2018-12-02 08:12 #0 av: Woodland

Vad är sann ödmjukhet utifrån en biblisk synvinkel? Är det en uppfattning att man måste buga sig för alla positioner som jämställda och att sanningen är relativ? Eller bör definitionen av ödmjukhet knytas an till någonting utanför oss själva och våra egna gränser? I denna artikel går John Blanchard i sin betraktelse till kärnan av falsk kontra sann ödmjukhet.

Falsk ödmjukhet 

av John Blanchard

"För de som vill lära sig Guds vägar är ödmjukhet det första, ödmjukhet är det andra och ödmjukhet är det tredje.” Det har passerat över 1600 år sedan Augustinus skrev dessa ord. De är kontraintuitiva (bakvända) i dagens samhälle, där självhävdelse finns i vårt sociala DNA. Men deras sanning etablerades långt före Augustinus, och Guds Ord ger oss tydliga anvisningar om hur man undviker falsk ödmjukhet och hur man kan uppleva den riktiga.

Betrakta vår pånyttfödelse. När vi läser att "av sin egen vilja" valde Gud “att föda oss på nytt" (Jakobsbrevet 1:18,) där finns det inget utrymme för ens en partikel av högmod. Det faktum att Gud “utvalde oss i [Kristus] före världens skapelse" (Efesierbrevet 1: 4) bekräftar att pånyttfödelsens mirakel inte har sitt upphov någon annanstans än i Guds eviga vilja. Trots att vi är "rättfärdiga av tro" (Romarbrevet 5:1 ), vilken vi är ansvariga för att utöva, får vi veta att tro “inte är av er själva, Guds gåva är det”  (Efesierbrevet 2:8). Tro är inte orsaken till vår frälsning (vilket skulle ge oss rätt att åberopa åtminstone en del förtjänst för att ha trott); istället är det Guds givna medel vilka genom Kristi rättfärdighet tillräknas oss. Vi är inte räddade på grund av tro, utan genom att vi tror, eftersom Gud nådigt möjliggör att vi tar honom på orden.

Sann ödmjukhet, snarare än maskerad stolthet, bör genomsyra våra dagliga liv som kristna. Med ultimat sparsamhet av ord går bibeln rakt på sak: "Ödmjuka dig inför Herren, och han kommer att upphöja dig" (Jakobsbrevet 4:10). Om vi ​​skulle göra vad den här versen säger skulle det ha en livsförvandlande effekt.

Två saker måste noteras här. Det första är att verbet "ödmjuka er" ligger i den passiva formen i grekiskan. Den ordagranna översättningen är “bli ödmjukad". Den verkligt ödmjuka personen ansluter sig inte till Charles Dickens Uriah Heep med sitt skrytande. "Jag är väl medveten om att jag är den ödmjukaste person som finns”. De tror inte ens att det möjligen kan vara sant. Om vi ​​försöker ge intrycket av ödmjukhet kan vi kanske lura andra, men vi lurar verkligen inte Gud. Oswald Chambers hade rätt då han kallade medveten ödmjukhet "den mest sataniska typen av högmod." Falsk ödmjukhet inbjuder uppmärksamhet åt sig själv; sann ödmjukhet är undermedveten.

Den andra punkten är “ödmjuka er alltså inför Herren”. Det betyder att ha Herren i åtanke medan vi lever det vardagliga livet. Kung David var knappast en konsekvent dygdens förebild, men han vittnade: "Jag har alltid haft Herren för ögonen" (Psalm 16: 8). Om vi ​​verkligen gjorde det skulle det revolutionera våra liv hemma, på jobbet, i fritiden och i våra kyrkliga relationer, och det skulle ge en djupgående effekt på det vi läser, ser, tänker och säger.

Bibelns löfte att "han kommer att upphöja dig" gör nonsens av vår egna patetiska aptit för uppskattning och det visar oss att sann ödmjukhet är nyckeln till att ta emot Guds ynnest:

"En människas högmod leder till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.” (Ordspråksboken 29: 23). Som G. Campbell Morgan skickligt uttryckte det: "Alla Guds troner nås genom att gå ner en våning.”  

En stor del av vårt liv där falsk ödmjukhet kan maskera stolthet är i utövandet av våra andliga gåvor. Aposteln Paulus tog lätt ner skrytsamma medlemmar i den tidiga Korintiska kyrkan genom att ställa två frågor: "Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? "(1 Korinthierbrevet 4: 7). Som Matthew Henry påpekade: "En syndare som rycks från förstörelse av suverän nåd måste vara mycket absurd och inkonsekvent om denne är stolt över Guds fria gåvor." Det bör bara ta ett ögonblick för att se att svaret på Paulus frågor skulle vara ett stort motgift mot arrogans och en stor hjälp till ödmjukhet. Högmod byggt på prestationer kan ofta döljas av ett sken av ödmjukhet, en slöja som medvetet är utformad för att förmå andra att värdera våra dygder. Vi upprepar andliga klyschor om att ge Gud ära, men vill gärna ta emot åtminstone något av berömmet. Ändå är sann ödmjukhet grundläggande i tjänsten till Guds ära. Stora män tror aldrig att de är stora, och små män tror aldrig att de är små. En verklig ödmjuk person är mer rädd om Guds ära än sin egen.

En viktig hänvisning till äkta ödmjukhet är detta: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var." (Filipperbrevet 2:5). Jesus lade ifrån sig himmelens härligheter, tog på sig alla mänsklighetens faror och stress och tillät sig korsfästas. I allt detta ödmjukade han sig själv så att andra kunde bli upphöjda.

Som Alec Motyer påpekade: “Han såg ingen gräns för i vilken utsträckning hans lydnad  av förödmjukning måste sträcka sig." Naturligtvis var det ställföreträdande elementet i hans offer unikt, men hans efterföljare kallas för att ägna sig åt sinnelaget som drev det. Verklig ödmjukhet kommer inte med självbelåten avbockning av plikter utan genom att kultivera det självutlämnande sinnelag som endast syftar till att tjäna andra utan erkännande eller belöning.

När jag nyligen predikade i en kyrka i Aten slogs jag av ett meddelande på pastorns kontor med ett citatet av missionären Greve Nicolaus von Zinzendorfs ord: "Predika evangeliet, dö och bli glömd”. I Matteus 25 lärde Jesus ut att de som välkomnas in i himlen på Domedagen kommer inte ens att komma ihåg varje gång de troget hade tjänat Herren.

Vår Frälsare var “mild och ödmjuk i hjärtat" (Matt 11:29); sann ödmjukhet strävar efter att följa exemplet av Den som är "vår tros upphovsman och fullkomnare.” (Hebreérbrevet 12: 2)

JOHN BLANCHARD är en apologetiker och lärare. Han är utgivare av “Populära Kristna Apologetiker” och författare till mer än trettio böcker, inklusive “Tror Gud på ateister?”, “Ultimata frågor” och “Sanningen för Livet”.

©  Tabletalk magazine.  (sid 45)  01/2018 Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna Ligonier Ministries

Varför är artikeln låst? Läs om vår policy här