Konstantin och Nicaeakonsiliet
Det finns olika populära uppfattningar om hur mycket påverkan Konstantin hade på kyrkans lära. Onekligen omvandlade han kyrkornas mötesplatser från enkla byggnader till arkitektonisk prakt genom påkostade kyrkor men hur var det med själva läran?
Konstantin anklagas för att ha bestämt över kyrkorådet i Nicaea år 325 och bestämt att Jesus var Gud och därmed direkt eller indirekt instiftade han Treenigheten. Detta framhålls ofta av de som är emot den kristna kyrkans Gudsbild med sin dyrkan av Fadern, Sonen och Anden. Av den omfattande dokumentationen som finns vet vi att detta stämmer inte.
Synsättet att Jesus var skapad av Fadern var inget nytt utan var länge ett föremål för kontroverser. Kontroverserna nådde en kulmen när berbern Arius ( 256-336) en diakon i Alexandria och elev till Lukianos av Antiochia, bröt med sin biskop över läran om Jesus person.
Vid ett kyrkomöte i Alexandria år 321 samlades nästan 100 biskopar från Egyptien och Libyen och fördömde Arius lära. Han flydde till Palestina och blev vän med Eusebius av Nikomedia (senare biskop of Caesarea). Eusebius hade bra kontakter med Konstantin och kejsaren beundrade honom. Arius kunde fortsätta att skriva och predika sin lära som spred sig.
Striderna mellan de två sidorna i kyrkan störde friden i riket. Eusebius av Nikomedia som höll med Arius hade vid denna tid förlorat inflytande över Konstantin och den spanska biskopen Hosius som agerade rådgivare till kejsaren. Konstantin ville ha ett enhetligt rike och skickade biskopen Hosius för att medla mellan Arius anhängare och motståndarna. Hosius presenterade ett brev från Konstantin med uppmuntran "Därför låt var och en av er, som visar hänsyn till andra, lyssna på en opartisk uppmaning av dina medtjänare." Men när sändebudet inte hade framgång utlyste Konstantin kyrkomötet i Nicaea för att en gång för alla avgöra frågan. Påbudet gick ut över hela riket och även till flera biskopar utanför riket. De kom till exempel också från Persien. Till kyrkomötet i Nicaea år 325 samlades minst 200 biskopar de flesta från den östra delen av riket. En arabisk skrift nämner 2000 närvarande men det kan syfta på diakoner, präster och följeslagare som betjänade biskoparna. Athanasios nämner specifikt 318.
De var en samling biskopar där somliga bar ärr efter förföljelserna. De samlades cirka 20 maj och diskuterade olika frågor tills Konstantin anlände den 14 juni. Biskoparna var på plats i salen och Konstantin kläd och smyckad som en kejsare satte sig i en gyllene stol. Efter att biskoparna hade satt sig höll någon ett kort tal och därefter talade Konstantin och lät dem veta att han ville att religös fred skulle råda. Han presiderade över mötet som en hedersordförande och ledde vissa diskussioner. Han var okunnig om de djupare sakerna i tron och kunskaperna i grekiska fattades. Kejsaren hade traditionellt stort inflytande som Pontifex Maximus i den gamla religionen. Kanske ansåg han att det var hans plikt som kejsare att styra kyrkan i en liknande roll. Men under de två månader som mötet hölls överlät Konstantin de djupa teologiska diskussionerna till de kyrkliga ledarna. Arius kallades ofta för att försvara och förklara sina skrifter och läran inför de samlade. Hans åsikter diskuterades allvarligt och motstående argument övervägdes uppmärksamt. Det gick hett till ibland.
Biskopen Hosius och den unge diakonen Athanasios influerade formationen av den Nicaeanska bekännelsen 325 som lydde så här:
Vi tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen (grek. ὁμοούσιος) som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom. Han led och på tredje dagen har uppstått, stigit upp till himmelen därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Och vi tror på den helige Ande. [Men de som säger: "Det fanns en tid när han inte var;" och "Han fanns inte förrän han skapades;" och "Han var gjord av ingenting" eller "Han är av en annan substans" eller "väsen" eller "Guds Son skapades" eller "föränderliga" eller "modifierbar'- de fördöms av den heliga katolska* och apostoliska kyrka.]
* katolska betyder universell