Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 1200 ggr
Woodland
2018-04-29 09:15

FINNS DET EN GUD?

Svara på frågan "Finns det en Gud?" med omkring 775 ord? Är det kanske det enklaste uppdraget Tabletalk någonsin har beställt, eftersom svaret är så klart? Eller är det här det svåraste uppdraget Tabletalk någonsin har beställt?

"Finns det en Gud?" © av Sinclair Ferguson*

Svara på frågan "Finns det en gud?" Med omkring 775 ord? Är det kanske det enklaste uppdraget Tabletalk någonsin har beställt, eftersom svaret är så klart? Det finns inga konsekventa ateister, bara människor som gömmer sig från Gud. "Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlvalvet förkunnar hans händers verk…" (Ps 19: 2). Gud är den oundvikliga givne som ligger till grund för alla ting.

Eller är det här det svåraste uppdraget som Tabletalk någonsin har beställt? Ett omfattande svar kan fylla ett helt bibliotek. Det som följer är då bara ett löst fragment från ett kapitel i en bok i det biblioteket.

➝ 1 Gud Skaparen är den enda lösningen förGottfried Leibniz och Martin Heideggers ultimata gåta: "Varför finns det någonting där, och inte ingenting?"

Ex nihilo nihil fit- "Ingenting kommer från ingenting." Låt oss notera att ingenting är inte ett "före någonting"; det är inte "något reducerat till ett minimum". Ingenting är inga ting, ingen SAK. Inget-ett begrepp omöjligt för sinnet att förstå just för att ingenting  i första hand saknar "verklighet". Att transformera Rene Descartes berömda diktum Cogito, ergo summa (jag tänker, alltså finns jag) kan vi säga, Quod cogito, non cogito de nihilo (Eftersom jag finns, kan jag inte tänka på ingenting). Det leder till en annan Descartes-esque tanke: Quod cogito, ergo non possibile Deus non est (Eftersom att jag tänker, så är det omöjligt att Gud inte existerar). Kosmos, min existens och min förmåga att resonera, allt beror på det faktum att livet inte kunde komma från ingenting, utan kräver ett resonabelt och rationellt ursprung. Motsatsen (tid + chans = verklighet) är omöjlig. Varken tid eller chans är ett före-kosmiskt fenomen.

➝ 2 Denna Guden måste vara den bibliska Guden av två skäl. Det första är att enbart en sådan Gud tillräckligt grundlägger kosmos fysiska sammanhang som vi känner till det. För det andra, hans existens är den enda sammanhängande grunden, vare sig erkänd eller på annat sätt, för rationella tankar och kommunikation. Följaktligen måste den icke-troende nödvändigtvis hämta, låna eller intellektuellt stjäla från en biblisk grund för att kunna tänka sammanhängande och leva rationellt. Den sekulära humanisten som argumenterar att det inte finns något slutgiltigt måste således låna från bibliska förutsättningar för att kunna bedöma om någonting i sig själv är rätt eller fel.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2018-04-29 13:03
#1

Jag har nyligen gjort ett enkelt men hemskt experiment, där jag riktade mitt sinne till att tänka sig in i antagandet att det inte finns någon Gud, och sedan utforska konsekvenserna. Jag avråder bestämt från att utföra detta sinnesexperiment. Det leder oundvikligen till en mörk plats, en mental avgrund där inget i livet är meningsfullt, där det inte finns någon möjlighet till slutgiltig "mening".  Allt som vi här tycker är bra, sant, rationellt, förståeligt och vackert har ingen understruktur för att ge dessa begrepp samband. Sålunda blir naturen av allt jag är och upplever radikalt nedmonterat och frånkopplat från mitt medvetande av dem. Detta "medvetande" som verkar förståeligt blir då en oförsvarlig fabrikation av min egen fantasi. Och då upphör den fantasin att ha sammanhang i sig. I grunden blir min mycket komplexa medvetenhet bara en oförklarlig serie av invecklade kemiska reaktioner som är grundade utom rationalitet och har ingen inneboende mening.   "Mening" är i sig, i någon verklig gränsöverskridande mening, ett meningslöst begrepp.

Som utforskare i den konsekventa ateismens pilgrimsfärd kommer vi då dra slutsatsen att de enda konsekventa ateistiska tänkarna med mod till sina övertygelse, är de "ateister" som är drivna till förtvivlan, eftersom de ger efter till de outhärdliga slutsatserna i deras förutsättningar. De som lugnt hävdar sig vara ateister, avslöjar att de faktiskt vägrar att slutföra sina bekända övertygelser, och förtrycker det de vet innerst inne för att vara sant (att Gud finns) - självaste poängen som Paulus gör i Romarbrevet 1: 18-25.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2018-04-29 15:10
#2

Författaren Martin Amis berättade om en fråga som den ryska författaren Yevgeni Yevtushenko ställde till Sir Kingsley Amis: "Är det sant att du är ateist?" Amis svarade: "Ja, men det är mer än så. Du ser, jag hatar honom." Långt ifrån att kunna förneka Guds existens erkände han både Guds existens och sitt eget motstånd mot honom.

Amis var inte ensam. Varken en adlad av riket, eller någon av oss, kan undkomma att vara Guds avbild (oavsett förnedringen). Vi kan därför aldrig förneka Deus som vi är avbilden av. För Gud har lagt en börda på oss: "Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan." (Predikaren 3:11). Som Augustinus sade är våra hjärtan oroliga till dess att de finner vila i Honom.

Varför ställer då inte bibeln frågan: "Finns det en gud?" Därför att det står i dess första mening: "I begynnelsen skapade Gud…"

*Dr Sinclair B. Ferguson är en lärare hos Ligonier och en framstående professor i systematisk teologi vid Westminster teologiska seminariet i Philadelphia, Pennsylvania, USA.

© Tabletalk Magazine.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: