Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 3970 ggr
Woodland
2017-01-16 18:42

DE APOSTOLISKA FÄDERNA

Man hör/läser ofta om Kyrkofäderna och sedan nämns de "apostoliska fäderna". Man tänker på personer men faktum är att de apostoliska fäderna i själva verket är ungefär 10 dokument eller skrifter! Målet med denna artikel är att ge information så att man kan orientera sig i historia när det gäller kristendomens utveckling. Som vanligt, för praktiska orsaker, är denna tråd låst men ni få gärna ställa frågor eller ge synpunkter i forumet.

Det finns en skillnad mellan att studera kyrkohistoria (det som hände) och historisk teologi (det folket trodde på). Vi kommer säkert att sväva mellan dessa två fält i denna artikel.  Det som står här är absolut inte uttömmande om ämnet men endast en liten introduktion så man vet vem, vad och var. 

Man hör ofta om Kyrkofäderna och sedan nämns de "apostoliska fäderna". Man tänker på personer men faktum är att de apostoliska fäderna i själva verket är ungefär 10 dokument eller skrifter! Vissa av skrifternas författare känner vi till och jag kommer att berätta om dem kort i artikelns inlägg. De spänner tidsperioden 90-150 e.Kr. 

Efter Apostlarna?

Vid slutet av det första århundradet var Jerusalems tempel förstört, Roms regering började lägga märke till de kristna på ett hotande sätt, och apostlarna var döda. Vem tog upp apostlarnas mantel och trädde in i kyrkans ledning efter deras död? 

De människor som räknas till de apostoliska fäderna som vi känner till är Clemens av Rom, Ignatius av Antiokien, och Polycarp (som lärde upp Ireneus). De har lämnat brev efter sig och runt slutet av 1600-talet började dessa män kallas de "apostoliska fäderna" eftersom de ansågs vara de som hade haft direkt kontakt med apostlarna Petrus, Paulus och Johannes. Denna artikelserie kommer att innehålla en kort beskrivning av deras liv, arbetsområden, ämbeten och död.   

Förutom de namngivna fäderna räknas också flera andra skrifter till de apostoliska fäderna fastän att deras författare är okända. Dessa skrifter hade stor betydelse som instruktion i den tidiga kyrkan. Didachen är en utav dessa. De ingår inte i Nya testamentet men skall samtidigt inte förväxlas med de gnostiska skrifterna i Nya testamentets apokryfer* som inte används. Ta inte för givet att av dessa fäders skrifter alla är särskilt värdefulla ur en trosynpunkt. Flera av dem är fyllda med irrläror och detta är viktigt eftersom irrläror har en tendens att återkomma, och de blir lättare och lättare att identifiera och tillbakavisa i och med att de har konfronteras av kyrkans lärde genom århundraden. "Hermas Herden", till exempel, är ett fantasiverk. Andra verk åberopar deras författare som en bland apostlarnas närmaste män, men detta är falskt. Dessa dokument anses inte vara genuina men har tillskrivits ett värde  på grund av deras ålder och för att de ger en insikt i den tidiga kyrkan. 

*Apokryfyrna -Av grekiskan och betyder "fördold, hemlig, svårbegriplig". Skrifter som påminner som bibelböcker och gör anspråk på liknande auktoritet men inte har blivit allmänt erkända och delar av bibeln. Det finns tre grupper: Gammaltestamentliga apokryfer, pseudepigrafer  och Nyatestamentliga apokryfer.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-01-17 19:30
#1

Clemens av Rom

Clemens föddes i Rom till en rik och lysande familj. Vi vet inte hans födelsedatum men han nämns som Clemens Romanus.  Av någon orsak skiljdes han från sina föräldrar under sin barndom och uppfostrades av främmande människor. Han fick en bra utbildning omgiven av lyx och hade även tillgång till kejsarens hov.  Men med tiden fann han ingen glädje i detta och började fundera över livets betydelse.

Medan han bodde i Rom hörde han talas om den nya läran om Kristus  och sökte upp de områden där apostlarna predikade. Enligt traditionen träffade han Barnabas i Alexandria och lyssnade på honom. Han reste till Palestina och blev döpt av Petrus  och följde därefter honom och tog del av hans arbetsuppgifter och lidanden.   

Man tror att Clemens är den som Paulus skrev om i Filipperbrevet 4:3 - Ja, också dig, trofaste Medarbetare,  ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra Medarbetare, som har sina namn i livets bok

Clemens liv var en inspiration och ett redskap där många från alla samhällsklasser blev omvända  till Kristus: medlemmar av kejsarens familj, ämbetsmän, slavar, med mera. Det påstås att han en gång under en Påskdag döpte fler än 400 personer.  

De som höll sig till kejsarkulten bevittnade framgången av hans tjänst. De gick till kejsar Trajanus (år 98-117) med anklagelser om att Clemens förolämpade Roms gudar, med vilka kejsaren ansågs inlemmad (de som inte tillbad de romerska gudarna betraktades som hedningar). Clemens blev bannlyst och landsförvisad till Chersonesos-kolonin  i Krim för att arbeta i ett stenbrott. Ett flertal av hans hängivna lärjungar följde frivilligt med honom.  Förflyttning tystade inte Clemens, utan han fann i stenbrottet ett flertal kristna fångar som han betjänade som pastor, lärare och själavårdare. Han predikade och många andra blev omvända.  

Clemens nämns som den tredje påven i Rom.  Det är värt att nämna att det inte finns några bevis för att det ska ha funnits en Påve i Rom i en sådan dominerande ställning som vi i nutiden förknippar med titeln Påve förrän år 440-461 (och detta kom till på grund av Biskop Leos förhandlingar med Attila och Genseric). Biskop i Rom var vad vi idag skulle kalla en pastor som hade diakoner under sig. Det fanns ingen biskop i Rom under Petrus dagar. Roms kyrka leddes av en grupp äldste.  Det kan vi se i Clemens egna brev, 1 Clementsbrevet.1

1 Clemens 21:6; 42:4-5; 44:1 - 5

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-01-19 08:57
#2

Clemens 1 brev

Det är allmänt accepterat bland experter att Clemens 1 är skriven av Clemens. Det är ett långt brev som kan hittas här i en engelsk översättning av Lightfoot. Brevet är skrivet till kyrkan i Korint vars problem inte tog slut med Paulus andra brev. I sitt brev citerar Clemens Gamla testamentet ungefär 150 gånger och parafraserar även det Nya (det står i kursiv i Lightfoots översättning). Clemens citerar Jesus direkt och tillskriver skriften som av den helige Ande. Han tillrättavisade  en fraktion ledd av en eller två personer i Korintkyrkans församling för upproriskhet mot deras pastor och de äldste som apostlarna utnämnt1. Detta var ett utav många problem i kyrkan (Paulus skrev om ett annat här).  Han skriver också att apostlarna2 Petrus och Paulus föll offer för avundsjuka och blev dödade. Tacticus, en Romersk historiker, skrev att kristna arresterades baserat på information från andra bekännare3. Det vill säga de förrådde varandra. 

I brevet finns också en charmig berättelse om Fågel Fenix4.  Brevet finns inte med i de godkända bibelböckerna hos protestanter men är ändå bra läsning. 1 Clemens var ett dyrbart brev för den tidiga kyrkan och lästes flyktigt. Clemens 2 är en predikan och daterats till 130-160 efter Kristus. Dess författare är inte densamme som 1 Clemens.  

1 1 Clemens 46:5-48:1

21 Clemens 5.1-6:1

Matteusevangeliet 10:16-22

4 1 Clemens 25:1 - 4

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-01-22 16:18
#3

Polycarpus (69 - 155 ? efter Kristus)

Polycarpus föddes in i en kristen familj och följde Herren från ungdomen. Vi känner inte till så många detaljer av hans liv men enligt hans egna lärjunge, Irenaeus, var Polycarpus i sin tur lärjunge och bekant till apostlarna (särskilt Johannes).  Han hade under sina tidiga år samtalat med många som varit ögonvittne till Herren Jesus då han gick här på jorden och enligt Tertullian och Jerome var det Aposteln Johannes som vigde Polycarpus till biskop av Smyrna (İzmir i dagens Turkiet). 

Polycarpus nära förbindelser med Johannes och hans kunskap om vad apostlarna lärt gjorde honom särskilt värdefull för uppkommande generationer av kristna. Mot slutet av hans liv sådde gnostikerna mycket skada och Polycarpus kunde stå emot dem med hjälp av sin kunskapsbakgrund; han fördömde gnostikernas "hemliga apostoliska traditioner" och avslöjade deras grundlösa spekulationer. 

Irenaeus skrev att när Polycarpus senare i livet besökte Rom var hans kunskap av stort värde och fick flera av de som hade snärjts av irrlärarna Markions och Valentinus lögner att återvända till den sanna tron. När Polycarpus mötte Markion på gatan blev han tillfrågad "Känner ni oss?". Polycarpus svarade, "Jag känner igen er, Satans förstfödde." I sitt brev till Filippierna anknyter han  till Aposteln Johannes och skriver: För var och en som inte bekänner att Jesus Kristus är kommen i köttet är antikrist 1 och den som inte erkänner korsets vittnesbörd är av djävulen; och den som förvränger  Herrens uttalande för sina egna lustar, och säger att det finns varken en uppståndelse eller en dom, är han den förstfödde av Satan.  

Ireneaus berättar också att när Polycarpus hörde irrlärarnas fantasier höll han för öronen och ropade "O gode Gud! för vilka tider har du bevarat mig så att jag skulle få uthärda sådana saker!" Enligt Ireneaus såg Polycarpus ingen annat utväg än att följa i Johannes fotspår: i "Mot irrläror" skrev Irenaeus att Johannes, Herrens lärjunge, gick till badhuset i Efesus och såg Cerinthus däri, rusade ut ur badhuset utan att bada och ropade, "Låt oss fly så att inte badhuset rasar ner, för Cerinthus, sanningens fiende, är däri!”    

Mot slutet av sitt liv reste Polycarpus till Rom för att diskutera påskfirandets datum med den dåvarande biskopen Anicetus. (Här ser man början till skillnader i kyrkan i öst och väst som med tiden leder till en fullständig brytning i 1054.)  Polycarpus och de troende i Jerusalem och Mindre Asien höll till månaden Avivs 14:e dag såsom aposteln Johannes hade lärt dem, men samtidigt firade kyrkan i Rom  ett annat datum (vi kan inte vara säkra på exakt vilket vid denna tidpunkten). Polycarpus och Anicetus kunde inte komma överens om vilket datum firandet skulle infalla på eftersom Polycarpus inte kunde släppa det han lärt sig av Johannes och Anicetus inte ville ändra traditionerna som hans företrädare hade instiftat. Trots detta lät de inte deras meningsskiljaktigheter bli en orsak till splittring mellan dem; Anicetus lät med respekt för Polycarpus höga ålder honom förrätta nattvarden innan Polycarpus återvände hem. 

1 1 Johannesbrevet 4:2-3

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-01-24 11:47
#4

Polycarpus Martyrdöd   Martyrium Polycarpi

(circa 155 efter Kristus)

Det lilla vi känner till av Polycarpus tidiga liv upp till hans död finns nedskrivet av Irenaeus och nämns i inlägget ovan .  Vi är mer bekanta med Polycarpus sista dagar tack vare ett brev skrivet till kyrkorna i Smyrna och Filomelium och till alla de heliga katolska1 kyrkorna. Det är detaljrikt brev skrivet av kyrkomedlemmar som var ögonvittnen till Polycarpus död, och vi vet detta tack vare att kyrkohistorikern Eusebius kopierade en stor del av brevet när han skrev en av sina historieböcker.

Quintus och Germanicus

Under tiden som ledde upp till Polycarpus död hade en stor förföljelse brutit ut i Smyrna och elva kristna hade dödats. De kristna i Smyrna och även andra som hade transporterats från Filadelfia kastades till lejonen som sport under spel anknutna till regeringsevenemang. 

I samband med detta hade en prokonsul anlänt från Efesius för att presidera över rättegången för de som arresterades. De romerska domarna var inte glada över att döma folk till döden och under förhöret gav de de anklagade en chans att frånsäga sig sin tro och försökte övertala dem att svära vid kejsarens väl och offra till honom; orsaken till detta var därför att kejsaren vid denna tidpunkt räknades som en utav de romerska gudarna och kejsartillbedjan var ett sätt att hålla kontroll på invånarna i det vitt spridda riket. Invånarna fick gärna be till andra gudar men kejsaren var först i ordning.  Detta var viktig för Romarna, men samtidigt en stötestenen för de kristna. De kunde inte ropa  "Kejsaren är Herre!" när endast Jesus höll en sådan plats hos dem. Romarna tvekade inte att använda tortyr för att försöka förmå de kristna att avsäga sig sin tro. I vissa fall kunde det lyckas. 

Quintus fall, från dagens Antalya i Turkiet, lärde de kristna  ett avskräckande exempel om att inte söka fara.  Quintus hade bevittnat rättegången av en ung man vid namn Germanicus som hade vägrat att offra till kejsaren även då domaren hade försökt övertala honom. När han väl kastades till lejonen närmade han sig dem och provocerade dem till ett snabbt angrepp. Quintus blev inspirerad av Germanicus och anmälde sig frivillig för martyrdöden, men han kunde inte bestå provet och gav in och offrade till kejsaren. I Germanicus fall såg den romerska folkhopen hans mod och det slog dem att de borde sikta in sig på denne unge mans lärare; de började ropa "Bort med ateisterna! Sök ut Polycarpus!" och gav entusiastiskt sitt stöd för verkställandet av dödsstraffet.   

Polycarpus arresteras

Soldater började ivrigt söka efter Polycarpus och på sina församlingsmedlemmars vädjan flydde han till ett hus på landet. Han ägnande sin tid i bön, bedjande för sig själv, sitt folk och kyrkan över hela världen (såsom han uppfattade begreppet) och i en syn såg han hur hans kudde brann och förstod med en gång att han skulle brännas levande. Tre dagar senare kom soldaterna för honom efter att två slavpojkar hade uppgivit hans gömställe under tortyr. Det var sent på kvällen då Polycarpus hörde soldaternas hästar men han vägrade fly igen. Istället bjöd han in dem i huset och ställde fram mat och dryck och bad att få en timma i enskildhet för att be. En timme blev till två. De satte honom på en åsna och på den fick han rida in i staden. Polismästaren som hade utfärdat arresteringsordern hette Herodias. Han hade samma namn som den som arresterade Jesus och detta sammanträffande blev efteråt till glädje för de kristna som mindes berättelsen. Herodias och hans far bjöd den gamle Polycarpus att stiga upp i deras vagn och försökte övertala honom att offra till kejsaren. "Vilken skada skulle det vara att säga 'Herre Kejsarn', offra och så vidare, och undgå fara?" frågade de. Polycarpus satt tyst en stund men sade till slut "Jag kommer inte göra det ni begär." Med det slängde de den gamle ur vagnen. 

Polycarpus rättegång

Polycarpus togs till arenan där den högljudda folkhopen väntade.  Trots oljudet hörde de samlade kristna klart och tydligt en stark röst som ropade "Var stark, Polycarpus,  och var en man." Väl inför domaren pressades den gamle mannen att tänka på sin höga ålder: "Svär vid kejsarens väl och ropa 'Bort med ateisterna!'" Polycarpus tittade sig omkring, stönade, blickade upp mot himlen och sade ironiskt "Bort med ateisterna." Domaren trodde att han hade vunnit en delseger och fortsatte: "Svär nu och jag kommer att släppa dig. Smäda Kristus."   Och med det kom Polycarpus mest berömda uttalande: "Åttio och sex år har jag tjänat honom och han har aldrig gjort mig skada; hur kan jag nu häda min Kung och Frälsare!" Domaren fortsatte att pressa honom men Polycarpus tillkännagav sig själv som kristen och erbjöd sig att på en bestämd dag förklara vad det betydde. "Fråga folket," sade domaren. "Nej," svarade Polycarpus, "jag har lärt mig att ge respekt till din auktoritet och till dig kommer jag att presentera mitt försvar men till folket är jag inte skyldig det." Med det fick domarens utropare annonsera tre gånger: "Polycarpus tillkännager sig själv som en kristen." Folkhopen av hedningar och judar började ropa "De kristnas fader, denne lärare i Asien, denne förstörare av gudarnas tillbedjan!" 

Verkställande av domen

Spelets president Fillipius fick en order om att släppa ut ett lejon för att angripa den gamle mannen men han vägrade eftersom lejonen hade gjort sitt för dagen och var inlåsta. Då började folkhoppen ropa att Polycarpus borde brännas på bål och med det gav de sig av för att samla på sig så mycket ved de kunde. Det noteras att judarna var särskilt aktiva i förföljelsen i Smyrna. 2 När bålet hade gjorts i ordning klädde Polycarpus av sig. Hans lärjungar blev rörda för att han hade svårt att ta av sig skorna; under många år hade han inte själv fått ta av sig skorna för hans elever gjorde det åt honom i djup respekt för honom. Lärljungarna såg också att hans skinnben hade skadats svårt när han slängts ut ur Herodias vagn.  

Väl avklädd bad Polycarpus om att bli bunden till pålen istället för fastspikad och när de tände eld på veden blåste vinden elden från hans kropp. Människorna såg att hans kropp var svedd men inte uppbränd. De kristna fick för sig att de kände doften av parfym i luften. Det kan hända att folkhopen hade fått tag på sandelträ eller något liknande i deras sökande efter bränsle, eller så kan doften ha varit i deras fantasi. Till slut befalldes bödeln att använda sitt svärd och han högg i Polycarpus; det blod som fanns i kroppen släckte nästan den eld som var kvar.  

Då de kristna beredde sig att ta hand om kroppen var det någon som protesterade och sade att om Polycarpus kropp släpptes till de kristna skulle de lämna Kristus och börja tillbe Polycarpus istället. De kristna som bevittnade detta blev väldigt chockerade av en sådan tanke och förklarade att endast Kristus tillbads men att de älskade martyrerna på grund av deras stora kärlek till Jesus. Med stöd av judarna lät soldaterna kroppen ligga kvar på elden tills dess att den helt förtärts och endast benen fanns kvar. 

Brevet om Polycarpus död slutförs med en lovprisning till Gud av skrivaren Euarestus och brevets bärare nämns som Marcion. 

1 mening universell för att skilja de som avsteg från den sanna tron till irrläror och de som höll kvar apostlarnas läran.

Uppenbarelseboken 2:9

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-01-30 08:41
#5

Polycarpus brev till Fillipierna

Läser man Polycarpus brev* är det som ett eko av det man läser i Nya testamentets evangelium och brev. Han håller sig väldigt nära det som står i dessa när det gäller innehåll och stil.  

I kapitel 11 skriver han om Valens, en diakon som förskingrade pengar, och önskar att de troende skall avhålla sig från begär. I kapitel 13 frågar han efter Ignatios av Antiochia och visste antagligen inte att Ignatios hade lidit martyrdöden (mer om det härnäst).

* Engelsk översättning

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-02 23:00
#6

Ignatios av Antiokia  (35-110 efter Kristus)

Ignatios föddes ungefär samma år som Jesus blev korsfäst. Enligt legenden påstås han ha varit det barn som Jesus tog upp i sina armar och välsignade i Markusevangeliet 9. Detta är kanske ett mått av den beundran han gav upphov till i sitt liv.   

Ignatios var, tillsammans med Polycarpus, lärjunge till aposteln Johannes och hade på så vis direkt kontakt med Apostlarna; han var troligtvis en omvänd av icke-judisk härkomst och kallades också Teofilus (Gudbäraren). Han anses vara den som Lukas skrev till vid namn i Apostlagärningarna.

Enligt kyrkohistorikern Eusebius utsedde aposteln Petrus Ignatios till biskop av Antiokien i Syrien år 69. Det var där han tjänstgjorde då kejsaren Domitian (mördad år 96) intensivt förföljde de troende. Efter kejsarens död följde en femton år kortlivad fred för de kristna innan nästa förföljelse. 

I sitt nionde regeringsår ansåg den romerske kejsar  Trajanus (år 98-117) att de kristna skulle underordna sig honom och tillbe och offra till de många romerska gudarna. Ignatios vägrade att ge med sig och soldater skickades för att arrestera honom och föra honom till Rom för att lida martyrdöden. Under sin resa till Rom skrev han med hjälp av lärjungar som följde med honom brev till de olika kyrkor han passerade på vägen. På de platser han reste genom kom de troende ut för att möta honom: biskopar, äldste, diakoner, och övriga medlemmar först i Filadelfia och Sardis, och när han anlände med båt till Smyrna kom den yngre  Polycarpus ut för att möta honom.  

Ignatios stannade i Smyrna ett tag och under den tiden skickade församlingarna i Efesus, Magnesia och Tralles representanter för att hedra honom. Han skrev brev till dem med förmaningar till trofasthet och lydnad och med varningar för Eboniterna, Nasaréerna och andra  judar som ville hålla de troende till judisk sed och bruk.  Aposteln Paulus hade haft problem med dessa under sin livstid.  Ignatios fördömde också Doketism, läran vars anhängare förnekade Jesus som sann människa och påstådde att Jesu mänsklighet var skenbar eller en illusion. Detta var  en ställning som omintetgör människans frälsning eftersom den förnekar Jesu död och uppståndelse som sann människa. Han skrev också till de kristna i Rom och bad dem att inför hans ankomst inte försöka förhindra honom från att lida en martyrdöd.  

Efter Smyrna förflyttade soldaterna Ignatios till Troas där han skrev brev till församlingarna i Filadelfia och Smyrna, samt ett personligt brev till Polycarpus.  I brevet till Polycarpus mindes han hur Polycarpus vid sitt besök i Smyrna hade kysst kedjorna som band Ignatios som fånge. 

Ignatios hade tänkt skriva fler brev men tvingades överge dessa planer då han sattes på ett skepp till Neapel. Vid hans ankomst fördes han vidare till Rom.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-02-05 20:49
#7

**Ignatios avrättning
**

Ett dokument som påstås vara en ögonvittnesskildring av Ignatios sista tid och död är det som kallas för "Ignatios martyrdöd" ("Martyrium Ignatii"). Det är skrivet till kyrkan i Antiokiens uppbyggelse av Filo av Tarsus och Rheus Agathopus av Syrien, två män som enligt Ignatios brev till Smyrna och Filadelfia var hans efterföljare.

Även de som anser att dokument är äkta erkänner att det har flera förfalskande tillägg, men det som historikern Eusebius och den tidige kyrkofadern Chrysostom skrev om Ignatios stämmer överens med det mesta av berättelsen i dokumentet. Textens  enkelhet talar också för äktheten av berättelsen. Ingenting av legenden om att Ignatios ska ha varit det barn som Jesus tog upp i sina armar och välsignade står nämnt i dokumentet.  

En del av det som står i dokumentet nämns i inlägg #6, bland annat dialogen mellan kejsar Trajanus och Ignatios. Ignatios grät av glädje när han blev dömd till döden genom kejsarens lejon för han ville följa i Paulus spår.  Hans rykte spred sig och många samlades för att träffa honom, men det noteras att han absolut inte ville att de kristna som kom honom till mötes under hans resa eller i Rom skulle försöka övertala honom att undvika martyrdöden. Vissa av hans uttalanden är välbevarade för eftervärlden: "Tillåt mig att imitera min lidande Gud… Jag är Guds vete och jag skall malas av bestens tänder så att jag kan bli Kristi rena bröd."  

Vid Ignatios ankomst till Rom fördes han till ett tempel där han vid 75 års ålder led martyrdöden genom att bli dödad av lejon. Två diakoner tog hans kvarlevor och återvände med dem till Antiok och Ignatios begravdes utanför stadsporten.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-06 22:58
#8

Ignatios brev

Ignatios brev är bevarade för eftervärlden men det är inte alla de som bär hans namn som är äkta. Breven som av experterna anses som äkta är ett personligt brev till Polycarpus, samt de skrivna till de troende i Smyrna, Efesises, Magnesia, Trallian, Rom, och Filadelfia.

Breven är utmärkta källor för att bekräfta att de tidiga kristna höll till läran om Jesus som Gud och en annan person än Fadern. De ger också en klar beskrivning av treenigheten och inkarnationen, med mera.  Det är dessa sanningar som har bestridits av vissa, som till exempel Jehovas Vittnen och Unitarians.  

Vissa ämnen upprepas i breven: lydnad och kärlek till Gud, till de ansvariga i kyrkorna och till varandra, samt att bibehålla enhet. Ignatios lägger tyngdpunkt på renhet i läran såsom vi läser i bibeln och fördömer irrläror.  

Breven som inte anses vara äkta är adresserade till Tarsus, Antiokien, Filippien, Maria (Ignatios lärjunge), Maria av Napolis, aposteln Johannes (första och andra brevet), Jungfru Maria och svaret från Jungfru Maria.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-08 15:44
#9

Didache eller De tolv apostlarnas lära

Didache är en liten och mycket gammal skrift (den kan vara den äldsta vi har). Den är den första katekesen som finns bevarad och anses vara skriven som en praktisk introduktion och instruktion för de hedningar som ville ansluta sig till de tidiga kristna och följa Jesus. I mitten av 1800-talet i Konstantinopel fann Philotheos Bryennios hela den grekiska texten tillsammans med flera andra texter.  Han hittade ett manuskript i Jerusalems kloster som innehöll en samling av Gamla och Nya Testamentet arrangerade av John Chrysostom.

Vi har diskuterat denna skrift på forumet och jag kan hänvisa till sidor med information: i den första tråden börjar diskussionen med #2 och innehåller detta engelskspråkiga videoklipp i #4.  Denna diskussion är helt tillägnad Didachen.   Vidare, en länk till en sida där skriften finns i sin helhet på svenska. Jag hänvisar också till Wikipedias sida. Informationen där stämmer överens med de flertal akademiska källor jag har läst angående skriften.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-14 07:59
#10

Diognetosbrevet  (130-200) eller Matetes brev till Diognetos

Här är en fantastisk liten skrift skriven av en kristen till en hedning vid namn Diognetos.  Den är fylld av resonemang och vackra sanningar. I brevet nämns inte Jesus vid namn eller titeln Kristus i utan som Logos (Ordet). 

Själva skriften överlevde (med andra skrifter som tillskrivs Justin) endast i ett manuskript från 1200-talet, och fanns tidigare i Strasbourg men förstördes i en brand under invasionen år 1870. Skriften är av ett tidigt datum eftersom den kristna tron beskrivs som "ny" i kapitel 1. 

Här följer en kort översikt av vad som står i brevets kapitel. De mera välkända styckena är översatta i kursiv. Läs och se att vi då liksom nu delar samma tro!

 1 - Svarar på frågor om vad kristendom är.

 2 - Resonerar med Diognetos om att tänka på att idolerna som dyrkas är gjorda av samma material som vardagliga hushållsartiklar: livlösa och förgängliga. De kristna hatas eftersom de vägrar dyrka sådana döda bilder.

 3 - Judarnas vidskepelse. Judarna är mer korrekta än hedningarna för de dyrkar en Gud men är också dumma i sitt sätt att offra, eftersom de tror att Gud behöver dem och att de kan ge honom något. Så de ligger inte bättre till än hedningarna.

 4 - Judarnas fester, nymånader,  stolthet i omskärelse, att bestämma att några dagar och saker är bra and andra dåliga är dårskap.

 5 - Beskriver de kristna: De bor i sina egna länder, men som främlingar. Som medborgare delar de  allt med andra, och ändå uthärdar de allting som utlänningar. Varje främmande land är för dem som sitt hemland, och varje land av födelse som ett land av främlingar. De gifter sig såsom alla [andra]; de avlar barn; men de dödar inte sin avkomma. De har ett gemensamt bord, men inte en gemensam säng. De är i köttet, men de lever inte efter köttet.  De tillbringar sina dagar på jorden, men de är medborgare i himlen.  De lyder de föreskrivna lagarna, och på samma gång överträffar de lagarna genom deras liv. De älskar alla män, och förföljs av alla. De är okända och fördömda; de dödas, och återställs till liv.   De är fattiga, men göra många rika; de lider brist på allt, och har ändå i överflöd av allting; de är vanhedrade, men i deras vanära hedrade. De är illa omtalade och ändå rättfärdigade; de är smädade och välsignar;  de förolämpas och återbetalar förolämpningen med ära; de gör bra, men bestraffas som missdådare. När de straffas gläds de som om vederkvickt i livet; de överfalls av judarna som om utlänningar, och förföljs av grekerna; men de som hatar dem kan inte ge någon anledning för deras hat. 

 6 - För att sammanfatta allt i en mening: vad själen är i kroppen, är de kristna i världen. Själen sprids genom alla lemmar i kroppen, och de kristna är spridda genom alla städer i världen. Själen bor i kroppen men är inte av kroppen; och kristna bor i världen men är inte av världen. Den osynliga själen bevaras i den synliga kroppen, och kristna är verkligen kända för att vara i världen, men deras gudaktighet förblir osynlig. Köttet hatar själen och för krig mot den, men själv lider själen ingen skada eftersom den förhindras från att njuta av nöjen; världen hatar också de kristna, men på intet sätt skadas de eftersom de förnekar njutningar. Själen älskar köttet som hatar den, och [älskar också] lemmarna; kristna likväl älskar dem som hatar dem. Själen är fängslad i kroppen, men bevarar precis den kroppen; och kristna är begränsade i världen som i ett fängelse, och ändå  är de världens bevarare. Den odödliga själen bor i ett dödligt tabernakel; och kristna bor som främlingar i förgängliga [kroppar], och letar efter en oförgänglig bostad i himlen. Själen, när dåligt försedd med mat och dryck, mår bättre; på samma sätt ökar de kristna i antal när de dagligen utsätts för bestraffning. Gud har förordnat dem detta ärofulla läge som är olagligt för dem att överge.

 7 - Kristus Guds Son och Skapare kom i ödmjukhet för att rädda inte genom att tvinga utan genom att övertyga. "Ser du dem inte övervinna försök att övertala dem att förneka Herren genom att utsätta dem för vilda djur? Ser du inte  att desto fler av dem som bestraffas desto större blir antalet som återstår? Detta verkar inte vara ett verk av människan: detta är Guds kraft, dessa är bevisen för hans uppenbarelse".

 8 - Bedragare kallade elementen eld och vatten för gud. "Och han har uppenbarat  sig genom tro, och endast genom det är givet förmågan att skåda Gud." Gud höll saker i hemlighet för oss tills dess att Kristus kom och uppenbarade dem.

 9 - Gud gladde sig inte i mänsklighetens synd utan uthärdade den. Sonen sändes väldigt sent. "Det bör nu, genom Guds vänlighet, förunnas oss; och efter att ha gjort det uppenbart att vi i oss själva inte kunde träda in i Guds rike, kan vi genom Guds kraft göras kapabla." - Hur Guds kärlek, genom mycket hänsyn till människan, inte betraktade oss med hat, eller stötte bort oss, eller minns och håller våra missgärningar mot oss, utan visade stor tålmodighet, och uthärdade oss,  han själv lade på honom bördan av våra missgärningar, han gav sin egen son som en lösen för oss, den Helige för överträdare, den oskyldige för de onda, den rättfärdige för de orättfärdiga, den oförstörbare för de förgängliga, den odödlige för de som är dödliga. . . O ljuva utbyte! O outgrundliga verk! O fördelar som överträffar alla förväntningar! Att de mångas ondska blev gömd i en ende rättfärdige och att dennes rättfärdighet skall förklara många lagbrytare rättfärdiga!"

10 - Om du vill känna honom kommer du först att få kännedom om Fadern och vara en imitatör av Guds goda gärningar och liv. "När du kommer förakta det som här uppskattas att vara död, när du kommer frukta det som verkligen är död, som är reserverat för de som döms till den eviga elden, som skall drabba dem ända till slutet som överlämnas till den. Då skall du beundra de som för rättfärdighetens skull uthärdar elden som är blott för ett ögonblick, och skall räkna dem saliga när du lär känna [naturen] av den elden. "

11 - Den troende önskar att känna Ordet och älska honom. "Detta är Han som var från början, som uppenbarade sig som ny och befanns gammal, och som likväl föds på nytt i  de heligas hjärtan."

12 - Kunskapens träd i paradiset användes inte riktigt på grund av ormen. Men det är inte kunskap som förstör utan olydnad. "För livet kan inte existera utan kunskap, och inte heller är kunskapen trygg utan liv. Därför  planterades båda nära varandra… Men den som kombinerar kunskap med fruktan och söker efter liv, planterar i hopp, förväntar frukt… Herrens påsk  närmar sig och körerna är samlade, och arrangeras i rätt ordning, och Ordet gläds i att undervisa helgonen - genom vilka Fadern är förhärligad… Honom tillhör äran i evighet. Amen."

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-23 07:35
#11

Barnabasbrevet

Barnabasbrevet är skrivet på grekiska och fanns i Codex1 Sinaiticus som är den äldsta kompletta kristna bibel som hittats, skriven cirka 350 e.Kr.. Denna handskrift återfanns 1844 i St. Katarinaklostret vid Sinai Berg av Konstantin von Tischendorf.  

Barnabasbrevet  skall inte förväxlas med Barnabasevangeliet. De är två helt skilda dokument. Förr i tiden tillskrevs brevet Barnabus, följeslagare till Paulus i Apostlagärningarna, men det har också tillskrivits en Barnabas av Alexandria. Idag anses författaren vara okänd. Brevet dateras till tidpunkten mellan förstörelsen av det andra templet 70 e.Kr. och Bar Kokhba-revolten 132 e.Kr.. 

Stöd för dateringen finns i själva texten:  Vidare säger han (Herren Jesus)2 igen; Se de som rev ned detta templet skall själva bygga upp det3. Så kommer det att ske; därför att de (judarna)2 drog ut till krig revs det av deras fiender. Nu skall deras fienders tjänare själva bygga upp det4. Barnabas 16:3- 4

Mera precis anses brevet vara skrivet mellan 100 och 131 e. Kr. 

1  Codex betyder bokform i motsats till skriftrulle. 

2  förtydligande av Woodland

 Johannesevangeliet 2:19

4 efter Bar Kokhbaupproret fördrev romarna judarna från Jerusalem och de förbjöds att återvända. Det fanns inget hopp om återuppbyggande av templet. 

Barnabasbrevet på engelska

forts. följer

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-24 07:48
#12

Barnabasbrevet

Det stora ämnet var: Vem tillhör skrifterna: judarna eller de kristna? 

Ingen handling från denna tid svarar bättre på de kätterier och anklagelser från fariséerna mot de kristna än detta brev.   I dess 21 kapitel citerar författaren bland annat från Gamla Testamentet, Enoks bok och Jesus med flertalet verser från Nya Testamentet.  

Argument framförs mot Judendomen och Marcionismen.  Marcionismen skilde mellan två olika gudar: det Gamla Testaments Gud som var den otäcka skaparguden och inte densamme som det goda Nya Testaments Gud.  För att motsätta sig både av dessa hävdar författaren av Barnabasbrevet att en verklig förståelse av Moses visar att kristendomen har rätt. I brevet säger författaren att omskärelse och de judiska offer- och ritualsystemen är allegoriska betydelser för omskärelse av öra och hjärta, vad som är den verkliga måltiden, den sanna sabbaten, etc.  Han belyser i brevet alla exempel i Gamla Testament för att bevisa detta. Moses lag och profeterna profeterar avsiktligt om Jesu arbete; så som Jesus sade: Ty om mig har Moses skrivit1.  

Brevet fördömer också Ebioniternas och Nasaréernas läror.  Nasaréerna, till skillnad från Ebioniter, trodde på Jesu jungfrufödseln, och både dessa sekter bekände Jesus som Messias men ville tvinga de hedniska kristna att axla den judiska sedens ok och riter. I Galaterbrevet kan vi läsa hur Paulus kämpade mot dessa riktningar. Barnabasbrevet förmanar även  de troende till att hålla fast  och vandra Guds väg såsom de har fått från apostlarna. 

Brevet citerades av flera tidiga skribenter. Clement och Origen av Alexandria höll det i stor respekt och ansåg att aposteln Barnabas skrev det. Kyrkohistorikern Eusebius höll däremot inte med detta.  Skriften är skriven i en allegorisk stil och detta var vanligt i Alexandria och därför kan man ana att dess ursprung är där.  

Johannesevangeliet 5:46-47

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-02-28 13:07
#13

Barnabasbrevet och Jesus

Det är intressant att läsa hur det i detta tidiga dokument finns saker som vi har fått i arv och som motsäger flertalet sekter som påstår att det vi tror på är av en senare tolkning. 

Mose lag och profeterna profeterar helt avsiktligt Jesu arbete. Barnabas ville visa att han tolkar OT på dess egna villkor. 

I brevet görs följande referenser till Jesus (Barnabasbrevets kapitel och verser i parentes):

Offerförebilden i de Gamla Testamentliga typerna av getter, kalvar, kvigan, scharlakansröd ull,  (7:4-8:2)

Guds Son (5:9-12)  kom i köttet i inkarnationen (motsäger ebioniterna). 

Han led på ett "träd" och hans "kött genomborrades med spikar" (5:13) och i vers 14 nämns det att han piskades, slogs i ansiktet. 

Omringades av ogärningsrådet och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem (6:6).

Fick vin att dricka blandat med galla. (7:3)

Korset som ett "T" (9:7) genom bokstavsbildning i en vers i 1 Moseboken 17:27.

Dopet (vatten) och korset omtalat i Gamla Testamentet.  (11:1-12:7)

Korset i striden mot Amalek (12:2). Moses på berget med händerna utsträckta (v.11) var som en förebild för korset. (2 Moseboken 17:11)

Korset som kopparormen (4 Moseboken 21:4-9) som Moses göt som en förebild för korset fastän ingen förebilder fick tillverkas i Israel enligt första budet! (12:5-7)

Konversationer mellan personer i Treenigheten (6:12). Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. "Han" säger till Sonen, det vill säga!     

Guds Son och människosonen nämns i Psalm 110 som Jesus citerade (12:10 ).

Joshua typbild (12:8). Mose som profet sade till folket att de endast skulle lyssna till Joshua ("Jesus" på grekiska). 

Jesus vilar nu i sabbaten, med mera.     

Tillskrevs personliga egenskaper för Herrens Ande: Han är inte endast en kraft. (6:14)

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-03-01 08:18
#14

Barnabasbrevet om annat 

Den troendes hjärta är ett heligt tempel åt Herren (6:15)  

Antalet tolv apostlar som för Israels tolv stammar (8:3)

Scharlakansröd ull i taggarna är som Jesu rike på ett trä (8:5)

Scharlakansröd ull och isop liknas vid bra dagar och dåliga dagar i riket i de troendes liv (8:6)

Den sanna omskärelsen av öronen och hjärtat (8:7- 9: 8)

En intressant allegorisk tolkning av dietföreskrifterna i det gamla förbundet ges i 10:1-11 där förbud mot vissa djur och fågelarter liknas till olika typer av syndare och synder.

Ljusets väg beskrivs (19:1-21:9) med en tidig varning mot abort eller barnamord (19:5). Lista av syndare som förstör människans själ.  (20:1-2)

Satan kallas den Aktive (2:1), den svarte (4:9), ondskans prins(4:13), Laglöse (15:5). 

Barnabas visar att det jordiska templet är en kopia som förklarar den andliga verklighet i det himmelska: Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.1  De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget. 2 

Slutsatsen i denna skrift är att eftersom judarna endast ser den jordiska kopian befinner de sig som slavar till härskare i denna tidsålder. 

1 2 Moseboken 25:9 och 40

2 Hebreerbrevet 8:5

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-05 21:43
#15

Hermas Herden

De apostoliska fäderna var "bästsäljarna" bland de troende under det första och andra århundradet efter apostlarna. Alla är dock inte av prima kvalité med att ligga i linje med skriften som vi känner till den, och bland dessa kan räknas Hermas Herdens skrift. Irenaeus och Origen ansåg att den var särskilt värdefull men fastän dess popularitet avvisades den av de andra kyrkofäderna (så som Tertullian) på grund av innehållet och de klassade den som apokryfisk.1

Hermas är skriven på grekiska och fanns tillsammans med Barnabasbrevet i Codex 1 Sinaiticus (se #11). Författaren är inte känd men det har spekulerats att en bror till Roms biskop skrev den och detta kanske förklarar dess popularitet. Den citerar Daniels bok och Johannesevangeliet. Författaren verkar referera till Efesierbrevet och andra brev men mest Jakobs brev och Uppenbarelseboken.

Boken är en serie visioner och är skriven som en allegori. Enligt teologen Mike Reeves visar Herden och Didache  (#9) att evangeliets nådens budskap på tidigt stadium förvanskats precis som Paulus varnade för i Galaterbrevet. I Herden och Didiche nämns Kristus nästan inte överhuvudtaget. Mer om detta här efter under Tveksam Kristuslära.

Skriftens språket är i liknande "religiös" stil med Mormons bok eller Koranen. Det lediga ordflödet som finns i till exempel Pauli brev fattas.  

Under första halvan av boken får Hermes visioner som tolkas av en kvinnlig gestalt som representerar kyrkan. Den andra halvan av bokens visioner tolkas av en skyddsängel som liknar en herde – därav titeln. 

 1 se fotnot #0

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-05 21:45
#16

Hermas Herden

Tveksam Kristuslära

Bilden av Kristus i denna skrift avviker rejält från bibelns bild av honom. Hermas nämner en Guds son som är avskiljd från Jesus. Det talas om ett "kött" som en person som "vandrade så att tillfredsställa Gud, eftersom det inte var förorenat på jorden."

"Gud anförtrodde därför Sonen och änglarna i deras härlighet så att detta kött skall förse, så att säga, en plats för tabernakelgörande (för anden), och inte verka förlora belöningen av sin tjänst. För allt kött skall få belöningen som är utan fläck eller skrynkla, och i denna skall den helige Ande ha sitt hem." Denna passage tycks göra "tabernakelgörande" ("tabernacling") av den Helige Ande i Jesus en belöning för hans livs renhet. Jesus blir då gudomlig genom Guds kraft, efter samråd med Guds Son, som på andra håll i Herden identifieras med den Helige Ande. "Den mest ärevördiga ängeln", "den härliga ängeln", "den heliga ängeln" är titlar som Hermas ger till Jesus i sin allegori; men det är underförstått att Jesu änglalika status inte naturligt är hans. Hans arbete för att frälsa och rena på jorden har gett honom ett med-arv med den helige Ande, Guds främsta Son, så att Jesus nu är den andre Guds Son.1

1  A. D. Howell-Smith (Jesus Not a Myth)

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-07 07:23
#17

Hermas Herden

Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er?

Paulus ord här ovan är demonstrerade i påståenden i denna bok. Man ser en avvikelse från den ursprungligen synen på förlåtelse och tro fastän att skriften ligger så nära den apostoliska tiden.

Hermas berättar att han en gång var en slav och hade en vacker ägarinna  som hette Rhoda, och börjar boken med att berätta hur han vid ett tillfälle såg henne bada naken i Tibern. Han åtrådde  henne och hon visade sig i en vision från himlen och fördömde Hermas för synder mot henne, men han visste inte hur han hade syndat mot henne. När han med tiden blev övertygad om att hon hade rätt undrade han hur även denna synd kan blidkas inför Gud.  

Han visas fyra visioner och frågar vad varje visionen innebär. Ängeln som tolkar för honom kallar honom en ond man på grund av hans nyfikenhet. Han ser ett torn byggt på vatten som symboliserar kyrkan som byggdes på dop. Det ger bilden av en extremt hög  dopsyn vid denna tid. Frågan är: Kan man få förlåtelse efter dopet? Hermes blir tillsagd  "Ja, det finns bara en ånger för troende".  Detta drev vanan bland vissa i den tidiga kyrkan att skjuta upp dopet tills dess att döden närmade sig. Hermas ser änglaväsen ta bort stenar från tornet. Stenarna var runda och änglarna hade varit tvungna att hacka i dem för att passa in dem. Dessa stenar skulle symbolisera rika troende som måste trimmas så att de kan passa in i kyrkan. Andra, som symboliserar avfällingar, kan inte passa in i tornet även om de ångrar sina synder. Det finns en annan plats för dem.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-08 15:22
#18

Hermas Herden

Gärningsfrälsning och Supererogation

Sedan kommer tolv högtravande, pragmatiska och moraliska bud som utifrån en biblisk synvinkel är bristfälliga. Det 6:e budet är "Hör nu gällande tro" och sedan beskrevs två änglar som finns hos en människa: en ängel av rättfärdighet och en av ondska, och man bör lita på den rättfärdiga ängeln. Det budet beskriver frälsning genom gärningar.  

Det 10:e budet är udda. I det budet påstås det att den Helige Anden kan lämna den troende om denne är sorgsen eftersom Herrens Ande inte tål sorg eller begränsningar "för varje glad människa gör vad som är bra och tänker på vad som är bra och föraktar sorg; men sorgsen man agerar alltid ont."  Aposteln Paulus motsäger detta och dessa påstående korrumperar evangeliet.

Boken avslutas med tio liknelser som innehåller "visdom" så som den här: "Och om du gör något bra utöver vad som beordras av Gud kommer du att få rikligare ära, och kommer att vara mer hedrad av Gud än du annars skulle vara." Supererogation (överloppsgärningar) är konceptet att man kan göra verk utöver det Gud befaller. I den romersk-katolska kyrkan är det "överskottet av goda gärningar som uppstår då någon inte endast efterlever de för saligheten nödvändiga 'gudomliga buden' utan även de evangeliska råden (Consilia evangelica). I synnerhet Kristus och helgonen har förvärvat sådana överloppsgärningsverk (opera supererogationis) vilka kan komma andra till del."  Detta förkastades helt av protestanter under Reformationens tid och därefter eftersom det helt undergräver läran om människans på grund av arvsynden oförmåga att tillfredsställa  Gud och människans totala behov av Guds nåd. 

Hermes presenterar evangeliet som en ny lag från Gud och innefattande det är att tron inte är tillräcklig för att bli rättfärdiggjord.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-18 08:01
#19

Papias av Hierapolis  (död cirka 100 e.Kr.)

Papias var biskop av  Hierapolis och var den som skrev "Redogörelsen av Herrens uttalanden" i fem böcker, ett arbete som gått förlorat bortsett från korta utdrag i andras skrifter. Han är en viktig tidig källa för den kristna muntliga traditionen och särskilt ursprunget av de kanoniska evangelierna. 

Fastän endast några fragment av Papias verk finns bevarade kan vi veta något av det han skrev eftersom att han citeras i andras verk. Bortsett från det som kan härledas från hans egna skrifter finns det inte många detaljer om personen Papias. Irenaeus av Lyon, en lärjunge till Polykarpos, skrev i sitt verk "Mot heresierna" att Papias var "en gammal man som var Johannes åhörare och kamrat av Polykarpos."  

Varför är han värdefull idag? Därför att han visar oss hur oerhört viktig den muntliga traditionen var under denna tid. Av de saker som sades om vad Jesus gjorde var vissa verkligen konstiga—andra kanske omöjliga. En av Papias konstigare redogörelser som inte tas på allvar handlar om Judas Iskariots död. Papias påstod att Judas inte hängde sig utan levde vidare och att han med tiden blev så uppsvälld att hans svullna kropp sprängdes i en stinkande massa. Papias går in i detalj om Judas utseende men det skippar vi här. 

Den muntliga traditionen värderades högre än skriftliga redogörelser och Papias är en viktig uppgiftslämnare av muntliga traditioner. Sitt tillvägagångssätt beskrev han så här: "Om då någon som hade hört på de äldste kom frågade jag direkt efter uttalandet om vad Andreas eller Petrus sade, eller vad som sades av Fillipus, eller av Tomas, eller av Jakob eller Johannes, eller av Matteus eller någon annan av Herrens lärjungar; saker som Aristion och presbytern Johannes1 Herrens lärjungar säger.  För jag  tror inte att information från böcker skulle ge mig så mycket information som från en levande och överlevandes röst."2 Det han menar med den sista meningen är öppet till tolkning.

Papias ger den tidigaste redogörelse av vem som skrev evangelierna. Eusebius (226–339 e.Kr.) bevarade två utdrag ordagrant från Papias skriverier angående ursprunget till evangelierna Mark och Matteus, och angående Markusevangeliet citerar Papias Johannes den  äldste: "Den äldste (Johannes)1 brukade säga: Markus, som Petrus tolk,  skrev ner exakt det han mindes.  Det var dock inte i exakt ordning som han [Markus] relaterade Kristus uttalanden eller handlingar  för han [Markus] varken hörde Herren… eller ackompanjerade honom. Men efteråt, som jag sade, följde han Petrus, som anpassade hans instruktioner till {hans åhörares} behov, men utan avsikt att ge en regelbunden berättelse av Herrens ord; därför gjorde Markus inget skriftligt misstag genom detta sätt som han mindes dem. För en sak tog han med särskild omsorg: att inte utelämna något han hade hört och inte lägga något fiktivt i uttalandet." Det märks att Petrus spelar en roll i Markusevangeliet. Det är särskilt gripande när man läser om Peters svek i förnekelse3. Och om Matteus skrev han, "Matteus skrev oraklen på hebreiska4 och alla tolkade dem som de kunde." 2 

Det är också Papias som ger oss historien om hur både apostlarna Johannes och Filippus reste till Mindre Asien (Anatolien). Phillip bosatte sig i Hierapolis där Papias var biskop. Papias berättar att aposteln Johannes  flyttade till Efesos och bosatte sig där, förvisades till ön Patmos och sedan återvände till Efesos för att fortsatta med sitt arbete. Enligt Papias dödades Johannes i Efesos av judarna i fullbordan av Jesu profetia i Markusevangeliet.5  Enligt traditionen reste både Petrus och Paulus till Rom där Paulus halshöggs i slutet av 60-talet och Peter korsfästes upp och ned enligt traditionen.

I det andra århundradet efter Kristus, mer än hundra år sedan Papias död, var han mycket populär och alla läste och lyssnade till hans ord. De kristna trodde, precis som Papias hade trott, på ett snart och bokstavligt tusenårsrike, men under 300- och 400-talet började tusenårsriket anses som symboliskt. Då föll Papias i onåd och till exempel Eusebius skrev att "Papias är en man med ett ytterst litet intellekt!" 

Papias är viktigt eftersom han används som en av de främsta källorna när det gäller att bekräfta den historiska tillförlitligheten av Markus. Förutom bland andra Irenaeus, Methodius och Hippolytus citeras Papias  som en  som bekräftar Uppenbarelsebokens äkthet. 

Forskare säger dock att mycket av det Papias skrev var vandringssägen, så se det som en varning att inte förlita sig alltför mycket på honom.

1 Beteckningen "Johannes den äldste"  var, enligt Eusebius, i antiken inte lärjungen Johannes utan syftade på en annan. Enligt annan tradition finns  endast aposteln Johannes.

2 Eusebius citerar Papias, Kyrkohistoria  Bok 3, kapitel 39 

Markusevangeliet 14:66-72

4 Det anses allmänt bland akademikerna i Nya testaments studier att Matteus var skrivet med hebreiska åhörare i åtanke.   

Markusevangeliet 10:35-40

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-03-29 17:02
#20

Quadratus av Aten 

Quadratus var en av de första kristna apologeterna.  Det vi känner till om honom kommer från de texter som skrevs om honom. 

Eusebius1 skrev om Quadratus och citerar honom direkt i två texter:

1 När Trajanus hade regerat  nitton och ett halvt år blev Aelius Adrian hans efterträdare i kejsardömet. Till honom riktade Quadratus ett brev som innehöll ett försvar för vår religion eftersom vissa onda män hade försökt att besvära de kristna. Denna text finns fortfarande hos en stor del av bröderna, samt även hos oss, och ger tydliga bevis på mannens förståelse och hans apostoliska ortodoxa tro. 

2  Han avslöjar själv det tidiga skede då han levde efter följande ord: ”Vår Frälsares gärningar var alltid åtkomliga, ty de var verkliga: de som helats, de som uppstått från de döda. Man såg dem inte endast när de blev botade eller uppväckta utan var gång de visade sig, och det var inte endast när Frälsaren levde här, utan också sedan han gått bort levde de länge så att några av dem fanns kvar ännu i vår tid.”  Sådan var Quadratus.

3 Aristides, en uppriktig troende hängiven vår religion, efterlämnade också, som Quadratus gjorde, ett försvar av vår tro riktat till Hadrianus.  Hans arbete har också bevarats ända tills nutid hos ett stort antal personer.

Jerom2 skrev också om Quadratus:

"Quadratus, lärjunge av apostlarna, sattes i biskop Publius av Atens ställe efter att denne hade krönts med martyrskap på grund av sin tro på Kristus, och genom sin tro och flit återsamlade han [Quadtratus] kyrkan som utspridits på grund av dess stora rädsla [under förföljelsen]. Och när Hadrianus tillbringade vintern i Aten för att bevittna de eleusinska mysterierna och invigas i nästan alla de heliga mysterierna i Grekland, tog de som hatade de kristna tillfället i akt att, utan instruktioner från kejsaren, trakassera de troende. Vid denna tid presenterade han [Quadratus] för Hadrianus ett verk sammanställt på vår religions vägnar, oumbärligt, fyllt av sunt argument och tro och värdigt den apostoliska undervisningen, och i vilket, illustrerande dess antika tidsålder, han säger sig ha sett många, lidande av olika sjukdomar, helade av Herren i Judeen liksom några som hade uppstått från de döda."

Detta med tidsaspekten angående de som botades och uppväcktes har varit ett ämne för diskussion. Vilka tider menade Quadratus egentligen?  Vi har inga bevarade  skrifter så det är inte möjligt att fastställa till 100%. Men en förklaring kan ligga i det som Robert M. Grant skrev (i The Anchor Bible Dictionary, v. 5):

Tyvärr rapporterade inte Eusebius sammanhanget för sina argument [om de helade som levde i Quadratus tid]. Ämnet kunde ha varit en aspekt i filosofiska debatter över män som behandlades som gudar på grund av fiktiva mirakel, eller i debatter över Kristi mirakel, eller i båda på en gång. Ungefär ett halvt sekel senare kan Irenaeus3 (senare kopierad av Eusebius4) ha förlitat sig på Quadratus för sina egna diskussioner om mirakel. 

Irenaeus hävdade att i kristna kyrkor fanns de som "botade de sjuka genom att lägga händerna på dem, och… [att] de döda har uppväckts och fortlevt hos oss i många år." Det är inte helt säker vilken tidsram Quadratus eller Irenaeus hade i sikte, för den senare talade om Domitianus regeringstid, från nästan ett århundrade tidigare, som "inte så länge sedan, men praktiskt taget i vår egen generation." (Haer 5.30.1. ett stycke känt för Eusebius, Hist. Pred. 5.8.6)

1 "Kyrkohistoria" IV. kapitel 3

2  "Illustrious Men" kapitel 19

3 (Haer. 2.31.2 och 2.32.4)

4  (Hist. Pred. 5,7)

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: