Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 1092 ggr
Woodland
1/21/18, 9:01 AM

INGEN RÄTTFÄRDIG av R.C. SPROUL

Bra är en relativ term. Det definieras mot något mått. Om vi ​​fastställer vad detta mått är kan vi gratulera oss själva och finna tröst i att vi uppnått det. Men om Gud fastställer standarden och Hans mått innehåller utåtriktat beteende (att våra handlingar överensstämmer fullkomligt med Hans lag) och inre motivation (att alla våra handlingar kommer från ett hjärta som älskar honom perfekt), så ser vi snabbt att vår låtsas-"godhet " inte alls är en godhet

Ingen rättfärdig © 

av  R.C. Sproul (1939-2017)  

Psalmisten frågade: "Om du, Herre, tillräknar missgärningar, Herre, vem kan då bestå"?  Denna fråga är uppenbarligen retorisk. Det enda svaret, det självklara svaret, är ingen.

Frågan ställs i en villkorlig (konditionalis) form. Det betraktar bara de förskräckliga följderna som följer om Herren tillräknar ondska. Vi andas en lättnadens suck och säger: "Tack och lov, Herren tillräknar inte ondska!"

Sådant är ett falskt hopp. Vi har blivit ledda att tro på en oändlig serie lögner att vi inte har något att frukta från Guds resultatlista. Vi kan vara trosviss om att om han kan döma alls kommer hans dom att vara mild. Om vi ​​alla misslyckas Hans test - ingen rädsla - kommer han att betygsätta på en kurva. Det är trots allt axiomatiskt att att fela är mänskligt och att förlåta är gudomligt. Detta axiom tas för givet så konkret att vi antar att förlåtelse inte bara är ett gudomligt alternativ utan en sann förutsättning för gudomligheten själv. Vi tror inte bara att Gud kan förlåta, men  att han måste förlåta, annars skulle han inte vara en god Gud. Hur snabbt glömmer vi det gudomliga privilegiet: "Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över" (Rom 9:15 SFB)

I vår tid har vi bevittnat evangeliets förmörkelse. Den mörka skuggan som döljer evangeliets ljus är inte begränsad till Rom eller liberal protestantism; den svävar tungt inom det evangeliska samhället. Själva formuleringen "predikande evangeliet" har kommit att beskriva varje form av predikning förutom predikan av evangeliet. Det "nya" evangeliet är ett som inte bryr sig om synden. Det känns inte stort behov av rättfärdiggörelse. Den avfärdar med lätthet vikten av tillräkningen av Kristi rättfärdighet som ett väsentligt behov för frälsning. Vi har ersatt tillräkningen av Kristi rättfärdighet med Guds "ovillkorliga kärlek". Om Gud älskar oss alla villkorligt, vem behöver Kristi rättfärdighet?

Verkligheten är att Gud tillräknar oegentligheter, och Han manifesterar sin vrede mot den. Innan aposteln Paulus utvecklar evangeliets rikedomar i sitt brev till Romarna lägger han ut saken för behovet av det evangeliet: "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen." (Rom. 1:18).

Denna text bekräftar en verklig uppenbarelse av verklig vrede från en verklig Gud mot verkliga människors verkliga ogudaktighet och orättfärdighet. Inget appell till någon påhittad uppfattning om Guds ovillkorliga kärlek kan mildra dessa verkligheter.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

  • Redigerat 9/27/20, 10:22 AM av Woodland
Annons:
Woodland
1/21/18, 1:07 PM
#1

Det mänskliga dilemma är detta: Gud är helig, och vi är inte det. Gud är rättfärdig, och det är inte vi. Visserligen är det öppet erkänt i vår kultur att "ingen är perfekt". Även den mest hoppfulle humanisten medger att  mänskligheten är skadad. Men i vågskålen … ah, där klämmer skon. Liksom muslimer antar vi att Gud kommer att döma oss "i vågskålen". Om våra goda handlingar uppväger våra dåliga handlingar kommer vi säkert fram  till himlen. Men tyvärr, om våra onda handlingar uppväger våra goda, kommer vi att lida Guds vrede i helvetet. Vi kan vara "förskräckta" av synd men förstörs inte av det. Vi har fortfarande förmågan att avväga våra synder med vår egen rättfärdighet. Detta är den mest monstruösa lögn av alla. Vi inte bara hävdar sådan rättfärdighet; vi litar på sådan rättfärdighet, vilken rättfärdighet som faktiskt inte existerar. Vår rättfärdighet är en myt, men ingen skadelös en. Ingenting är mer farligt än för en orättfärdig person att vila sitt framtida hopp på en illusion.

 

Det var emot en sådan illusion som Paulus betonade genom att citera psalmisten: "Hur är det då? Har vi (judar) något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde.  Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.  Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. "" (Rom 3: 9-12, SFB)

Vad som innefattas i dessa fyra verser i Nya Testamentet är så radikalt att om den moderna kyrkan skulle komma att tro på det skulle vi uppleva en väckelse som skulle göra att reformationen bleknar i jämförelsen. Men kyrkan idag tror inte på innehållet i dessa verser: Det finns ingen rättfärdig - inte en.

Vem tror att förutom Jesus är, utan undantag, inte en enda människa rättfärdig. Inte en enda oregenererad person som förstår Gud kan hittas.

Sökande efter Gud? Vi har helt omformat kyrkans gudstjänster för att vara känsliga för "sökande". Om tillbedjan skulle skräddarsys för sökande skulle den vara uteslutande riktad till troende, för ingen förutom troende söker någonsin Gud.

Varje person vänder sig bort från Gud. Alla blir olönsamma i andliga saker. Vid absoluta botten finns det ingen som gör gott, inte en enda, inte en.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
1/21/18, 3:53 PM
#2

Bra är en relativ term. Det definieras mot något mått. Om vi ​​fastställer vad detta mått är kan vi gratulera oss själva och finna tröst i att vi uppnått det. Men om Gud fastställer standarden och Hans mått innehåller utåtriktat beteende (att våra handlingar överensstämmer fullkomligt med Hans lag) och inre motivation (att alla våra handlingar kommer från ett hjärta som älskar honom perfekt), så ser vi snabbt att vår låtsas-"godhet " inte alls är en godhet. Vi förstår då vad Augustinus syftade på när han skrev att människans bästa verk inte är någonting annat än "fantastiska laster."

Än sen då? Ekvationen är enkel, Om Gud kräver fullkomlig rättfärdighet och fullkomlig helighet för att överleva Hans fullkomliga dom så är vi kvar med ett allvarligt problem. Antingen sätter vi vårt hopp till vår egen rättfärdighet, vilket är helt otillräckligt, eller så flyr vi till andras rättfärdighet, en främmande rättfärdighet, en rättfärdighet som inte är vår egen. Det enda ställe som en sådan perfekt rättfärdighet kan hittas är i Kristus - det är evangeliets goda nyheter. Ta bort detta element av främmande rättfärdighet som Gud "räknar" eller "tillräknar" oss, och vi har inget bibliskt evangelium alls. Utan tillräkningen blir evangeliet "ett annat evangelium", och ett sådant "evangelium" ger ingenting annat än Guds förbannelse.

Med Kristi rättfärdighet lovat till oss genom tro, har vi  vårt frälsningshopp. Vi blir räknade bland de välsignade för vilka Herren inte inte tillräknar synd. (Romarbrevet 4: 8) 

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Ligonier Ministries, founded by R.C. Sproul, exists to proclaim, teach, and defend the holiness of God in all its fullness to as many people as possible.
  • Redigerat 7/26/21, 10:51 AM av Woodland
Upp till toppen
Annons: