Den kristna läran

KVINNAN ERTAPPAD

2018-10-14 08:10 #0 av: Woodland

Läs gärna när R.C. Sproul förklarar hur Jesus tog sig ur ett besvärligt läge och samtidigt räddade en kvinna.

KVINNAN ERTAPPAD  i äktenskapsbrott.  ©

 Johannes 7:53-8:11

Vi börjar med en kort studie av ett av de mest kända styckena i Johannesevangeliet och kanske i hela Skriften. Johannes 7: 53-8:11 i de flesta översättningar berättas historien om kvinnan som ertappats  med äktenskapsbrott, en kraftfull redogörelse för vår Frälsares visdom och nåd.

Men vi måste notera att det finns en debatt rörande om Johannes faktiskt skrev denna berättelse. De flesta bibliska forskare tror inte att det här är en text av Johannes eftersom den inte finns i många av de äldsta Nya testamentets manuskript.1 Dessutom är manuskripten som innehåller berättelsen inte eniga om var den ska placeras. Vissa manuskript har den på andra ställen i Johannes evangelium, medan några även har det i Lukas evangelium. Ändå är det en gammal historia som hänvisas till av flera av de tidigaste kyrkofäderna, och kyrkan har länge hävdat att den berättar en autentisk episod från Kristi liv. Således är vi överens med John Calvin att eftersom avsnittet "innehåller ingenting som inte är ovärdigt för den apostoliska andan, finns det ingen anledning till varför vi bör vägra att tillämpa den till vår fördel.”

Berättelsen beskriver ett tillfälle när de skriftlärda och fariséerna förde  en kvinna som de hade ertappat med äktenskapsbrott till Jesus (Joh 8: 1-4). Den klarsynte läsaren kommer omedelbart  att märka att något är galet. Det krävs två personer för att begå en handling av fysiskt äktenskapsbrott, och om kvinnan blev tagen på bar gärning skulle en man också ha blivit ertappad. Var är han? Texten säger inte det, men  faktumet att bara kvinnan är anklagad visar att dessa religiösa ledare inte var bekymrade över lagen. Både mannen och kvinnan skulle straffas när de var skyldiga till äktenskapsbrott (3 Moseboken 20:10), men de skriftlärda och fariséerna försökte fördöma bara kvinnan.

Johannes 8: 5 bekräftar att dessa ledare var inte bekymrade om rättvisa. De tog kvinnan till Jesus för att pröva honom och frågade om de skulle avrätta henne som lagen krävde. Ur ett mänskligt perspektiv sätter detta Jesus i en knipa. Om han skulle förneka att hon förtjänade döden, kunde han bli anklagad för att ta lätt på lagen och skulle kunna förlora mycket av sin judiska publik. Om han skulle kräva hennes avrättning kunde de religiösa myndigheterna klaga hos den romerska regeringen vilken kontrollerade det heliga landet att Jesus uppmanade judarna att göra någonting som endast romarna kunde göra vid denna tiden, nämligen att verkställa ett dödsstraff. Jesus såg fällan, han böjde sig ned och började skriva i sanden, så att de tvingades vänta på hans svar (vers 6)

 

1 Läs gärna fotnoten i artikelns första bibellänk 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-10-14 14:20 #1 av: Woodland

För att försöka tvinga Jesus antingen att förneka Moses lag eller att bryta mot den romerska lagen om dödsstraff vilket de inte kunde verkställa under romersk rätt, förde de skriftlärde och fariséerna en kvinna som gripits i äktenskapsbrott inför honom. Detta var inte ett rättvist rättsligt förfarande, för lagen krävde straff för både mannen och kvinnan i fall av äktenskapsbrott. Jesus uppehöll anklagarna ett ögonblick och böjde sig ner för att skriva något (vi vet inte vad) i sanden.

Slutligen, när de religiösa myndigheterna fortsatte att begära ett svar svarade Jesus: "Låt den bland er som är utan synd, vara den första som kastar en sten mot henne" (vers 7). Hans svar var mästerligt. Han förkastade inte Moses lag och dess föreskrivna straff, för han bad om att en sten skulle kastas. Men han hävdade inte för judarna någon rätt att strida mot de romerska ockupanternas lagar. Om de var redo att tillämpa lagen bör den kvalificerade anklagaren börja.

Jesus sade inte att man måste vara fullständigt syndfri för att bringa en laglig anklagelse mot en annan person. I fall med dödsstraff måste vittnena vara helt säkra på den anklagades skuld. Annars skulle, om den anklagade var oskyldig, anklagaren få det straff som den anklagade hade förtjänat (5 Moseboken 19: 15-21). Med tanke på att de religiösa ledarna tillämpade selektiv rättvisa och bara ville fälla Jesus, hade de nästan säkert inte följt den process som krävdes enligt judisk lag för att bekräfta vad de hade sett när de fann kvinnan i synd. De var inte utan synd i det här fallet, och om det fanns någon tvivel om kvinnans skuld, borde de ha avstått från att stena henne för att inte samma straff skulle drabba dem om det upptäcktes att de inte följt proceduren. Så anklagarna gick alla bort, för att de hade alla misslyckats (Joh 8: 8-9)

När Jesus  visade kvinnan barmhärtighet och sade till henne att hon skulle gå och inte synda mer, bröt han inte lagen (vers 10-11). Även om den gamla förbundslagen föreskrev dödstraff för många brott, kunde domare i vissa fall acceptera en lösensumma (2 Moseboken 21: 28-32). Endast i fall av mord kunde en lösesumma inte accepteras (4 Moseboken 35:30-34). Så avrättning var det hårdaste straffet för äktenskapsbrott, men det var inte obligatoriskt. Vidare, när kvinnan pratade med Jesus, hade alla anklagare lämnat, och utan ett vittne till  synden kunde det inte bli någon rättegång eller straff. Det var ändå barmhärtigt av Jesus att låta henne gå, för han visste säkert hennes skuld.

Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?"  Hon svarade: "Nej, Herre, ingen." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Johannes 8:10-11)

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-10-14 14:21 #2 av: Woodland

CORAM DEO - Att leva inför Guds ansikte 

5 Moseboken 16:20 betonar att domarna i det forna Israel skulle eftersträva rättvisa och endast rättvisa. De religiösa myndigheterna som förde den otrogna kvinnan inför Jesus brydde sig inte om rättvisa, för de angrep bara kvinnan och inte mannen som hon också låg med. Som Guds folk måste vi vara angelägna om rättvisa, men se till att oskyldiga är skyddade och de skyldiga hålls ansvariga.

Medan Guds folk ska vara angelägna om rättvisa måste vi också vara villiga att visa barmhärtighet. Om vi ​​aldrig är barmhärtiga kan det bevisa  att vi inte har förstått Guds nåd mot oss. Rättvisan är avgörande, och i Guds system är den slutligen inte emot nåd, men i vår strävan efter rättvisa måste vi vara angelägna om att visa barmhärtighet när det är lämpligt att göra det. 

  © Predikan från  Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.