Annons:
Etikettbibeln
Läst 2516 ggr
[ILJ69]
1/9/13, 9:18 AM

Förbön, helanden, mirakel

Jag läste "Frågor om bön" och kom att tänka på och undrar.. Finns Jantelagen inom kristendomen också? Att vi tänker att vi inte förtjänar helande alltid? Att vi på nåt skäms för att vi behöver och vill ha helande?

Det står ju att vi ska berömma oss av/i Gud, Jesus Kristus.

Det är alltså tack vare Kristus Jesus som jag kan berömma mig av vad jag gör inför Gud. Rom 15:17

Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. Gal 6:14

------------------------------------------------------------------------

Tänkte på det som stod i ett inlägg som internettan skrivit: (Hoppas det är ok att jag använde mig av din fråga)

"Men ibland känns det som att inget helande är okej, att det alltid är fel och fult. Det får inte vara för lätt, inte för uppseendeväckande, inte få finnas på youtube osv.

När är helande bibliskt? Är det bara när Jesus och hans lärjungar gjorde det? Eller är det bara när vi inte tror att vi ska bli helade och Gud överraskar oss? För att tro för mycket känns också som att det är fult? Då är vi för kaxiga?" Jag ska först berätta en upplevelse jag haft:

Jag kom att tänka på för många år sedan när jag var på ett stort evangelistmöte med Tim Storey i Stockholm…

Då bad han alla kvinnor med ryggproblem att komma fram för förbön "för nu vill Gud hela er" sade han.

Jag gick fram, full av tro och Tim bad den HA komma över oss. Dom flesta ramlade av kraften. Men jag stod längst bak i kön och hade aldrig varit uppe för förbön utav en evangelist förut och jag hann väl få tvivel eller nåt… för när det var min tur och Tim lade handen på min pannan och puttade mig bakåt, så kände jag inget, kunde inte ramla bakåt.

Då sade han åt mig att ramla bakåt, så jag gjorde det Glad Sen "intervjuade" han kvinnorna på scen och frågade om vi hade känt om Herren hade gjort nåt, men jag smög tillbaka till min sits i publiken och tittade på.

Då hände något fantastiskt med en kvinna, som jag såg med egna ögon… Tim skulle precis fråga kvinnan något med mikrofonen i hand och så bokstavligt talat flyger hon bakåt i luften och gör nästan en volt… hamnar på mage på golvet.. och sedan ser jag hur hennes ryggrad hoppar upp och ner fram och tillbaka.

Tim sade: -The Lord is healing her right now och så fortsatte han att predika. I bakgrunden låg hon fortfarande kvar på mage och ryggraden spelade som ett piano på henne.

Jag blev förundrad men samtidigt lite ledsen och funderande över varför Gud inte helade min rygg.. Men kanske var det inte meningen att jag skulle ha min rygg helad då. (Ryggen är värre idag)

Kanske jag kände att jag inte ville bli helad i publik? Kanske uppfylldes jag av för många tvivel?

Jag vet iallafall att jag har fått många direkta helanden/mirakel när jag suttit på mitt rum och bett alldeles ensam.

På nåt sätt känns förbön och helande så personligt och intimt för mig att jag nog helst vill ha det bakom stängda dörrar, antingen ensam med Gud eller med några andra närvarande.

Vad har ni för tankar och erfarenheter av detta?

Annons:
OlgaMaria
1/9/13, 11:59 AM
#1

Visst finns det jättemånga psykologiska aspekter man kan fundera kring när det gäller helande. Men jag tycker inte du ska ifrågasätta dina egna känslor.

Förresten, vet du om den där kvinnan på scenen blev helad?

Att evangelister fysiskt puttar folk är helt förkastligt. Men man behöver inte döma ut dem helt för det. Känns som Tim Storey hör till en generation som vi är på väg bort ifrån - där evangelister hade sin one-man-show med allt fokus på sig själva. Det är lätt att det blir knasigheter när det är på det sättet. Dessutom hade man i den kulturen inte så mycket "kontroll" över vad som egentligen hände. Man frågade inte ordentligt om folk verkligen blivit helade, utan kunde säga "nu blir du helad" och sen inte stämma av. Plus ett väldigt fokus på känslor - att vara öppen för helande… vilket skapar skuldkänslor om man inte blir helad.

Jag har blivit helad ett antal gånger, och väldigt många gånger har jag inte blivit helad. Jag kan inte se något mönster direkt, absolut inte att jag varit mer öppen eller mottaglig de gånger jag blivit helad än vissa andra gånger. Det har liksom bara hänt. Det tycks som att det är Gud som har kontrollen och inte vi. :) Men om vi aldrig ber eller låter någon be för oss så minskar nog chanserna för helande ganska dramatiskt.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Woodland
1/9/13, 4:06 PM
#2

Vi förtjänar ingenting från Gud; varken frälsning, helande osv.  Allt är nåd.

I en tråd 2009 skrev jag -

Enligt de bibellärare som jag har frågat och läst kan man märka en tydlig slutsats - att de gånger Herrens folk föll inför Honom var det framlänges.  Endast de som var fiender föll baklänges.  ett ex. Joh 18:8

Diskussionen startar efter # 37.  Jag skrev mera ingående i # 56.

Det du beskriver med kvinnan som voltade och att rygggraden sedan rörde sig på det viset är inte av Gud! Sådana saker ser man i de animistiska religonerna på missionsfälten:  shamanism, shintoism, tillbedjan av förfäderna osv.  En sådan upplevelse finns inom Hinduisms Kundalini Yoga.  När gurun lägger händerna på en lärjunge under invigningen "shakti-pat"  så frigörs "ormens kraft" och kan framkalla sådana fysiska rörelser.  Att inte du upplevde någonting kan du tacka Gud för.  Jag tror att Herren beskyddade dig.

Liknande upplevelser som sker i många gudstjänster i modern tid har beskrivits om hypnotisören Anton Mesmer (1734-1815).  Denna praxis började i evangeliska cirklar genom Maria Etter (1884-1924). (Hon kallades för voodoo prästinna och "trance" evangelisten.) Detta praktiserades i Kväckarnas möten också i början av 1900-talet.  Att falla baklänges m.m. försiggick inom pingströrelsen i USA i början.  1949 uteslöt Assembly of God de som följde Latter Rain läran med fallande, och alla läror som det innebar.  LR gick under jorden men kom tillbaka i full kraft genom den karismatiska rörelsen och t.ex. Full Gospel Businessmen.  Det finns väldigt mycket man kan hitta som har skrivits om detta.  Om du vill kan du följa de olika sidorna här för att läsa mera om det.

Vi bör inte alltid söka efter mirakel på detta viset därför att sökandet skymmer Jesus.  Jesus sade - Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken. Matt 16:4  "Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, Matt 12:39.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[ILJ69]
1/9/13, 5:06 PM
#3

Tack Theresia och Woodland för svar. Jaha, hade ingen aning om det där med falla bakåt och framåt. Ja det är ju läskigt att man inte kan lita på någon, känns det som.. ja förutom Gud själv då menar jag.

Jag får tacka Gud för att Han gett mig en bra instinkt genom HA! Jag får lita mer på min känsla, för oftast om det tagit emot lite, eller att jag fått ett uns av tvivel så har det var nåt knas med situationen.

Nej, jag söker inte mirakel, utan snarare Guds nåd och kärlek och förlåtelse. "sök först Guds rike, så skall allt annat också komma till dig"

Många gånger har också hänt när jag hört någon tala om Gud, och säger nåt bra, då känns det i anden att det är helt korrekt.

"Den HA ska lära er att skilja mellan rätt och fel"

Det är svårt ibland med tro, för iallafall jag, tittar på mkt på andra kristna.. hur dom gör och tänker osv. Man får vara vaksam helt enkelt och pröva allt.

[ILJ69]
1/9/13, 5:11 PM
#4

Jag tänkte också på evangelister och som du sade Theresia "one-man-show".. det är inte många som får en sådan kraftfull tjänst, men det måste ju innebära en massa frestelser hela tiden, både i tanke och handling.

Nej, då är jag hellre en liten tjänare som ingen ser. Det är ju många människor idag som tror att man måste "bli nåt stort" för att vara någon, att synas och höras hela tiden.

Man har ju också ett enormt stort ansvar inför en massa människor, inför Gud och sig själv som evangelist/helandetjänst.

Upp till toppen
Annons: