Annons:
Etikettkyrkan
Läst 2620 ggr
Internettan
7/15/15, 11:33 PM

Okunskap i kyrkan?

Har under en ganska lång period känt en frustration över den brist på kunskap som finns bland församlingsmedlemmarna och (ännu värre) hos våra ledare. Predikningarna är många gånger mer personliga reflektioner än bibelundervisning, eller också är det en massa fina ord som inte säger så mycket mer än det vi alla redan vet. De berör aldrig Jesu återkomst, antikrist, helgelse mm. Sådant vi behöver veta för att mogna i tron och stå fasta när det blir tuffa tider. Det är mestadels "trevliga predikningar" som gör en besviken.

Känner ni andra igen detta?

När jag lyssnar på undervisning på internet kan jag bli så inspirerad. Får en stark lust att be, att läsa Bibeln eller att lovsjunga Gud efter bra undervisning. Och att verkligen göra något för Guds rike. Så känner jag aldrig i kyrkan. Då och då höjer jag min röst när vi har cellgrupp eller församlingsmöte och "klagar" och ifrågasätter det vi håller på med. Jag bara måste för det känns som att vi sover. Och faktiskt har det lett till att vi börjat tala mer om sådant här och börjat läsa en bok som tar upp "sovande kristna" typ,  Vi var nog flera som kände likadant men det krävdes att någon tog upp saken, tror jag. 

Så vi är lite på gång i vår församling, känns det som. Men ändå finns det mycket kvar att sucka inför. (Nu verkar jag vara en riktig surkäring som bara kritiserar och klagar, Väldigt okristet. Men jag kallar hellre mig själv för en sanningssökare/sanningssägare… :)

Upplever ni andra att era kyrkor mer styrs av människors idéer än av Jesus? Och att vi ofta åstadkommer "världsliga aktiviteter" som trivselträffar och liknande som på sin höjd innehåller en liten andakt bestående av att läsa ett stycke ur en kristen bok? 

Jag vill se mer radikala kristna som verkligen sticker ut. Som är i världen men inte av världen. Och som vågar komma med evangeliet till människor. När inte ens våra pastorer och präster vågar komma med (hela) evangeliet när vi har ekumenisk gudstjänst som även lockar icke bekännande kristna - utan bara vill att de ska uppleva att det är trevligt - så är det kris! Inte konstigt att församlingarna krymper och krymper…

"Every point of view is a view from a point."

Annons:
Woodland
7/16/15, 8:49 AM
#1

Ja, din bild kan stämma i många församlingar och samfund. Herrens ord till Jeremiah är detsamma idag - "Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."1 Det finns alltid en utvald rest som Herren kallar,  frälser och som förblir trogna Herren. Gud själv skapar en hunger för hans gemenskap, rättfärdighet och ord. Det är därför vissa blir "uppväckta" av Guds nåd i förtid så att säga. Historia visar att detta är ett vanligt tillstånd. Gud fick rycka upp Israel igen och igen: det var inte många år som Guds "kyrka" vandrade i gemenskap med honom. Det visar profeternas skrifter. Historien visar att detta är ett vanligt tillstånd. 

Han kan också sända andlig svält som dom - Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren,då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten,utan efter att höra Herrens ord.2  

På grund av ett starkt socialt evangelium sen 1900-talet har mycket kunskap kommit i skymundan. På 1700-1800 talet började en kritisk tolkning av skriften och dennas underminerande under Johan Gott Eichorn, Fredrich Schleiermacher, Ferdinand C. Baur, David Fredreich Strauss Strauss,  Albert Ristch, med flera. Den största organisationen i Sverige har varit en statskyrka som ofta har påverkats och styrts politiskt. Sedan är ett känslomässigt positivt budskap alltid lättare att leverera.  Jag är medveten om att detta är en förenkling av saken men allt detta påverkar.  

Kyrkans folk slumrar och väcks, slumrar och väcks. Nu är en ny uppvakning på gång. Människor får upp ögonen för att sökande efter under och tvivelaktiga läror är fel, torra källor och moln utan regn. Internet är ett redskap i detta. Nu kan alla ta del av den djupa kunskap som finns (särskilt på engelska). 

Herren har välsignat den frikyrka jag har varit engagerat i genom åren med en ung pastor som predikar ordet. Han har lärt sig mycket av bibellärorna i ett flertal av länkarna här. Jag har hört att Herren väcker flera av de yngre pastorerna på samma sätt. Gud verkar och bygger sin kyrka. 

Var tacksam att han väcker dig så att du i kärlek och kunskap kan väcka andra . 🙂 Visst blir man otålig och frustrerad ibland men man bör alltid påminna sig själv att man förstår endast på grund av Guds ynnest och desto mer man lär sig desto mer finns det att lära. Det är så viktigt att läsa bibeln och se vad Herren säger. Den helige Ande är alltid verksam! 

1 1 Kungaboken 19:18 och Romarbrevet 11:4

2 Amos 8:11

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Internettan
7/17/15, 11:43 PM
#2

Tack för svaret. Mycket intressant du har att säga, T ex att Herren väcker många av de yngre pastorerna. Och Israels historia, som jag förstås känner igen från Bibeln,  och som är en bild på kyrkan också. 

Även om det är som du säger att kyrkan somnar och väcks, somnar och väcks så står det ju i Bibeln om att det ska bli ett stort avfall i sista tiden. Man hör och läser om att det kommer in mycket konstigt i kyrkan idag, djupmeditationer, retreater, frälsarkransar och yoga-liknande. Undrar hur mycket "fel" det får förekomma i en församling innan man gör bäst i att lämna? För om man påtalar saker som man själv är övertygad om att det är fel men där de andra inte håller med - då känns det inte som att man kan bidra med så mycket mer. Och att stanna blir ju att man godkänner. Nu är det inte så i vår församling, men ibland finns det vissa tendenser..

Det du skriver får mig också att bli påmind om att känna tacksamhet för att jag blir väckt istället för att bli frustrerad för att många andra kanske inte hamnat där (ännu). Funderar ofta över om det är jag som är på rätt spår eller om det är de andra. (Nu menar jag inte att alla andra församlingsmedlemmar är lika varandra, vi är förstås olika allihop. Men för enkelhets skull klumpar jag ihop alla.) För jag har lätt för att bli "radikal" och jag vill att allt ska vara rätt och riktigt. Och då gillar jag inte att vara i en omgivning där jag tycker folk gör eller tror fel. Men så tänker jag ett snäpp till - och då tänker jag att det nog är jag som gör fel, som blir dömande och självgod, medan de andra är kärleksfulla och handlar i tro (även om det ibland inte är korrekt tro), Plus då att det är svårt att veta vad som är exakt sanning i många frågor. Det finns ju många olika åsikter och tolkningar av Bibeln.

(Nu låter det som att jag är en hemsk farisé, men  så illa är det inte. Jag tycker jättemycket om personerna i min församling och vi har en fin gemenskap, men jag är en sån som tänker och tänker och analyserar, och det är svårt att frigöra sig från det. )

Det är så förvirrande… Jag tycker att jag mognar och kommer längre och längre i den kristna tron. Och så KRASCH så känns det plötsligt som att jag har missuppfattat allt och att jag nog inte ens är pånyttfödd.  

Men det kanske ska vara så med tron? Så länge man ifrågasätter och söker så sover man ju i alla fall inte. :)

"Every point of view is a view from a point."

Woodland
7/18/15, 12:15 PM
#3

#2 

 Undrar hur mycket "fel" det får förekomma i en församling innan man gör bäst i att lämna?

Den frågan ställde jag till en bibellärare en gång och han svarade att det berodde på vad det var för "fel". Det finns olika grader av "fel" och vissa kan man tolerera och andra inte. De grundläggande lärorna som är fastställda av den tidiga kyrkan angående Guds person, Jesus försoningsverk med mera är ingenting man kan kompromissa om. Sedan finns det saker som man kan diskutera och ha olika synsätt på såsom dopet, nattvarden, kyrkans styressätt med mera. Det går också inte att förneka att det finns en viss kulturpåverkan av vad som anses godkänt på de praktiska områdena. Bibeln säger ingenting om att be med en rosenkrans. En individ kan betrakta den som ett hjälpmedel precis som en bönelista. Det behöver inte vara någonting att oroa sig över så länge personen endast åkallar Herren. 

Meditation finns i Psaltaren och praktiserades i Gamla Testamentets tider, men det är en aktiv meditation inte passiv där man "tömmer" sinnet. Frukten blir också därefter och  yoga bör inte ta plats bland troende. (Söker man ordet "yoga" här på JiF får man upp flera trådar om det.)

Varje generation har "sett" avfallet i kyrkan i just sin generation. Detta har orsakat söndring men också rening som under Reformationen då de väsentliga lärorna sammanfattades genom de fem "solas"(solae).  En  överdriven nitiskhet har gjort att  människor tagit oväsentliga saker och drivit en kampanj. Den mänskliga naturen förnekar sig aldrig. Skämtar 

Mänskliga program är ett försök att nå människor och sprida evangelium. Motiven är ofta väldigt uppriktiga med en genuin vilja att hjälpa och bistå sin nästa. Vissa idéer är dödfödda men andra är till stort värde. Vi är bara människor.

Men du behöver inte tvivla på att Herren leder sitt verk. På grund av en viss teologi finns en tendens att tro att Gud släpper sin verksamhet och inte är aktiv om man inte ser väckelse. Detta lärs ut och det tas för givet att vi måste "vrida" armen på Gud genom bön och fasta innan han skall agera. En del av den läran är också att Gud vill men kan inte för människor inte vill medverka. Så tänkte jag i många år i min okunnighet. Det ledde till frustration och den frustrationen är densamma som driver många människor att söka under och tecken istället för att lära känna Kristus.   Faktum är att väckelse är ett undantag i kyrkans historia och jämförelsevis sällsynt. Nej, i sin visdom bygger han sin kyrka sten för sten. Han har inte lämnat den utan utför mirakel varje dag inom människor och du och jag är ett  bevis för det!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
7/18/15, 12:22 PM
#4

# 2 (fortsättning)

 Funderar ofta över om det är jag som är på rätt spår 

Dina funderingar är en del av mognadsprocessen i tron. Alla de som Herren helgar genomgår denna process genom olika redskap, omständigheter och på olika sätt. De som har ett "radikalt" synsätt är ofta de som Herren använder för att gå i bräschen. Andra mera stillsamma kommer efter. En sår, en vattnar men Gud ger växten. 1 Korinthierbrevet 3:6

Längtan att förstå och vara rätt i linje med bibelordet är den helige Andes verk i dig! Man kan lätt glömma att vi är Herrens för Jesus skull och allting är till för att ära honom.  Men visst är det jobbigt med den inre konflikten mellan det köttsliga och andliga,  ljuset och mörkret, klarheten och dunkelheten. Paulus talar om det i Romarbrevet 7:14-25. Och som han påpekar i Romarbrevet 8 är svaret alltid Jesus 1Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. 4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

I 2 Timotheosbrevet 2:20 talar Paulus om att de finns olika "kärl" i ett stort hus. Det är naturligtvis omöjligt för oss att i församlingsgemenskapen helt urskilja individens tillstånd inför Gud fastän det finns ett register över frukt i Galaterbrevet 51. Endast Herren känner till hjärtan. Be Herren att visa dig skatterna han har lagt ner i de sina runtomkring dig. Det blir till stor uppmuntran för dig. Du kanske finner en likasinnad bland dem. Alla som är bekännande bär på glädje och sorgeämnen och många som är väldig tysta i det offentliga har en djup ådra av gudsgemenskap. Jag skulle tro att i din gemenskap finns de som har bett för dig fastän de inte gett sig tillkänna. Det är också väldigt viktigt att vi har respekt för de uppgifter och gåvor som Herren har lagt ner i trossyskonen. Spurgeon skrev att vi, på den personliga nivån, skall tjäna i uppgiften vi har fått med de gåvor vi har tilldelats och inte inkräkta på våra trossyskons domäner. Vi bör också ha överseende med andras svagheter såsom de starkare har överseende med oss. Vi är till vårt bästa när vi medvetet lever i ett totalt beroende av Herren.

Plus då att det är svårt att veta vad som är exakt sanning i många frågor. Det finns ju många olika åsikter och tolkningar av Bibeln.

Är det något särskilt du har i tankarna? 

1 22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Internettan
7/18/15, 9:54 PM
#5

Tack Woodland för ditt långa svar. Jag känner att jag verkligen behövde läsa det, det är väldigt klargörande - och befriande. Behöver klura vidare över det… Du träffar så mitt i prick. :) 

Det där med att det är svårt att veta vad som är exakt sanning handlar nog mest om problemet med lagiskhet. Var går gränsen mellan vad som är lagiskt och vad som ingår i att leva som kristen? Även om vi aldrig kan bli frälsta genom gärningar står det ändå i Bibeln att en tro utan gärningar är död. Hur vet jag när jag själv ("i köttet") gör gärningar och när det är en frukt av Anden? Gränsen blir så luddig att jag hela tiden svänger i vad jag ska tro och hur jag ska tänka. Jag vill ju leva på rätt sätt, men samtidigt får jag inte känna att jag gör det för att jag måste - för då är jag lagisk. Men samtidigt måste jag ju mer och mer formas och mogna i tron - och då blir det ju ändå ett "måste" att rensa bort mer och mer som är fel i mitt liv. Och jag vill ju också göra det. Men det är svårt - och när jag inte klarar av vissa saker så tänker jag att jag nog inte har Anden till hjälp. ("Jag har inte blivit andedöpt och då kanske jag inte är pånyttfödd" och liknande tankar.) För Paulus skriver väl att vi inte kan synda när vi är i Anden? Fast Sven Reichmann menar å andra sidan att vi ju "kliver i och ur Anden" och att när vi inte är i Anden så syndar vi. Det betyder inte att vi inte har Anden - det betyder mer att vi inte håller oss i Anden, typ. (Och det är ju ett val vi gör, antar jag, som handlar om hur mycket vi ber, läser Bibeln eller umgås med andra troende osv.)

Ja, du se - det finns så mycket tankar.

Ett annat exempel är det du svarade på, om frälsarkransen. Hur fel är det att göra något som är obibliskt (och som kanske härstammar från avgudareligioner, något som är avskyvärt i Guds ögon)? Det spelar säkert roll, som du skriver, hur man använder det och vilken tro man har om det och vilket fokus man har. Men ändå.. I varje enskild situation känner jag att det är svårt att veta om det inte är så farligt eller om det är något Gud vill att vi inte ska delta i eller kanske t.o.m. öppet måste ta avstånd ifrån.

Det finns många andra frågor, men just vad Gud kräver i vårt kristna liv är nog en huvudrubrik över det som ofta gör mig villrådig. För viss har Gud stor nåd - men han är också helig. Och många bibellärare (t ex på youtube) har en mer "tuff" inställning till hur det kristna livet ska se ut för att man ska kunna räkna sig till "den sanna kyrkan".

Men jag ska läsa ditt svar igen och klura vidare, som sagt. Tack för att du tar dig tid att svara, det är till stor hjälp. Känns skönt med någon som har kunskap och erfarenhet och som man kan fråga personligen. :)

"Every point of view is a view from a point."

Lilla Stjärna
7/18/15, 10:42 PM
#6

#0

Ja, jag känner igen det du beskriver, särskilt;

"De berör aldrig Jesu återkomst, antikrist, helgelse mm. Sådant vi behöver veta för att mogna i tron och stå fasta när det blir tuffa tider. Det är mestadels "trevliga predikningar" som gör en besviken."

"Upplever ni andra att era kyrkor mer styrs av människors idéer än av Jesus? "

Men jag tackar, precis som du Internettan, Woodland för bra svar! Känns väldigt bra att läsa 🌺

☝️ Tänk om man kunde bjuda in Woodland i sin kyrka, att predika och föreläsa 🎂🥳 !

Annons:
Joppo
7/18/15, 11:24 PM
#7

En sak jag undrar efter att ha läst denna tråd är vilken kristen församling /sekt* som är mest "hardcore"/ fundamentalisk gällande er tro? * Inom Sverige

Woodland
7/19/15, 1:26 PM
#8

# 5

Jag känner igen mig i dina funderingar. De kretsar egentligen runt rättfärdiggörelse. Det har skrivits många djupa verk om detta. 

När Gud räknar en människa som rättfärdig är det en forensisk (rättslig) åtgärd. Han deklarerar att någon är rätt därför att de är "i" Kristus och täckta av Jesus merit och gärning. 

I den protestantiska läran om rättfärdiggörelse (som återerövrades i Reformationen) mottas syndaren därför att straffet för dennes synd lades på Jesus Kristus. "Lammet som borttager världens synd" sade Johannes Döparen. Johannes 1:29 Endast Jesus var god nog att tillfredsställa Guds krav på rättfärdighet. Så Jesus bar synden på sig i sin försoningsdöd. Hans försoningsgärning bevisades som en komplett succé genom hans uppståndelse. Uppståndelsen är beviset för att döden, den yttersta fysiska konsekvens av syndafallet,  kunde inte hålla honom kvar i graven.       Så rättfärdighet tillräknas den troende på grund av Jesus och dess källa är utanför den troende själv. Det är något denne får och inte någonting som görs inom honom.

Denne mottar tro som en gåva. Så fastän Gud har utvalt sitt folk innan  världens grund var lagd (Efesierbrevet 1:4, 1 Petrusbrevet 1:2) är de inte rättfärdiga i tiden förrän de gör bruk av den gudomliga gåvan av tro. Detta sker genom trons redskap. Lagiskhet kommer in i bilden när man försöker  tillfredsställa Gud utifrån sina egna gärningar. Som de lärde har lärt oss, man är frälst av tro allena men sann tro är inte allena - det vill säga den bär frukt.

Det lilla jag har hört från Reichmann tycker jag är bra. Men jag kan inte bedöma det citerade uttrycket utan dess sammanhang.  Däremot om jag vågar ge ett utlåtande mera allmänt - Jag tror inte vi "kliver i och ur Anden" därför att Jesus sade han skulle aldrig lämna oss. Såsom vi bör inte be för mer av Jesus för som Paulus retoriskt frågade "Är då Kristus delad?" 1 Korinthierbrevet 1:13  Det är mer bibliskt att ber för mindre av "oss" i våra liv. 

Men det är svårt - och när jag inte klarar av vissa saker så tänker jag att jag nog inte har Anden till hjälp. ("Jag har inte blivit andedöpt och då kanske jag inte är pånyttfödd" och liknande tankar.)

Ja, jag känner igen mig.  Den troende är döpt i den helige Anden. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Romarbrevet 8:9  Men du kanske syftar på tungotal? Synsättet att det fanns en ytterligare upplevelse av Anden är frukten av en historisk utveckling som kan härledas till John Wesleys och senare läran av "Kristen perfektionism".  Men det är ett annat ämne. 🙂 Bibeln lär oss att Anden är en förstlingsfrukt eller "pant" på vår totala frälsning i evigheten. Inte dåligt eller hur? 

Hur fel är det att göra något som är obibliskt (och som kanske härstammar från avgudareligioner, något som är avskyvärt i Guds ögon)? 

Det är alltid väldigt fel att göra något som är emot de klara instruktionerna vi har fått i ordet! Fast bibeln täcker inte allt, såsom när det gäller detta med "frälsarkransar". Det finns en frihet i Kristus och en personlig vägledning. Är det så att du upplever någonting som svårt att godta måste du respektera detta. Be över det och Gud kommer att ge dig klarhet.  Är någonting eller dess kännetecken inte uttryckligen förbjudet i skriften är det ett fall för samvetet.  

Det finns många andra frågor, men just vad Gud kräver i vårt kristna liv är nog en huvudrubrik över det som ofta gör mig villrådig.

Gud kräver absolut perfektion och har gett oss den i sin Son! Samtidigt är ett liv i kärlek till Gud någonting som den helige Ande lägger ner i oss (Vi älskar därför att han först har älskat oss.) 1 Johannesbrevet 4:19

Det är relationen som är viktig och utifrån den växer frukten.

Om jag skall försöka mig på en bild: vi står på klippan, omringade av Guds kärlek och omsorg.  Han vet vägen han skall leda oss och han tar oss vid handen och för oss framåt och så visar han oss genom sitt ord hur vi skall vandra. Vi kan lita på honom. Han är vår rättfärdighet och han meddelar oss vad vi skall göra. När vår fiende anklagar oss gömmer vi oss i Jesus. När vi snubblar ber vi om hans förlåtelse och vänder tillbaka.  Han har skapat universum och har full kontroll av dess makro och mikrokosmos. Han kommer att fullborda sitt verk i oss. "Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?" Romarbrevet 8:32

Den största trösten är att Gud gör detta inte därför att vi förtjänar det utan för att Jesus skall ha all ära för alla de sina han vann på Golgata.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
7/19/15, 1:26 PM
#9

# 6

Hehe heh, tack för uppmuntran men predikar kommer jag inte göra. Diskuterar däremot går bra.  🙂 Jag ber i stället att Herren skall ge klarhet till dem han har redan kallat.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
7/19/15, 1:27 PM
#10

# 7

Fantastiskt att du läser dessa långa inlägg Joppo! 👍 

Det vi skriver här är om gamla saker. Det är kristen teologi i praktiken: spörsmål som de kristna har funderat över i ett par tusen år. 

Jag tror inte jag kan göra bedömningen du frågor efter. 🤔  Det jag skrev i inlägg #8 är en biblisk klarhet i läran som Luther med flera förde fram under Reformationen.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Joppo
7/19/15, 2:07 PM
#11

Det är kanske svårt att göra en sån bedömning. Plymouthbröderna är nog den mest extrema kristna grupp som jag hört talas om inom Sverige.

OlgaMaria
7/19/15, 2:39 PM
#12

Är hos mina föräldrar och kan bara skriva på mobilen så det blir väl lite kortare och färre bibelord än jag skulle vilja kanske :) Men när jag läser dina funderingar Internettan så tror jag att det handlar mer om vem du är som kristen och mindre om din församling. Och jag känner igen mig, men känner att jag hittat vila och mognad i det. Vissa av oss har lätt för att se och känna igen allt som inte är rätt. Vi vet hur det är när Guds närvaro är där och vi blir frustrerade när det inte är så på ett påtagligt sätt och vi har idéer om vad som borde förändras. Det är lätt att bli väldigt frustrerad. Men jag tror det finns en vila i att vi har olika funktion i Kristi kropp. Jag är som jag är men det är inte alla andra, och det är heller inte meningen. Men det jag är finns för ett syfte, men jag måste lära mig att fungera tillsammans med andra. Framför allt måste jag älska. Som Paulus förklarar i 1 Kor 13 så är alla våra gåvor meningslösa om vi inte har kärlek. Vi kan inte åstadkomma något om vi inte älskar. Jag tror också det är lätt att man ifrågasätter sig själv, eftersom man har så lätt att ifrågasätta det man ser runtomkring. Om jag ser stora brister i andra och i min församling, vad är det då som säger att jag skulle duga? Om inte de duger, vem kan då duga? Och då är det lätt att vi börjar tvivla på kraften i frälsningen. Men här är det den onde som förvrider våra tankar och gör oss rädda. Men det är kärleken som övervinner allt. Gud älskade oss medan vi ännu var syndare. Och vi kan älska både oss själva och andra trots att vi är syndare. Det står i något av Johannesbreven att den som är född av Anden inte syndar, men i samma brev står det "när ni syndar" eller något sådant. Att vi syndar är uppenbart, för oss, och för nya testamentets författare. Det är väl kanske något sådant som Sven säger - att man inte alltid är i Anden. Och som Paulus beskriver - att ibland lever vi i Anden och ibland lever vi i köttet. Så Internettan, jag tror att du ska älska och be för din församling, speciellt för de som leder den eller för dem som Gud lägger på ditt hjärta. Be om kraft att älska dem. När du ser brister, inse att det är så du fungerar och att det finns ett syfte med det. Men det får inte (om det inte är väldigt allvarliga brister) få dig att ta avstånd eller sluta älska. Be över det du upplever och fundera över vad du tror att Gud vill att du ska göra med det. Vill han att du ska prata med någon eller vill han att du ska be över det eller att du ska försöka vara en del av förändringen? Om du ska prata med någon, tror du att kärleken kommer vara bevarad och att samtalet blir uppbyggligt? Om inte, fortsätt endast be över det. Inse att frustration är en del av att vara du. Så länge du ser en massa saker som kunde förbättras så kommer du vara frustrerad, men låt det inte göra dig passiv eller förvirrad. Använd det som en motor i bönen och en motivation att be om mer kärlek. Ta plats i din församling och var en person som sprider Andens frukter (läs om dem i Gal 5). Börja be innan de olika samlingarna att Gud ska möta er och be om att få bli använd. Sätt inte bara förväntningarna på andra, den som predikar t ex. Du kan ta lika stort ansvar för en gudstjänst, om det så bara är på din bönekammare. Tänk inte på din egen besvikelse utan fundera på om det kommit någon annan till gudstjänsten som verkligen behövde få bli berörd den här söndagen. Kanske kan du vara den personens bönesvar!? Det är jättebra att du hämtar andlig mat på internet osv under veckorna. Gör det, och använd det så att du kanske kan mätta någon annan av dem du möter i kyrkan. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Internettan
7/20/15, 12:41 AM
#13

#6:

Ja, det var en bra idé! Vi bjuder in Woodland till våra kyrkor! 😃

#8:

Jag tror inte vi "kliver i och ur Anden" därför att Jesus sade han skulle aldrig lämna oss.

Detta kan jag själv koppla till "låt er uppfyllas av Anden" eller något liknande som Paulus (?) säger. (Ursäkta, jag är så dålig på bibelverser.) Vi behöver låta den helige Ande ta över. För om vi alltid var i Anden så hade ju inte köttet kunnat "ta över" i tid och otid, om man inte är på sin vakt.

Den troende är döpt i den helige Anden. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. Romarbrevet 8:9  Men du kanske syftar på tungotal? 

Nej, jag syftar på andedop, (någon form av upplevelse verkar en del mena,någon känsla av kraft - som apostlarna fick och skulle vänta på innan de gick ut bland folket för att predika evangelium). Men det låter vettigt det som du skriver. Jag hoppas du har rätt.

Tack för resten av ditt svar. Jättebra, jag suger åt mig!

#12:

Åh, vad jag känner att du har rätt. Jag blir så lätt blockerad av "rätt och fel" så det är inte klokt. Och jag har kanske inte tänkt på det innan, att det är när jag är som mest missnöjd med mig själv och det jag gör som jag också blir som mest kritisk mot andra. Faktiskt hör det ihop. Jag får börja med att gå till mig själv och göra det bästa jag kan göra (i kärlek) och så får jag be över det som inte verkar riktigt bra (också i kärlek :).

Ditt svar hjälpte jättemycket. Ibland är det som att jag behöver låna andras ögon för att se. Och ändå är detta inget nytt, det är sånt jag egentligen vet. Men jag måste få höra det igen tydligen. :)

"Every point of view is a view from a point."

Annons:
Woodland
7/20/15, 10:44 AM
#14

# 13

Du skrev: Vi behöver låta den helige Ande ta över.

Det gör du faktiskt redan nu! 🙂 Enligt ordet verkar den helige Ande genom vårt förnyade sinne till att förändra hela personen. Från vår sida är det är en medveten aktiv vandring. Paulus skrev:Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er, Galaterbrevet 4:19. Det är det Herren håller på med i oss och som vi aktivt bidrar med i lydande. För att de som läser detta inte ska missförstå, är "Kristus gestalt inom oss" ett förnyat sinne som leder till ett heligt liv.* I praktiken tar helgelsen tid.

Känner du igen dig i längtan att bli kvitt svagheten i det Paulus skrev i 2 Korinthierbrevet  5: 1-10Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning…..Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet.    Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning. 

Herren är väldig aktiv i sina barns liv även till att be i deras ställe: Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord,  och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Romarbrevet 8:26-27

Du skrevNej, jag syftar på andedop, (någon form av upplevelse verkar en del mena, någon känsla av kraft - som apostlarna fick och skulle vänta på innan de gick ut bland folket för att predika evangelium).

Tack för förtydliganden! Som jag skrev i # 8 såddes fröet till en ytterligare upplevelse i John Wesleys lära om omvändelse och helgelse i två steg. Pingstdagen var en engångsföreteelse. Den kommer inte att hända igen. Det strider mot skriften för en kristen att be om sin egen "pingst" upplevelse. Jesus sade till lärjungarna i Apostlagärningarna 1:8 "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem1och i hela Judens och Samarien2och ända till jordens yttersta gräns3."  

1  fullbordades i Apostlagärningarna 2   2 noteras i  Apostlagärningarna 8   och  3 Apostlagärningarna 10 började här och fortsätter.

 en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 1 Korinthierbrevet 12:13  Denna vers är den enda i Nya Testamentet som ger direkta instruktioner till de kristna angående Andens dop. Paulus säger klart och tydligt "I en Ande har vi ALLA blivit döpta.." Det finns endast ett dop i Anden för det finns endast en Gud.  Paulus också syftar på den i Efesierbrevet 4: 3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla.

Andedopets roll i omvändelsen beskrevs i Titusbrevet 3:5-6, (den helige Ande……han rikligt utgöt över oss.) 

* 3 Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. 4 Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. 2 Petrusbrevet 1

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Lilla Stjärna
7/21/15, 6:27 PM
#15

# 9

Det var ju synd! Ja, toppintressanta diskussioner har vi ju redan här ✨!

" Glad  Jag ber i stället att Herren skall ge klarhet till dem han har redan kallat. "

Smart   😎  🏆 🎁  !!!

Lilla Stjärna
7/21/15, 6:36 PM
#16

# 13

" Ja, det var en bra idé! Vi bjuder in Woodland till våra kyrkor! Skrattar "

Jo, jag tyckte ju det, men hon nobbade just nu! Men hon kan ju ändra sig framöver 😉 och tills dess så tycker jag att det är väldigt givande att få läsa vad ni alla skriver här!

Internettan
7/21/15, 11:09 PM
#17

#14:

_Du skrev: Vi behöver låta den helige Ande ta över.
_

Det gör du faktiskt redan nu!

Fast jag menar just att vi kan vara "olydiga". Jag känner t ex direkt när jag inte läst Bibeln eller bett någon dag av någon anledning - och hur längre bort Gud känns då. Då blir den "vanliga" världen mer verklig och Gud blir overkligare. Och när jag bett mycket eller lyssnat på bra undervisning t ex, då blir Guds rike det som är verkligt och jag känner så tydligt att den här världen bara är tillfällig. När jag kommer längre bort från Gud så är det också lättare att välja fel - och alltså göra saker "i köttet". Så att låta den helige Ande ta över tycker jag inte jag alltid gör, tyvärr.

Denna vers är den enda i Nya Testamentet som ger direkta instruktioner till de kristna angående Andens dop. Paulus säger klart och tydligt "I en Ande har vi ALLA blivit döpta.." Det finns endast ett dop i Anden för det finns endast en Gud. 

Det här lät trösterikt. Till en början. Sen kom den kritiska rösten in och sa: Alla ingår inte i detta "vi", bara de som fått andedopet. :) (Fast du har nog rätt)

Men varför känner jag mig så kraftlös? Varför är det så svårt att prata om Jesus med folk t ex? Den helige Ande borde ju göra så att jag vågar? Fast där är jag ju inte ensam, vi är många som känner likadant. Men varför är det så?

Sen tänker jag igen lite det här med hur vi kristna ska vara. Det blir en konflikt hos mig när jag å ena sidan tänker att vi ska vara kärleksfulla och tillåtande (till en viss gräns) - och å andra sidan hålla oss till sanningen och vara världens ljus och salt.

Nu tänker jag även ute i samhället. Där ska vi kristna inte tillrättavisa/döma, det gör Gud. Vi är väl mer kallade att "hålla ordning" på våra trossyskon? Samtidigt ska vi visa världen vad som är sant, så vi ska inte hålla med alla för att "vara snälla och kristna".

Sen tillkommer det här med Guds domar. Gud har i alla tider dömt människor och nationer utifrån hur de levt. T ex Sodom och Gomorra, alla folk som Gud gav Israel "i sin hand" eller Israel självt. Jacob Prasch menar t ex att anledningen till att Gud dömde Sodom inte var pga de homosexuella utan för att samhället godkände det. Och han (och många fler) menar att när ett land som känt Gud (som USA och Sverige som varit kristna länder) tillåter tillräckligt många saker som är emot Gud - då kommer domen. Och domen börjar alltid med Guds folk (kyrkan). När ett land tillåter tillräckligt många ogudaktiga saker utan att kyrkan reagerar - då kommer domen. En form av dom är att Gud låter oss kristna bli blinda och utlämnar oss åt synden. Vi ser det goda som ont och det onda som gott. Och så är det bland många i kyrkan idag.  Världen har kommit in i en kyrka som anammar inte bara världsliga "köttsliga" saker utan även ockulta saker.

Sen kommer domar som sagt även till hela länder där alla drabbas. T ex genom ekonomisk kris, eller genom krig kanske. (Om någon har läst Johathan Cahns böcker så ser vi Guds finger med i spelet när det gäller världshändelser. När det gäller judarnas sabbat och hur man på sjunde året skulle låta allt vila och ge tillträde till fattiga att äta av jordens frukt, och hur slavar och skulder skulle nollställas. På samma sätt har världens ekonomiska kriser inträffat inom de här sabbatsåren. När inte vi självmant nollställer allt så gör Gud det i form av en dom. Cahn visar även starka kopplingar mellan händelser som 11/9 i USA och det som står i Bibeln vad som hände med Israel och assyrierna (eller vilka det nu var. Kommer inte riktigt ihåg detaljerna här, som vanligt). T.o.m. vissa symboler och uttalanden som Obama säger finns i Bibeln. Det är jättefascinerande. )

Jag känner alltså att vi lever i en tid som kommer att kännetecknas av avfall och där kristna inte ska "låta sig luras". Det gäller att stå på bägge fötter och hålla fast vid Gud och hans sanning. Att vara "trogen" på något vis. (Och då är det lätt att bli lite hård.) Å andra sidan ska vi vara kärleksfulla. Men kärlek utan sanning finns inte och Jesus kunde vara tuff. 

Det är jättesvårt att hitta balansen, känns det som.

#16: Håller med! :)

"Every point of view is a view from a point."

OlgaMaria
7/22/15, 4:58 PM
#18

I det här inlägget skriver du både om osäkerheten du känner kring din egen ställning, om du är andedöpt, att du känner dig kraftlös, och du skriver om svårigheten att veta om du ska vara hård eller kärleksfull mot andra. Jag tror det här hänger ihop… jag tror det finns en lagiskhet som vi lätt lockas till. Det känns skönt om det finns ett tydligt svart och vitt och om vi kan gå all in över sådant vi tycker är fel, och sådant vi tycker är rätt. Och i det så blir vi hårda mot andra, och mot oss själva.

Men varför känner jag mig så kraftlös? Varför är det så svårt att prata om Jesus med folk t ex? Den helige Ande borde ju göra så att jag vågar? Fast där är jag ju inte ensam, vi är många som känner likadant. Men varför är det så?

Vissa har jättelätt för att prata med andra om Jesus. För andra är det jättesvårt, trots att de har den helige Ande. Vi har olika mänskliga saker som påverkar oss enormt mycket, och vi har olika gåvor från Gud, och Gud vill inte heller att vi alla ska vara lika. Och jag tror inte Gud vill göra oss till supermänniskor, det viktiga är att vi formas till goda människor med karaktär, och att vara "lyckad" kan göra oss uppblåsta och nonchalanta. I Bibeln kan vi också läsa så mycket om människors svagheter och begränsningar. Vi är svaga och begränsade som människor, och det är inte bara dåligt. Paulus säger att han berömmer sig av sin svaghet, för i den får Gud ta plats. Det är inte du som är hjälten i ditt liv Internettan. Jesus är hjälten! Det är inte du som räddar dig själv eller världen. Det är Jesus som gör det! Vi kommer alla misslyckas i en eller annan situation, och då är Jesus hjälten. Han som dött för alla våra synder och tillkortakommanden. För dig, för mig, för världen. Det bästa vi kan göra som människor är att knäböja inför korset och erkänna hur viktig Jesus och hans kraft och frälsning är för oss, hur mycket vi behöver honom, hur lite vi förmår frälsa oss själva. Och på den platsen dör också hårdheten mot andra. När vi förstår att vi alla är helt beroende av hans frälsning. På den platsen, då jag verkligen ödmjukat mig, då jag kastat mig inför honom, bekänt mina synder och insett mitt behov av honom, är också då jag som mest upplevt hans upprättande kärlek, och det ger mig kraft att älska både mig själv och andra.

Att vara salt och ljus handlar för mig helt och hållet om att vara Guds evangelium in i världen.

För oss moderna människor låter "salt" som något hårt och smärtsamt. Vi har uttrycket "som att strö salt i såret" för att göra något smärtsamt ännu mer smärtsamt, men man har i tusentals år använt salt för att påskynda sårläkning. På Jesu tid var salt något som användes medicinskt, vilket det ju är idag också - vi tvättar sår och sköljer näsor t ex med koksaltlösning. Salt har en helande funktion, och vi kristna har en helande funktion för den här världen. Det är som att Gud strör salt över den här världen, inte för att döma den, utan för att rädda den, för att den ska läka. Om vi förstår vårt uppdrag, att vi visserligen kan svida i någons sår, men att vi finns där för att komma med läkedom och kärlek, så tror jag att vi kan vara salt på rätt sätt. Det finns inget egenvärde i att vi är hårda och tuffa om det vi gör inte läker på något sätt. Om vi bara skapar strid och splittring är vi inte salt på rätt sätt. Men ibland kan kärleken driva oss att göra saker som väcker anstöt, men vi måste tänka oss noga för så att vi inte syndar utan agerar i kärlek. Rom 12:18 _Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.
_

För min del har det varit så hjälpsamt att förstå detta med lagiskhet och att det är något djävulen kan använda för att få oss att tappa modet och för att skada andra. Det är inte så lätt att förstå och känna igen alltid, eftersom det ligger så nära en god vilja att tjäna Gud. Men lagiskhet gör oss stressade och förvirrade och hårda mot oss själva och andra. Gud vill att vi ska tjäna honom med ett glatt hjärta. Vi är fria i honom. Vi är hans älskade barn. Och det är också våra syskon. 

Jag minns en gång för länge sen då jag kände mig så dålig och ovärdig och misslyckad. Jag kom till kyrkan och en äldre herre la sin hand på mig och bad om och om igen endast "Välsigna min älskade syster". Jag kan inte förklara hur helande och upprättande de minutrarna var. Jag kände hans kärlek, och han bekräftade mig som ett Guds barn när han kallade mig syster. Guds kärlek i oss kan göra så stora mirakel, långt mer än våra hårda ord kan.

Jag tycker det är så fantastiskt att inse också att kärlek kommer från Gud. Det är ju en av andens frukter. Att spendera tid med Gud gör att vi kan älska mer och bättre. Och det ger mig också respekt. Om sann kärlek kommer från Gud, är ingenting omöjligt när vi älskar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Woodland
7/22/15, 9:17 PM
#19

# 17

Guds sanna barn kan egentligen inte komma bort från Gud.  Paulus sade till grekerna i Apostlagärningarna 17: 22-31  " Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt." Det är sant att denna värld är tillfällig och du känner det så. Vi bär denna skatt "i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss." 2 Korinthierbrevet 4:7 Vi syndar och det skall tyvärr vara så tills dess att vi befordras till härlighet men Fadern, Sonen och Anden bevara de sina på grund av den överenskommelse dem emellan.  Och visst känner vi oss ovärdiga allt detta! På grund av allt du skrev blir för oss Guds nåd ännu större, Jesus kärlek ännu djupare och Andens fördragsamhet med oss desto mera dyrbar.

Du frågar varför du känner dig kraftlös och har svårt att vittna med mera. Ja, alla Guds barn går igenom detta. Herrens verk utförs i ett beroende av honom. Om inte Herren begränsade oss kunde vi göra stor skada till oss själva och andra. Guds verk skall göras i Guds tid efter hans vilja. Mänskligt sett vill vi gärna rusa i förväg. Som 3-åringar säger: “kan själv!”.  Alla är inte kallade till allt. Vi har alla var sin uppgift. 

Och nej, vi kan inte hålla med alla. När Jesus sade “Döm inte” i Matteusevangelitet 7 var det i sammanhanget där vi inte skall döma vår trossyskon om vi har problem med samma synd. Men det bör finnas församlingstuktan och inom församlingen finns ansvaret för de troendes ve och väl. Men visst bör vi varna och förmana. En predikant sade en gång att Guds ord är tveeggat: Den skär utåt och inåt. Den skär i åhöraren och förmedlaren.

Prasch har rätt när det gäller dom. Som en judisk kristen är han väl förtrogen med Gamla Testamentet vilket är grunden. Och så sant börjar domen med kyrkan. Jag har skrivet om detta förut i inlägg när det gäller detta med “tecken och under” och framgångsteologi som i artikelserien Tro…Tankekraft …Trosrörelsen här på sajten. 

Men tiden för domen känner vi inte till. Vi har starka indikationer på att den står nära, men historiskt sett har Gud ibland välsignat med en andlig uppryckning, förändrat hela nationer och domen blir försenad (inte så att Guds plan inte går i uppfyllelse utan att Herren än en gång vill visa sig nådig). Vi ser detta i Jona.

Som jag känner till är den som skrivit  om domen över USA och västvärlden i de klaraste detaljer David Wilkerson i hans två böcker “Visionen” och “Stötta i Basunen.” Han gjorde misstaget att sätta en tid på saker i böckerna men mycket av det som han nämnt har redan gått i uppfyllelse. Wilkerson skrev om saker som är verklighet idag men som på sin tid var otänkbara.  

Håller helt med ditt sista stycket. Vi måste vara medvetna om att det endast är på grund av Guds godhet att vi ser. Vi bör be om ledning varje dag, att Herren skall förhärligas genom vårt liv och att vi kan gå framåt i vardagen. Du skall se att han för dig till den han vill du skall tala med och betjäna för som Spurgeon skrev #1:-”_Om inte den Helige Ande välsignar Ordet, är vi som predikar evangelium 'de mest beklagansvärda av alla människor' för vi ger oss på en omöjlig uppgift. Vi har kommit in i en sfär där endast det övernaturliga kommer att hjälpa. Om inte den Helige Ande förnyar åhörarnas hjärtan kan vi inte. Om inte den Helige Ande på nytt föder dem, kan inte vi. Om han inte skickar sin sanning hem till deras själar, kunde vi lika gärna tala i ett liks öra.”
_

Ny tråd om Johnathan Cahns verk här.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Internettan
7/22/15, 11:06 PM
#20

#18:

Jag tar till mig det du skriver, ska låta det smälta in. Jag förstår verkligen och känner att du har helt rätt, men känner att det är svårt i praktiken ändå (vissa delar). Fast på ett sätt så befriande lätt. :) Jag kan liksom se mig själv i framtiden, hur jag kommer att vara. Jag är bara inte riktigt där än. :) 

Det där med salt - det var ett nytt sätt att se på saken för mig. Väldigt bra!

#19:

Jag får lita till Gud, helt enkelt. Jag har nog lite brist på tro, och ställer felaktiga krav på mig själv.

"Every point of view is a view from a point."

Annons:
Woodland
7/22/15, 11:25 PM
#21

# 20

Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.  . . .Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.  Filipperbrevet 1:6 och 2:13. 🤗

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Internettan
7/22/15, 11:41 PM
#22

🤗 Tänk att alla svar finns där, i Guds Ord, bara vi öppnar våra ögon.

"Every point of view is a view from a point."

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Woodland
8/3/15, 10:08 AM
#25

Indra, 

Har inte du läst mitt PM?

Jag tog bort ditt inlägg i #23 för att yoga är helt "Off Topic" i denna tråd. Yoga har diskuterats i andra tråder och dessa tråder länkade jag till i mitt PM till dig!

Vill du fortsätta med en diskussion om yoga och bibeln är du hjärtligt välkommen att starta en ny tråd eller skriva ett inlägg i en utav de förra trådarna jag länkade till. Så med detta i åtanke tar jag bort inlägg # 24 också.

Välkommen åter! 🙂

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: