Vill du ge oss din definition av "lovsång" så läsarna är införstådda med det du syftar på?

Vi sjunger ofta sånger om Jesus och hur underbart det är att att tillhöra Guds rike etc.

Men lovsång är riktad till Gud, inte om Gud. På samma sätt som Guds ord menar när orden är riktade till Gud.

Exempel från Psaltaren:

Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden.Jag vill besjunga din himmelska prakt

2Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta,

vittna om alla dina under.

3Jag vill jubla av glädje över dig

och lovsjunga ditt namn, du den Högste

Tillbedjan är riktad till Gud för att han är värd det.

Bön är annars något vi ber Gud om. Vi ber om helande och att fler ska komma till tro etc.

Tiilbedjan och lovsång gör vi för att Jesus är värd det, inte för att vi ska få något.

Detta bör ingå som en naturlig del av vårt kristna liv eller har ni en annan åsikt?

Det är så jag tolkar Guds ord.

2 Sam 12: Vi läser om hur Davids son dör och direkt efter det går David till Guds hus och tillber Gud. Hur många av oss hade gjort det?

Upplyfta händer i bön och sång är en gammal tradition. Jag vet inte när detta med knäppta händer kom i bruk. Det är ingen dum idé eftersom det hjälper att stilla sinnet. Bruket är troligen kulturellt. Enligt det jag läser i skriften: Bön är inte beroende på kroppsposition. Olika omständigheter kräver olika bruk. Man ligger inte  på bänkarna i kyrkan utan man sitter, står, böjer knä.  Den tidiga kyrkan stod upp när de bad. Kroppspositionen och uttryck är av underordnad betydelse men sinnet bör vara inställt på högsta "vördnadsläge".  

Tror du att det ens är möjligt att rikta lovsång till Gud om sången inte är om Gud? Endast Gud känner sig själv fullt ut. Vi känner inte oss själva fullt ut, och hade vi fått inblick i oss själva helt hade vi kanske gett upp men Gud uppenbarar det undan för undan för oss. Vi känner Herren genom hans gärningar i det förgångna, i framtiden och mot oss så som den helige Ande upplyser oss genom ordet. 

Bön för mig är när man lyfter sitt hjärta och sinne "till" Gud.  När det gäller det vi säger vet Herren vad vi kommer säga ens innan ett ord är på vår tunga och han känner oss ut och in. Han vet allt från evigheten. Svindlande tanke eller hur? 

Detta med upprepade lovsångskörer blev någonting nytt i många kyrkor på 70- och 80-talet. Det mötte motstånd eftersom dess förespråkare påstådde att dessa sånger var en högre form av tillbedjan är de traditionella sångerna  (jag känner en Pastor som berättade för mig att "hans" kyrka kunde sjunga samma kör om och om igen typ 40 gångar och att de fick mer och mer ur den för varje gång. Det han inte visste är att detta är sätt att leda folk in i ett alternativt medvetande (mystikernas kännetecken). När människors sinnen är så avtrubbade har de svårt att urskilja det som lärs ut från talarstolen. Många irrläror slinker igenom på det viset. Men nu har jag kommit på sidan om ämnet - förlåt.) 

Musikformen med upprepade körer ser jag inte som den yppersta formen av tillbedjan i sång. Jag kan sjunga dem men jag tycker att sånger med text har mera "kött på benen" så att säga. I bland håller jag tyst när samlingen sjunger vissa lovsångskörer. Körerna lovar Gud för mycket och som det står i Predikaren 5:1 Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. Men det är inte bara lovsångskörer som jag inkluderar i detta utan också äldre sånger, som till exempel: "Jag nu lämnar allt, jag nu lämnar allt. Allt till dig min käre Jesus, jag nu lämnar allt." Jag bävar inför tanken att sjunga så. Det är synd att vi inte alltid har riktigt förstått vad det innebär att be eller sjunga till Gud "att bli som Jesus".

Detta med att David går till Guds hus och tillber efter barnets död har mycket att lära oss. Det var på grund av hans synd som Gud tog barnet till sig. Vi kan få tröst eftersom Herren tar till sig de små som går i en för "tidig" död. Sättet David reagerade över Absaloms död var en helt annan femma. Varför? Därför att han visste att Absalom gick förlorad och att sonens uppror var grundat i Davids egna synder i det förgångna. Joab (befälhavaren) läxade rejält upp David för hans sätt att bete sig.

Jog tror faktiskt att vi kan se bra exempel från Guds ord att vår kroppshållning faktiskt spelar roll. Det är naturligtvis inget krav men det finns bra exempel. Sedan vet vi att alla knän ska böjas inför honom. Har vi då svårt att göra det redan nu?

Nägra exempel:

Mose svarade: ”När jag kommer ut ur staden skall jag lyfta mina händer i bön till Herren. Åskan skall tystna och haglet sluta. Då skall du inse att jorden tillhör Herren

Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: ”Amen, amen.” De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.

Jag vill lova dig så länge jag lever

åkalla dig med lyfta händer

Låt oss lyfta våra händer och hjärtan

Jag vill att männen på varje ort skall be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll.

Låt oss lyfta våra händer och hjärtan

till Gud i himlen

Sedan har vi exemplet med Mose: 2 Mos 17:11 Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag.

Om vi tycker att upprepningarna är för många kan man ju alltid ha lovsång i bilen och upprepa så många gånger man själv tycker är nog. Vi väljer ju själva vilken text som känns rätt. Men exempelvis att sjunga att du är den högste och Jesus jag älskar dig, Jesus har makt etc. bör inte vara några problem för oss.

Det här ju inga krav som ska följas slaviskt utan bibliska mönster, vi har frihet att göra det som känns mer naturligt för oss.

Ja jag tycker lovsång och tillbedjan är en av dom viktigaste sakerna att göra för att närma sig Gud.  Man närmar sig Honom och Han närmar sig mig.  Att tacka Gud har jag upptäckt är bland det viktigaste man kan göra.

Om du kommer inför Gud och inte vet vad du ska säga eller be, så kan du bara först tacka och lovsjunga honom (då brukar jag stå upp med händerna upp i luften) och sedan vara stilla. Då kan jag känna den Helige andes frid sänka sig över mig och det känns som om Gud rör vid mig och är närvarande. 

I psaltaren 92 står det: 

Det är gott att tacka Herren
    och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
3 att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet
4 med tiosträngat instrument och psaltare,
med spel på harpa.
5 Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk.
6 Hur stora är inte dina verk, Herre!

Det finns också ett annat bibelord som jag nu inte riktigt kommer ihåg..

"att man ska närma sig Hans gårdar med lovsång och tillbedjan". 

Dessutom, om man är under attack i någon form, så skingrar lovsång mycket av det onda. 

 
Vissa dagar kanske man inte har samma känsla eller energi eller är extra upptagen, men jag försöker ta mig en tid ändå för att tacka Honom. 

Angående stå upp eller knäböja… om jag har något att bekänna, en synd eller be någon om förlåtelse, så brukar jag först be om förlåtelse och knäböja, för det står någonstans i bibeln att man inte ska stå upp och be om man har synder, för då drar man förbannelse över sig?

Det är sant att det i bibeln finns flera fall av bön/lovsång med upplyfta händer, som det listas i #4. Den som vill be på böjda knän, stående upprätt, sittandes, liggande rakt ut på marken, hopkrupen och till och med fastkedjad finner också exempel i bibeln. Man bör inte känna sig låst. Jesus sade -  Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha.  Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.

Jesus sade att om man hade någonting otalt med sin broder bör man göra upp med denne först innan man kom till tempeloffret. När det gäller att be utan synd är det inte möjligt (#5). Vi har alla icke bekända synder i våra liv. Detta kom fram i predikan i tråden om "Den kristne och självmord". - Sanna kristna får alla sina synder förlåtna vid en tidspunkt: i ögonblicket av sann tro i Jesus Kristus har alla synder blivit spikade på korset och förlåtna. När någon ångrar sina synder och lägger sin tillit i Jesus är denne person hans och ingen annans, och inte ens personen själva kan rycka sig ur hans händer.  

Var frimodig! 🙂

Satan hatar när vi tillber och sjunger lovsång till Gud. Han vill att människor ska tillbe honom istället. Ha vill ha den uppmärksamhet som vi ger till Gud.

#5 Dessutom, om man är under attack i någon form, så skingrar lovsång mycket av det onda. 

 Jag håller med fullt ut. Något händer i andevärlden när vi gör detta.

Vi gör det inte för att vi måste utanför att vi känner en djup tacksamhet för vad Jesus har gjort för oss.

Ingen ska behöva känna sig tvingad att göra något som känns fel. Jag vill bara uttrycka det jag vill göra.

#7 Det är jättebra att du skriver om det som är betydelsefullt för dig! Det är så vi berikar varandra i diskussionen. Jag skriver rakt på sak, men det är mitt sätt att uttrycka mig, så jag hoppas att du inte tar det som kritik. Det är så att det mesta vi diskuterar här på JiF kan behandlas utifrån olika synvinklar och har fyllt volymer. Fortsätt du!

Bra att det är högt i tak. Vi har samma grund att stå på och vi är överens om det mesta. Jag tar abslolut inte illa upp när vi har olika syn på saker.

Trots att vi utgår från Guds ord finns det en del saker som vi ser på helt olika sätt. Det är inget problem för min del.

Vi kommer i slutändan att mötas i himlen. Då försvinner alla olikheter.

Faktum är att jag verkligen hoppas att du har mer rätt än mig. Många bibelord är verkligen hårdsmälta om man läser som det står. Och det är det jag gör. Alltså läser som det står. Jag är lite konservativ på det sättet.

Många bibelord är verkligen hårdsmälta om man läser som det står. Och det är det jag gör. Alltså läser som det står. Jag är lite konservativ på det sättet. 

Det är så att "reglerna" för bibeltolkning var befästa redan under de tidiga kristnas tid. Verserna skall läsas i sina sammanhang, eftersom man då ser till vilka de riktas mot och om. Och skriften tolkar skriften. Många irrläror har uppkommit och skador har skett när folk har dragit verser ur sina sammanhang och tagit dem bokstavligen. Det är en orsak till att Gud har givit kyrkan lärare som bygger upp kroppen. Vi bygger på den grund som har lagts för länge sedan. Vi står på "jättarnas" axlar, så att säga. 

Det är verkligen en välsignelse att läsa kyrkofädernas synsätt på detta med skriftens tolkning som har följt med hela vägen. Det är inte allmänt känt bland oss men flera av de tongivande kyrkofäderna hade ett väldigt högt anseende till skriften. Det var detta som reformatorerna Luther, Beza, Zwingli, och Kalvin. med flera, fick med sig när de studerade. I sin reformerande iver åberopade de det ursprungliga synsättet på skriften och hur det hade förvanskats i en korrumperad kyrka.

Todd Friel och Alister Begg om  lovsång och tillbedjan här.  Underhållande och tänkvärt.

Vi har en benägenhet att fastna i detaljer och traditioner. Det ena är mer rätt än det andra. Själv tror jag att Gud ser till hjärtat och vår ärlighet. Ibland upplever jag att lovsången inte är lovsång till Gud utan mer ett sätt att få framföra musik och sång. Ibland är det så hög ljudvolym på musiken att man inte hör orden. Jag kan t o m bli illa berörd av detta. I några sammanhang tillber man högt ovh ljudligt och med lyfta händer och i andra sammanhang är det lugnt och stilla och bara med slutna ögon och knäppta händer och jag blir så glad över att man kan uppleva. att Gud är nära och bli välsignad i båda fallen.