felbarheter, och de svårigheter som de omges av i livet, att Herren har lovat att leda sitt folk med sitt öga, för att få dem att höra: "Här är vägen, gå på den.” när de är i fara för att gå bort från den vägen. För detta ändamål har han gett oss det skriftliga Ordet som våra fötters lykta och uppmuntrar oss att be för hans Helige Andes undervisning så att vi med rätta kan förstå och tillämpa den.

Men alltför ofta avviker många i stor utsträckning från pliktens väg och begår grova, förvirrande misstag, medan de bekänner en uppriktig önskan att känna Guds vilja och tror att de har hans godkännande och auktoritet. Detta måste definitivt bero på en felaktig tillämpning av regeln  efter vilken de bedömer, eftersom själva regeln är ofelbar. Skrifterna kan inte bedra oss om de är rätt förstådda men de kan, om de är förvrängda, genom ett ett misstag bekräfta oss. Den Helige Ande kan inte vilseleda dem som är under hans inflytande; men vi kan anta att vi är det, då vi inte är det. Många har blivit lurade om vad de borde göra, eller för att på förväg bedöma händelser i vilka de är nära berörda, genom att förvänta sig vägvisningar på ett sätt som Herren inte har godkänt.

Här är några av de viktigaste:

När två eller flera saker berördes, kunde somliga inte omedelbart bestämma sig för vilken som var att föredra, och de tog sitt fall till Herren i bön. Sedan har de fortsatt och genom att kasta lott, ta för givet, att efter en sådan högtidlig vädjan, utslagsresultatet säkert var ett svar från Gud. Det är sant att Skriften (och av rätt anledning) försäkrar oss om att Herren förfogar över lottkastningens resultat. I flera fall i Gamla testamentet  användes lottkastning genom gudomlig  förordning. Men jag tror inte att dessa, eller att valet av Matthias som apostel  genom lottkastning, är lämpliga prejudikat för vårt beteende. Vid delningen av Kanaans land, i Akans affärer och i Sauls nominering till kungariket ägde lottkastning rum på Guds uttryckliga befallning. Lottkastning för Matthias var likaledes en engångshändelse, eftersom det aldrig kan hända igen (det vill säga valet av en apostel).

Alla dessa fanns innan Skriftens böcker var färdigskrivna, och före den Helige Andes fullständiga ankomst och delgivning (Pingstdagen), han lovades att bo i kyrkan till tidens slut. Under Nya testamentets tid, är vi inbjudna att komma frimodigt fram inför nådens tron, för att göra våra önskningar kända för Herren och för att kasta alla våra bekymmer på honom. Men vi har varken befallning eller lov angående användningen av lottkastning. Att använda sig av den utan hans förordnande verkar vara att fresta honom snarare än att hedra honom, och det lutar mer åt övermod än underordning. Effekter av denna utväg/praxis har ofta varit olyckliga och skadliga, ett tillräckligt bevis på hur lite det är att lita på lottkastning som en vägledning för vårt beteende.

Somliga som tvivlar, har öppnat Bibeln och förväntat sig att hitta något för att leda dem i den första versen som de får syn på. En stor misskreditering av denna praxis är att hedningarna använde några av sina favoritböcker på samma sätt. De grundade sina övertygelser om vad de borde göra, eller vad som skulle hända dem, enligt det textstycke som de stötte på. Bland romarna rådfrågades ofta Virgilius¹ skrifter vid sådana tillfällen, vilket gav upphov till det välkända uttrycket av Sortes Virgilinae.² Faktum är att Virgilius är lika anpassad för att tillfredsställa förfrågningar på detta sätt som självaste Bibeln. För om människor är villiga att styras av en enda text som de stöter på i Skriften utan att ta hänsyn till hur den står i sammanhanget, eller jämför den med Bibelns allmänna riktning och med sina egna omständigheter, då kan de begå de största misstagen. De kan förvänta sig de största omöjligheter, som motsäger det vanligaste sunda förnuftet, och hela tiden tror de att de har Guds Ord på sin sida.

Kan man genom att öppna Bibeln till 2 Samuelsboken 7: 3, då Nathan sade till David: "Gör allt som är i ditt hjärta, för HERREN är med dig", finna att det är tillräckligt för att bestämma lagenligheten eller lämpligheten av handlingarna? Eller kan vi se vår Herres ord till den kanaaneiska kvinnan: "Det skall bli som du vill." (Matteusevangeliet 15:28), som bevis för att det nuvarande enträgna  sinnet (vad det än är) skall säkerligen bli förverkligat? Ändå är det säkert att stora saker med viktiga konsekvenser har varit engagerade och de mest optimistiska förväntningar har bildats, med ingen större garanti än att dyka (som det kallas) på en text i Skriften.

¹ Romersk poet 70 f.Kr. - 19 f.Kr kommentar Woodland 

²  Sortes Virgilinae är spådomskonst genom bibliomanti. kommentar Woodland 

Ett plötsligt starkt intryck av en text som verkar ha en likhet med tanken i sinnet har accepterats av många som ett ofrånkomligt tecken på att de hade rätt, och att saker skulle gå precis som de ville. Eller å andra sidan, om passagen bär en hotande aspekt, har den fyllt dem med rädsla som de efteråt funnit var grundlös. Dessa intryck har varit mer allmänt betraktade och betrodda, men har ofta visat sig vara  vilseledande. Det är sant att sådana intryck av en föreskrift eller ett löfte som ödmjukar, livar upp eller tröstar själen, genom att ge den en livlig känsla av sanningen i orden, är både lönsamt och trevligt. Många av Herrens folk har blivit instruerade och stödda (speciellt i en tid av prövningar) av ett lägligt nådens ord som tillämpas och bekräftas av hans Ande till deras hjärtan.

Men om intryck eller impulser mottagna som en röst från himmelen, riktar sig till särskilda handlingar som inte kan bevisas vara plikter, kan en person bli vilseledd till stora faror och allvarligt självbedrägeri. Många har blivit så. Det är ingen tvekan om att vår själs fiende, om han tillåts, kan förse oss med verser i överflöd för dessa ändamål.

Vissa personer bedömer karaktären av och händelseförloppet av deras planer genom friheten de finner i bön. De säger att de överlämnar sina vägar åt Gud, söker Hans vägledning, och är gynnade med mycket andlig tröst. Därför kan de inte tvivla, att deras uppfattning är acceptabel i Herrens ögon. Jag skulle inte absolut avvisa allt sådant rättfärdigande, men utan andra bekräftande bevis skulle jag inte erkänna det som sant. Det är inte alltid lätt att bestämma när vi har andlig frihet i bön. Självet är bedrägligt. När våra hjärtan är mycket fästa på en sak, kan vi lägga ord och allvar i våra munnar.  

Alltför ofta bestämmer vi oss först själva i hemlighet och frågar sedan om Guds råd. I en sådan sinnesstämning är vi redo att greppa allt som kan tyckas gynna vårt älsklingsschema. Och Herren, för att avslöja och straffa vårt hyckleri (för hyckleri är vad det är, fastän kanske knappast märkbart för oss själva), kan svara oss enligt våra avgudar (se Hesekiel 14: 3-4). Enträgen bön kan även utövas när böneämnet grundar sig på ett misstag, genom ingrepp av omständigheter som vi inte känner till.

Således kan jag ha en vän i ett avlägset land. Jag hoppas att han lever, jag ber för honom, och det är min plikt att göra det. Herren hjälper sitt folk i deras nuvarande tjänst genom sin Ande. Om jag kan be med stor frihet för min avlägsna vän kan det vara ett bevis på att Anden behagar att hjälpa mina svagheter, men det är inget bevis för att min vän lever vid den tiden jag ber för honom. Om nästa gång jag ber för honom, skulle jag finna min ande dämpad, kan jag inte dra slutsatsen att min vän är död, och därför skulle inte Herren hjälpa mig att be för honom längre.

Återigen har en anmärkningsvärd dröm ofta ansetts vara en avgörande metod för att lära känna Guds vilja. Det är sant att många äkta och passande förmaningar har tagits emot i drömmar. Men att lägga stor vikt vid drömmar, särskilt att styras av dem, för att bilda våra tankesätt och sätta våra förväntningar till dem, är vidskepligt och farligt. Löftena är inte gjorda för dem som drömmer, men för dem som vaktar.

Herren kanske vid ett tillfälle ger någon en antydning eller uppmuntran på ett ovanligt sätt. Men att söka Hans ledning genom sådana saker som har nämnts är obibliskt och insnärjande. Somliga antog att de gjorde Guds tjänst medan de agerade i motsats till hans uttryckliga befallningar. Andra var lurade till att tro på en lögn och försäkrade sig själva bortom allt tvivel att tro på saker som aldrig skedde. När de blev besvikna utnyttjade Satan tillfället  för att få dem att tvivla på de klaraste och viktigaste sanningarna, och att räkna hela sin tidigare erfarenhet som en illusion. Dessa saker har orsakat svaga troende att snubbla, förolämpningar mot evangeliet har multiplicerats och sanningsvägen smädads.

Hur kan man då förvänta sig Herrens vägledning? Efter alla dessa negativa utgångspunkter kan frågan besvaras med några få ord. I allmänhet leder han sitt folk genom att ge dem, som svar på bön, hans Helige Andes ljus, som gör det möjligt för dem att förstå och älska skrifterna. Guds ord ska inte användas som ett lotteri, och det är inte heller avsett att skänka oss ord och fraser, vilka avskilda från deras sammanhang inte har någon bestämd betydelse. Men det skall förse oss med rätta principer, rätt förståelse, reglera våra bedömningar och känslor för att därmed påverka och reglera vårt beteende.

De som studerar skrifterna i ödmjukt beroende av Guds undervisning är övertygade om sina egna svagheter. De lär sig att göra en sann uppskattning av allt omkring dem och omvandlas successivt till en anda av underkastelse för Guds vilja. De upptäcker sakernas natur, deras livs uppgifter och   relationer, och de snaror och frestelser som de är exponerade för.

Guds ord vilket innebor dem bevarar dem från fel och är ett ljus för deras fötter och en källa av styrka och tröst. Genom att i sitt sinne uppskatta Bibelns doktriner, förordningar, löften, exempel och uppmaningar - och dagligen jämföra dem med sitt liv  -  växer de upp till en gestalt av vanemässig andlig visdom. De utvecklar en välsignad urskiljning som gör det möjligt för dem att bedöma rätt och fel med en hög precision, som ett musikaliskt öra bedömer ljud. De har sällan fel, för de påverkas av Kristi kärlek som regerar i deras hjärtan och tar  hänsyn till Guds ära.

