Annons:
Etikettkyrkan
Läst 2236 ggr
[Norpan88]
2012-11-25 14:37

Har Gud favoriter?

Tror ni att Gud favoriserar några människor? Eller gör han inte det?

Jag tänkte på att Jesus nämner vissa lärjungar som favoriter i NT:s evangelier.

HUR favoriserade han om han gjorde det? Och varför?

Vissa föräldrar favoriserar ju ett av sina barn mer (tyvärr) Kan man jämnställa denna syn med min fråga?

En undran som dök upp i mitt huvud.Glad

Annons:
[Norpan88]
2012-11-25 14:38
#1

Gärna lite bibelord som säger för och emot.Glad

DesK
2012-11-25 14:46
#2

Jag tror inte att Gud har några favoriter och inte heller Jesus, men Jesus nämner vissa av sina lärljungar mer än andra, ja.

Eftersom jag själv är förälder till 2 barn kan jag svara för hur jag tänker om mina barn. Jag favoriserar ingen av dem, de är så olika och har var och en sina goda sidor som jag älskar, likaså har de dåliga sidor som jag inte uppskattar, men så är det ju med alla människor. Däremot kan jag tänka att mina barn ibland kanske upplever att jag favoriserar den ena framför den andra.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Woodland
2012-11-25 17:30
#3

Tror ni att Gud favoriserar några människor? Eller gör han inte det?

Ja.  Det gör Han.  Han favoriserar sina barn ur ett frälsningsperspektiv.

Jag tänkte på att Jesus nämner vissa lärjungar som favoriter i NT:s evangelier.

HUR favoriserade han om han gjorde det? Och varför?

Han hade olika uppdrag för dem.  Han dog för alla sina lärjungar förutom Judas som förråde honom.  Apg. 1:16;   Jesus kallade honom för en djävul Joh 5:70-71.

GT - Han valde Abraham och en del av hans avkomma efter Isak och Jakob = nationen Israel.  De var förbundsfolket och högt älskade.

NT - Sina barn valde Han innan världens grund var lagd helt utan mänsklig inblandning till Hans egen ära..   Ef. 1:3 -14;  Romarbrevet 8:28-30*, Joh. 6:37-40, 44, 65; 1 Pet 1:1-2.

Vissa föräldrar favoriserar ju ett av sina barn mer (tyvärr) Kan man jämnställa denna syn med min fråga?

Nej.  Du är skyldig att älska dina barn.  Vi är alla syndare och måste dras med varandra.  Gud står inte i skuld till någon.  Han är suverän.  Han kan inte vara orättvis mot någon.

Bra frågor.

*28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 29 Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder.30 Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

[Norpan88]
2012-11-25 19:58
#4

Tack för svar, ska läsa och smälta och fundera och läsa lite bibel på internet.Glad

Denna kommentar har tagits bort.
[Norpan88]
2012-11-26 12:54
#6

Skrattande hihi

Jag tänkte även lite på bibelordet: Den lägste av er ska bli den störste av er i himmelriket. Minns inte var det står.

Exakt vad menade Jesus med det?

Annons:
Woodland
2012-11-26 21:36
#7

Detta uttryck står på fyra ställen i NT.  Sammanhangen bestämmer betydelsen.

I Mt. 19:23-30 och Markus 10:28-31 är berättelsen om den rike unge man som frågade Jesus vad han behövde göra för att få evigt liv.  När Jesus konfronterade honom med hans dolda kärlek till ägodelar och självrättfärdighet vände han Frälsaren ryggen.  Jesus sade att det var svårt för en som hade ägodelar att bli frälst.  Detta satte skräck i lärjungarna för de trodde att ett tecken på Guds gunst var materiella belöningar och om inte en rik person som var jude och som hade Guds godkännande för att han ägde mycket kunde ställas i god dager hos Gud vem kunde då bli frälst?  Så ännu en gång ställer Jesus deras föreställningar på huvudet.  Lärjungarna hade lämnat allt för att följa Jesus.  Han lovade dem mängder av hus och land och mödrar och systrar och bröder osv.  Men det var inte en materiell rikedom utan de skulle  predika evangeliet i många länder och bli en del av en stor familj.  Dessutom skulle de bli förföljda och finna nåd att lida för Hans skull och efteråt få evigt liv.  Så  de (lärjungarna) som var (sist) fattiga i jordisk bemärkelse  skulle bli först och de som var självrättfärdiga (först) skulle lämnas utanför riket.

I Markus 9: 30-35 Konfronterade Jesus deras invanda tankemönster genom att påpeka att man blev störst genom att tjäna andra.  På den tiden var inte barn i centrum som idag men Jesus jämförde barn med sig själv.  Fastän de i stort sätt  var "osynliga" för folket  skulle de omhuldas av de som följde Honom.  Vi ser denna princip i kristen mission och förhoppningsvis i samhället i stort. Dessutom är barnen också i skriften en benämning för Guds folk oavsett åldern och principen gäller dem också.

Det sista är i Matt. 20:1 -16.  I liknelsen av vingården berättar Jesus att de som arbetade i Hans vingård (rike) skulle alla få samma belöning.  Vingårdens mästare kan inte vara orättvis med vad som är Hans.  De första (judarna) som arbetade skulle vara sist för att fler hedningar (sista) skulle komma in senare och arbeta och på många sätt överglänsa de som var först med kunskapen om riket.  Likaså ser vissa bibellärare i denna liknelsen att på det personliga planet blir många som är födda och uppvuxna i kristna hem  överträffade av de som kommer in i Guds rike senare i livet när det gäller både nitälskan, kunskap och gärningar.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

scout
2012-11-28 18:32
#8

Jag tror att ordet "favorisera" blir lite missvisande… För jag tror inte att det är vad det handlar om när Johannes tex vågar vara så fräck att han skriver i sitt evangelium om sig själv att han var den lärjunge som Jesus älskade…(mest?)…

Jag tror snarare att man skulle kunna läsa det som att Johannes var den lärjunge som lät sig älskas (kanske mest?), av Jesus, bland lärjungarna… Alltså den som lärde sig att ta emot och leva i nåden i störst utsträckning av de tolv…

Väldigt mycket i Bibeln handlar om att ta emot ifrån Gud. Att helt enkelt anse sig värd att älskas och omhuldas av Gud. För det är någonting som vi människor ofta har väldigt svårt med… Vi har svårt att låta oss älskas och hänge oss till det till 100%. För vi vill gärna behålla lite av vår kontroll…

Jag tror att det är den funktionen som den här lite retfulla frasen har… Och att det är därför som den finns med i Ordet… Helt enkelt för att vi ska hålla Johannes framför oss som en förebild på så sätt, att Johannes lät sig älskas så mycket av Jesus, att han kunde säga om sig själv att han var den som Jesus älskade… Och att det märktes så tydligt att de andra lärjungarna sa så om honom också, förmodligen…

Petrus som var Jesus klippa hade mycket svårare att bara ta emot ifrån Jesus… Han kämpade med det och ville gärna få betala igen s a s med gärningar och stordåd, som tom ibland ledde honom mot fördärv… Som när han lät satan fara i honom när Jesus berättade om sin förestående död…

Det finns mycket att lära av att studera lärjungarnas resa igenom sina liv tillsammans med Jesus…

Sen tror jag det finns en annan sida av din fråga som jag tycker att det pratas lite för lite om i kristna kretsar. Och det handlar förvisso inte om favorisering. Men väl om vad som avgör vem eller vilka som Gud väljer att verka igenom och vilka han har mer gemenskap med jämfört med andra…

För det är ju ingen slump att det just är Abraham som Gud gör till anfader för judarna, eller att Moses fick leda egyptierna mot Kaanans land, men att det sen fick bli Josua som ledde de över floden Jordan… Eller att Maria fick föda Jesus, eller Maria Magdalena fick tvätta Jesus fötter och den han visade sig för först när han återuppstod. Eller att just de tolv som blev hans lärjungar var just dem… Eller att Paulus, som var en farisée fick bli en av de viktigaste kristna lärarna genom årtusendena…osv osv… Det finns ju många människor som både offentligt men kanske mest i det tysta i dag som på samma sätt som alla de här också är utvalda av Gud till olika saker… Men hur går det urvalet till? Och är de personerna Guds favoriter?

Jag tror att det är lätt att man tror det… Men i själva verket kan man nog vända på det och säga istället att det är du och jag som väljer hur nära relation med Gud vi vill ha i våra liv. Och baserat på våra val kan Han verka olika mycket genom oss och våra liv… Dvs den som ger sig till Honom fullt ut och arbetar på sin frälsning med sikte på att vinna fullständig frälsning, alltså inte bara andens frälsning utan också själens, (känslo-, tanke- och vilje-livets frälsning), som också börjar kunna bära sådan frukt i Anden, att man faktiskt blir användbar för Gud. Och då vinner man också större och större gemenskap med honom.

Det står en del om detta i Johannes uppenbarelse kap 3. (eg hela kapitlet, men vers 19-22 i synnerhet), där han berättar om sin tuktan… och om att när man börjar lyssna till Honom på allvar, så kommer han tom att vilja komma hem till oss och äta middag! :) Och vinner man seger så får man också sitta med Honom på Hans tron…(i himmelen).

Jag tror alltså att det har betydelse även inför evigheten, hur vi väljer att leva våra liv på jorden. Och de som väljer att ge sig hän helt till Gud genom att ge även sina jordeliv till Honom att använda som Han vill, de kommer också att lönas för det i himlen. Så på så sätt så gör Gud skillnad även på sina egna. Dvs vi lönas alla efter vårt mått, vårt bidrag.

Men vad är då det måttet? Jo, jag tror att nyckeln sitter i den där retfulla lilla bisatsen ifrån Johannes… Vi lönas efter hur mycket vi har låtit oss älskas av Gud… För däri ligger hemligheten… Om man litar på Guds kärlek till en fullt ut, så finns det ingenting som man inte är beredd att göra för Honom. Och då blir ett användbart kärl för Gud att kunna verka igenom, till gagn för andra människors frälsning!

Och med tanke på hur otroligt få människor som genom årtusendena verkligen har gett sina liv helt till Gud, så kan man nog räkna med att Han väljer att löna de människorna extra väl också för evigheten…

Alltså handlar det aldrig för Gud om att vara bättre eller sämre eller finare eller fulare… Utan det handlar om hur villig man är att låta sig älskas av Honom och inte…

Är det inte helt fantastiskt!? :)

Camillhe
2012-11-28 20:32
#9

"Dvs den som ger sig till Honom fullt ut och arbetar på sin frälsning med sikte på att vinna fullständig frälsning, alltså inte bara andens frälsning utan också själens, (känslo-, tanke- och vilje-livets frälsning), som också börjar kunna bära sådan frukt i Anden, att man faktiskt blir användbar för Gud. Och då vinner man också större och större gemenskap med honom."

Arbeta på sin frälsning? Och "fullständig frälsning"???

När vi blir frälsta blir vi det av nåd, nåd och endast nåd. Att bli frälst är ingenting man kan arbeta på, det finns inte heller olika grader av frälsning.

[Norpan88]
2012-11-28 20:40
#10

Scout, tack för dina insiktsfulla ord! Glad Känns bra i själen när jag tar emot orden du skriver. Det känns sant, kärleksfullt och rättvist.

Jag tror "att arbeta på sin frälsning" innebär mycket bön för en levande relation med Jesus, och att välja bort frestelser för Gud. Men Gud känner ju oss utan och innan och har gett oss alla ett mått av tro.

Jag kan känna nu, när jag varit på avvägar från Jesus ett tag, att det känns svårt att hitta den levande relationen igen, som jag alltid haft med Honom, men jag vet att jag inte kommer att ge upp. Jag kommer fortsätta att söka Hans ansikte tills Han svarar mig.

Jag vill vara i HA hela tiden, men förstår att jag kanske inte kan vara det NU hela tiden, förrän jag renat mig ordentligt från allt som jag tagit på mig på mina avvägar.

Men jag känner bara glädje och jag vet att Gud inte överger mig, och Gud vet att jag inte ger upp mitt sökande efter Honom.. Nån dag hittar jag min "plats"  Glad

[Norpan88]
2012-11-28 20:42
#11

Camillhe, jag tror inte Scout menar att nåden inte är med i bilden, för av nåd är vi ju frälsta. Men att vi bestämmer hur mycket vi själva vill jobba på vår relation med Jesus.. hur mycket vi vill ha Honom närvarande i våra liv genom HA.

Camillhe
2012-11-28 20:43
#12

Du kan arbeta med din frälsning, men du kan inte arbeta för att bli frälst, du kan inte heller bli "mer" frälst eller mindre. Jag skulle vilja se orden arbeta på sin relation med Jesus, istället.

[Norpan88]
2012-11-28 21:29
#13

#12 Ja precis… det är nog bara Gud som vet om man blir frälst eller ej i slutändan.

Men om vi förblir i Gud och Han i oss, så är det nog så bra som det bara kan bli Glad

Annons:
scout
2012-11-29 00:34
#14

#9 Camillhe skrev:

Arbeta på sin frälsning? Och "fullständig frälsning"???

När vi blir frälsta blir vi det av nåd, nåd och endast nåd. Att bli frälst är ingenting man kan arbeta på, det finns inte heller olika grader av frälsning.

Jo, det finns faktiskt olika delar i frälsningen… Det är en stor del i vad Paulus lär ut i sina brev. Först blir vi frälsta till evigt liv och rätt ställning till Gud, befriade ifrån vredesdomen och förlåtna för våra synder. Men sen kan vi bli så mycket mer frälsta som Paulus uttrycker det genom Jesu Liv.

Rom 5:10:

Ty om vi, medan vi voro Guds ovänner, blevo försonade med honom genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi har blivit försonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv.

Det handlar om att få tillgång till den kraft som människan från början fick genom Livets träd i Edens lustgård, som genom Jesu uppståndelse genom nåd nu åter erbjuds oss att få ta emot genom Jesus. Det ligger färdigt. Det är givet. Det är givet av nåd. Men för att det ska bli möjligt för oss att ta emot det och möjligt för oss att äta av livets träd, så måste den pånyttfödda anden, det nya livet vi fått, vinna över vår själsliga personlighet, som ju finns kvar och fortfarande vill gå sin egen väg, fortfarande lever i världen som inte är ren…

Dvs lite mindre poetiskt uttryckt, våra tankar, känslor och viljor behöver också bli räddade eller renade eller vad man nu vill kalla det… Paulus kallar det för ”ännu mycket mer frälsta”. Och han talar också om att ”vinna” Kristuslivet, alltså den livskraft som utkommer ur Jesu uppståndelse. Och det sker genom att låta vår själ, dvs igen vårt viljeliv, tankar och känslor också de dö på korset, för att vårt nya andliga jag ska kunna bli helt förenat, eller om man så vill överens med vår själsliga personlighet. Kampen mellan vårt andliga inre och vårt själsliga inre beskriver Paulus mycket om i tex Galaterbrevet. Det står typ att det jag vill det gör jag inte, men det jag inte vill det gör jag… Och det är ett tydligt exempel på den kamp som pågår hos oss alla som är kristna. Och det är den kampen som när man vinner den, så öppnas flödet av Liv ifrån Jesus fullt ut…

Hur man gör beskriver Petrus här bla:

1 Pet 1:22-23:

22. Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek,

23. I som ären födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.

Det är uppenbart att Petrus talar om något som ska ske efter det att man blivit frälst, alltså fått nytt liv i sin Ande.

I filipperbrevet utvecklar Paulus det ytterligare:

Fil 3:8-13

8.Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus

9.och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud, på grund av tron.

10.Ty jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få känna delaktighet i hans lidanden, i det jag bliver honom lik genom en död sådan som hans,

11.om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

12.Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det, eftersom jag själv har blivit vunnen av Kristus Jesus.

13.Ja, mina bröder, jag håller icke före att jag ännu har vunnit det, men ett gör jag: jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig

14.och jagar mot målet, för att få den segerlön som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån, i Kristus Jesus.

15.Må därför vi alla som äro "fullkomliga" hava ett sådant tänkesätt. Men om så är, att I i något stycke haven andra tankar, så skall Gud också däröver giva eder klarhet.

16.Dock, såvitt vi redan hava hunnit något framåt, så låtom oss vandra vidare på samma väg.

Att vinna Kristus är alltså inget som ens Paulus anser sig ha gjort ännu, trots att han verkligen borde anses vara frälst… Utan detta är något han fortfarande arbetar på med sig själv.

Och då, alltså när vi ”vunnit Kristus”, något som alltså ska ske efter att vi blivit frälsta blir vi Honom lik, alltså lika Jesus under hans vandring på jorden. Han gjorde aldrig någonting på egen hand. Han agerade hela tiden utifrån Faderns och den Helige Andens ledning. Inte utifrån sin egen vilja, sina egna tankar, sina egna känslor. Och det är den frälsningen som Paulus talar om. Vår totala förening med Jesus.

Han beskriver det själv som att han ännu inte nått målet när han skriver sitt brev till Filipperna, men att han jagar mot målet, för att få den segerlön som hålls framför honom, i Kristus Jesus. Segerlönen är den totala föreningen och kontinuerligt flöde av Liv, (samma sorts liv som ifrån Livets träd), utgjutet genom Jesus. Det är alltså ett arbete som vi ska göra. Belöningen är given, men vi behöver rena och förena oss i vårt inre…

Ett exempel på någon som nog med stor sannoliket vunnit Kristus är nog just Petrus som ju utstrålade så mycket Jesu Liv att människor körde ut sina sjuka på gatorna för att bara att känna vinddraget ifrån hans mantel kunde göra en människa frisk… Den kraften ligger öppen, given till de kristna av nåd. Men för att få tillgång till den, så måste det råda frid och förening mellan vår invärtes människa, vår ande och vår världsliga personlighet, vår själ, eller vårt tankeliv, känsloliv och viljeliv. Och också det sker genom koninuerligt mottagande av nåd ifrån Gud. Men vi måste göra arbetet med att "frälsa" vår själ. Dvs se till att ta emot, det som Gud vill ge…

OlgaMaria
2012-11-29 09:16
#15

#14

Jag tror inte du läser Rom 5:10 riktigt rätt här. =) "Ännu mycket mer" syftar här inte på frälsningen utan är ett stilgrepp Paulus återkommande använder sig av i sina texter för att markera att en sak är så mycket mer säker om man sätter det i relation till en annan. Du kommer märka det på många ställen om du letar efter det.

Titta t ex i Rom 5:17

Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.

Paulus menar att om EN människas (Adams) fall fick konsekvenser för en hel mänsklighet - ÄNNU starkare konsekvenser får Jesu NÅD för en hel mänsklighet, han som är både människa och Gud. Paulus vet att hans läsare har förstått Adams konsekvenser för oss. Nu försöker han få oss att förstå att vi kan tro på det Jesus gjort för oss ÄNNU mer, genom att sätta det i relation till Adam.

Tillbaka till Rom 5:10

Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.

Folkbibeln och Bibel 2000 uttrycker sig på det här sättet. I NIV står det - how much more, having been reconciled, shall we be saved through his life!

Här sätter Paulus säkerheten i vår frälsning i relation till säkerheten i vår försoning. Och är vi försonade så är det ännu mer säkert att vi blir frälsta - det är ju Jesu liv som verkar i oss pga försoningen, och Jesu liv i oss kommer inte att misslyckas.

I Filipperbrevet tror jag vi ska förstå Paulus så här.

Paulus är frälst och vet med säkerhet det. Han säger t ex att han är vunnen av Kristus (v.12).

Däremot har han ännu inte nått fram till de rättfärdigas uppståndelse från de döda, men jag tror inte att han här uttrycker något slags tvivel över att han kommer att göra det, utan han uttrycker sin passion för att leva efter Guds vilja och göra det som Gud vill för honom oavsett vad det kostar. Han uttrycker något av den vånda inför det som väntar, som också Jesus kände inför sin död. Jesus visste också att det inte var "klart". Men han var redo och överlåten att gå igenom det som skulle gås igenom. För Paulus handlar det inte om att vinna frälsningen, det som han redan gjort, han är ju redan vunnen av Kristus, det handlar om att gå igenom sitt svåra prov och på det viset fullkomligt vinna Kristus i och med uppståndelsen. Jag tror inte att Paulus skulle gå miste om frälsningen om han på något sätt skulle misslyckas, men han sätter en ära i att gå hela vägen i det Gud kallat honom till. Det är ett otroligt svårt prov och en enorm vinst att klara sig igenom det. Paulus visste att han skulle dödas, och han var fast besluten att att gå igenom den prövningen. Där på andra sidan väntade det slutgiltiga målet… och om vi försöker sätta oss in i hans situation kan vi förstå att det inte bara handlar om en tidsfråga tills allt är klart, det är ett enormt berg som Paulus själv måste kliva över mentalt - att behålla modet och överlåtelsen och inte försöka komma undan. Jag tror inte någon i den situationen skulle säga - det är klart, jag har fixat det, lugna puckar. Man skulle vara samlad inför sitt livs största utmaning. Det här handlar inte om frälsningen, utan om en händelse i Paulus liv han behövde ta sig igenom innan han kunde komma till ro och njuta av sin frälsning.

Jag tror absolut att vi ska arbeta på vår frälsning och på vår helgelse, men vi får förstå det så här:

Vi är frälsta av nåd och inte med någon svag frälsning. Inget kan skilja oss från Jesu kärlek. När vi nu är frälsta kan vi låta denna gåva få påverka oss mer och mer.

Fil 2:

12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er. 13 Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske. 14 Gör allt utan att klaga och tveka, 15 så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, 16 när ni håller fast vid livets ord.

Frälsningen är verkligen en fantastisk gåva, och för Paulus som är på väg mot sin död, är det så uppenbart vad det är som spelar någon roll. Guds kraft i oss är det enda som betyder något, glöm det andra och överlåt er fullt ut till att leva för Gud. Det är ju Guds fantastiska kraft som verkar i oss. Förstår man vilken nåd det är blir våra dagar så onödiga om vi glömmer bort att ägna oss åt Gud och låta hans vilja ske genom oss. Men att låta Guds vilja ske och Guds kraft verka handlar helt om Gud - att han ska få låta sitt verk ske i oss - men det är också verkligen ett arbete från vår sida - att välja bort andra frestelser och vända oss mot Gud - att vara villiga att göra upp med vår synd och låta Gud rena oss. Det händer inte alltid helt automatiskt.

Salvation is a gift - make the most of it!

Jag tror inte att Gud ger oss lite mer frälsning allt eftersom vi söker den mer. Jag tror att den frälsning vi har fått mer och mer kan få verka i oss. Men det handlar inte om att vi blir mer frälsta (är man vunnen av Kristus och har man fått frälsningen gåva så har man), utan vi blir mer helgade.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Internettan
2012-11-29 10:45
#16

Men är inte "fullständig frälsning" och helgelse två ord för samma sak i den här diskussonen? Frågan är i så fall om detta har någon betydelse i vårt liv efter detta.

Vad betyder egentligen bibelverserna om att den förste ska vara den siste och den siste den förste? Och att en del har redan fått ut sin lön på jorden (så därför får hon ingen av Gud i himlen?). Och att var och en ska få lön efter sina gärningar? Och att det mått man mäter upp med ska mätas upp åt en själv?

Som vanligt hittar jag inte var dessa bibelord finns eller hur de faktiskt lyder. Jag kanske till och med minns fel så att de inte säger det jag tror? Kanske det inte alltid handlar om lön i himlen just?

Den här hittade jag i alla fall (och jag vet att vi pratat om den och det här ämnet förut):

1 Kor 3:15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. Mycket tyder ju på att vi ska få olika lön i himlen och om det är så kanske man faktiskt kan säga att vi blir frälsta på olika "plan". Fast i och för sig blir nog ordet "frälst" lite fel i så fall. Jag vet inte, jag. (Åh vad jag ogillar att det inte finns ett bergsäkert svar som jag kan ta till mig. Läste scouts inlägg och så tyckte jag att "nu vet jag hur det ligger till" - sen kommer Theresia och förstör allt. Grrrr! :) Tycker att ni bägge två är väldigt kunniga och trovärdiga så nu väntar jag med förvirring på eventuella kommande inlägg. :) Kan tillägga att jag i alla fall blir otroligt inspirerad av inläggen och känner att jag verkligen vill "jobba på min frälsning/helgelse" och att jag verkligen behöver det. Fastnar ofta i min gamla personlighet till stor del och är bara kristen till 50 % på något sätt, lite olika i olika perioder. Även om jag är frälst så känns det lite som att jag åker snålskjuts på den nåden utan att göra så mycket som jag skulle kunna och egentligen vill. Skulle kännas rättvist om den som överlåtit hela sitt liv till Herren fick en större lön i himlen (vad det nu betyder) än vad den som tagit emot Jesus men sen inte gjort så mycket mer fick. Det blir ju en viss skillnad och det känns som att det borde spela någon roll. Inte för att Gud älskar den ena mer än den andra, men kanske för att vi själva begränsar vår förmåga till att "vara nära" Gud. Eller nåt sånt.

"Every point of view is a view from a point."

OlgaMaria
2012-11-29 12:13
#17

:-) Jag tror nog bara vi behöver reda ut begreppen. Jag tror det är skillnad på frälsning, helgelse och lön och förtroende. Det finns många texter som handlar om lön eller att Gud anförtror något i olika mått till oss. Men det är inte samma sak som frälsning, vilket 1 Kor 3:15 visar. Helgelse och frälsning är inte heller samma sak men frälsningen är en förutsättning för sann helgelse. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Woodland
2012-11-29 13:35
#18

Scout

Din syn på frälsningsarbetet ligger väldigt nära den RKKs synsätt. Rättfärdiggörelsen genom tro är en skiljemur mellan katoliker och protestanter.   Jag anar influenser av mystikern Madam Guyon i det du skriver.  Har jag rätt?

Du skrev - Ett exempel på någon som nog med stor sannoliket vunnit Kristus är nog just Petrus som ju utstrålade så mycket Jesu Liv att människor körde ut sina sjuka på gatorna för att bara att känna vinddraget ifrån hans mantel kunde göra en människa frisk… Den kraften ligger öppen, given till de kristna av nåd. Men för att få tillgång till den, så måste det råda frid och förening mellan vår invärtes människa, vår ande och vår världsliga personlighet, vår själ, eller vårt tankeliv, känsloliv och viljeliv

Jag vill bara påpeka att den särskilda kraft som den helige Ande utförde genom Petrus  i Apg. 5:15 var endast under den specifika tiden för det apostoliska uppdraget.

Likaså när det gäller Paulus - Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer,så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. Apg. 19

Men fortsätt gärna att skriva dina tankar runt ämnet.   Gud läger ner önskan för helgelse i oss men det gäller att följa Guds föreskrifter i utförandet.

Allt gott!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: