Bibeln

"Allt måste prövas" hur prövar man?

2012-11-22 08:49 #0 av: Camillhe

Avatar för Detlösersigförhoppningsvis. 2012-11-14 20:16 #22 skrivet av Detlösersigförhoppningsvis.

Bara för att jag är lite nyfiken, Theresia, och Du får naturligtvis välja om Du vill svara eller inte. Men har Du hört någon i liksom riktiga livet demonbesatt tala i tungor eller använda automatisk skrift? Eller är det mer något Du har läst om i litteratur  eller hört det predikas om eller sett på film? Principer att gå efter när det gäller saker och ting som man uppfattar som kontroversiella är naturligtvis om det förhärligar Jesus och sätter Honom i Centrum, jag menar om nu Vassula Ryden får en ändrad handstil eller låter konstigt så spelar ju det ingen roll i sammanhanget om nu Jesus Kristus blir förhärligad genom det. Jag har inte läst hennes böcker men det centrala i Kristen tro är ju ändå Jesu död och uppståndelse och vad det innebär för mänskligheten. Om Hennes böcker istället leder bort ifrån Jesus eller ifrågasätter frälsningen osv ja då får man kanske ha ett samtal kring det.

Allt Gott!

0 Bra inlägg | Anmäl (0) | Hantera Avatar för TheresiaW 2012-11-15 09:03 #23 skrivet av TheresiaW

#22 Hej! =)

Nej, jag har inte hört någon själv tala i tungor med en annan röst eller använda automatisk skrift, men de människor och böcker som berättat om detta har jag bedömt som trovärdiga.

Jag förstår hur du tänker och egentligen har du rätt i att det viktiga är om Jesus blir förhärligad eller inte. Det är bara det att ibland är det inte helt uppenbart om något förhärligar Jesus eller inte. Det kanske tycks som att det borde vara en enkel sak att avgöra men jag tror inte att det är det alla gånger.

T ex så blev en låt som hette "Healer" väldigt populär för några år sen. Den handlade om att Gud är den som helar oss, och väldigt många människor upplevde att de verkligen mötte Gud genom den låten (vilket de kanske gjorde). När jag hörde och såg låten genom ett youtubeklipp så blev jag dock illa berörd. Jag förstod inte riktigt varför för det var en fin låt med bra text. Jag försökte typ uppskatta låten men det var någonting som tog emot. Mannen som skrivit låten och som framförde den "hade cancer" och uppträdde på scen med syrgasslangar. Detta gjorde liksom att låten berörde många människor väldigt mycket mer.

Hur som helst visade det sig snart att mannen inte var sjuk över huvud taget och att han fejkat allting. Så då förstod jag varför jag känt mig illa till mods.

Låten förhärligade absolut Jesus, på ytan, men i efterhand kan man förstå att det här kan ha blivit väldigt destruktivt för många människor, som upplevt så starka känslor i samband med låten och sedan får höra att det inte var på riktigt. Det blir inte så lätt att hantera det kanske.

Därför måste allt prövas, oavsett om det verkar fint och bra på ytan.

Tror som sagt inte att Vassula Rydén är någon lögnare, men jag tror inte att hennes uppenbarelser kommer från Gud. Och det är väl kanske när något ligger väldigt nära den kristna tron, utan att vara äkta, som det skadar människor som mest. :-/

0 Bra inlägg | Anmäl (0) | Hantera Avatar för Detlösersigförhoppningsvis. 2012-11-21 19:14 #24 skrivet av Detlösersigförhoppningsvis.

Hej Theresia, Tack för Ditt svar!Glad

 

Absolut måste allt prövas, men problemet kvarstår ju om människor prövar och upplever olika om samma sak.  Vems upplevelse av situationen skall man då gå efter? Den som har längst erfarenhet, mest kunskap eller som läser bibeln flera timmar om dagen eller den som menar att den har andebedömningens gåva? Vära upplevelser färgas helt klart av vår historia och säkerligen från vilken kyr klig tradition vi kommer ifrån.Jag menar inte att andebedömningens gåva inte existerar jag menar bara att det inte  heller med att pröva saker och ting  är lätt att hantera. Det finns en del människor som ställer sig uppe på muren och ivrigt spejar och ropar med varningens röst ner till de andra så fort något kommer emot dem som de inte känner igen. Ibland tänker jag mig varför man inte dröjer med att ropa eller förkasta så man hinner få tid att både utvärdera och rannsaka sitt eget hjärta och det som kommer emot en. Eller helt enkelt lägga det i Guds händer.

Om man tappar sin tro för att någon stått med en gitarr iförd syrgasslangar och fejkat sitt sjukdomstillstånd ja då är det nog tid att kanske se över vad man bygger sin tro på om det är på  mänskliga prestationer och häftiga känslostormar  ja då lär man till slut bli besviken är jag rädd. Jag hoppas dock innerligt att Gud på något sätt ändå har kunnat verka in i de människors hjärtan som blivit lurade av denna man.

Det är viktigt att vi hjälper, stärker och uppmuntrar och korrigerar varandra i vår vandring i det kristna livet jag tänker mig att det är där andebedömningsgåva kommer in inte för att härska och förkasta utan att för i den bedja och betjäna och alltid med Bibeln som grund.

0 Bra inlägg | Anmäl (0) | Hantera Avatar för TheresiaW 2012-11-22 01:37 #25 skrivet av TheresiaW

#24
Jag håller med dig i allt du skriver. Ibland drar vi för snabba slutsatser om andra, vilket Jesus varnade oss för att göra.
Och ja, det kommer nog alltid vara så att det bland kristna finns en massa olika uppfattningar om saker och ting. Vem ska man lyssna på undrar du? Jag tror att alla behöver pröva allt i den mån det är relevant för dem. I vissa fall kommer människor välja att gå på någon annans uppfattning men det gör man ju för att man tycker att den uppfattningen är trovärdig eller att man uppfattat den personen som trovärdig innan. Ibland gör vi felbedömningar, men jag tycker nog det kristna livet är fullproppat av frågeställningar som vi försöker ta oss igenom. Med tiden blir vi förmodligen skarpare, visare och ödmjukare.

Jag har här berättat vad jag tror i den här frågan. Du måste givetvis inte tro som jag och det är ok! Jag antar att du inte kan tro som jag därför att du inte fullt ut förstår hur jag kan vara så säker på att det är så som jag tror. Ingen kan bestämma vad någon annan ska tro. Det råder vi bara över själva. Så jag tror alla kan fundera och att vi kan diskutera med varandra och att det är nyttigt. Vi kommer inte ifrån olikheterna. Därför kommer vi inte heller ifrån diskussionerna. Men det är nog nyttigt. Vi lär oss så mycket av varann.

0 Bra inlägg | Anmäl (0) | Hantera Avatar för Detlösersigförhoppningsvis. 2012-11-22 06:59 #26 skrivet av Detlösersigförhoppningsvis.

Oh intressant svar, dock vill jag i alla fall göra ett försök till att förstå vad det är som gör att Du är så säker? Jag tror nämligen också liksom Du att man ständigt kan lära sig av varandra.

0 Bra inlägg | Anmäl (0) | Hantera Avatar för Camillhe 2012-11-22 08:46 #27 skrivet av Camillhe

Jag tycker detta är en så pass intressant fråga att jag gärna skulle se den i en egen tråd. Vad innefattar "gåvan att skilja mellan andar", betyder "att pröva saker" att gå efter känsla, är det emotionella ngt som Gud gett oss att handla efter... Finns fler funderingar i det här och jag gör en ny tråd och kopierar in de sista inläggen.

Daydream's Råttuppfödning

Anmäl
2012-11-22 09:04 #1 av: Camillhe

Nu är inte frågan ställd till mig men jag svarar iallafall.

Men har Du hört någon i liksom riktiga livet demonbesatt tala i tungor eller använda automatisk skrift?

Jag har det, inte automatisk skrift men falskt tungotal, ja . Både inom den kristna kyrkan men också inom sekter, andra religioner etc.

Är människorna som gjort detta demonbesatta? I vissa fall har jag trott det, i andra tror jag bara det varit försök till att passa in, verka andlig etc.