I speciella fall öppnar och stänger Herren för dem, bryter ner  väggar som hindrar deras väg eller “stänger deras väg med törnen” när de riskerar att gå fel. De vet att deras bekymmer är i hans händer; de är villiga att följa vart och när han leder men är rädda för att springa framför honom. De är inte otåliga. Eftersom de tror, ​​kommer de inte att agera förhastat, men dagligen vänta på honom i bön, speciellt när de finner sina hjärtan upptagna med allehanda aktiviteter. De är nitälskande aktsamma för att inte bli lurade av något falskt uppträdande och törs inte röra sig längre eller snabbare än de kan se   hans ljus lysa på deras stig. Jag uttrycker åtminstone deras önskan, om inte deras förverkligande.

 Även om det finns tider när tron ​​försvagas, och jaget får övertag, är detta deras allmänna inställning. Och Herren sviker inte deras förväntningar. Han leder dem på ett rätt sätt, bevarar dem från tusen snaror och tillfredställer dem med att han är och kommer att bli deras vägledning till och med intill döden.

Den positiva sidan av ämnet behöver förmodligen viss förstärkning. Den allmänna regeln kan sägas så här: om vi i våra liv är intresserade av att dagligen försöka behaga Gud i alla detaljer, både stora och små, kommer han inte att lämna oss i okunnighet om sin vilja för oss. Men om vi är vana vid att tillfredsställa oss själva och bara vända oss till Gud för hjälp i tider av svårigheter och nöd, så skall vi inte bli förvånade om han trotsar oss och låter oss skörda fruktan av vår dårskap. Vår uppgift är att vandra i lydnad mot Kristus, och hans säkra löfte är “Den som följer mig skall inte vandra i mörkret”  (Johannesevangeliet 8:12). Se till att du verkligen försöker följa exemplet som Kristus lämnade oss, och han kommer inte att lämna dig i osäkerhet om vilket steg du ska ta när du kommer till ditt beslut.

"Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja." (Efesierbrevet 5:17). 

Av denna vers är det uppenbart att det är både rätt och plikt för den kristne att känna till Herrens vilja för denne. Gud kan varken vara tillfredställd eller förhärligad genom att hans barn vandrar i okunnighet eller går framåt i blindhet. Säger inte Kristus till sina älskade lärjungar: "Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.”? (Johannesevangeliet 15:15).

 Om vi ​​famlar i mörkret om hur vi borde fortsätta framåt är det klart att vi lever långt under våra privilegier. Majoriteten av våra läsare kommer utan tvekan att ge sitt hjärtliga samtycke till dessa påståenden. Men frågan som gäller de flesta av oss är: hur kan vi fastställa Herrens vilja om de olika detaljerna i våra liv?

Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja.  Efesierbrevet 5:17

Först, lägg märke till denna uppmaning, att vi skall "förstå vad som är Herrens vilja,”  föregås av "Var därför inte oförståndiga". Ordet “oförståndigt” betyder inte enbart ren okunnighet eller brist på kunskap, annars skulle versens två delar bara uttrycka samma tanke i sina negativa och positiva former. Nej,   "oförståndigt" betyder "brist på sunt förnuft" (eller “var inte dåraktig"). Inte heller betyder ordet "dåraktig" mer än det gör  i vanligt tal. I Skriften är dåren inte en som är mentalt bristfällig, utan är mannen som utelämnar Gud ur sitt liv, som agerar oberoende av honom.

Detta måste vi komma ihåg när vi kommer fram till meningen i Efesierbrevet 5:17 andra hälft. Tänk på att Efesierbrevet 5:17 öppnar med orden "Var därför", vilket pekar på verserna som föregår: "Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, ty dagarna är onda." (vv 15-16). Om inte dessa uppmaningar beaktas vördnadsfullt i bön, är det omöjligt för oss att “förstå vad Herrens vilja är". Om vår livsföring inte är rätt kan det inte finnas någon andlig urskiljning om Guds vilja för oss. Detta för oss tillbaka till en central tanke. Vår dagliga liv skall ordnas efter Guds Ord. I proportion till att det är så då kommer vi att förbli i hans vilja och bevaras från dårskap och synd.

"Ett gott förstånd får alla som handlar efter” Guds bud  (Psaltaren 111: 10). Ett gott förstånd kan definieras som en andlig instinkt. Vi känner alla till det som menas med instinkt Skaparen har begåvat djur och fåglar med denna. Det är en inre egenskap som uppmanar dem att undvika fara och motiverar dem att söka det som är för deras välbefinnande. Människorna var ursprungligen begåvade med en liknande instinkt, men av en sort mycket överlägsen den hos de lägre varelserna, dock  förlorade de den i stor utsträckning i syndafallet. 

Allt eftersom en generation av fördärvade varelser följde en annan, har denna instinkt blivit alltmer försvagad, tills vi ser många som agerar med mycket mindre intelligens än fältets djur. De rusar som galna fram till förstörelse, vilket djuren av instinkt skulle undvika. De agerar dåraktigt, ja, som galna, i motsats till sunt förnuft, när de utför sina göromål och angelägenheter utan urskiljning.

Vid pånyttfödseln ger Gud sina utvalda “ ... självbehärskningens Ande." (2 Timoteusbrevet 1: 7), men den andan måste förkovras. Den behöver träning och riktning. Den nödvändiga instruktionen finns i Bibeln. Från Bibeln lär vi oss vilka saker som kommer att bli gynnsamma för oss och de som kommer att vara skadliga, vilka saker att söka efter och vilka man ska undvika. Då Skriftens föreskrifter anpassas av oss, och dess förbud och varningar följs, kan vi döma saker i deras sanna ljus.

Vi räddas från att bli lurade av falska förespeglingar, vi bevaras från att göra dåraktiga misstag. Ju närmare vi följer efter Ordet, ju mer kommer detta att visa sig vara fallet med oss. En god bedömning eller andlig instinkt kommer att växa i oss, så att vi utför våra angelägenheter diskret och pryder den lära vi bekänner.

Så högt uppskattar Guds barn denna andliga instinkt eller sunt sinne, att de ber "Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud." (Psaltaren 119: 66). De inser att det bara kan växa, eftersom de undervisas av Anden som tillämpar Ordet i sina hjärtan, visar dem dess mening, väcker ordet i deras minne när det behövs, och möjliggör för dem att använda det korrekt.   

Men observera att i denna bön en begäran backas upp med en bevekelsegrund, "ty jag litar på dina bud". "litar" är inte bara ett intellektuellt samtycke, utan ett godkännande med känslor. Endast när så är fallet är en begäran uppriktig. Det finns en oskiljaktig koppling mellan dessa två saker. Då Guds bud älskas av oss, kan vi räkna med att Han lär oss gott omdöme.

Som vi sa förut är "dåren" inte en mentalt bristfällig person, utan den som utelämnar Gud i sina tankar och planer, inte bryr sig om ifall dennes uppförande glädjer eller missbehagar Gud. Dåren är en gudlös person. I motsats till det är de "kloka" (i Skriften) inte de högt intellektuella eller briljant utbildade, men de som ärligt försöker att sätta Gud först i sina liv. Gud "hedrar" de som ärar honom “Jag skall ära dem som ärar mig” (1 Samuelsboken 2:30). Han ger dem “gott omdöme”.

Det är sant att detta kan inte förvärvas på en dag, men "lite här, lite där". Likväl ju mer vi överlämnar oss till Gud, ju mer reglerar hans ords principer vårt beteende, och ju snabbare blir vår tillväxt i andlig visdom. Genom att säga att detta goda omdöme inte förvärvas på en gång betyder inte att en hel livstid måste levas innan det blir vårt, även om det ofta är fallet med många. Vissa som har varit omvända endast några år är ofta mer andliga, gudfruktiga och har mer andlig visdom än de som omvändes flera år tidigare.

Genom att värdesätter doktrinerna, förordningarna, löftena, förmaningarna och varningarna i Skriften, och genom att noggrant jämföra sig med de regler efter vilken denne ska vandra, växer de kristna upp till en gestalt av andlig visdom.  Dessa utvecklar en välsignad urskiljning som gör det möjligt för dem att bedöma rätt och fel med en hög precision, som ett musikaliskt öra bedömer ljud, så att de tar sällan fel. Den i vilkens hjärta Ordet härskar påverkas av det i alla sina handlingar. Eftersom Guds ära är deras stora mål, tillåts de inte att spåra ur för långt. Dessutom har Gud lovat att med sin kraft hjälpa dem som i sina hjärtan ger sig hän åt honom. Gud gör detta genom att reglera sina välsignelser och få allt att samverka till det bästa för honom.

“Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus.” (Matteusevangeliet 6:22) Språket är figurativt men ändå är det inte svårt att fastställa att vad ögat är för kroppen, är hjärtat för själen, för ut ur hjärtat “utgår livet.” (Ordspråksboken 4:23)

Kroppens handlingar styrs av ljuset som tas in genom ögat. Om ögat är friskt, det vill säga klart, och ser föremål som de verkligen är, då har hela kroppen ljus för att dirigera sina lemmar, och personen rör sig med säkerhet och lätthet. På samma sätt, om hjärtat är helt och inställt på att behaga Gud i alla saker, så har själen en tydlig vision, urskiljande av sakernas natur, bildande en sund bedömning av deras värde, väljer klokt och aktsamt, och leder människan. När hjärtat är rätt med Gud, har själen en andlig visdom så att det finns fullt ljus på vår väg.

“Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! “ (Matteus 6:23) Här är den allvarliga kontrasten. Om vårt kroppsliga ögas syn är defekt, grå starr grumlar synfältet, så ses ingenting tydligt. Allt är förvirring, personen snubblar som i mörker, som om denne ständigt kommer att gå vilse och hamna i fara. På samma sätt, när hjärtat inte har rätt med Gud, där synd och jaget dominerar, är hela själen i mörker. Som en följd av detta blir bedömningen förblindad så att den inte kan riktigt urskilja mellan gott och ont, inte kan se genom förgyllningen av Satans lockbeten och sålunda är dödligt lurad av dem. Själva ljuset som finns i den fallna människan, nämligen förnuftet, styrs av  lustar, så, mörkret är stort.

Kristus kastar mycket ljus över vad vi nu ser på båda sidor av ämnet.  De som har inriktat sig på materiella saker i tid och sinne, ödslar bara sina energier för sådant som inte kommer att bestå när de kommer till sina dödsbäddar. De arbetar för det som “inte kan mätta”  (Jesaja 55: 2). Anledningen till att de uppför sig så vansinnigt, strävar så ivrigt efter denna världs njutning, vilken inte kommer att ge något annat än bitter ånger i den kommande världen, är för att deras hjärtan är onda. Gud har ingen verklig plats i deras tankar, och därför överlämnar han dem till galenskapens ande. Det måste finnas ett friskt öga - hjärtat fäst på Guds behag - om själen ska fyllas med himmelsk visdom, den som älskar, söker och samlar på eviga rikedomar. Denna visdom är något som inget universitet kan förmedla. Den är "ovanifrån" (Jakobsbrevet 3:17)

Det bör noteras att vår Herres undervisning om ett “friskt öga”, där hela din kropp får “ljus”, och ett sjukt “öga” med följden att hela kroppen ”ligger i mörker”, följs omedelbart med ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. ” (Matteusevangeliet 6:24). Detta fastställer genast betydelsen av de föregående verserna. Kristus hade talat figurativt om att hålla Herren högst före hjärtat, vilket nödvändigtvis innebär att vi kastar ut världsliga saker och köttsliga hänsynstagande. Människor vill blanda ihop Gud med deras lustar, Gud och mammon, Gud och världsliga nöjen. Nej, säger Kristus. Gud kommer att ha allt eller ingenting. Den som tjänar honom måste tjäna honom allena och ytterst. Är du villig att betala priset för att ha gudomligt ljus på din väg?

Vi har inte försökt att gå in i specifika detaljer och ange hur en person bör agera när någon svår eller plötslig nödsituation konfronterar honom. Snarare har vi försökt att hantera grundläggande principer och noggrant fastlägga dem. Även om det kan tillfredsställa nyfikenheten skulle det inte tjäna något bra syfte för en lärare att förklara ett intrikat problem i högre matematik för en elev som inte redan har behärskat de grundläggande matematikreglerna. Så det skulle inte vara på sin plats att förklara hur vissa fall eller omständigheter bör hanteras innan vi har lagt fram de regler som måste vägleda vår allmänna livsföring. Hittills har vi behandlat i huvudsak två saker:  den absoluta nödvändigheten av att kontrolleras av Guds ord på utsidan, och att ha ett hjärta inom sig fokuserat på Guds ära och   inställt på att behaga honom.

Vi måst nu fokusera vår uppmärksamhet på ett tredje övervägande: den Helige Andens hjälp. Men på denna punkt behöver vi som mest vara på vår vakt, så att vi å ena sidan inter faller in en vag mysticism eller å andra sidan blir skyldiga till vild fanatism. Många har kastat sig in i de dummaste och ondaste riktningarna under förevändningen att de var “ledda av Anden."  Utan tvekan uppmanades de av någon ande, men absolut inte av den Helige Ande. HAN påverkar aldrig till något som strider mot bibelordet. Vår enda säkerhet är att på ett opartiskt sätt ställa våra inre impulser inför testet av den heliga skriften.

“Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.” (Romarbrevet 8:14)  Denna gudomliga Ledsagare känner perfekt till den väg Gud har ordinerat för varje himmelska resenär. Han är helt förtrolig med alla vägens slingrande och trånghet, dess komplikationer och faror. Att ledas av Anden är att vara under Hans styre. Han känner våra frestelser och svagheter, våra ambitioner, hör våra stön och markerar våra strävan efter helighet. Han vet när han ska tygla, utdela bestraffning, tillämpa ett löfte, sympatisera med sorg, stärka ett vacklande uppsåt, styrka ett vacklande hopp. Det säkra löftet är: "Han för er in i hela sanningen" (Johannes 16:13). Han gör så genom att reglera våra tankar, kärlek och uppförande; genom att öppna vår förståelse för att uppfatta Skriftens betydelse, tillämpa den med kraft i hjärtat, så att vi kan begripa och använda den i praxis. Varje gång vi öppnar den heliga volymen, låt oss ödmjukt och allvarligt söka hjälp av honom som inspirerade den.

Observera att Rom 8:14 börjar med "Ty". Aposteln introducerar en bekräftelse av vad han hade hävdat i de tidigare verserna. De som "inte lever efter köttet utan efter Anden." (vers 4), de som tänker “på det som hör till Anden" (vers 5); de som "genom Anden dödar kroppens gärningar" (vers 13), är de som "drivs av Anden." Som helighetens Ande är hans mål att fördjupa avtrycket av den återställda avbilden av Gud i själen, att öka vår lycka genom att göra oss heligare. På så sätt leder han till ingenting annat än det som är helgande. Anden leder genom att kuva kraften av inneboende synd, genom att avvänja oss från världen, genom att behålla ett ömt samvete i oss, genom att dra hjärtat till Kristus, genom att få oss att leva för evigheten.

“Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,

förlita dig inte på ditt förstånd.

Räkna med honom på alla dina vägar,

så skall han göra dina stigar jämna. (Ordspråksboken 3:5-6) 

Observera ordningen: löftena vid slutet av textavsnittet är beroende av att vi uppfyller tre krav. Först ska vi ha fullt förtroende för Herren. Det hebreiska verbet för "förtrösta" betyder här bokstavligen "att luta sig på.” Det förmedlar idén om någon som  är medveten om sin svaghet och vänder sig till någon som är starkare som för stöd. 

Att “förtrösta  på Herren" betyder att man räknar med honom i alla nödsituationer, ser till honom för att tillgodose alla behov, för att säga som psalmisten, “Herren är min herde, mig skall intet fattas.” Det betyder att vi kastar alla våra bekymmer på honom, drar kraft från hans styrka timme för timme och därmed bevisar att hans nåd är tillräcklig. Det betyder för den kristne att fortsätta såsom denne började. När vi först kastade oss inför honom som förlorade syndare, övergav vi alla våra egna gärningar och förlitade oss på hans överflödiga barmhärtighet.

Men vad menas med att "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta?” För det första betyder det att ge Gud vårt odelade förtroende, inte blicka mot någon annan för hjälp och bistånd. För det andra att vända sig till honom med barnslig enkelhet. När ett litet barn litar på föräldrarna, finns det inga resonemang, utan det tar förälderns ord på allvar, helt säkra på  att föräldern kommer att göra det som denne sa; barnet tänker inte på svårigheterna på vägen, men förväntar sig ett uppfyllande av det som lovas. Så borde det vara med oss ​​och vår himmelske Faders ord. För det tredje betyder det att all vår  kärlek sträcks ut mot honom, kärleken “den tror på allting, den hoppas på allting" (1 Kor 13:7). Därmed att förlita sig på Herren "av hela vårt hjärta" är kärlekens tillit i beroende tro och förväntan.

“Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta,

förlita dig inte på ditt förstånd.

Räkna med honom på alla dina vägar,

så skall han göra dina stigar jämna. (Ordspråksboken 3:5-6)

Det andra villkoret är "förlita dig inte på ditt förstånd", vilket betyder att vi inte ska lita på vår egen visdom eller förlita oss på mänskligt förnuft. Den högsta inställningen till mänskligt förnuft är att förneka dess tillräcklighet och böja sig för Guds visdom. Att luta oss till vår egen förståelse är att vila på ett “brutet strå” för det har blivit skadat av synd. Men många tycker att det är svårare att avvisa sin egen visdom än att överge sin egen rättfärdighet. Många av Guds vägar är “outrannsakliga." Att försöka lösa Försynens mysterier är ett ändligt försök att förstå det oändliga. Att filosofera om vårt livs lott eller resonera över våra omständigheter är livsfarligt för resten av själen och för hjärtats frid.

För det tredje, "Räkna med honom på alla dina vägar,." Det betyder att vi förstmåste be om Guds tillåtelse för allt vi gör och inte agera utan den. Först då uppträder vi som lydiga barn och respektfulla tjänare. För det andra betyder det att vi söker Guds vägledning i varje åtagande, erkänner vår okunnighet och erkänner vårt fulla beroende av honom. "Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse." (Fil 4: 6). Endast så erkänns Guds herrevälde över oss på ett praktiskt sätt. Det betyder för det tredje att söka Guds ära på alla våra vägar, “….vad ni än gör, så gör allt till Guds ära" (1 Kor. 10:31). Hur annorlunda skulle inte alla våra sätt vara om vi ​​gjorde det? Om vi ​​ofta pausade och frågade, kommer det att vara till Guds ära? vi skulle hindras från mycket synd och dårskap, med alla dess smärtsamma konsekvenser.

Det betyder, för det fjärde, att söka Guds välsignelse över allt. Här är en annan enkel och tillräcklig regel: allt som jag kan inte be om Guds välsignelse för är fel.

“. . . så skall han göra dina stigar jämna”. (Ordspråksboken 3:5-6)

Uppfyll de tre villkoren som just nämnts och detta blir de säkra konsekvenserna. Behovet av att bli ledd av Gud är verkligt och pressande. Överlämnade åt oss själva är vi inte bättre än ett skepp utan roder eller en bil utan ratt. Det är inte sällan utan anledning att Herrens folk så ofta kallas "får", för inga andra varelser är så benägna att avvika eller har en sådan tendens att förirra sig. Det hebreiska ordet för "göra" [yashar יָשַׁר ] betyder "att göra rak eller jämn." Vi lever i en värld där allt är krokigt. Synd har förvrängt allting, och följaktligen flödar förvirring runt omkring oss. Ett bedrägligt hjärta, en ond värld och en utstuderad djävul som alltid försöker leda oss vilse och planlägga vår förstörelse. Hur nödvändigt är det då för Gud att "jämna mina stigar."

Vad menas med “så skall han göra dina stigar jämna”? Det betyder att han kommer att klargöra för mig mina uppdrag. Guds "vilja" ligger alltid på pliktens väg och strider aldrig mot den. Vi skulle skonas från mycken onödig osäkerhet om vi bara   insåg denna princip. När du känner en stark önskan eller uppmaning att undvika en vanlig plikt, kan du vara säker på att det är en frestelse från Satan, och inte den Helige Andens ledning. Till exempel strider det mot Guds uppenbara vilja för en kvinna att ständigt delta i möten så hon försummar sina barn och sitt hem. För en man är det att undvika sitt ansvar att gå ut ensam på kvällarna, även i religiösa syften, och lämna sin trötta fru för att diska och natta barnen. Det är synd för en kristen anställd att läsa skrifterna eller ”tala med människor om deras själar” under arbetstid.

Svårigheten verkar uppstå när vi måste välja mellan två eller flera plikter, eller när någon viktig förändring måste göras i våra omständigheter. Det finns många människor som tror att de vill bli vägledda av Gud när en kris kommer eller något viktigt beslut måste fattas. Men få av dem är beredda att uppfylla de krav som anges i Skrifterna. Faktum är att Gud sällan var i deras tankar innan nödsituationen uppstod. Att tillfredsställa honom bekymrade dem inte medan saker och ting gick smidigt. Men när svårigheter konfronterar dem, när de är vid vägens slut, blir de plötsligt väldigt fromma, vänder sig till Herren, ber honom att verkligen leda dem och göra hans väg tydlig.

“. . . så skall han göra dina stigar jämna”. (Ordspråksboken 3:5-6)

Uppfyll de tre villkoren som just nämnts och detta blir de säkra konsekvenserna. Behovet av att bli ledd av Gud är verkligt och pressande. Överlämnade åt oss själva är vi inte bättre än ett skepp utan roder eller en bil utan ratt. Det är inte sällan utan anledning att Herrens folk så ofta kallas "får", för inga andra varelser är så benägna att avvika eller har en sådan tendens att förirra sig. Det hebreiska ordet för "göra" [yashar יָשַׁר ] betyder "att göra rak eller jämn." Vi lever i en värld där allt är krokigt. Synd har förvrängt allting, och följaktligen flödar förvirring runt omkring oss. Ett bedrägligt hjärta, en ond värld och en utstuderad djävul som alltid försöker leda oss vilse och planlägga vår förstörelse. Hur nödvändigt är det då för Gud att "jämna mina stigar."

Vad menas med “så skall han göra dina stigar jämna”? Det betyder att han kommer att klargöra för mig mina uppdrag. Guds "vilja" ligger alltid på pliktens väg och strider aldrig mot den. Vi skulle skonas från mycken onödig osäkerhet om vi bara   insåg denna princip. När du känner en stark önskan eller uppmaning att undvika en vanlig plikt, kan du vara säker på att det är en frestelse från Satan, och inte den Helige Andens ledning. Till exempel strider det mot Guds uppenbara vilja för en kvinna att ständigt delta i möten så hon försummar sina barn och sitt hem. För en man är det att undvika sitt ansvar att gå ut ensam på kvällarna, även i religiösa syften, och lämna sin trötta fru för att diska och natta barnen. Det är synd för en kristen anställd att läsa skrifterna eller ”tala med människor om deras själar” under arbetstid.

Svårigheten verkar uppstå när vi måste välja mellan två eller flera plikter, eller när någon viktig förändring måste göras i våra omständigheter. Det finns många människor som tror att de vill bli vägledda av Gud när en kris kommer eller något viktigt beslut måste fattas. Men få av dem är beredda att uppfylla de krav som anges i Skrifterna. Faktum är att Gud sällan var i deras tankar innan nödsituationen uppstod. Att tillfredsställa honom bekymrade dem inte medan saker och ting gick smidigt. Men när svårigheter konfronterar dem, när de är vid vägens slut, blir de plötsligt väldigt fromma, vänder sig till Herren, ber honom att verkligen leda dem och göra hans väg tydlig.

Men Gud kan inte bli påtvingad på något sådant sätt. Vanligtvis fattar sådana människor ett förhastat beslut och drar sig in i   ännu större svårigheter. Sedan försöker de trösta sig med, ”Ja men, jag sökte Guds vägledning.”  Gud ska inte hånas på det sättet. Om vi ​​ignorerar hans krav på oss när vår farkost seglar lungt, kan vi inte räkna med honom att rädda oss när stormen kommer. Den vi har att göra med är helig, och han kommer inte att belöna gudlöshet (av många kallad "slarvighet"), även om vi klagar när vi är i ångest (Hosea 7:14). å andra sidan, om vi omsorgsfullt söker nåd att vandra med Gud dag för dag och följa hans bud, kan vi med rätta räkna med hans hjälp i varje nödsituation som uppstår.

Men hur ska den samvetsgranne kristne agera när någon nödsituation konfronterar honom? Anta att han står vid vägkorsning; ligger framför honom ligger två vägar, två alternativ, och han vet inte vilken han ska välja. Vad måste han göra? För det första, låt honom ta hänsyn till det nödvändigaste rådet, som är bindande för oss som, "den som tror behöver inte fly" ¹ (Jesaja 28:16). Att agera utifrån en plötslig impuls är inte värdigt ett Guds barn, och att rusa före Herren är att säkert involvera oss i smärtsamma konsekvenser. 

"HERREN Herren är god mot dem som väntar på honom,

mot den själ som söker honom.

Det är gott att i stillhet

    hoppas på hjälp från Herren." (Klagovisorna 3: 25-26 ). 

Om vi förhastar oss betyder i allmänhet att vi tar god tid på oss för att ångra. Var och en av oss behöver be  mycket att Herren varje dag lägger sin lugnande hand på vårt ivriga kött.

¹ i den engelska översättningen är ordet för fly "förhasta sig." ( kommentar Woodland)

För det andra, be Herren att han tömmer ditt hjärta från alla dina önskningar. Det är omöjligt för oss att uppriktigt be, “ske din vilja" tills vår egen vilja, genom den Helige Andes kraft, har förts in i fullständig underkastelse till Gud. Så länge det finns en hemlig (men verklig) inställning i mitt hjärta, kommer min bedömning att vara partisk. Medan mitt hjärta verkligen är inriktat på att uppnå vissa målsättningar, hånar jag bara Gud när jag ber honom att göra sin väg tydlig; och jag kommer säkert att tolka alla hans välsignelser och anpassa dem  till mina egna önskningar. Om jag möter ett hinder   på min väg, drar jag  slutsatsen att det är en "trosprövning"; om en barriär avlägsnas drar jag genast den förhastade slutsatsen att Gud tar sig an mig, när han istället kanske prövar mig, kort före han överlämnar mig till mitt eget "hjärtas hårdhet" (Psaltaren 81:12).

Denna punkt är av yttersta vikt för dem som önskar att deras steg verkligen ska ledas av Herren. Vi kan inte urskilja hans bästa för oss medan vårt hjärta har sin egen agenda. Därför är det absolut nödvändigt att be Gud att tömma våra hjärtan från alla personliga inställningar, att ta bort våra hemliga begär. Men ofta är det inte lätt att ha denna inställning inför Gud, desto mer om vi inte är vana att söka nåd för att “döda kroppens gärningar”. Av naturen vill var och en av oss ha sin egen väg, och irriteras av varje begränsning som placeras på oss. Precis som en fotografisk film måste vara tom för att få en bild på den, så måste våra hjärtan vara fria från personlig påverkan om Gud ska arbeta i oss "både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." (Filipperbrevet 2:13).

Om du upptäcker att medan du fortsätter att vänta på Gud du upplever att den inre kampen mellan köttet och anden fortsätter, och du har inte nått den punkten där du ärligt kan säga: "Ha din egen väg, Herre,” då är en tid av fasta i ordning. 

Esra 8:21 lyder: "Vid floden Ahava lät jag utlysa en fasta, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss, våra kvinnor och barn."

 Detta är skrivet för vår instruktion, och bara en blick på det visar att det är relevant. Fastande är inte en religiös övning som var speciell endast på gamla testamentets tid. Apostlagärningarna 13:3 beskriver att innan Barnabas och Saul sändes ut på sin missionärsresa av kyrkan i Antiokia,  "Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem." Det finns inget meriterande i att fasta, men den uttrycker själens ödmjukhet och hjärtats allvar.

Nästa sak är att ödmjukt och uppriktigt erkänna vår okunnighet inför Gud och ber honom att inte lämna oss åt oss själva. Berätta för honom uppriktigt att du är förvirrad och inte vet vad du ska göra. Men håll honom till hans eget löfte och be honom för Kristi skull att hålla sitt löfte till dig.

 "Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden." (Jakobsbrevet 1: 5- 6). 

Be honom att ge dig visdomen du verkligen behöver så att du kan bedöma rätt, så att du kan tydligt urskilja på rätt sätt det som kommer att främja din andliga välfärd och därför vara mest till hans ära.

"Överlämna din väg åt Herren,  förtrösta på honom, han skall göra det." (Ps. 37: 5).

Om du går till  andra kristna för att få råd, kommer det förmodligen inte finnas två som stämmer överens, och deras oeniga råd kommer bara att leda  till förvirring. Istället för att gå till människor om hjälp, "Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse." (Kolosserbrevet 4: 2). 

Håll utkik efter Guds svar. Lägg märke till varje rörelse i hans försyn, som ett grässtrå som visar åt vilket håll vinden blåser; så kan ett andligt öga ofta uppfatta Guds hand i det som är obetydliga händelser för andra.

 "Så snart du hör ljudet av ett marscherande i bakaträdens toppar, skall du genast rycka fram, ty då har Herren dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." (2 Samuelsboken 5:24).

Till slut, kom ihåg att vi i vissa fall inte bara behöver ljus från Herren för att upptäcka vår plikt, men även när vi har fått ljuset, behöver vi hans närvaro för att följa med oss, så att vi kan få möjlighet att rätt följa den väg han bjuder oss att gå. Moses insåg detta när han sa till Herren: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån." (2 Moseboken. 33:15). Om vi ​​inte har Guds närvaro med oss ​​i ett åtagande - hans godkännande, hans hjälp i det, hans välsignelse för det - så finner vi att det är en snara eller en förbannelse för oss.

Som en allmän regel är det bättre för oss att bekymma oss väldigt lite om vägledning. Det är Guds verk. Vår plikt är att vandra i lydnad till honom dag för dag. När vi gör det bildas det en försiktighet inom oss som kommer att bevara oss från allvarliga misstag.

 "Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina befallningar i akt." (Psaltaren 119: 100). 

Människan som följer Guds föreskrifter begåvas med en visdom som vida överträffar den som de visa männen eller de lärda filosoferna hade. "För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret" (Ps 112: 4). 

En rättskaffens människa kan uppleva sina mörka dagar, men när tider av nöd kommer får denne ljus från Gud. Tjäna Gud med all din kraft idag, och du kan lugnt och säkert lämna framtiden till honom. En plikttrogen överensstämmelse med vad som är rätt kommer att följas av en lysande bedömning av vad som är fel.

Sök allvarligt att få Guds fruktan fixerad i ditt hjärta så att du bävar för hans ord (Jesaja 66: 2) och verkligen fruktar för att misshaga honom.

 "Den som fruktar Herren får undervisning av honom om den väg han skall välja." (Psaltaren 25:12). 

"Och till människorna sade han:  "Se, Herrens fruktan är vishet, att fly det onda är förstånd."" (Job 28:28). 

"Låt oss lära känna Herren,  ja, låt oss sträva efter att lära känna honom." (Hosea 6: 3). 

Ju mer vi växer i nåd, desto fullständigare kommer vår kunskap om Guds uppenbara vilja att bli. Desto mer vi kultiverar vårt  sökande efter att behaga Gud i alla saker, desto mer ljus kommer vi att ha på vår väg. "Saliga är de renhjärtade,   de skall se Gud." (Matteusevangeliet 5: 8). Om vårt motiv är rätt kommer vår syn att vara klar.