Bibeln nämner Guds beslut i många avsnitt och med olika termer. Ordet “kungöra” finns i Psalm 2: 7. I Efesierbrevet 3:11 ser vi hans "eviga beslut”; i Apostlagärningarna 2:23, hans "fastställda plan och beslut"; i Efesierna 1: 9, hans "viljas" hemlighet; i Romarbrevet 8:29 vilken han också "förutbestämt" i Efesierna 1:9, “sin viljas hemlighet”.1 

Guds beslut kallas hans "råd" för att beteckna att de är fullständigt kloka. De kallas Guds "vilja" för att visa att han inte var under något tvång, men agerade efter sitt eget behag. När en mans vilja är regeln för hans beteende, är det vanligtvis nyckfullt och oförnuftigt; men visdom är alltid förknippad med viljan i det gudomliga förfarandet och därmed sägs Guds beslut vara "efter hans vilja och hans beslut" (Efesierna 1:11)

 1 - I de engelska översättningarna står det “according to his good pleasure” vilken innebär behag. (Woodlands kommentar)

Guds påbud står utan undantag i relation till alla framtida händelser; Vad som än sker i tiden, så var det förutbestämt innan tiden började. Guds syften gällde allt, oavsett stort eller litet, gott eller ont. Men med hänvisning till det sistnämnda måste vi vara försiktiga med att säga att medan Gud tillåter synd så begränsar och kontrollerar han den också. Han är inte källan till den på samma sätt som han är ursprunget till det goda. 

Synd kunde inte utgå från en Helig Gud genom ett positivt och direkt skapande, utan endast genom tillåtelse och negativa åtgärder. Guds dekret (beslut), lika omfattande som Hans myndighet, sträcker sig till alla varelser och händelser. Det innefattar vårt liv och vår död; vårt tillstånd i tiden och vårt tillstånd i evigheten. Medan Gud utför allt efter sin vilja och sina beslut, lär vi oss från hans verk vad hans råd är (var) så som vi bedömer en arkitekts ritning genom att inspektera byggnaden uppförd under hans ledning.

Gud beslutade inte enbart att skapa människorna, placera dem på jorden och lämna dem till sin egen okontrollerade vägledning. Istället lät han fastställa alla omständigheter i individens livssituation och alla uppgifter som omfattar mänsklighetens historia från början till slut. Han bestämde inte bara att allmänna lagar skulle instiftas för världens styrande, men han avgjorde tillämpningen av dessa lagar på alla specifika fall. Våra dagar är räknade, och så är våra hårstrån. Vi kan lära oss omfattningen/räckvidden av de  gudomliga besluten från de tidsperioder där de utförs. Guds omsorg når till de mest obetydliga varelserna, och de allra minsta händelserna - en sparvs död, ett tappat hårstrå.

Låt oss nu överväga några av Guds förordningar.

För det första är de eviga. Att anta att något av hans beslut ska tas i nutid är att anta att någon ny omständighet har inträffat, någon oförutsedd händelse eller en kombination av tillfälligheter har uppstått, vilket har orsakat den Högste att bilda en ny plan. Detta skulle tala för att Guds kunskap är begränsad, och att han blir visare med tidens utveckling - vilket skulle vara en hemsk hädelse. Ingen som tror att Guds kunskap är oändlig, (han förstår det förflutna, nutiden och framtiden) kommer någonsin att samtycka till den felaktiga läran om temporära beslut. Gud är inte okunnig om framtida händelser som kommer att utföras av mänskliga viljor. Han har förutsett dem i otaliga fall, och profetiorna är bara manifestationen av hans eviga förutseende. Skriften bekräftar att de troende valdes i Kristus innan världen skapades (Efesierbrevet 1: 4), ja, den nåden var "given" till dem från evighet  (2 Timoteusbrevet 1: 9).

För det andra är Guds föreskrifter kloka. 

Visdom visas i valet av de bästa möjliga syftena och det lämpligaste sättet att uppnå dem. Att dessa kännetecken tillhör Guds beslut ​​framgår genom vad vi känner till om dem. De avslöjas för oss genom deras verkställande, och alla bevis på visdom i Guds verk är ett bevis på planens visdom, i enlighet med vilken den utförs. Som psalmisten förklarade: 

"Hur många är inte dina verk, Herre!

Med vishet har du gjort dem alla,

    jorden är full av vad du har skapat." (Psaltaren 104: 24).

Det är faktiskt bara en mycket liten del av dem som vi kan observera, men vi borde fortsätta här som vi gör i andra fall och döma allt som är okänt på vad som är känt. Den som ser ett beundransvärt utförande av en maskins delar vilka han kan undersöka i verkligheten leds naturligtvis till slutsatsen att de andra delarna är lika beundransvärda. På samma sätt bör vi stilla våra tankar om Guds verk när tvivel stör oss och avvisa de invändningar som kan uppkomma när vi inte kan förena våra uppfattningar om vad som är bra och klokt. När vi når gränsen för det ändliga och blickar mot det oändliga mystiska riket, låt oss utropa:

O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!

Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. (Romatbrevet 11:33).

För det tredje är de fria. 

"Vem har utforskat Herrens Ande,  

och vem kan ge honom råd och undervisa honom?

 Vem rådfrågar han,

    för att denne skall ge honom förstånd

och lära honom den rätta stigen,

    lära honom kunskap

och visa honom förståndets väg?" (Jesaja 40: 13-14). 

Gud var ensam när han tog sina beslut, och hans bestämningar påverkades inte av några yttre orsaker. Han var fri att bestämma eller att inte bestämma, och till att bestämma en sak och inte en annan. Denna frihet måste vi tillskriva Honom som är högst, oberoende och suverän i alla sina handlingar.

För det fjärde är de absoluta och ovillkorliga.

Utförandet av dem är inte avhängiga av något villkor som kan eller kanske inte utförs. I varje fall där Gud har bestämt ett slut har han också bestämt alla medel för det ändamålet. (2 Thessalonikerbrevet  2:13).  Den som bestämde sina utvaldas frälsning bestämde sig också för att arbeta genom deras tro.                           

“Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra." (Jesaja 46:10); men det kunde inte ske om hans råd berodde på ett villkor som kanske inte skulle uppfyllas. Men Gud "utför allt efter sin vilja och sitt beslut" (Efesierbrevet 1:11).

Guds domar parallella och med oföränderlighet och oövervinnlighet, Skriften lär oss tydligt att människan är en ansvarig varelse och ansvarig för sina handlingar. Om våra tankar bildas av Guds Ord, kommer upprätthållandet av det ena inte att leda till förnekandet av det andra. Det är helt klart att det finns en verklig svårighet i att definiera var den ena slutar och den andra börjar.  Detta är alltid fallet där det finns gudomligt och mänskligt sammanhang.

 Verklig bön komponeras av Anden, men det är också ropet från ett mänskligt hjärta. Skrifterna är Guds inspirerade ord, men de skrevs av män som var mer än bara maskiner i Andens hand. Kristus är både Gud och människa. Han är allvetande, men "växte till i vishet" (Lukasevangeliet 2:52). Han är allsmäktig, men  korsfästes "på grund av svaghet" (2 Korinthierbrevet 13: 4). Han är livets Prins, men han dog. Stora mysterier alla - men tro utan att tveka.

Det har ofta påpekats att varje invändning mot Guds eviga beslut gäller med lika kraft mot hans eviga förhandskännedom. 

Jonathan Edwards skrev:

"Om Gud har bestämt allt som någonsin kommer att ske eller inte ske, alla som erkänner Guds väsen, erkänner att han vet allting på förhand. Nu är det självklart att han, om han vet allting på förhand, antingen godkänner detta eller inte godkänner detta -  det vill säga han är villig att det skulle ske, eller han är inte villig att det skulle vara på det viset. Men att bestämma att de borde vara är att dekretera (besluta) dem."

Slutligen, försök att anta och sedan överväga motsatsen. Att förneka de gudomliga förordningarna skulle vara att påstå att en värld och alla dess angelägenheter regleras av odefinierade chanser eller blint öde. I så fall vilken fred, vilken säkerhet, vilken tröst skulle det finnas för våra fattiga hjärtan och sinnen? Vilken tillflykt skulle det vara att fly till under prövningstider? Ingen alls. Det skulle inte finnas något bättre än det svarta mörkret och den eländiga skräcken i ateismen. Vi borde vara tacksamma för att allt bestäms av oändlig visdom och godhet! Hur mycket pris och tacksamhet är vi inte skyldiga Gud för sina gudomliga förordningar. 

På grund av dem, "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut." (Romarbrevet 8:28). 

Javisst, vi kan utropa,  “Av honom, genom honom och till honom är --allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen." (Romarbrevet 11:36).

------------------------------------------------------------------------------------------ 

Guds Attribut av A.W. Pink utdrag från original texten i sin helhet.

 (En kort redogörelse av A.W.P.s omvändelse finns här.)   

Länkarna till de andra artiklar i serien: GUD  SOM ENASTÅENDE , GUDS BESLUT,  GUDS KUNSKAP , GUDS FÖRUTVETANDE,  GUDS ÖVERLÄGSENHET , GUDS SUVERÄNITET, GUD SOM OFÖRÄNDERLIG,  GUDS HELIGHET,  GUDS MAKT , GUDS HULDHET, GODS GODHET, GUDS TÅLAMOD, GUDS NÅD, GUDS BARMHÄRTIGHET, GUDS KÄRLEK , GUDS VREDE,  BEGRUNDANDET AV GUD, GUDS RIKEDOMAR, GUDS GÅVOR,   GUDS VÄGLEDNING, GUDS VÄLSIGNELSER, GUDS FÖRBANNELSER,   GUDS KÄRLEK TILL OSS, GUDS NÅDERIKA EVANGELIUM, KRISTI FULLHET, KRISTI UTSTRÅLNING,  KRISTUS NEDLÄT SIG  , KRISTI MÄNSKLIGHET , KRISTI PERSON, KRISTUS TJÄNAREN, KRISTUS SOM FÖRAKTAD, KRISTI KORSFESTELSE , KRISTI ÅTERLÖSNING, FRÄLSAREN KRISTUS, KRISTI HERRAVÄLDE, KRISTI VÄNSKAP, KRISTI HJÄLPSAMHET ,  KALLELSEN FRÅN KRISTUS, KRISTI VILA,   KRISTUS KVINTESSENS och KRISTI EXEMPEL.