Tungotalet finns inom många kulter, sekter och samfund. Och jag tror inte Gud ger tungotalet till människor inom en religion som inte visar på Honom. Alltså måste det ha en annan källa.

Hur prövar vi saker?

Jag tror att vi kan få en känsla inom oss att något är fel, vi kan känna saker i anden. Men jag ser det som en varningssignal bara, en uppmaning att ta reda på mer. Och jag tror inte att vi bör förlita oss på känslor för vi har ett bättre redskap, Guds ord.

Jag ser väldigt mycket emotionella reaktioner hos kristna. En predikant kommer till stan, man får känslomässiga kickar på hans möte och eftersom man känt ngt bra köper man det han har att säga. Många åker runt om i landet för att hitta de där mötena där man får de känslomässiga kickarna. Utan kickarna känner man sig tom och man tror att det bara är där kickarna finns som Guds ande är.

För mig handlar inte tro om hur jag känner, utan det är ett beslut jag tagit som inte påverkas av känslor. Min tro är grundad i Bibeln, och när det kommer frågeställningar i min väg ber jag över det och läser sen vad Bibeln har att säga om det.

 

 

Anmäl
2012-11-22 20:59 #2 av: OlgaMaria

#1 Är människorna som gjort detta demonbesatta? I vissa fall har jag trott det, i andra tror jag bara det varit försök till att passa in, verka andlig etc.

Det jag menade är att tala med en helt annan röst, alltså något man inte kan fejka själv, som att din röst skulle komma ut ur min mun. ;-) Jag skiljer på falskt mänskligt tungotal och demoniskt tungotal.

Jag tror att vi kan få en känsla inom oss att något är fel, vi kan känna saker i anden. Men jag ser det som en varningssignal bara, en uppmaning att ta reda på mer. Och jag tror inte att vi bör förlita oss på känslor för vi har ett bättre redskap, Guds ord.

Det finns många exempel i Bibeln där apostlarna t ex agerat på känsla, eller urskiljning. De kunde inte verifiera de situationerna med något bibelord. T ex när Petrus urskiljer att Ananias ljög om vad de sålt sin mark för.

Jag är extremt glad för att Gud visade mig att jag behöver bestämma mig för att tro oavsett vad jag känner och oavsett vilka omständigheter jag är i. Åh så befriad jag blev av det! Men jag tror inte vi ska trilla ner i det andra diket där det nästan uppstår ett förakt för känslor och att uppleva Gud på ett känslosamt sätt, med kickar till och med. Bibeln är ju verkligen proppfull med känslosamma bilder, och människor med starka känslor, och en Gud som talar till vårt känsloliv. När man läser apostlagärningarna t ex lägger man märke till entusiasmen och glädjen och förundran över vad Gud gör. När Jesus mötte människor efter sin uppståndelse var det som att det brann i deras hjärtan.

Jag tror kristenheten blivit lite stukad och rädd för det här känslosamma pga kritik som kommit från ateister och vetenskapsmän. Vi vill minsann visa att vår tro är saklig och rationell och inte känslosam. Men känslorna är ju en sån stor del av oss. Jag tror inte att Gud ser ner på den delen eller tycker att den delen är mindre viktig. Jag tror att han älskar att möta oss i vårt känsloliv och jag tror att han älskar när vi älskar honom med allt vi är och har, inklusive hela vårt känsloregister.

När jag läser Davids psalmer känns det som en man som många gånger överlever för att Gud möter honom känslomässigt. Det är mycket känslor på gång där och mycket längtan efter en Gud som ska röra vid våra hjärtan.

De där kickarna jag upplevt med Gud är så helt galet värdefulla! Och de har varit väldigt avgörande för mitt liv. Sen behöver man ju hitta ett sätt att vara stark och glad i sin tro när de där kickarna tycks dröja. Gud är med oss och han älskar oss varje dag, varje minut!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-11-23 01:23 #3 av: Camillhe

Ang de känslomässiga "kickarna" vill jag skriva in ett litet stycke ur en bok av Magnus Sundell. Boken heter Jesus på McDonalds och avsnittet heter: Tro och Nostalgi och handlar om hur en kristen grupp från 70- talet gör en comeback konsert och människornas reaktion.

...När en av mina kamrater såg min något skeptiska min, sa hon:
"Men minns du inte? Minns du inte hur engagerad man var, och hur lätt det var att vara kristen? Alla andliga upplevelser man gjorde?"

Jag svarade: "Jo, jag minns, men jag minns också det fåfänga jagandet efter ständigt nya känsloupplevelser. Jag minns den tomma måndagsvanligheten efter den explosionsartade söndagsandligheten. Jag minns osäkerheten inför vilken andlig trend eller vågrörelse som var den rätta. Svårigheten att finna en tro som var min alldeles egen. Som inte bara var ett hopkok av alla dynamiska ledarfigurers proklamationer"

Och vore det så att den andlighet mina vänner pratade om, 70-talets andlighet, vore allena saliggörande och lösningen på våra problem -Säg mig då: Varför gick det som det gick? Varför anklagar vi oss själva idag för att vara dåligt engagerade och vilsna i vår andlighet, om 70-talet gav oss en så god grund? Då borde vi istället vara stabila och trygga kristna människor? Det bör ju ligga närmare sanningen att det är 70-talets som bidragit till att göra oss till en oengagerad generation.....

Ett litet sidospår på ett sätt, samtidigt tycker jag det är en del av diskussionen att kunna prova saker, men att inte utgå från känslor.

Jag föddes i slutet av 70-talet så jag upplevde inte den eran riktigt, och jag var inte involverad i kyrkor förrän i tonåren, på 90-talet, men jag upplevde väldigt starkt på 90- talet att ungdomar i kyrkan jagade känsloexplosionerna. Åh, nu kommer DEN predikanten, dit måste vi åka, på hans möte får vi möta Gud. The Toronto blessing och liknande extremkarismatiska "väckelser" togs in till Sverige från Usa och Canada. Och eftersom väldigt mycket människor upplevde oerhört starka känslostormar, så provade man inte vad som sas på mötena speciellt noga. "Eftersom jag blir så starkt berörd av den Helige Ande, så måste denna predikanten vara ledd av Gud".

Men sen som alltid så kom tomheten till många. Många hade stora problem att hitta Gud i vardagen, många trodde att kristen tro byggdes på känslostormar, och att känslostormarna var från Den Helige Ande. Och när kickarna uteblev, försvann "tron".

Nej, jag tror inte att Gud överlag möter oss genom att tala till våra känslor. Jag tror absolut att vi kan överväldigas av Hans kärlek och känna Hans närvaro, men jag tror det är oerhört viktigt att förstå att Gud finns där nära oss, oavsett våra känslor. Entusiasm, glädje och förundran på apostlarnas tid tog sig definitivt inte uttryck på det sätt många av de karismatiska rörelserna vill få det till, och apostlarna är väldigt tydliga med att Guds ord är grundstenen, absolut inte våra känslor.

 

 

Anmäl
2012-11-23 06:03 #4 av: OlgaMaria

#3 Jag förstår absolut risken i att jaga känslokickar, men det är ju inte känslorna som är problemet utan våra tankar kring känslorna. Håller tron även när jag inte har den där kicken? Håller mitt engagemang? Klarar jag av att bestämma mig för att själv ta ansvar för mitt kristna liv när jag inte blir matad av någon annan? Det blir ju inte bra om man ensidigt är ute efter känslorna och glömmer bort att det är meningen att man ska växa och mogna också som kristen och att det är något man kommer få göra väldigt mycket i sin ensamhet.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-11-23 06:50 #5 av: OlgaMaria

Det viktiga är väl inte vad de karismatiska rörelserna vill få det till, utan att det är en massa känslor i apg?

När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem. (Apostlagärningarna 2:6, 7, 12, 37, 41, 43, 46, 47 B2000)

Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom. Mannen ville inte släppa Petrus och Johannes, och alla skockades i förundran omkring dem i Salomos pelarhall, som den kallas. (Apostlagärningarna 3:8-11 B2000)

Men många som hade hört ordet kom till tro, och tillsammans var de nu omkring fem tusen män. (Apostlagärningarna 4:4 B2000)

Två offentliga händelser som involverade en massa känslor kickade igång kyrkan. Människor blev frälsta i tusental.

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Romarbrevet 15:13 B2000)

Ja, ordet är grundstenen, men på vilket sätt var Petrus ledd av Ordet när han urskiljde att Ananias ljög? Urskiljning är inte till för att avgöra grunderna för vår tro. Den är till för att tolka situationer, människor och andar. Grunden för vår tro finns i Bibeln.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-11-25 13:58 #6 av: [Detlösersigförhoppningsvis.]

Absolut är det så att urskiljningen är till för det..jag håller med Dig i det. Och jag är heller inte emot känslor jag tycker själv att det är rätt så fantastiskt att verkligen riktigt få uppleva att Guds Ande är nära.

Jag har funderat på det här med andebedömning då jag har sett och hört talas om rätt så märkliga utföranden och uttalanden. Det har gjort att jag allt mer och mer har anammat den åsikten att merparten av dessa bedömningar tragiskt nog görs av människor som har alltför  stora maktanspråk. Alltför lättvindligt har jag hört kommentarer yttras att människor säkerligen har någon oren ande i sig så fort det är någon som inte riktigt håller med eller har en annan åsikt i frågan. Det är då det blir riktigt farligt, andlig och själslig misshandel kan då lätt bli konsekvenser.

Min personliga åsikt är att den som har en stark gåva i andebedömning överhuvudtaget inte bör ha det yttersta ansvaret för en församling eller kyrka speciellt inte om det man upplever rör människor. Snarare tycker jag att den tjänsten mer bör kopplas ihop med förbön/själavård än ledarskap. Detta är förstås mina egna tankar kring detta men jag tycker som regel att upplever man någonting så bör man först lägga det I Guds händer be över det under några veckor och för situationen eller personen, Lära känna personen ifråga mer så att man utesluter misstolkningar. Rådfråga människor som inte är kopplade till ens sammanhang samt till någon man har förtroende för i sin församling. Rannsaka sig själv så att det inte bara handlar om ett lätt försvar man tar till för att ens position eller ego har blivit hotat. Sedan tycker jag att man ger sig ut i skog och mark några dagar så man får lite distans  slår upp sitt tält på någon fin plats och ber och tänker över vad nästa och bästa steg bör bli..

Man ställer sig absolut inte på en estrad och pekar med hela handen och säger vems som har Isebels ande i sig eller inte..

Människor som upplever att Dom har andebedömningens gåva bör dessutom ha mkt stöttning och underordna sig andra allt för att det inte ska spåra ur. Detta för både den med gåvans håller sig till ordet och inte försvinner iväg i någon slags övertro på sin egen förmåga.

Jag tycket att det är en mycket viktig och värdefull gåva och jag hoppas att det undervisas sunt och förnuftigt kring den ute i församlingarna.

 

Allt Gott

Anmäl
2012-11-25 14:46 #7 av: OlgaMaria

#6 Jag tycker du har många kloka tankar!

Jag tror inte heller att en person som framför allt har en stark gåva av andebedömning bör ha det ytterska ledarskapet i en församling. Har man den gåvan är det så viktigt att vara ansvarig inför andra när det gäller stora beslut. Därför är det bättre att en person som dels har ledarskapets gåva leder församlingen och har en person med andebedömningens gåva att fråga i vissa situationer. Petrus var väl förvisso kanske den yttersta ledaren i församlingen i Jerusalem, men vi märker att han också hade ledarskapets gåva och att de var ett team som tillsammans ledde. Jag tror att alla kristna har någon nivå av andebedömning och att församlingsledare ofta har en del av denna gåva även om det inte är deras främsta gåva.

Det finns verkligen stora risker när någon uttalar sig felaktigt utifrån "urskiljning" och det är bra att gå vist fram och pröva oss själva. Samtidigt får vi förstå att det är vår egen synd som ställer till det. Det är inte gåvan från Gud som är svag, svajig eller ojämn, utan det är vår egen synd som leder till att vi agerar fel ibland. Som i exemplet med Ananias gick inte Petrus ut i skogen och mediterade först. Han agerade direkt. Ibland är det också så att vi måste agera direkt och inte har tid att pröva och be särskilt mycket. Vad vi däremot har tid med är att alltid jobba med våra hjärtan, att jobba emot synden, så att vi kan höra klart när det behövs.

