Annons:
Etikettjesus
Läst 4776 ggr
Woodland
1/6/13, 9:42 PM

Hans Stjärna

Som nästan på stjärnans befallning reste de västerut. Resan hade varit lång. De anlände i ett land de hade hört talas om. Det beboddes av ett folk med en besynnerlig tro.

De hade studerat under de bästa lärarna och kände väl till de himlakroppar som rörde sig över deras land. Alla de gamla skrifterna noterade konstellationerna, men aldrig förut hade de läst eller hört om den himlakropp som nu visade sig. De kunde urskilja den på dagen och den lyste stark på natthimlen. Enligt deras tro brukade en astronomisk händelse föregå stora ting i världen. De gamla lärde räknade att många kungar och riken fötts och fallit när stjärnor och meteorer syntes. Men ingenting av vad de hade skrivet stämde med vad dessa religösa vetenskapsmen upplevde. Vad det var som hände eller skullle ske visste de inte.De kom fram till att de inte kunde stanna där de var utan måste följa ljuset.Det var nästan som om ljuset drog dem till sig på ett besinnerligt sätt. Förberedelserna klarades av med hast, och deras beräkningar och iakktagelser bar de med sig på bokrullar då de gav sig av. Hur många de var vet vi inte men troligen fanns det flera stycken med i kompaniet, vise män men också tjänare, vakter, och hästar eller kameler. Stjärnan visade sig för dem när de behövde den dom mest, och den lockade dem och drog dem till sig liksom en flyende skatt.

Som nästan på stjärnans befallning reste de västerut.  Resan hade varit lång. De anlände i ett land de hade hört talas om. Det beboddes av ett folk med en besynnerlig tro.  De trodde på endast en Gud, inte flera stycken såsom de vise männens egna folk. Hebréer hette detta lands folk, som en gång hade haft glansdagar med en stark militärmakt och prakt, men det var länge sedan. Efter många invasioner och annexteringar räknades de slutligen under Roms territorium. De, om någon, behövde en stark kung som kunde föra dem tillbaka till stolhet och stora ting. Huvudstaden fanns kvar och en kung hade de ännu, så där bör den nya kungen vara född. Hans fader var i palatset och glädje sig säkert över sin telning och deras gåvor var tillräckligt fina för ett barn i en sådan ställning.  Stjärnan hade inte synts till på ett tag men de antog att de hade kommit rätt. Då de närmade sig palatset märkte de inte någon stor yra eller yttre tecken på glädje.  Allt verkade så vanlig, med rörelse och marknader men inget större tecken på någonting ovanligt.  Visst måste barnet vara här?

De visades in till kungen, Herodes, beredda att visa den vördnad som behövdes för att uppfylla syftet med resan. Efter de vanliga hälsningsfraserna och ceremonier ställde de sin fråga. "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." Herodes blev förskräckt.  Dessa män såg inte ut som konspiratörer eller dårar. De var vana med myndighet och en hög samhällsställning, det märktes på deras sätt att föra sig. Men vad var det de sade – en ny kung?  Herodes visste ingenting om detta, men kände lärde som gjorde det, för enligt traditionen kallades den utlovade kungen Messias. Herodes bad sina besökare om respit och skyndade sig ut för att ta reda på om det var någon grund för deras påståenden.

Herodes kallade till sig prästerna som kunde Moses och profeternas skrifter och frågade var Messias skulle födas.  Utan ett ögonblicks tvekan svarade de "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten Mika: Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel." Herodes frågade om de var säkra på tolkningen och de läste högt och förklarade att, enligt profeten Mika samt Samuels andra bok (5:2) och Krönikernas första (11:2), Messias av Kung Davids ätt skulle vara från Betlehem.

För Herodes, som härskat sedan 37 B.C., var makten ingenting han tänkte överlämna.  Ett sådant hot som en ny kung måste röjas ur vägen, och det snabbt.  Men varför hasta?  Dessa vise män från fjärran land hade redan utfört den svåraste delen av sökandet. Herodes  kunde utnyttja deras kunskap och resurser. Ett sådan tillfälle gick inte att förspilla.  Skyndsamt gick han tillbaka till besökarna och frågade dem, utom hörhåll för de andra i hovet, när de först hade sett stjärnan.  De svarade, “För två år sedan började vi se den.”

Herodes upplyste de resande att Hebréernas skrifter pekar ut en liten by som hette Betlehem. Där skulle de söka barnet. Han tvingade av dem ett löfte "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det."  De vise männen lämnade palatset, samlade sina medresenärer och gav sig iväg.  Nästan med detsamma fick någon i sällskapet återse stjärnan.  Nu visste de att de var på rätt väg.  Efter ytterliga drygt nio kilometer stannade den ovanför ett hus.  Huset var sammanlänkat med ett stall, så som var vanligt i detta land. Där i huset fann de ett barn hos sin unga mor. De föll på knä inför barnet och tillbad det. De överlämnade sina dyrbara gåvor och lämnade barnet. De måste informera Kung Herodes nästa dag av vad de funnit. Under natten blev de i en dröm varnade att inte återvända till kungen. De vände hemåt till sitt eget land.

forts. följer

bibeltexten – Matt. 2:1-12

Bild:  copse

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: