Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Den kristna läran

SJÄLENS MÖRKA NATT

2018-05-20 07:15 #0 av: Woodland

Detta fenomen beskriver ett handikapp som även de främsta kristna har utstått från och till. Vi frågar oss själva hur en troende person kan uppleva sådana andliga nedgångar, men oavsett vad som framkallar detta tar det inte bort dess verklighet.

Själens mörka natt © av R. C. Sproul

Själens mörka natt. Detta fenomen beskriver ett handikapp som även de främsta kristna har utstått från och till.  Det var detta som provocerade David till att dränka sin kudde i tårar. Det var den sjukdomen som gav Jeremiah binamnet "Den gråtande profeten." Det var den sjukdomen som så drabbade Martin Luther att hans melankoli hotade att förstöra honom. Det här är ingen vanlig depression, men det är en depression som är kopplad till en troskris, en kris som kommer när man känner Guds frånvaro eller känner en känsla av övergivenhet från Honom.

Andlig depression är verklig och kan vara akut. Vi frågar oss själva hur en troende person kan uppleva sådana andliga nedgångar, men oavsett vad som framkallar detta tar det inte bort dess verklighet. Vår tro är inte en ständig handling. Den är rörlig. Den sviktar. Vi rör oss från tro till större tro, och dess emellan kan vi ha tvivel då vi ropar: "Herre, jag tror, ​​hjälp min otro."

Vi tror kanske också att själens mörka natt är något helt oförenligt med Andens frukt, inte bara frukten av tro utan också med den av glädje. När den Helige Ande har översvämmat våra hjärtan med en "obeskrivlig himmelsk glädje", hur kan det finnas rum i hjärtat för ett sådant mörker? Det är viktigt för oss att göra skillnad mellan den andliga glädjen och det kulturella begreppet lycka. En kristen kan ha glädje i sitt hjärta medan det fortfarande finns en andlig depression i hans huvud. Glädjen som vi har upprätthåller oss genom dessa mörka nätter och släcks inte av andlig depression. Den kristnes glädje är något som överlever alla motgångar i livet.

I sitt andra brev till Korintierna anbefaller Paulus för sina läsare vikten av att predika och förmedla evangeliet till människorna. Men han påminner också kyrkan att den skatt vi har från Gud är en skatt som inte finns i kärl av guld och silver, utan i vad aposteln kallar "lerkärl". Av denna anledning säger han "för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte tillhöra oss." Omedelbart efter denna påminnelse tillägger aposteln, "Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa,  förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp."   2 Korinthierbrevet 4:7-10

Denna passage anger gränserna för den depression som vi kan uppleva. Depressionen kan vara djupgående, men den är inte permanent och den är inte heller dödlig. Observera att aposteln Paulus beskriver vårt tillstånd på olika sätt. Han säger att vi är "trängda, rådvilla, förföljda och nedslagna". Detta är mäktiga bilder som beskriver konflikten som kristna måste utstå, men i varje stycke där han beskriver detta fenomen beskriver han samtidigt gränserna. Trängda men inte utan utväg. Rådvilla men inte rådlösa. Förföljda men inte övergivna. Nedslagna, men inte utslagna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-05-20 14:57 #1 av: Woodland

Så vi har denna press att uthärda, men även om pressen är svår krossar den oss inte. Vi kan vara förvirrade och rådvilla, men den låga punkten till vilken vår förvirring tar oss resulterar inte i fullständig och total förtvivlan. Även i förföljelse, så allvarlig som den kan vara, är vi fortfarande inte övergivna, och vi kan bli överväldigade och nerslagna, vilket Jeremia talade om, men vi har ändå utrymme för glädje. Vi tänker på profeten Habackuk som i sin eländighet var övertygad om att trots motgångarna han fick utstå skulle Gud ge honom fötter som hjortens och låta honom gå fram över höjderna. I ett annat brev skriver aposteln Paulus till Filippinerna och ger dem uppmaningen "gör er inga bekymmer för något" och berättar för dem att botemedel mot ångest finns i bön, att det är Guds frid som lugnar vår ande och skingrar ångest. Om igen, vi kan vara ängsliga, nervösa och oroliga utan att ge efter för slutgiltig förtvivlan. Denna samexistens av tro och andlig depression kan läsas om i andra bibliska uttalanden av känslobetonade förhållanden. Vi får höra att det är helt legitimt för de troende att drabbas av sorg. Vår Herre var själv en smärtornas man och väl förtrogen med lidande. Fastän sorg kan nå vår själs rötter får den inte leda till bitterhet. Sorg är en legitim känsla, ibland till och med en dygd, men det får inte finnas någon plats i själen för bitterhet. På samma sätt ser vi att det är bra att gå till sorgens hus, men även i sorg får nedstämdheten inte lämna rum för hat. Närvaron av tro ger ingen garanti för frånvaro av andlig depression. Men själens mörka natt ger alltid plats för det klara ljuset vid middagstid när det gäller Guds närvaro. © Tabletalk Magazine

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.