Mose..
Tänkte bara börja med att jag har aldrig varit religiös av mig så tänkte be om ursäkt i förväg.
Mose, han skulle gå till Jeriko, han gick i fyrtio år.. FYRTIO ÅR. Nånstans när vi läste om Mose i skolan så kände jag att detta kan inte vara rimligt.
Så jag räknade lite.
Låt oss säga att de gick på en snitthastighet i 3km/h (medräknat ev vilodagar)två timmar om dan.
Det är femtio mil till Jeriko, vi ska ta oss från punkt A till punkt B. 6km per dag, 6 dar i veckan. det är 180 mil om året. Ska gå femtio mil håller på i fyrtio år, vad är det som inte stämmer!? Det skulle gått på mindre än ett år.
Han kanske tänkte "Glömde jag stänga av spisen nu?" (Nu fanns det ju inga spisar på den tiden men jag hoppas ni fattar poängen) gått tillbaks checkat spisen och de skulle fortfarande varit framme i mitten på november samma år.
Dehär männena och kvinnorna som följde med Mose på resan. De hade ju praktiskt taget växt upp med denhär snubben, de måste ju vetat att han hade ett pissigt lokalsinne. De måste ju vetat att om Mose sa höger då går alla till vänster för då kommer de rätt.
Människan på den tiden hade en medellivslängd på 20 år, efter åtminstone 17 år måste ju nån av hans kompisar tagit sig tid att knacka honom på axeln och fråga vad tusan han håller på med!
"Don't wake me up I'm winning wars inside my head"
Helt klart är det något som inte stämmer, men att människan under någon tid i historien skulle ha haft så kort medellivslängd som tjugo år. Men om man hade en osannolikt hög spädbarnsdödlighet vore det ju möjligt, om man räknar in ett otal döda spädbarn i den där medellivslängden. Människan är ju vanligen könsmogen vid omkring tretton år, och det är ovanligt med födslar där modern är under fjorton. Att vi skulle ha kunnat utvecklas så som har skett är bara inte möjligt om ett otal föräldrar skulle gå bort i tjugoårsåldern och lämna efter sig barn i koltåldern.
Det är lätt att bli förvirrad av det där med medellivslängd, vanligen uppnådda livslängd, och förväntad livslängd vid en viss ålder, men inte ens bland de värst drabbade grupperna i det avseendet, med överbefolkning, undernäring och hög brottslighet går medellivslängden så lågt som kring tjugo år eller under.
Men visst kan det ta fyrtio år att komma till Jeriko, med lite raster på vägen.
Anledningen till att Mose gick 40 år i vildmarken var att Gud utdömde det som straff över israeliterna för att de avföll till avgudadyrkan när det var meningen att de skulle få komma in i "det utlovade landet" från början. De gick runt runt, i väntan på ett generationsbyte och för att lära sig ödmjukhet. Under den här tiden tog Gud hand om dem, gav dem mat pch såg till så kläder och skor knte slets ut osv. Mose ledde ett folk från Egypten på ca 3000000 människor. Under tiden i vildmarken växte befolkningen och även deras djur.
//Ida
Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade
# 0
Du har helt rätt i att den raka vägen över öknen skulle inte tagit fyrtio år. Det var inte plan A för folket. Precis som # 2 skrev gick folket runt i öknen - bokstavligen. De gick i cirklar.
Moses kom aldrig till Jeriko. Han dog på ett berg. Han satte aldrig sin fot i det förlovade landet. Så här gick det till enligt 5 Moseboken 34- Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. Och Herrensade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma." Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.
Alla de vuxna som var med i folkskaran som lämnade Egypten dog i öknen förutom två personer: Joshua och Kaleb. De som föddes och växte upp i öknen var de som fick komma in. Det kan man läsa om i 4 Moseboken 14 verserna 26 till 35.
Det var Mose efterträdare Joshua som ledde folket in i landet och erövrade nästan hela landet . 5 Moseboken 34: 9
Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
Med vänlig hälsning,
Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.
Aha, jag förstår. Men kunde de inte bara lämnat Mose om han nu skulle yra runt i öknen i alla dessa år, bygga upp några tält vid en oas, chilla lite och invänta nästa generation? Lämnat nån karta och vägbeskrivning och låtit de andra knalla vidare.
"Don't wake me up I'm winning wars inside my head"
# 4 Denna resa var mycket mera komplicerad än en vanlig "road trip." Det var egentligen inte Mose som var problemet. Mose var ledaren med lösningen för dem. Deras problem var uppror och olydnad: att de vill lämna Moses ledning och därmed Guds ledning och återvända till slaveriet i Eygpten.
Med vänlig hälsning,
Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.
#4 Man kan väl tänka sig att de stannade längre tider på vissa platser. Vi vet att de slog läger på en mängd platser, men inte hur länge de stannade här och var.
På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 4 Mos 9:18
Guds närvaro var bland folket i form av ett moln. Folket följde det.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus