Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 1906 ggr
Woodland
10/7/17, 4:33 PM

LAGLÖSHETENS HEMLIGHET av R.C. Sproul

Ondskan kan inte definieras som en sak eller som en substans eller som någon form av väsen. Snarare är ondskan alltid definierad som en handling, en handling som misslyckas med att uppfylla en godhetsstandard. I detta avseende har ondskan definierats med avseende på att det antingen är en negation (negatio) av det goda eller en försakelsen (privatio) av det goda. I båda fallen beror själva definitionen av ondska på en förståelse av det goda.

Laglöshetens Hemlighet  ©

av R.C. Sproul 

Den har kallats den kristna tronens akilleshäl. Självklart hänvisar jag till det klassiska problemet med ondska.  Filosofer som till exempel John Stuart Mill har hävdat att ondskans existens visar att Gud antingen inte är allsmäktig eller god och kärleksfull. Tanken är att, om ondskan existerar bortsett från Guds suveräna kraft, då genom oemotståndlig logik, kan Gud inte anses vara allsmäktig. Å andra sidan, om Gud har makt att förhindra ondskan men misslyckas med att göra det, skulle detta reflektera över hans karaktär, vilket skulle indikera att han varken är god eller kärleksfull. På grund av att problemet envist kvarstår har kyrkan gjort otaliga försök med det som kallas teodicé. Termen teodicé innebär att man kombinerar två grekiska ord: ordet för Gud, theos och Ordet för rättfärdigande, dikaios. Följaktligen är en teodicé ett försök att rättfärdiga Gud för ondskans existens (som exempelvis ses i John Miltons “Det förlorade paradiset”).

Sådana teodicér har täckt utmaningen mellan en enkel förklaring av att ondska kommer som ett direkt resultat av mänsklig fri vilja till mera komplexa filosofiska försök som det som framlades av filosofen Leibniz. I hans teodicé, vilken Voltaire gjorde satir av i “Candide”, skilde Leibniz på tre typer av ondska: naturliga ondska, metafysisk ondska och moralisk ondska. I detta trefaldiga översikt hävdade Leibniz att den moraliska ondskan är en oundviklig och nödvändig konsekvens av ändlighet, vilket är en metafysisk brist på fullständigt varande. Eftersom varje varelse saknar oändligt varande, måste bristen nödvändigtvis leda till defekter vilka vi ser i moralisk ondska. Problemet med denna teodicé är att den inte tar hänsyn till det bibliska idealet av ondskan. Om ondska är en metafysisk nödvändighet för varande, så hade Adam och Eva självklart varit onda innan fallet och skulle fortsätta att vara onda, även efter förhärligandet i himlen.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Jesus Gud Den Helige Ande treenighet Bibel kristendom dop begravning bröllop tro kyrka samfund kristen liv död himmel helvete trosbekännelse Kyrkofäder. Augustinus Iraneus katolsk Nicene Omvändelse Hinn näradöden NDU tvivel Otro Äktenskap Äktenskapsbrott omgifte otukt Maria änglar helgon Logos Mose Moseboken Moseböckerna slaveri dödsynder 666 orättvis dikt abort lidande helande Människofruktan Bibelläsning Bibelord förbundet prövningar lovsång tungotal gudsfruktan yoga reformationen tecken Melito skolavslutning vittnesbörd evolution bibelcitat sjukdom reinkarnation förlåtelse uppenbarelse synd psalm skapelsen skapelseberättelsen
  • Redigerat 5/16/21, 8:17 AM av Woodland
Annons:
Woodland
10/8/17, 8:35 AM
#1

Upp till nu har jag ännu inte funnit en tillfredsställande förklaring till det som teologer kallar ”laglöshetens hemlighet”*. Vänligen skicka inte brev som ger dina förklaringar, vanligtvis med fokus på någon dimension av mänsklig fri vilja. Jag är rädd att många människor misslyckas med att känna den allvarliga vikten av denna förklaringsbörda. Bara närvaron av fri vilja är inte tillräckligt för att förklara ondskans ursprung,därför att vi måste  fortfarande fråga hur kan en god varelse vara benägen att fritt välja ondskan. Viljans böjelse att agera på ett omoraliskt sätt är redan det en syndens signal.

Ett av de viktigaste närmandena till problemet med ondskan är det som ursprungligen framlades av Augustinus och senare av Aquinas, där de hävdade att ondskan äger inte något självständigt varande. Ondskan kan inte definieras som en sak eller som en substans eller som någon form av väsen. Snarare är ondskan alltid definierad som en handling, en handling som misslyckas med att uppfylla en godhetsstandard. I detta avseende har ondskan definierats med avseende på att det antingen är en negation (negatio) av det goda eller en försakelsen (privatio) av det goda. I båda fallen beror själva definitionen av ondska på en förståelse av det goda. I detta avseende, som Augustinus hävdade, är det onda parasitiskt - det vill säga att det beror på det goda för dess definition. Vi tänker på synd som något som är orättfärdigt, innebärande olydnad, omoraliskhet och liknande.

Alla dessa definitioner är beroende på godhetens positiva substans för deras definition. Augustinus hävdar att även om kristna står inför svårigheten att förklara ondskans närvaro i universum, så har hedningarna ett problem som är dubbelt så svårt. Innan man ens kan få ett problem med det onda, måste man först ha en föregående existens av det goda. De som klagar på problemet med ondskan har nu också problemet med att definiera det godas existens. Utan Gud finns ingen ultimat standard för det goda.

2 Tessalonikerbrevet 2:7

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
10/8/17, 6:58 PM
#2

I moderna dagar har detta problem blivit löst genom att helt enkelt förneka både ont och gott. Ett sådant problem står dock inför enorma svårigheter, särskilt när man lider i händerna på någon som tillfogar oss skada. Det är lätt för oss att förneka ondska till dess att vi själva är offer för någons onda handlingar.

Däremot om vi avslutar vår strävan att svara på ondskans ursprung är en sak säker: eftersom Gud är både allsmäktig och god, måste vi dra slutsatsen att i hans allsmäktighet och godhet måste det finnas en plats för ondska. Vi vet att Gud själv aldrig gör det som är ont. Icke desto mindre påbjuder han allt som händer. Även om han inte gör ont och inte skapar ont, förordnar han att ondskan existerar. Om den existerar, och om Gud är suverän, måste han självklart ha kunnat förhindra dess existens. Om han tillåter ondska att komma in i detta universum, kan det bara vara genom hans suveräna beslut. Eftersom hans suveräna beslut alltid följer hans väsens fullkomlighet, måste vi dra slutsatsen att hans beslut att tillåta ondskan att existera är ett gott beslut

Återigen vi måste vara försiktiga här. Vi får aldrig säga att ondskan är bra, eller att gott är ont. Men det är inte samma sak som att säga: "Det är gott att ondskan finns.” Återigen,   upprepar jag, det är bra att det finns ondska, annars kunde ondskan inte existera. Även detta teodicé förklarar inte hur "ondskans inträde" kom in i världen. Det reflekterar bara på   "varför" av ondskans verklighet. En sak som vi vet med säkerhet är att ondska existerar. Den finns, om ingen annanstans, i oss och i vårt beteende. Vi vet att ondskans kraft är extraordinär och orsakar stor smärta och lidande i världen. Vi vet också att Gud är suverän över den och i sin suveränitet tillåter han inte ondska att få det sista ordet. Ondskan tjänar alltid Guds ultimata bästa intresse. Det är Gud i hans godhet och i hans suveränitet som har ordinerat den slutliga erövringen över det onda och befriar hans universum från den. I detta försonande finner vi vår vila och vår glädje - och fram till den tiden, bor vi i en avfallen värld.

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: