Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 1569 ggr
Woodland
2017-09-03 15:14

GUDS HELIGHET av R.C. SPROUL

Vi tycker inte att det är så viktigt, för "att fela är mänskligt, och att förlåta är gudomligt”. Denna aforism antyder att det är naturligt och därför acceptabelt att människor syndar. Det är också underförstått att det är Guds natur att förlåta. Och om han inte förlåter så är det något som är fel med hans genuina gudomlighet, för det är Guds natur att förlåta. Men detta är lika falskt som det första antagandet: det är inte nödvändigt för gudomlighetens väsen att förlåta.

Guds helighet och människans syndighet ©

av R.C. Sproul

Ett ord som kristalliserar kärnan i den kristna tron ​​är ordet nåd. En av den protestantiska reformationens stora mottos var den latinska frasen sola gratia - av nåd allenast. Denna fras uppfanns inte av reformatorerna från 1600-talet. Dess rötter finns i Augustinus av Hippos teologin, som använde frasen för att uppmärksamma kristendoms centrala begreppet, att vår förlossning är endast av nåd, att det enda sättet en människa någonsin kan finna sig förenad med Gud är av nåd. Det begreppet är så centralt till Skriftens undervisning att för att ens tala om det verkar som en förolämpning mot människors intelligens. Men om det finns en dimension av kristen teologi som har blivit undanskymd i de senaste generationerna, är det nåd. 

Två saker som varje människa måste absolut förstå är Guds helighet och människans syndfullhet. Dessa ämnen är svåra för människor att möta. Och de går tillsammans: om vi förstår vem Gud är och ser en glimt av Hans majestät, renhet och helighet, så är vi omedelbart medvetna om omfattningen av vår egen korruption. När det händer flyr vi till nåd – för vi inser att det inte finns något sätt att vi någonsin kunde stå inför Gud utom nåd.  

Profeten Habakkuk var upprörd under en period i den judiska historien, eftersom han såg Guds folks fiender triumfera, den onda blomningen och de rättfärdiga lidande. Han höjde ett klagomål och sa: "Har inte du, Herre, alltid varit till, du min Gud, min Helige? Vi skall inte dö! Herre, till en dom har du satt dem, till en tillrättavisning har du berett dem, du vår klippa." (Hab 1:12). Han fortsatte med att bekräfta Guds helighet och hur Gud inte kan tolerera ondska: "Dina ögon är för rena för att se på det onda…" (Hab 1: 13a).

Detta är allt annat än karaktäristiskt för det mänskliga tillståndet. Vi kan tolerera det som är fel. Faktum är att om vi inte tolererar det som är fel kan vi inte tolerera varandra eller ens oss själva. För att kunna leva med mig själv som en syndare måste jag lära mig att tolerera något som är ont. Om mina ögon var för heliga för att se ondska, skulle jag behöva stänga mina ögon när jag var med någon annan - och de skulle se i mig en man som har besudlad Guds bild.

Habakkuk frågade då: "hur kan du då se på de trolösa och tiga när den ogudaktige slukar den som är mer rättfärdig än han?" (Vers 13b). Han kunde inte förstå hur Gud kunde uthärda och vara tålmodig med människans ondskan. Men vi kan inte tolerera idén om Guds upprördhet över människans ondskan. Vi blir antagonistiska mot idén om en Gud som är så helig att han kunde vända ryggen från att titta på någon eller något som är syndigt. Det är det dilemmat som Skriften ställer oss inför: Det finns en helig Gud vars bild vi bär och vars bild som det är vårt grundläggande ansvar som människor att spegla – men vi är inte heliga.

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Ligonier Ministries, founded by R.C. Sproul, exists to proclaim, teach, and defend the holiness of God in all its fullness to as many people as possible.
  • Redigerat 2021-07-26 10:49 av Woodland
Annons:
Woodland
2017-09-09 16:22
#1

En gång diskuterade jag Guds helighet med en grupp pastorer på en teologikonferens. En av pastorerna sa att han uppskattade min undervisning om Guds helighet men att han inte var överens med mig om det jag lärde ut om Guds suveränitet. Jag svarade att även om vi som kristna borde sträva efter att leva tillsammans i fred och inte vara argumenterande eller splittrande var det inte möjligt för oss båda att ha rätt när det gäller hur Guds suveränitet fungerar. Och vidare, den som har fel syndar mot Gud vid den felpunkten.

När vi syndar vill vi beskriva vår syndiga aktivitet i form av ett misstag, som om det skulle blidka eller förmildra skulden som berörs. Vi tycker inte att det är fel av ett barn att lägga till två och två och komma upp med fem. Vi vet att svaret är fel, men vi smiskar inte barnet och säger: "Du är dålig, för av två plus två fick du fem istället för fyra.” Vi tänker på misstag som en del av det mänskliga tillståndet. Men som jag sa till pastorn, om en av oss har fel skulle det bero på att en av oss kom till Skriften och ville att den skulle hålla med honom snarare än att han skulle hålla med Skriften. Vi tenderar att vara partiska och vi förvränger Guds ord för att undgå domen som kommer från den.

Men att fela är mänskligt – så vi säger "Det är okej." Vi är så vana vid vår fallenhet och korruption att medan våra moraliska känslor kan uppröras när vi ser någon som är inblandad i grov och häftig kriminell aktivitet såsom massmord, så störs vi inte av normal, vardaglig olydnad mot Gud. Vi tycker inte att det är så viktigt, för "att fela är mänskligt, och att förlåta är gudomligt”.

Denna aforism antyder att det är naturligt och därför acceptabelt att människor syndar. Det är också underförstått att det är Guds natur att förlåta. Och om han inte förlåter så är det något som är fel med hans genuina gudomlighet, för det är Guds natur att förlåta. Men detta är lika falskt som det första antagandet: det är inte nödvändigt för gudomlighetens väsen att förlåta. Förlåtelse är nåd, vilken är en oförtjänt eller obesvarad ynnest. Vi är så vana vid synd att vi syndar hela tiden. Vi kan inte definiera en människa utan att definiera vår mänsklighet som fallen, och vi kan omöjligt upprätthålla livet åtskiljt från nåd.

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-09-10 07:29
#2

Hur bör synd förstås? Är den oväsentlig eller nödvändig för vår mänsklighet? Uttrycket “oväsentlig” refererar till de egenskaper hos ett objekt som inte ingår i dess väsen. De kan existera eller inte existera utan att ändra vad objektet verkligen är. Till exempel är en mustasch en oväsentlig egendom. Om en man rakar av sig sin mustasch upphör han inte att vara en man.

Å andra sidan är “väsentliga” egenskaper de som ingår i ett tings väsen. Ta bort den egenskapen och det upphör att vara det tinget. Synd är inte väsentlig för mänskligheten om inte någon tror att Gud gjorde mänskligheten syndig i början. Om synd är väsentlig för mänskligheten då skulle det betyda att Jesus var syndig eller inte mänsklig. Så synd är inte väsentlig. Adam hade ingen synd när han skapades men han var fortfarande mänsklig. Jesus har ingen synd men han är fortfarande mänsklig. Troende kommer inte att ha någon synd när de kommer till himlen och de kommer fortfarande att vara mänskliga.

Synd är inte väsentlig, men den är heller inte bara tangentiell eller på ytan av vår mänsklighet. Snarare, människans porträtt som vi får i Skriften är att i sitt fallna tillstånd är människan fullständigt och grundligt smittad av synd till hela sin person. Med andra ord är synd inte en ytlig fläck utan något som genomgår till självaste kärnan av vårt väsen.

© Copyright Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: