Annons:
Etikettlivsfrågor
Läst 2122 ggr
Woodland
2016-08-03 18:23

Den troende och självmord

De känslor man kan uppleva på en begravning varierar och är en blandning av sorg, vrede, ifrågasättande och kanske lättnad. Men en sorts begravning spetsar till alla dessa kännetecken och lägger dessutom till skuld och en känsla av förkastning: en begravning för den som har tagit sitt eget liv. Och är den avlidne en bekännande kristen kan det vara ännu svårare för de anhöriga att acceptera situationen på grund av vissa traditionella antaganden. 

Det finns många myter om troende som tar sitt liv som inte har förankring i bibeln. Kan det inte bekräftas i bibelordet måste det förkastas. Pastor Mike Fabre har under ett tal på en församlingsmedlems begravning lagt fram fyra myter om självmord och utifrån skriften vederlagt dem. (Jag vill poängtera att ämnet endast kommer närmas från en teologisk aspekt)

Bibeln behandlar alltid ämnen som rör jordelivet utan att undvika känsliga sådana. I många kristna traditioner finns myter som inte har någon förankring i bibeln och de florerar utan motsättning - särskilt detta med självmord. Jag hoppas att Pastor Mikes klargörande eventuellt kan ge tröst till de av oss troende  som har haft en nära och kära som har tagit sitt liv. 

Sammandragning av Pastor Mikes predikan vid Scotts begravning med några kommentarer av Todd Friel mot invändningar. 

Myt # 1 - Självmord är den oförlåtliga synden.

Folk har genom århundraden påstått detta: om man tar sitt liv hamnar man i helvetet. Men de som predikar detta har aldrig läst sina biblar. Det finns ingen gradering av synd inför Gud. All synd skiljer människan från honom. All synd. Så lär Guds ord ut. Varje troende människa som läggs till vila i jorden har obekända synder i sitt liv. 

T. Friel: Sanna kristna får alla sina synder förlåtna vid en tidspunkt: i ögonblicket av sann tro i Jesus Kristus har alla synder blivit spikade på korset och förlåtna. När någon ångrar sina synder och  lägger sin tillit i Jesus är denne person hans och ingen annans, och inte ens personen själva kan rycka sig ur hans händer. Vi kan inte mäta det totala livet på den sista gärningen som individen har gjort. Och troligtvis kommer vi alla att dö med synd eftersom vi inte är förhärligade ännu. Här är en individ (Scott) som var en medlem i kyrkan, tjänade, bar frukten och märket av ett kristet liv, och som, i ett ögonblick av förtvivlan, tog sitt eget liv. Det raderar inte alla bevis som säger att denna person är en kristen. Och denna person, oavsett hur han eller hennes liv slutade, är nu med Jesus.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2016-08-03 18:24
#1

Myt # 2 - Om han var en verklig kristen hade han inte varit så förtvivlad. Om personen verkligen hade varit en kristen hade den haft hoppet.

Uppenbarligen är de som håller sig till detta inte hört talas om flera av de gudfruktiga män som Gud i bibeln har kallat till stora gärningar. Gud försvarade Mose och sade att han talade till honom "ansikte mot ansikte." Gud ingrep alltid när uppror hotade och sade att Mose var hans val. Men flera gångar sade Mose ändå att han inte längre kunde fortsätta. Job är också en av de som Gud säger är en from och rättsinnig man och utan brist i sin generation. Moses fick utstå oerhörd opposition och gav efter för känslan av total förtvivlan och hade tagit sitt liv utan Guds ingripande. Det var samma för Job. Han satt där med en väldigt allvarlig sjukdom och förlusten av sina barn och var så  självmordsbenägen som någon kunde bli. Profeten Jona tyckte inte att saker var som de skulle vara och sade till Gud, "Ta mitt liv". Han var ingen stor profet. Hur är det med Elia? Skall man verkligen säga att Elia inte är en gudfruktig person som har en relation med Herren? När Ahab och Isabel vände sig mot Elia satt han under ett träd och sade "Nu är det nog, Herre. Tag mitt liv." Nej, gudfruktiga människor kan också bli förtvivlade och nå botten. Baserat på skriften kan gudfruktiga människor ta hemska beslut. Gud kallar på alla fyra av dessa män för att finna andra utvägar. Han tar steget och säger 'Lyssna, där finns styrka som är tillgänglig men du måste gripa tag i den. Du behöver komma igenom detta.' Gud säger ofta att det finns folk nära som kan hjälpa. Även Aposteln Paulus skrev att han misströstade om livet.

