Bibeln

Liknelsen #8 - Den rike mannen och Lasarus

2016-07-23 18:15 #0 av: Woodland

Den rike mannen och Lasarus.

Lukasevangeliet 16:19-31

Detta bibel stycke är en mästerlig berättelse och den förtjänar en mera ingående utläggning så därför finns kommentarerna vers för vers och i tre inlägg

Läs gärna länken ovan innan du börjar läsa detta inlägg. Om man backar lite i kapitel 16 ser man till vilken grupp Jesus i första hand riktade in sig på i denna liknelse. Han prickade fariseerna för deras kärlek till pengar och utnyttjande av det religiösa systemet för att skaffa sig mera,  deras sätt att behandla de fattiga och deras agg mot honom, Guds Son och sändebud. Efter de hörde den föregående liknelsen står det: 14 Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom. Men han satte fingret på problemet genom att i vers 15 säga: "Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud."

När Jesus beskrev den rike mannen kunde de identifiera sig med honom. Fariséerna var de första med "framgångsteologi" och anknöt rikedom med Guds välsignelse. I deras sätt att se det hade Lasarus förtjänat sitt eländiga liv; inte helt olikt karmakonceptet i Hinduism. 

Flera bibellärare påpekar att berättelsen visar kontraster och en omkastning av omständigheter. Dessa omkastningar gäller inte universellt för alla eller ens för alla rika och fattiga. Det finns inget stöd för en sådan tolkning i skriften. Det finns rika gudfruktiga som Abraham, Salamo (inledningsvis) och ogudaktiga fattiga. Det finns de som är fattiga för att de är lata, oärliga, för att de spelar bort det de har, har olika andra laster, inte kan spara pengar, med mera. Men i just denna berättelse/liknelse är det en kontrast mellan dessa två mäns liv och slutklämmen som är en del av Herrens poäng. 

vers 19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest.

I antiken visade kläder samhällsposition och purpurkläder var den ultimata lyxen. Färgen kom från en snäcka och var oerhört dyr att framställa.  Inte nog med det så bar han "fint linne." Fint linne bars som underkläder. Så han var finklädd ner till skinnet. Så denna man var i den yppersta överklassen.

 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 

D.A. Carson påpekar att i denna liknelse är det endast Lasarus som nämns vid namn. Enligt antikens berättelsekonst betyder detta att han är viktig; den rike har inget namn. Lasarus namn betyder "Gud skall hjälpa". Det verkade inte så... inte ännu i alla fall. Den rike var så välbeställd att han hade en mur runt sitt hem med en grind/port. Enligt grundtexten kastades eller dumpades Lasarus som ett paket vid den rike mannens port. Vi vet inte av vem. På den tiden fanns ingen sjukvård och när en människa blev för sjuk kunde det hända att någon förbarmade sig över dem och lade dem i ett stråk där kanske någon bättre ställd kunde kasta en bit mat eller på annat sätt hjälpa dem. Lägg märke till Jesu ord om att Lasarus var full av sår. Vilken eländig syn han måste har varit. Han var smutsig, ovårdad, krympling med varfyllda, läckande sår över hela kroppen.

21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår.  

Den rike mannen kände till Lasarus. Han låg vid mannens port och mannen gick eller bars förbi Lasarus så länge han låg där. Mannen erbjöd honom ingen hjälp. Han förbarmade sig inte över en av Abrahams ättlingar. Jesus visste att Fariséerna var av samma korn. De älskade pengar och ställning. 

Enligt  de som forskar i antikens seder och bruk åt gästerna vid en fest utan bestick och använde inga servetter. Man använde bröd för att skopa upp maten. Sedan torkade man händerna på nytt bröd och kastade det till vakthundarna som var under bordet. (Det var detta bruk som den kanaaneiska kvinnan hänsyftade till här.) Att kallas "hund" var en förolämpning och antydde att man var förbannad av Gud själv. De fanns inga kelhundar i Jesu tid. Det fanns vildhundar liknande dingos och vakthundar. Det är troligt att den rike mannen hade vakthundar och att de åt av det som föll från hans bord. Lasarus längtade efter de smutsiga resterna. Hundarna gav inte Lasarus  omsorg. Dessa hundar åt på honom! Fariséerna kunde identifiera med detta: Lasarus var under Guds förbannelse.  Vilket eländigt tillstånd han fann sig i, när även hundarna gav sig på honom.  . .den som hade namnet Lausarus, Elieser "Gud skall hjälpa."

22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes.

Nu tar berättelsen en vändning. Lasarus hade ingen märkvärdiga begravning. Alla hade ansett honom som under Guds förbannelse. Fariséerna med sitt sätt att se på saker hade antagit att Lasarus skulle hamna i evig plåga. Men Jesus överraskar dem rejält.   Lasarus dog och chocken för Fariséerna var att självaste änglarna bar den fattige till vilan i Paradiset eller "Abrahams sida". Detta var en benämning av varje judes hopp: att vila med den störste hjälten av dem alla, fadern Abraham. Vid ett tillfälle försvarade Fariséerna sig med att identifiera sig själva med Abraham.  Och i denna berättelse  fick Lasarus komma till en plats av intim gemenskap med sin landsfader, vid Abrahams sida. 

Fariséerna visste att Abraham var Guds vän, trons fader och att han absolut inte befann sig i helvetet. Fariséerna trodde på gudomlig dom och helvete. De trodde aldrig att de skulle hamna där. De efterfrågade tecken fastän Herren hade gett dem så många. 

Men här i denna berättelse dog den namnlöse rike mannen och fick en riktig begravning. Men Lasarus, den som de ansett som fördömd, fann sig i den eviga festen. Han vet han är hos Abraham. Här skickade Gud sina änglar för att bära hem en utav hans barn till härlighet och vila. 

23 När han plågades i helvetet, [Grekiskan- hades] lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.

Här beskriver Jesus en omkastning av omständigheterna. Lägg märke till att den rike vaknade i helvetet. Förutom några ställen i Apostlagärningarna där det Gamla testamentet citeras används alltid "hades" i Nya testamentet för att referera till de förtappades boning. Det fanns ingen själssömn eller sakta uppvaknande.  Det fanns ingen skärseld, ingen tidsfördröjning, ingen väntesal. Han vaknar där omedelbart efter döden. Han är vid medvetande. Han ser, upplever och kommunicerar, och han plågas. Varje beskyllning av hans eget samvete är oförsvarbart, utan något mildrande. Jesus varnade för helvetet oftare än han talade om himlen. 

För att illustrera i denna berättelse tillåts den rike att se in i Paradiset. Han känner igen Abraham och Lasarus.  

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2016-07-28 12:36 #1 av: Woodland

24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld.

Den rike mannen var fullt medveten om sina omständigheter och kände genast igen Abraham och Lasarus. Han ifrågasätter inte heller att han befinner sig i helvete. 

Bibelläraren Carson påpekade att den namnlöse rikemannen visar absolut ingen ånger. Han sade inte 'Förlåt mig, Lasarus! Jag har verkligen syndat emot dig och orsakade dig onådigt lidande. Hade jag kunnat göra om det hade allt varit annorlunda". Nej, istället talar han direkt till Abraham och inte till Lasarus, som han ännu uppfattar som en underlägsen honom. Även i tillståndet den rike mannen befinner sig i i helvete anser han att Lasarus endast är en tjänare. Han anser sig förmer att tilltala Lasarus direkt. 

Han begär att hans eget lidande skall lindras. "Skicka hit honom, Abraham, och lindra mitt lidande".  Han bad om endast en droppe vatten; vatten används metaforiskt här. I jordelivet ville Lasarus ha smulorna från den rike mannens bord. Nu vill den rike mannen ha en vattendroppe från Lasarus. Så stor var plågan att även en droppe hade varit en stor tröst. 

Abrahams svar var säkert inte det den rike mannen förväntade eller önskade sig. Mannen använde det etniska kortet och åberopade Abraham som sin "Fader", för alla judarna ansåg Abraham som sin fader.  Fariséerna var måna om att påpeka detta släktskap även när de konfronterades av Jesus. Men, som Paulus skrev, alla av Israel är inte Abrahams söner. 

25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. 

Och med ironi svarar Abraham "Mitt barn...". Abraham kunde erkänna ett etniskt släktskap men inte ett andligt. Och i den andliga sfären var det andliga släktskapet det ende som gällde. Abraham fortsätter och påminner i ett nötskal den rike mannen om vilka omständigheterna var i  jordelivet och den omkastning som nu är ett evigt faktum. Den rike mannen hade vad Lasarus vill ha del av på jorden och delade inte med sig.  Nu har Lasarus det den rike mannen ville ha men kan inte ge av det. 

Den rike mannen hade fått del av mycket välsignelse men följde "Ät, drick och var glad!"-linjen och lät sin näste lida. Vi märker ingen ånger hos honom, ingen ödmjukhet fastän han befinner sig i en sådant sits. Pastor John Mac Arthur påpekar att i helvete fixas ingen utan det eviga tillståndet bekräftas och kristalliseras.  Och denne rike man, som fick så mycket allmän godhet från Gud, gick inte fram i tacksamhet och tro utan ägnade sig i självsvåldig leverne.  Men nu får Lasarus tröst. Omkastning.

26 Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.

Det har diskuterats om ifall det Jesus berättar är en liknelse eller om detta verkligen har hänt. De som framhåller att det är en liknelse påpekar att de i helvetet inte kommer kunna se in i himlen. Detta kan diskuteras. Men i vilket fall förklarar Abraham att de i plågan inte kan korsa över klyftan och in i de saligas tillstånd. Och de som är i de saligas tillstånd kan inte lindra lidandet för de själar som plågas i helvetet. 

I grundtexten är denna stora gapande klyfta fastställd och kan inte rubbas och kan inte korsas: "för att" inga kan gå över. Carson påpekar att det har funnits och finns kristna som påstår att Gud är så kärleksfull att alla till slut kommer komma till himlen.  Det svårt att dra en sådan slutsats med stöd från denna text.  Det finns inte ett enda skriftställe som ger stöd för att någon i helvetet kommer undkomma sin lott.

När Abraham påstår att "de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det" är följdfrågan: vem skulle vilja korsa klyftan in i helvetet? Det finns bara en enda person i närheten: Lasarus. Var det så  att Lasarus var villig att lämna saligheten för att lindra en annans lidande? Kanske, men i så fall fick han inte för Abraham. 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2016-07-29 17:36 #2 av: Woodland

27-28 Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus  för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum

Nu tigger den rike mannen: "Då ber jag dig". Carson påpekar att hans omsorg om sina fem bröder är naturlig men inte ett tecken på sann ånger. Nej, om inte Lasarus kan komma till mannen med lite vatten kan han kanske vara en piccolo till de som är kvar hemma. Mannen har inte tilltalat Lasarus. Han har inte bett om förlåtelse för sitt beteende emot honom. I helvete finns ingen sann ånger. 

29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. 

Abraham hänvisar till den uppenbarelse de har fått från Moses och profeterna; det vill säga, vid denna tidpunkten det som kallas Gamla testamentet. Troligen brydde sig inte den rike mannen om dessa skrifter för hans levnadssätt var inte i linje med dem. Här i Abrahams svar har vi ett utav de starkaste uttalanden som vederlägger tanken att om någon ser under eller får besök av änglar eller helgon kommer de genast att vända sig till Gud, göra bot och bättring och söka den rätta vägen. 

Idag kan vi säga att vi har mer än "Moses och profeterna". Vi  har evangeliet och breven, hela Nya testamentet. Idag har vi en klar bild av Jesus som uppfyller alla typerna i det Gamla testamentet: hela berättelsen om Jesus Kristus och inte skuggbilder. Slutsatsen är att bibeln räcker. Jesus sadeDe hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 

30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig

Den rike mannens arrogans känner inga gränser. I sitt tillstånd tillrättavisar han självaste patriarken! "Nej, du har fel teologi. Väck någon från det döda! Då kommer de att tro." 

31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."

Hur finurligt Jesus väver denna berättelse. Fariséerna och folken blev vittne till hur han uppväckte en annan Lasarus från de döda. Vissa trodde men inte alla. Det undret spädde på hatet mot Jesus. Som det står: Från den dagen överlade de om att döda honom. Och Jesus själv uppstod och alla trodde inte. Herren visste att denna otro skulle bestå ibland dem och denna liknelse var en kärleksfull maning till omvändelse.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.