Jag håller med om att denna gåva lämpar sig väldigt bra i förbön/själavård/mentorskap. Eller som en input till ledare.

Angående underordnande tror jag att Gud ofta lägger ner denna gåva i personer som inte har starka maktpositioner. På det viset kan gåvan inte komma till nytta förrän ett sunt underordnande har uppstått.

Är man stark i andebedömningens gåva är det så viktigt att inse att den kommer att påverka en hela tiden, i alla situationer och med alla människor, och det innebär verkligen inte att man hela tiden ska agera på det man upplever. Man agerar när Gud manar.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-11-25 16:07 #8 av: [Detlösersigförhoppningsvis.]

Angående Bibelstället så framgår det ju inte hur länge Petrus känt Ananias och Sapfeira..

Säkerligen finns det situationer då man inte kan dra ut till någon skog och slå upp sitt tält utan då man måste reagera direkt men såna situationer berör ju mer maktmissbruk eller uppenbara fall av försummelser eller där människor på olika sätt är destruktiva mot sig själva eller andra. Det är nog mer akuta situationer som inte har så mycket med andebedömningens gåva att göra utan mer av det man med ett sunt förnuft kan avgöra.

Andebedömningens gåva handlar ju  egentligen om att avgöra saker och ting som är subtila, som verkar vara bra men där man på något sätt inte känner frid. Där tycker jag att man behöver tid till att be och söka Herren. Att reagera snabbt i en situation kan ju i för sig vara att just knäppa sina händer och åka ut till en skog. Vi tänker ju oftast att det bästa sättet att reagera är att själv kommunicera och tala ut. Men Den bästa andliga krigföringen kanske egentligen handlar om att be och fasta och vänta in vad Herren säger och själv också pröva det. Jag har varit med för många gånger nu där man förhastar sig och säger saker som fördärvar och inte uppbygger. Det är Gud som befriar och upprättar vi måste sätta vår förtröstan till Honom och inte tänka att allting faller om inte just jag säger det jag upplever i andebedömningens gåva just i denna sekund.

Allt gott

 

 

Anmäl
2012-11-30 10:41 #9 av: OlgaMaria

Så tråkigt att du har dåliga erfarenheter av det här. Är det något där Du kan hjälpa till? Om en person agerar på ett dåligt sätt kanske den personen behöver hjälp att se det, på ett kärleksfullt sätt?

Petrus kände säkert Ananias och Saphira något sen innan, men jag kan inte se hur kan kunde vara säker på att de ljög i den stunden annat än genom urskiljningens gåva. Men det kan ju hända att Gud varnade honom i förväg också.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-12-04 12:38 #10 av: [Norpan88]

Apropå "Allt måste prövas" så måste jag berätta en rätt skoj grej. Jag bodde då i Stockholm-. Jag fick till mig ordet OLJA under en kväll och det ville inte försvinna, så jag frågade Gud om att bekräfta det på olika sätt.

Första hade jag fått genom bibelord och sedan dagen efter, på morgonen när jag låg och sov, så väckte min man mig och ropade utifrån, men ytterdörren öppen:

-Det står OLJA här ute! Vem har ställt OLJA på våran veranda?

Då skrattade jag lite. Gud har också humor. Det var visserligen olja som ordförande i föreningen hade ställt där, med det var OLJA.Glad

Taste and you will see that I am a good God. ps 34:8

Anmäl
2012-12-04 12:40 #11 av: [Norpan88]

Dagen efter iallafall så gick jag till själavård/förbön i kyrkan och bad om att bli smord med olja. Men Jösses vilket andligt motstånd jag hade under natten! Något ville verkligen inte att jag skulle bli smord med olja.

Kan säga också att jag alltid varit väldigt prövad. Mycket motstånd från den mörka sidan ju närmare Gud jag kommer.

Taste and you will see that I am a good God. ps 34:8

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.