T. Friel - Du säger 'Men vad sägs om Judas Iskariot? Han var förtvivlad och tog sitt liv och han hamnade i helvetet'. Ja, det är sant, men kom ihåg Judas totala livsgärning. I bibeln står det att han stal pengar från Jesus och lärjungarna. Hans livsfrukt var inte i linje med en kristen bekännelse. Det är därför han gick förlorad: medan  han bekände med sina läppar hade han inte tro i sitt hjärta.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2016-08-03 18:24
#2

Myt # 3 - Den avlidne är inte ansvarig för sitt beslut.

Det kanske inte är trösterikt men bibeln är väldigt klar över människans värdighet. Vi är inte djur, vi är inte stenar, vi är inte träd. Vi har det teologer kallar "den farliga fria viljan" - något som ger us tillfällighet att göra förgörande dåliga beslut. Nej, Scott är ansvarig för detta dålig beslut. Det finns inget tvivel om det. Bibeln förbigår inte hans ansvar på något vis. Vi kan ha empati och erkänna och känna medlidande för smärtan men vi måste ändå erkänna ansvaret (Scotts, det vill säga) i detta beslut. Det kan finnas många orsaker som kan förklara vad som hände men inga som kan ursäkta det.

T. Friel - Det kommer att finnas en vidräkning för självmord. En individ som tar sitt liv kommer inte att belönas för det beteende. Den kanske inte kommer att höra "Bra, du goda trogna tjänare." Om bibelns lära i evangelier är sant, och det är det, betalade Jesus genom sin död för också denna synd.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2016-08-03 18:24
#3

Myt # 4 - På något vis bär de överlevandes ansvaret.

Frågorna som kommer: "Tänk om jag hade ringt? Tänk om jag sagt si eller så? Detta är kanske delvis mitt fel?". När någon nära oss tar sitt liv kan vi lära oss av det men vi kan inte ta ansvaret för deras beslut - vi kan inte. Det är djävulens fullkomliga lögn som lägger detta i ditt knä och frågar 'vill inte du ta ansvar för detta?'. Det är inte ditt ansvar. När någon annan i denna värld tar ett syndfullt beslut står de själva inför Gud. Undrar du över versen,  Han skall torka alla tårar från deras ögon? Jag trodde inte att vi skulle gråta i himlen. Den evighet som Kristus dog för att uppbringa för oss kommer visserligen att skänka oss glädje men det börjar inte omedelbart. Paulus skrev till Korinthierna - "Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont."  Du kommer inte behöva göra en redovisning inför Gud över varför du inte förhindrade detta - så är det inte. Du ligger i din säng i ett mörkt rum och börjar reflektera och tänker - 'Vad kunde jag ha gjort för att hindra detta?'. Jag känner mig tvungen att berätta för dig - sluta upp med det! Det är inte Gud som talar så till dig: det är inte konstruktivt, sanningsenligt eller rätt!

T. Friel - Detta är bra teologi, rätt tillämpad för att hjälpa den avlidnes överlevande att läka. Fast känslor av vrede kan ändå komma för man känner sig förkastad i det ögonblicket. Du älskades inte just då. 'Brydde han/henne sig inte om mig?' Hur kan den som överleva förlåta?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2016-08-03 18:25
#4

Slutsats - Detta kändes inte bra, Pastor Mike!  

Det ligger ett moln över begravningar som denna och de känns inte som andra. Jag önskar att vi kunde fira denna begravning som vi gör andra troendes. Men jag vill igen ta upp myten att denna sista gärningen definiera Scotts liv. Satan är en lögnare och lögnens fader.  Jag förstår att denna begravning känns annorlunda jämfört med de flesta andra men jag hoppas att du förstår att Scotts sista gärning inte behöver fördärva ditt minne av honom. Du behöver inte låtsas att det inte slutade på detta viset. Du behöver inte kommer up med ett banalt yttrande. Synd är, som jag precis har förklarat från talarstolen, tillståndet av hur det inte borde vara och detta är inte såsom det borde vara. Precis såsom du inte skulle vilja att vi fokuserade på synderna i ditt liv på din begravning låt oss erkänna att det som hände var fel men lägga fokus på det återstående 99,99% av hans liv. 

Du och jag är syndare. Jag kan tro att det finns flera stora synder i ditt liv som skulle genera dig om vi visade dem på skärmen här framme. Det är det fantastiska med kristendomen; vi litar på att Gud täcker över. Det är det som ordet försoning betyder - försona för våra synder och ge oss förlåtelse. Det är det som bibeln säger: att när vi syndar emot varandra bör vi vara som Gud. Ta efter Gud, säger bibeln. Gud förlät oss och nu är det dags för oss att förlåta Scott.  Som John* sade, 'Vi är arga'; det är ärligt, vi borde vara det. Vi bör släppa det och börja proceduren genom att idag, just nu, besluta att förlåta honom. Precis såsom du ville att alla i ditt liv skulle förlåta dig dina synder, eller hur? Och detta är verkligen det som kristendomen handlar om. Vi kommer att förlåta Scotts slutgiltiga beslut och komma ihåg de bra besluten i hans liv som gjorde hela skillnaden angående hans sista beslut. Han beslutade att lägga sin tillit till Kristus, att se sig själv som en syndare och omvändas. Bibeln är väldigt klar över att denna gärning, bildligt talat, spikades till ett kors för 2000 år sedan och skulden för honom betalades i det förgångna , i nutiden och i framtiden. 

* (troligen anhörig till den avlidne)

T. Friel - Så  förunderlig är nåden för den troende som begår självmord.

SLUT

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

JonasDuregard
2016-08-06 11:09
#5

#0 "I många kristna traditioner finns myter som inte har någon förankring i bibeln och de florerar utan motsättning"

Jag skulle nog säga att det är så i alla kristna traditioner. 

Min allmänna uppfattning är att man kan ta nästan vilken fråga som helst, bestämma sig för vad man tycker i den och sedan argumentera för att det står i bibeln att man har rätt. Vill man att självmord ska vara en oförlåtlig synd är det lätt att hitta indicier för det, vill man att bibeln ska vara förlåtande mot självmord går det lika bra. 

Delvis beror det på att bibeln inte är en sammahnängande text och det finns många inbördes motstridiga texter i den. Så båda personerna kan ha rätt när de säger att det står i bibeln.

Woodland
2016-08-06 19:14
#6

# 5

Jag skrev  -  I många kristna traditioner finns myter som inte har någon förankring i bibeln och de florerar utan motsättning - särskilt detta med självmord. 

Min allmänna uppfattning är att man kan ta nästan vilken fråga som helst, bestämma sig för vad man tycker i den och sedan argumentera för att det står i bibeln att man har rätt. 

Detta skulle inte vara unikt för bibeltexten. Naturligtvis kan man ta en bibeltext och argumentera för en ståndpunkt precis som man kan göra med många olika texter i många olika fält i denna värld. Och när det gäller bibeln kan man påstå att man har grund för sin position utifrån ens eget utgångsläge och argumentera för det, men om man är sann mot texten och underordnar sig ordningarna i den traditionella exegisis* kan man urskilja en klar linje i de tunga frågorna.  *(En regel är att man läser och tolkar text mot text, och en oklar text tolkas utifrån en klarare text inom samma ämne.)

Vill man att självmord ska vara en oförlåtlig synd är det lätt att hitta indicier för det, vill man att bibeln ska vara förlåtande mot självmord går det lika bra

Att självmord skulle vara den oförlåtliga synden ligger i vissa kyrkors traditioner men inte i själva bibelordet. Det är precis det som är Pastor Mikes poäng.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
JonasDuregard
2016-08-06 19:47
#7

#6 "Att självmord skulle vara den oförlåtliga synden ligger i vissa kyrkors traditioner men inte i själva bibelordet. Det är precis det som är Pastor Mikes poäng."

Jag skulle säga att pastor Mike har delvis fel där, för de som tror på det är stenhårt övertygade om att det står i bibeln som Mike är på att det inte står där. Det enda det säger är att de väljer att tolka texterna olika, ingenting om vad som egentligen står och vad som lagts till efteråt, vad som är traditioner och så vidare. 

De som argumenterar för att självmord är en synd gör det utifrån bibeln. Argumenten  jag läst är långt från de mest långsökta bibeltolkningarna jag sett. Jag har läst flera mer långsökta på den här sidan till och med. 

"men om man är sann mot texten […]"

Det anser nog alla att just de själva är. Det där är lite som att säga att bästa sättet att tolka bibeln är att tolka den rätt 🙂.

Woodland
2016-08-06 22:29
#8

Detta inlägg är menat som en tröst till de troende som har förlorat någon genom självmord. Det är inte menat som en inbjudan till att diskutera bibeltolkning - det ämnet kan tas i en ny tråd som du gärna får starta om du vill.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: