Övrigt

Barnmisshandel och förlåtelse.

2016-10-31 21:14 #0 av: Toft

Jag startade en tråd om detta på barn.ifokus, men kom på att det egentligen skulle vara intressantast att diskutera saken med troende kristna.

Jag har sedan tonåren haft ett starkt intresse för frågor gällande barn. Därav har jag även börjat jobba på förskola. Men under alla dessa år av observation och eflexion har jag stött på allt för mycket missförhållanden. Vår kultur tillåter ofta mycket mer oangenämt beteende mot barn än mot vuxna. Och detta kan fortgå därför att ingen riktigt vill se det. Det har ju genom historien funnits uppfattningar som vi upplever som mycket märkliga. Hur kunde man tänka så? En skags kollektiv dumhet. Om jag inte misstar mig ligger mycket av vår kollektiva dumhet i vår barnsyn.

Men till saken. Det jag vill diskutera gäller detta blogginlägg:
https://tobalekhi.wordpress.com/2016/10/31/ingen-radder-for-dagistanten-har/
Jag vet att det kan upplevas som lite provocerande, men vad tänker ni om saken? Vad har ni för erfarenhet av dagvården i Sverige (jag bor i Finland)? Är jag helt ute och cyklar, eller lider våra barn onödigt?

Anmäl
2016-10-31 21:15 #1 av: Toft

Det är alltså jag som skrivit blogginlägget i fråga.

Anmäl
2016-10-31 21:21 #2 av: Toft

Och ännu en fråga: Har detta kommit upp i fostran av era egna barn, hur förhåller ni er till dessa tankar i er egen familj? Själv måste jag erkänna att jag ofta har dåligt samvete gällande hur jag behandlat mina barn. Då brukar jag fråga dem om mina farhågor är sanna ("Blev du rädd när jag gjorde sådär?") och be om förlåtelse. Helt annan stämning efter det.

Anmäl
2016-11-01 07:42 #3 av: [Rulander]

Jag kan bara konstatera att barn är utelämnade till hur vi vuxna beter oss. De kan inte heller själva välja att flytta till ett annat dagis/skola om de mår dåligt. Jag kommer mycket väl ihåg min skoltid. Det pågick en hel del händelser som hade slutat i rätten om det hade varit vuxna inblandade. På en arbetsplats är det nolltolerans men barn kan ju inte avskedas. Mina erfarenheter av dagis och skola har bara varit positiva för våra barn. Det finns inget som har gjort mig upprörd i hur de har blivit behandlade.

Jag är medveten om att jag har gjort fel mot mina barn ibland. Man får då be om förlåtelse och bättra sig. Humöret sviktar ibland och man blir arg i tonen.

Man kan ju läsa har på ifokus om hur dåligt en del mår på grund av dåliga relationer i hemmet.  Ja visst mitt samvete påminner mig ibland om att jag gör fel.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.