När jag talar med Gud talar jag däremot inte bara med en stor professor i skyarna. Jag pratar med en som har all kunskap, en som inte kan lära sig någonting från mig som han inte redan vet. Han vet allt som finns att veta, inklusive vad jag tänker. Han känner till vad jag ska säga till honom innan jag säger det. Han vet vad han ska göra innan han gör det. Hans kunskap är suverän, så som han är suverän. Hans kunskap är perfekt, oföränderligt så. 
Även om bibeln ibland haltar med det mänskliga språket, vilket uttrycker tanken att Gud ändrar sitt sinne, förnekar eller ångrar sig angående sina planer, påminner den oss på andra håll om att dessa mänskligt formulerade uttryck endast är det, och att Gud inte är en människa som skulle ångra sig. I Honom sker ingen förändring. Hans rådslut är av evighet. Han har ingen plan B. Plan B är "beredskapsplaner", men även om Gud känner till alla händelser känner han själv inte någon ovisshet. 
Människor frågar, "Ändrar bön Guds sinne?" Att fråga en sådan fråga är att svara på det. Vilken sorts Gud kunde påverkas av mina böner? Vad kunde mina böner göra för att han skulle förändra sina planer? Skulle jag möjligen kunna ge Gud någon information om någonting som han inte redan vet? Eller skulle jag kunna övertyga honom mot ett bättre tillvägagångssätt med min överlägsna visdom? Självklart inte. Jag är helt okvalificerad att vara Guds mentor eller hans vägledare. Så det enkla svaret är att bön inte förändrar Guds sinne. 
Men anta att vi ställer frågan om förhållandet mellan Guds suveränitet och våra böner på ett lite annorlunda sätt: "Ändrar bön saker?" Nu är svaret ett uttryckligt "Ja!". Skriften säger oss att "Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön." (Jakob 5:16). Denna text förklarar att bönen är effektiv. Det är inte en gudomlig meningslös utövning. Det som är meningslöst utnyttjar ingenting. Bön hjälper dock mycket. Det som är mycket verksamt är aldrig meningslöst.

Vad hjälper bön? Vad förändrar det? För det första förändrar mina böner mig. Syftet med bön är inte att förändra Gud. Han förändras inte eftersom han inte behöver förändras  Men jag gör det. Precis som professor Berkouwers frågor till mig inte var till hans nytta men till min, så är min tid med Gud för min uppbyggnad, inte Hans. Bön är ett av de stora privilegier som ges till oss tillsammans med vår rättfärdiggörelse. En följd av vår rättfärdiggörelse är att vi har tillträde inför Gud. Vi har antagits in i hans familj och givits rätten att tilltala honom som fader. Vi uppmanas att frimodigt komma in i hans närvaro. (Det är självklart en skillnad mellan frimodighet och arrogans.) 

Men bön förändrar också saker. I praktiken säger vi att bön fungerar. Det som är effektivt är det som orsakar eller producerar effekter. I teologin skiljer vi mellan primära och sekundära orsakssamband. Primära orsakssamband är kraftkällan för alla orsaker. När Bibeln säger att "i honom är det vi lever, rör oss och är till" (Apg 17:28) indikerar det att förutom Guds upprätthållande försyn skulle vi vara maktlösa att leva, röra oss eller existera. All kraft som vi har är sekundär. Den beror alltid på Gud för sin ultimata effekt. Ändå är bön verklig. Bön är ett av de medel som Gud använder för att genomföra de ändamål han ordinerar. Det betyder att Gud inte bara ordnar slutet, han ordnar de medel han använder för att uppnå dessa ändamål. 

Gud behöver inte vårt predikande för att rädda sitt folk. Ändå har han valt att arbeta genom vår predikning. Han bemyndigar vår mänskliga predikning med sin egna kraft. På samma sätt har han valt att arbeta genom våra böner. Han bemyndigar våra böner så att vi, efter att vi ber, kan gå tillbaka och se honom frigöra Hans kraft i och genom våra böner. 
Vi ber förväntade och självsäkra, inte trots Guds suveränitet, utan på grund av den. Det skulle vara ett slöseri med tid och andetag att be till en gud som inte är suverän. 

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.